Kriminaliseringen av terrorresor är ett stort misslyckande!

Säpos terrorbekämpning slukar allt större resurser utan att någon hittills har lagförs.
DN: Biträdande Säpochefen Johan Sjöö:
”orsaken är bland annat en komplicerad terrorlagstiftning som gör det svårt att bevisa syftena med resor till IS och de bedrägerier som finansierar terror”.

Kriminaliseringen av terrorresor är ett av de mer flagranta misslyckandena på lagstiftningsområdet på senare år.
Om man ser till hur den tillämpades i det första fallet härom månaden ska vi nog inte räkna med några fällande domar över huvud taget. Det ligger i sakens natur att det rent allmänt är svårt att bevisa brott som ligger på förberedelsestadiet och med alla rörliga delar som finns i typfallen med utländska stridande blir läget smått hopplöst!

DN: Johan Sjöö medger att Säpo kunde ha gjort mer för att bekämpa de växande terrornätverken i Sverige, men han har andra förklaringar än Säpos egen insats.
I intervjun säger Johan Sjöö: Säpo har ”inte har nått fram” och att ”alla problem med terrorlagstiftningen är att bevisa syftena”.

Om man läser mellan raderna i intervjun som DN gjort med Johan Sjöö inser man, att han tycker situationen är bekymmersam och att lagstiftningen försvårar arbetet för Säpo.

Utan att känna till vilka arbetsmetoder Säpo använder för att spana och bevaka terrorister och få ett sådant klent resultat, är förvånande med tanke på de resurser de har.

Givetvis är Säpo:s verksamhet hemliga, men vi får hoppas att de har samlat på sig en hel del resultat!

Han kan inte eller vill inte svara på varför inte Säpos arbete mot terrorism leder till några åtal. Hans kommentar är att ”Säpo agerar”, men att det är komplicerade brott som är "svårt att bevisa och en komplicerad lagstiftning”.

 

Inga mål från Säpo i domstol
Det han syftar på är främst rekrytering till terrornätverk och finansiering av terrorverksamhet. Rekrytering finns enligt Säpo även i Sverige och utredningar har visat att finansieringen ofta går via snabba lån och kreditköp av bland annat bilar.

Hittills vet man att 300 personer har rest på eget initiativ till IS från Sverige.

Förra året fick Säpo drygt en miljard kronor varav drygt en tredjedel gick till att bekämpa terrorverksamhet men inget av de tre terrormål som svenska åklagare och domstolar har hanterat under samma period initierades av Säpo.

Lägger ansvar på andra
Johan Sjöö säger också att ”det handlar om att väcka samhället”. Av DN:s intervju framgår att han lägger ett stort ansvar på andra aktörer och att Säpo uppmanar andra att agera. Johan Sjöö lägger till exempel ett stort ansvar på polismyndigheten ”som är större och finns i hela landet”.

Det framgår också att det finns en uppfattning om att låneinstitut och banker har ett eget ansvar att granska sina kunder bättre för att undvika bedrägerier som finansierar terrornätverk.

"Ett svart hål"
I ljuset av en växande radikal miljö i många så kallade utsatta NO GO zoners bostadsområden hävdar Johan Sjöö att Säpos muskler ”inte växer i takt med behovet”.

Samtidigt kommer kritik från flera håll mot hur Säpo sköter sitt uppdrag. Mycket handlar om bristande kommunikation och bristande gensvar, att information inte förs vidare, att Säpo inte visar något intresse och att man inte vill berätta för andra länders säkerhetstjänster vilka som reser till IS från Sverige.

Johan Sjöö: ”Allt vi gör kan vi ju inte berätta om. Därför kan det säkert uppfattas som att man slänger in saker i ett svart hål och att vi inte gör någonting. Det behöver inte alls betyda att det är på det sättet”.

Per Gudmundson,SvD:
”Begreppet ”nattväktarstat” lär ha myntats av socialisten Ferdinand Lassalle i ett tal 1862 i Berlin, där han försökte förlöjliga dåtidens liberaler och deras önskan om en begränsad stat. I nattväktarstaten har staten som uppgift att garantera medborgarnas säkerhet, och inte mycket mer. Försvaret, polisen och det övriga rättsväsendet ligger i statsmaktens händer, medan medborgarna själva styr det övriga samhället efter eget skön. Begreppet fastnade, och idag används det såväl av socialister som av klassiska liberaler – i det senare fallet som ett utopiskt begrepp”.

Kärnverksamheten har lämnats över till de frivilliga. Den stora branden i Västmanland var ett bra bevis på detta. Staten hade inte resursers att klara av detta! Ett annat problem är polisens närvaro i
norra Sverige! Ser vi snart  medborgargarden i Norrland?