Gick Zlatan upp tio kilo på ett halvår i Juventus?

Advokaten Fredrik Bogren kommer att skicka in stämningsansökan till Värmlands tingsrätt och skriver i ett mejl till TT:

"Ulf Karlssons uttalanden är osanna, grundlösa och mycket allvarliga för Ibrahimovic som enskild individ och idrottsman liksom i förhållande till hans sponsorer och samarbetspartners. Därför måste uttalandena bemötas, vilket nu görs genom att åtal väcks".
Zlatans advokat vill inte kommentera stämningsansökan ytterligare, säger han till TT.

Bakgrunden är Karlssons uttalande vid en diskussionskväll inför ett 70-tals närvarande den 6 april i Karlstad vid en träff med Värmlands idrottshistoriska sällskaps idrottscafé. Friidrottsprofilen Ulf Karlsson diskuterade dopning tillsammans med bland andra den förre höjdhopparstjärnan Stefan Holm.

Ulf Karlsson gjorde en koppling mellan en abnorm muskeltillväxt och användning av otillåtna preparat och Ibrahimovic påstådda viktuppgång under tiden i Juventus. En ökning som enligt Ulf Karlsson är fysiologisk omöjlig på naturlig väg.

Juventus utreddes för systematisk dopning under andra halvan av 1990-talet.
Juventus läkare Riccardo Agricola dömdes till fängelse i 22 månader för att ha delat ut bloddopningsmedlet epo till spelarna, men friades senare. Den förre franske fotbollsstjärnan Zinedine Zidane har erkänt att han använt otillåtna medel under sin tid i den italienska klubben.

Ibrahimovic spelade för Juventus mellan 2004 och 2006. Ekdal tillhörde den italienska serie A-klubben mellan 2008 och 2010 men var utlånad till Siena mellan 2009 och 2010.

Enligt referatet i Nya Wermlands tidningen,NWT säger Ulf Karlsson:
”Jag tror att han var dopad. Zlatan gick upp tio kilo muskler på ett halvår i Juventus. Det är omöjligt att göra det på så kort tid. Albin Ekdal gick upp åtta kilo i samma klubb. Jag tror att kulturen levde kvar i Juventus på den tiden”.
Efter en kontrollfråga från NWT-reportern efter det offentliga framträdandet tillägger Ulf Karlsson: Ja, jag är övertygad om det! Det står för mig.

Artikeln ur NWT åberopas av Ibrahimovic ombud som bevis för att Ulf Karlsson förtalat Ibrahimovic. Inget konstigt med det. Det som är publicerat finns där fritt för åklagare och advokater att använda.

Men under rubriken bevisuppgift anges NWT:s reporter som muntlig bevisning. Reportern kallas som vittne:
”angående sina iakttagelser på kvällen den 6 april 2016 samt vad som framkommit vid dennes samtal och intervjuer med Ulf Karlsson”.

Bad om ursäkt
Karlsson bad i förra veckan Ibrahimovic om ursäkt i ett öppet brev: "Jag förstår nu, i efterhand, att det jag sa kan uppfattas som ett utpekande och det är djupt beklagligt. Det var inte alls min avsikt."
Varför slå in öppna dörrar? Ulf Karlsson har erkänt att han uttalat sig som Zlatan påstår i sin stämning. Behövs ingen bevisning.

Enligt juridikprofessorn Mårten Schultz är Ulf Karlssons uttalande förtal i teknisk mening. Den förra förbundskaptenen i friidrott måste kunna visa att han har konkreta skäl att tro att Ibrahimovic var dopad.

Stämningsansökan är oren och innehåller en blandning av såväl sådant som faller under normala åtalsregler och ett tryckfrihetsåtal. Ska utformningen av gärningsbeskrivningen tolkas som att Zlatan Ibrahomovic ombud kräver att även medierna ställs till ansvar för sin rapportering?

En plats i båset utsätter uppgiftslämnare för risker och sätter trovärdigheten för reportern, medieföretaget och journalistiken på spel. Vem vill tala med en journalist för att sedan möta honom eller henne som motpartens vittne i en rättegång?

Det är sällsynt att journalister kallas som vittnen om sådant de sett eller tagit del av i sin egenskap av journalist. Det mest kända exemplet är Anna-Maria Åsheden som vittnade i målet mot Hans Holmér för brott mot tystnadsplikten - i samband med Palme-utredningen.

Överhuvudtaget hör det till undantagen att reportrar och medier medverkar för att bistå myndigheter de ska granska. Det finns gränser såväl rättsligt, etiskt som mänskligt men ingångsvärdet kan inte vara något annat än att statsmakterna och deras roller ska hålla isär.

Riksdagen stiftar lag, myndigheterna verkställer, domstolarna dömer och medierna granskar.

Frågan om journalister som vittnen aktualiseras med Zlatan Ibrahimovitc åtal mot friidrottslandslagets före detta förbundskapten Ulf Karlsson.

Reportern har med utgivarens medgivande förklarat sig villig att inställa sig som vittne. Enligt utgivaren, Mikael Rothsten, gäller vittnesplikten även journalister och frågan om källskydd är inget problem eftersom Ulf Karlsson uttalat sig vid ett offentligt möte.

Det är att göra det lite för enkelt för sig. NWT borde förklarat att reportern motsätter sig att vittna.

Det som finns att säga framgår av artikeln i NWT och därutöver finns inget att tillägga från tidningens sida. Att förklara sig villig  att vittna bara för ett en part i en tvist begär det tyder på bristande insikt om de frågor och problem som ett vittnesmål rymmer.

Vittnesplikt gäller visserligen även journalister. En domstol kan på en åklagares eller parts begäran ålägga ett vittne att inställa sig.

Vägrar vittnet kan domstolen besluta om polishämtning.

Men att inledningsvis motsätta sig att vittna tvingar domstolen att väga risken för källskyddet och tilltron till mediernas oberoende mot betydelsen av ett förhör för att klarlägga om ett brott har begåtts eller inte..

Om reportern trots allt hamnar i vittnesbåset gäller det att han vaktar sin tunga. Visserligen  är det uppenbart att det är Ulf Karlsson som lämnat uppgifterna. Men hur man än vrider och vänder på det är Ulf Karlsson en uppgiftslämnare i förhållande till tidningen. Att då lämna några som helst andra uppgifter än de som publicerats i tidningen innebär att reportern bryter ett förtroende.

Det finns inget utrymme för reportern att berätta mer än att bekräfta att det är Ulf Karlsson som refereras i tidningen och att det är han som lämnat de publicerade uppgifterna. Zlatan Ibrahimovic ombuds önskan att reportern ska berätta om vad som sagts under samtal och intervjuer eller lämna ut anteckningar och eventuella inspelningar bör kategoriskt avvisas. Källskyddet sträcker sig längre än att bara skydda anonymiteten hos en uppgiftslämnare. En domstol som är alert förbjuder sådana frågor.

Åtalet mot Ulf Karlsson belyser grundfrågan om mediernas medverkan för att klara upp brott. Det handlar inte om bara om vittnen utan också om till exempel utlämnandet av icke publicerat material.

Stämningsansökan riktas specifikt mot Ulf Karlsson. Men i gärningsbeskrivningen nämns att Karlsson ”därefter i olika mediala sammanhang den 7 och 8 april vidhållit sina uttalanden”.

Enligt stämningsansökan är förtalet grovt med ”hänsyn till innehåll” och att de ”på mycket kort tid, fått mycket stor spridning i såväl nationella som internationella medier”.

Ulf Karlsson har att svara för sina uttalanden under kvällen. Den spridning av uppgifterna som skett via NWT och övriga medier ansvarar respektive utgivaren för. Inte Ulf Karlsson som i dessa fall är att se som meddelare.

Frågan är väl då snarare hur Ulf Karlsson kan se att Zlatan lagt på sig 10 kg muskler.

Att Zlatan la på sig rejält med muskler på väldigt kort tid och då helt utan fett/vätskeansamling. Den kombinationen är svårfunnen och svår att förklara bort.
Att dessutom Juventus läkare dömdes för bloddoppning till 22 månads fängelse under Zlatans tid i klubben är också en besvärande omständighet.