Är kvinnliga chefer bra chefer?

I TV och media framgår det allt tydligare att det finns gått om kvinnor på ledande positioner. Man skulle kunna tro att en kvinnlig chef är en bra chef. Det har nu visat sig att det inte alls är problemfritt!

I avsnittet ”Society & Female Nature” i filmen "Cancel Nation: How Women Are Cancelling the Most Liberal Nation on Earth", så intervjuas professor Guy Madison.

Han berättar, att psykologistudenterna blir väldigt överraskade, när de får veta vad personlighetsforskningen visar om (genomsnittliga) skillnader i män och kvinnors personlighet. Den svenska feministiska skolan döljer noga dessa fakta.

Det är kvinnliga värderingar som styr. Kvinnodominerade verksamheter ser inte ut och fungerar inte som dom gjorde förr. Däremot har man fått kvinnor till att tro att det är kvinnor som förändrat verksamheterna eftersom fler kvinnor sitter på ledande poster. Offentlig sektor - vård, omsorg, skola, museum, bibliotek med mera har överlag blivit avhumaniserade.

Det är ett nervöst letande efter stereotyper som leder till ett skapande av nya stereotyper av robotkaraktär. Ett letande efter stereotyper med utgångspunkten att alla är lika värda=värdelösa är avhumaniserande. Att istället gå in i kunskapssökandet med grundläggande fördomar däremot öppnar upp för en individuell bedömning av människor, bortom stereotyper.

Detta är paradoxen. Personer med fördomar är bättre personer, eftersom de tar in verkligheten och kan modifiera fördomarna individ för individ. Personer med utgångspunkten att alla är lika värdelösa letar stereotyper och ser aldrig människan, därför att definition av stereotyper är som att kvadrera cirkeln eller göra guld. Ett jagande efter vind.

Astrid Lindgren berättade i en av sina böcker om en förman på ett sågverk i Småland i hennes ungdom om vilken arbetarna sa:
"Han är en jävel, men han är en fan också!" Den inledande fördomen att förmannen var en jävel kunde, genom att han fick visa sin karaktär i praktiken, mildras och modifieras med att han var en fan också, ergo en människa.

Är det kvinnliga värderingar som ligger bakom de dysfunktionella verksamheterna?  Det där duktiga flickan syndromet ligger mycket bakom av kollapserna inom snart sagt alla områden, kvinnor tycks inte kunna säga ifrån i tid när arbetsbördan blir för stor.

Under flyktingkrisen 2015, var det ett stort antal kommunalråd som larmade om att deras kommuner inte klarade mer, vilket ledde till den famösa pressträffen med Romsons tårar. Då var det någon som sammanställde en lista som visade att det enbart var kommuner med manligt styre som hade erkänt att läget var ohållbart.

SR,P1 hade ett inslag om ungdomspsyk som havererat pga alla ensamkommande och andra nyanlända ungdomar. Samtliga medverkande var kvinnor som inte började säga ifrån förrän kötiderna för "barnen" var oacceptabelt långa.
Då hade enligt deras egen utsago svenska ungdomar sedan länge helt fråntagits möjlighet till vård på deras respektive inrättning men det först när inte ens fanns tider för de nyanlända som de (de kvinnliga cheferna) medgav att psykvården var överbelastad.

Kvinnorna värnar inte invandrarna för att kvinnorna tycker att invandrarmän är värda mer, utan för att kvinnorna är lojal med de direktiv som kommer uppifrån. Vi har också många exempel på att unga svenska kvinnor som lider av svår trauma efter övergrepp nekas plats på traumaavdelningar eftersom invandrarmän går före.
2017 beslutades att helt lägga ner den traumaenhet för våldtäktsoffer (på Kris- och Traumacentrum i Stockholm) som istället skulle bli en enhet för ensamkommande pojkar. Den nuvarande HBTQ-feministiska politiken blivit ett bakslag för kvinnor, där konsekvensen är att man istället uppmuntrar män att få ta plats och att patriarkala strukturer får ett uppsving, samma strukturer som kvinnor under 68-vågen arbetade mot.

Om manligt styrda kommuner säger ifrån så betyder det att de kommer undan, vilket man också skulle vilja, men inte kan på grund av att man fått sin plats som man annars inte skulle haft. Den här utvecklingen har föregåtts av enormt mycket klagomål från kvinnor i verksamheterna, men dessa röster har tystats vartefter. Tänk nurse Mary. Hon är administrativ chef på en psykiatriklinik och har fått sin position eftersom hon är totalt känslokall. Mary klär sig strikt och gör det bästa för att dölja sina kvinnliga former och sin kvinnlighet.

Män är bättre på att runda regler, se mellan fingrarna, ge och ta osv för att få verksamheten att flyta, lita på sitt omdöme och säga ifrån när kraven är orimliga.

Kvinnor är kanske mer paragrafryttare som biter ihop tills de går in i väggen? De kvinnor som får sin position är mer trogen sin uppdragsgivare i rädsla av att förlora sin tjänst. Verksamheterna fungerar på ett visst sätt för att kvinnor styr, men verksamheterna är inte kvinnopräglad på ett feminint sätt eller a la batikhäxa. Batikhäxan var i alla fall mänsklig i något avseende, hon var inte inkvoterad och dessutom var hon uppriktig med sitt vänsterflum. Batikhäxans bästis bland kollegorna var den kostymklädde och konservative historieläraren.