Kan M + S bilda regering?

I Expressen framgår det, att Stefan Löfven(SL) och Ulf Kristersson(UK) redan har haft ett hemligt samtal om regeringsbildningen. Nu när den första talmansrundan är avklarad, vill M-ledaren få till ett nytt möte. Det mest skrämmande är att de två partier som bär ansvaret för situationen i Sverige, nu sitter och diskuterar framtiden tillsammans.

Det kommer att heta: "För landets bästa i en svår situation tar vi ansvar". I Tyskland sitter sossarna i regering med kristdemokraterna. Kan nog vara en förebild för M och S i Sverige.

För de som inte förstått hur Sverige idag ser ut, så ser verkligheten ut så här: Ingen politiker vågar göra något innan de checkat av med drevmaffian på DN, Aftonbladet och Expressen. Sverige är idag en av Västeuropas sämsta demokratier, det påminner mer om DDR-light än en riktig demokrati.

En S + M regering är egentligen det som skulle fungera bäst, C och L i varje fall, är långt ifrån S. Ett samarbete med C+L betyder att Löfven måste kompromissa som fan. Vinster i välfärden samt skatt. Finns inte en chans att L och C med sin politik, lägger sig platt för en socialistisk politik. Det vore politiskt självmord.

M och S ligger givetvis inte på samma bana gällande skatter, men där får de ge och ta om det skall fungera. För UK blir det då, lättare att få igenom en ny invandringspolitik.
Det absolut viktigaste politiska beslut som måste fattas denna mandatperiod och inom mindre än ett år, är ett permanentande av den tillfälliga asyllagen och helst i betydligt hårdare tappning. För att detta ska bli av behövs båda de gamla “järnaxel”-partierna S och M. Hur skulle det gå till annars?

Foliehatten kan inte se att M behöver släppa en enda högerfråga. Högern inklusive SD har 59% i kammaren, det hotet finns alltid i bakgrunden. S i en minoritetsregering och man droppar MP, just för att närma sig Alliansen något. S är hjärtligt trötta på att behöva regera med MP:s ”UFOn” och med V(pk)s samhällsförstörare. Så de kanske också håller en S+M-regering högre, än att blanda in C och L i befintligt vänsterblock. Innerst inne vet även S att socialistisk politik och ekonomi inte fungerar i praktiken, så med M i båten, kan de göra eftergifter här och skylla på att de måste gå M till mötes. Sedan kommer S få garantier, för att deras budget och förslag kommer gå igenom.

Fördelningen av ministerposterna kan bli rätt intressant. Statsministerposten behåller naturligtvis Löfven. Att UK blir vice statsminister är självklart, men frågan är vilket ministerpost UK får? Utrikesminister? Löfven vet att Margot W kommer att stryper honom med sin knytblus, om hon blir av med sin post. Märkligt att hon har en sådan förankring i SAP, av outredda skäl, att henne rubbar ingen och hon kan fortsätta med sin tok-feministiska, pro-muslimska och kvasi-marxististiska utrikespolitik eller…? Magdalena A kan räkna med att bli ersatt och då slutar hon.

Alliansen gick till val på att de skulle bilda regering om de blev störst. Alliansen gjorde också klart, att de ska ta regeringsmakten, även om de blev mindre än de rödgröna. Samtliga allianspartier lovade dyrt och heligt gång på gång, att de inte skulle samarbeta med eller göra sig beroende av SD. Detta rådde det ingen som helst tvekan om. Dessa två löften går inte båda att infria.
Man uttalade sig inte likadant om S eller MP, men i viss mån om V. Alliansen blev inte störst. Nu gäller det för Alliansen att visa, att de inte lurats, även om det finns de som tycker att man ska strunta i väljarna och flagrant bryta sina vallöften.

Uffe sitter i en rävsax.
Om han samarbetar med S så är det över för Moderaterna.
Om han inte fäller dom rödgröna så är det också över för M, med tanke på att detta var ett löfte som han inte skulle bryta.
Om han samarbetar med SD så sticker Lööf och Björklund.
Det Moderaterna måste göra är, att hota att bryta Alliansen om C och L inte byter ut sina partiledare till SD-vänliga personer.

Om M vill sitta vid makten, är ett av alternativen S + M!

Det kanske blir en Oktoberöverenskommelse den här gången som DN förutspår? OÖ?

Om det kommer att bli en överenskommelse mellan M och S, blir det inte några likheter med den gamla DÖ. Frågan är hur länge man kan dölja, att det i realiteten är ett DÖ 2.0 det blir frågan. Att det blir ett, innebär att Kristersson personligen känner sig för uppbunden av sin egen historia och sina tidigare synder, men om resten av M gärna vill låta UK få, fyra meningslösa år till vid taburetterna, det är en annan historia.

Eftersom en kommunist blev vald till andre vice talman kanske oktoberrevolutionen är ett bättre ord. Fast slapp vi en ölkällarkupp under Söder, så kanske Lotta väntar lite med revolution. Många skisserade regeringar kräver kamrat Sjöstedts stöd.
Undrar vilka krav han har. Förstatliga bankerna, avskaffa kapitalismen eller det privata ägandet. Kanske räcker det med att förbjuda vinster i välfärden. 

 

De ideologiska skiljelinjerna mellan partierna till vänster, som sätter systemet framför individen, och partierna till höger, som sätter individen framför systemet, dom är milsvida.
När man jämför V:s partiprogram med kommunisternas finns det enbart en skillnad. Ett parti erkänner att de är kommunister. Det andra mörkar samma faktum. När man lusläser är det karbonkopior. När man googlar skillnaden mellan socialism och kommunism framträder enbart ett ord. Revolutionär. Samtidigt är förutsättningen för kommunism att socialism har införts. Som att förstatliga banker, produktionsmedlen, avskaffa kapitalism och privat ägande.
Kamrat Sjöstedt är en tvättäkta kommunist. Precis som hans företrädare kamrat Ohly. Som grät när Berlinmuren revs. Precis som kamrat biokissaren Schyman. Som blev alkis efter att utväxlat för många skålar med Sovjet och andra kommunistiska lyckoriken.

Tro det eller inte, men i dagens fastlåsta låge, skulle faktiskt en regering med S och M vara det bästa för Sverige, i alla fall under denna period.

Hur de har delat upp Sverige politiskt mellan sig låter Foliehatten vara osagt, han var inte där och lyssnade. På tisdag får vi se, om deras fiktiva möte var fruktbärande.