Sveriges urusla politiker!

Få inser att det finns genvägar inom det demokratiska systemet. Myndighetschefer kan bytas ut och personal kan sluta ta order från ett håll och i stället ta order från ett annat håll. Se på Frankrike där polisen gör gemensam sak med "populister" och går i demonstrationer mot tvångsvaccinering tillsammans med dem.
Det skulle aldrig hända i Sverige. Istället får vi höra av Stefan Gustafsson som är biträdande lokalpolisområdeschef i Borås, att de har fortsatt förtroende för polismannen Nadim Ghazale efter den senaste tidens uppmärksamhet kring honom. Det säger allt!

Tänk dig en situation där det degenererade stolpskottet och byfånen ”knulla i Bangkok” Dan Eliasson inte hade utsetts till rikspolischef, utan i stället en hårding som Gunnery Sergeant Hartmann i Full Metal Jacket. Första dagen på jobbet beordrar Hartmann in sin specialpiket i Husby och släpar ut 52 svarta och menaiter gripna för vapenbrott. Tyvärr fick man skicka ytterligare 12 till bårhuset på grund av våld mot tjänsteman. Han blir uppkallad till regeringen som förskräckt vill veta vad som pågår. Han meddelar då siffrorna på gripna och dödade och att man i morgon ska göra samma sak i Vårby. Därefter meddelar han att man ska köra på ett par månader tills alla ghetton i Sverige är rensade på vapen och avskum. "Frågor på det?" Nehej och så vända han på klacken och gick därifrån.

Svensson behöver inte rösta på Reinfeldt eller Löfven eller någon av deras kloner decennium efter decennium för att förändring ska vara möjlig. Man behöver bara ha lite tur på vägen och inga kärringar i beslutande poster. Hur man ska bli av med kärringarna får Foliehatten fundera ett par varv till på.

Nu närmar vi oss anledningen till att S till varje pris vill ha regeringsmakten. Riksdagsmajoritet har de inte haft på många år, men genom makten att utse generaldirektörer, universitetsrektorer, domare i högsta domstolen, starta projekt av alla de slag, styr man samhället ändå. Det är ingen slump att det är just Dan Eliasson som vandrat mellan posterna som generaldirektör. Han är f.d. politisk tjänsteman för S och en pålitlig partiarbetare och det är den merit som behövs vid högre anställning, än kunskaper och utbildning!

Jämför med USA, där Trump inte fick sin politik verkställd pga myndigheter och delstatspolitik som obstruerade. Tror inte att han skulle ha lyckats bättre i Sverige.

Svenska riksdagspolitiker är ett kapitel för sig och det går inte att jämföra dem med brittiska och franska politiker. Det är få av de svenska politikerna som kommer från en urban övre medelklass från Danderyd, Lidingö, Vellinge eller Saltsjöbaden som sedan läst en prestigeutbildning i Lund, KTH eller Handels. Det var väldigt länge sedan svensk politik hade högpresterande personer, adelsmän och människor med fina titlar. De flesta politiker kommer ur en lägre medelklass. Det vanligaste yrket i riksdagen är lärare. En politikerkarriär ser ungefär ut så här: När de var 14-15 år i gick de med i något ungdomsförbund och sedan har de klättrat till ungdomsförbundets ledning.

Sedan har de läst på högskolan samtidigt som de varit fritidspolitiker och suttit i nämnder. CSN har varit en form av ett sätt att tjäna pengar och kunna engagera sig mer i politiken. Desto mer engagerad du är i politiken desto större är chansen att du får ett jobb. När de är 23-24 år landar de ett jobb som politisk sekreterare, partitjänsteman eller i associerad organisation. I sena tjugoårsåldern tar de sig in i riksdagen. Där sitter i 3-4 mandatperioder innan de får ett jobb i staten eller i näringslivet. De politiker som kommit högt upp i partihierkin får finare jobb. I partier som C och SAP så sitter det många personer vars föräldrar var riksdagspolitiker eller höga politiker på kommunal och regionalnivå. Om du vill botanisera i de olika ledamöterna kan du titta här! 

Det är knappast en imponerande samling människor. Om du skärskådar kommunal och landstingsnivå flödar det med udda människor. Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Lund och ett par större städer sitter det kompetent folk i politikerklassen, men i småkommuner är det glest med kompetensen. Intressant är att se, att många misslyckade kommunchefter och andra chefer roterar mellan kommunerna, trots att de visat sin inkompetens. Många är pensionärer eller engagerade original. Om de har någon högskoleutbildning är det oftast sådant som socialarbetare och lärare.

Kanske någon ingenjör som har snöat in sig på någon specifik fråga. Det kan vara småföretagare. Det är förövrigt sådana som blir fritidspolitiker eftersom ersättningen är låg och arbetsinsatsen återspeglar också detta. Avhoppen är många. Det är rätt lätt att bli vald till kommunen eftersom få är intresserade och det är en deltidssysselsättning. Få av dessa fritidspolitiker varken förstår eller är intresserade. Det är tjänstemännen på stadsledningskontoret som försöker "sy ihop" påsen åt dem. Tittar du på nämndemännen och ledamöter kommunnämnder är det samma sak. I varje kommun finns det en politisk ledning. Det är de som de facto styr kommunen. Detta är heltidspolitiker och många har en nära anknytning till kommunen. I mindre kommun där det bor mellan 7000-12000 personer har ledningen vänskaps. och familjeband till kommuninnevånarna. Desto större kommun desto mer professionella politiker finner du med utbildning, kunskap och förmåga till strategiskt och taktiskt tänkande. Både politiskt men också byråkratiskt.

Sådana som Annie Lööf och Fredrik Federley (tills han åkte) tillhör det absoluta toppskiktet. De vet vad de håller på med. De har också europeiska kontakter någon landstings eller kommunpolitiker sällan har. I synnerhet de sistnämnda om de inte bor i någon av de största städerna. Annie Lööf kan nog förvänta sig att bli mångmiljonär när hon lämnar politiken. Fredrik Federley sumpade sin karriär - mycket på grund av att han rörde sig i "gränslösa" homosexkretsar och att han själv inte är diskret. Det behöver du inte vara om du har media och en maktapparat som håller dig om ryggen. Om du är fritidspolitiker och även en del riksdagspolitiker utan portfölj åker du direkt för minsta felsteg medan en sådan som Fredrik kan göra lite vad han vill. Det var också det som satte honom i trubbel.

Överlag är engagemang i politiken rätt meningslöst. Allt av relevans beslutas i toppen och det är i toppen de värsta svinen finns och de som har mest lik i garderoben. Svensk media är också enorm och total genomrutten. En del av dem självmedicinerar antagligen med droger, alkohol, prostituerade, illegal porr, slår sin fru, skriver skit på nätet i anonymiteten, är elak mot sina barn, slösar bort sina pengar, blir kära i fel personer eller vad fan det vara. En del förskingrar pengar, tar emot semi-legala mutor missbrukar makt. Många är mobbare och baktalare. Så här ser verklighetens politik ut.

Det är ett enda stort "House of Cards". Alla partier i riksdagen fungerar på det här sättet. Är du snäll och normal så klarar du dig inte längre i den här svängen om du försöker ta dig upp bortom den trista kommunpolitiken. Sedan är det också att människor på toppen känner varandra. Höga akademiker, kvällstidningsjournalister, näringslivsprofiler, A-listade kändisar (som du aldrig hör skit om), mediehusägare, höga politiker, fackföreningsordförande, profilerade atleter, stjärnadvokater, höga domare, höga byråkrater osv. Det är en enda stor karriäristisk incestfest. Man sparkar nedåt och slickar uppåt och många är också fruktansvärt intellektuellt mediokra individer.

Det finns liksom skäl till varför Kina sparkar västvärlden hårt i röven liksom. Varför Ryssland hela tiden slingrar sig ur amerikansk aggression och Singapore är ett så pass välfungerande samhälle trots att det är en liten ö nedanför Malaysias fastland. De har samma problem men de har en kultur av benhård meritokrati och lojalitet till samhället. Sådant finns inte i Sverige längre. Det har politiker (påhejade av den mediokra genomsnittliga svensken) pissat i väg.