När
jag ifjol
passerade
Verdun i slutet av augusti, tänkte jag på 1:a världskrigets
blodigaste och längsta slag. Det
varade över 300 dagar. Det
som slog mig, att landskapet runt Verdun är fantastiskt vackert, med
sina böljande långa kullar.
Fälten var nyskördade och jag tänkte mig 100 år tillbaka, med fält med mängder av bombkratrar!
När slaget över över kunde man summera, att nio byar helt förintades. Skadorna efter bombardemanget såg jag spår efter överallt. Att i marken måste det fortfarande finnas mängder av granater, flera säkert sk blindgångare som inte exploderat och med all säkerhet giftgasgranater. Krig förstör mycket, men människan återställer naturen snabbt, så gott det går!
För att fira 100 års minnet av slaget, träffades nyligen dagens tyska och franska ledare – Angela Merkel och François Hollande.
De träffades i den stora benkyrkan i Douaumont och de håller varandras händer, för att manifestera freden mellan sina bägge nationer.
Att Europas länder aldrig mer ska gå i krig mot varandra, och att det är EU som står som garant för att så aldrig mera sker.
Men är EU-historien så från början?
Det säkert fler som undrar vad har Verdun med EU som fredsprojekt att göra?
I en blogg som Richard North har, skriver han om en intressant uppgift. Richard North anses av många, vara en av de främsta experterna på EU och dess historia.
North skriver:
att när slaget vid Verdun var som värst, funderade den franske rustningsministern Loius Loucheur, efter att ha sett den förödande effekten av hur Tyskland hade ställt om sin energi- och industrisektor under åren fram till Verdun, konstaterade han att ingen modern nation längre skulle klara att föra krig utan att ta kontroll över de civila produktionsresurserna.
Lösningen, menade Loucheur, var att ställa alla dessa industrier under någon slags internationell kontroll – så att ingen nationell ledare skulle tillåtas att förvandla dem till vapensmedjor.
Med Loucheur tankar kan man med foga säga, att det frö som han sådde för 100 år sedan, är fröet till det EU vi ser idag.
Fälten var nyskördade och jag tänkte mig 100 år tillbaka, med fält med mängder av bombkratrar!
När slaget över över kunde man summera, att nio byar helt förintades. Skadorna efter bombardemanget såg jag spår efter överallt. Att i marken måste det fortfarande finnas mängder av granater, flera säkert sk blindgångare som inte exploderat och med all säkerhet giftgasgranater. Krig förstör mycket, men människan återställer naturen snabbt, så gott det går!
För att fira 100 års minnet av slaget, träffades nyligen dagens tyska och franska ledare – Angela Merkel och François Hollande.
De träffades i den stora benkyrkan i Douaumont och de håller varandras händer, för att manifestera freden mellan sina bägge nationer.
Att Europas länder aldrig mer ska gå i krig mot varandra, och att det är EU som står som garant för att så aldrig mera sker.
Men är EU-historien så från början?
Det säkert fler som undrar vad har Verdun med EU som fredsprojekt att göra?
I en blogg som Richard North har, skriver han om en intressant uppgift. Richard North anses av många, vara en av de främsta experterna på EU och dess historia.
North skriver:
att när slaget vid Verdun var som värst, funderade den franske rustningsministern Loius Loucheur, efter att ha sett den förödande effekten av hur Tyskland hade ställt om sin energi- och industrisektor under åren fram till Verdun, konstaterade han att ingen modern nation längre skulle klara att föra krig utan att ta kontroll över de civila produktionsresurserna.
Lösningen, menade Loucheur, var att ställa alla dessa industrier under någon slags internationell kontroll – så att ingen nationell ledare skulle tillåtas att förvandla dem till vapensmedjor.
Med Loucheur tankar kan man med foga säga, att det frö som han sådde för 100 år sedan, är fröet till det EU vi ser idag.
Europeiska
kol- och stålgemenskapen
(EKSG)
1952 bildades den Europeiska kol- och stålgemenskapen som felaktigt kalas för Europeiska kol- och stålunionen. Gemenskapen bildades inte för fredens skull, utan den var en rent ekonomisk affär.
Det var en samarbetsorganisation mellan ursprungligen sex länder i västra Europa. Frankrike, Italien, Västtyskland, Belgien, Nederländerna och Luxemburg.
Det var den första organisationen som byggde på överstatlighet.
Det primära syftet med gemenskapen var att neutralisera konflikten om de fransk-tyska gränsområdena och att ställa produktionen och försäljningen av kol och stål under gemensam övervakning.
Fördraget trädde i kraft den 23 juli 1952 med en giltighet på 50 år. Fördraget upphörde att gälla den 23 juli 2002 och samma dag upplöstes Europeiska kol- och stålgemenskapen.
1952 bildades den Europeiska kol- och stålgemenskapen som felaktigt kalas för Europeiska kol- och stålunionen. Gemenskapen bildades inte för fredens skull, utan den var en rent ekonomisk affär.
Det var en samarbetsorganisation mellan ursprungligen sex länder i västra Europa. Frankrike, Italien, Västtyskland, Belgien, Nederländerna och Luxemburg.
Det var den första organisationen som byggde på överstatlighet.
Det primära syftet med gemenskapen var att neutralisera konflikten om de fransk-tyska gränsområdena och att ställa produktionen och försäljningen av kol och stål under gemensam övervakning.
Fördraget trädde i kraft den 23 juli 1952 med en giltighet på 50 år. Fördraget upphörde att gälla den 23 juli 2002 och samma dag upplöstes Europeiska kol- och stålgemenskapen.
EU garant för freden i Europa
Många hävdar felaktigt att kol- och stålgemenskapen bildades, för att garantera freden i Europa
Fram till för 25 år sedan handlade det europeiska projektet närmast uteslutande om ekonomiskt samarbete. Först i skiftet mellan 80- och 90-tal bestämde sig EU, för att utvidga unionen till att även bli en kulturell och politisk gemenskap.
Klas-Göran Karlsson skriver i Urkatastrofen:
EU-ledarna funderade länge på exakt vad en europeisk gemenskap skulle kunna byggas på. På en kontinent vars främsta kännetecken varit, att alla varit i krig med alla i hundratals år och där olika minoriteter hatat varandra som pesten, var det inte alldeles enkelt att hitta något att enas kring.
Man
ska dock vara medveten om att EU som ”fredsprojekt” är en
relativt ny tanke – ett projekt som drivits på just för att den
europeiska
gemenskapen i allmänhetens ögon ska uppfattas som en garant för
att nationer inte börjar kriga med varandra igen.
EU idag 27 medlemsländer. Efter Brexit kommer EU att minska till 26 medlemsländer.
Frågan är hur EU kommer att se ut om 2-3 år. Unionen brottas med flera stora problem.
Den kanske viktigaste, är alla asylsökanden, som skall fördelas mellan de olika medlemsländerna. Flera länder har idag klart och tydligt deklarerat, att de inte kommer att ta emot några.
Det andra problemet är ekonomiskt. Införandet av Euro,
har för flera medlemsländer inneburit en stagnerad ekonomi.
Idag står flera av Italiens banker inför en konkurs.
Inte nog med att EU har dessa båda problem, så har man nu också fått Erdogans krav, att turkiska medborgare skall få visumfrihet till Europa senast den 1:a oktober, annars vrider han på asylvandringen!
EU idag 27 medlemsländer. Efter Brexit kommer EU att minska till 26 medlemsländer.
Frågan är hur EU kommer att se ut om 2-3 år. Unionen brottas med flera stora problem.
Den kanske viktigaste, är alla asylsökanden, som skall fördelas mellan de olika medlemsländerna. Flera länder har idag klart och tydligt deklarerat, att de inte kommer att ta emot några.
Det andra problemet är ekonomiskt. Införandet av Euro,
har för flera medlemsländer inneburit en stagnerad ekonomi.
Idag står flera av Italiens banker inför en konkurs.
Inte nog med att EU har dessa båda problem, så har man nu också fått Erdogans krav, att turkiska medborgare skall få visumfrihet till Europa senast den 1:a oktober, annars vrider han på asylvandringen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar