Kommuner vill inte ge laglig hjälp enligt LSS eller SoL!

Svenska kommuner blir allt sämre på att se till att de som har fått laglig rätt till hjälp enligt LSS eller SoL, faktiskt får hjälp. Inte ens hot om ekonomiska sanktioner har rått på kommunernas "lagtrots". Nu ska Riksrevisionen gå till botten med problemet.

 

Riksrevisor Helena Lindberg: ”Att antalet ej verkställda beslut fortsätter att öka trots vidtagna åtgärder är problematiskt och motiverar i sig en granskning av de statliga insatserna på området.”

Riksrevisionen meddelade nyligen att man ska undersöka om systemen med rapporteringsskyldighet och sanktionsåtgärder inom rättighetslagarna SoL och LSS är tillräckligt effektiva för att "värna enskildas rättssäkerhet". Resultatet kommer i februari nästa år.
Att kommuner i vissa fall inte verkställer beslut enligt SoL och LSS är ingen ny företeelse. Men varken personligt vitesansvar, sanktionsavgifter eller rapporteringsskyldighet har lyckats råda bot på kommunernas lagtrots och ovilja att följa kommunala beslut och domstolsavgöranden.

Enligt gällande rätt ska såväl kommunens beslut som domstolens avgörande verkställas omedelbart. Om kommunen inte gör så kan man tvingas betala en särskild avgift.

Kommunerna är skyldiga att rapportera till IVO, om beslutet inte har verkställts inom tre månader. En rapport ska även skickas till kommunfullmäktige och kommunens revisorer.

Även IVO har konstaterat sanktionerna inte har fungerat. Mellan 2013 och 2016 ökade antalet ej verkställda beslut med 44 procent, från cirka 8 400 till cirka 12 200 per år. Samtidigt har antalet fall där kommunen behövt betala särskild avgift legat relativt konstant och uppgår till cirka 300–400 fall per år.

LSS började fungera 1994 och den budgeterades till en miljard. Nu kostar LSS, över 30 miljarder om året. Ökningen av kostnaderna har berott på det enorma fusket och det är ett importerat problem, med handel av funktionsnedsatta som fungerar som en slags människohandel som är den stora orsaken!

Merit Wager avslöjande på sin blogg, är skrämmande fakta och chockerande läsning:
”Undrar just om folket (och politikerna och journalisterna) vet att det förekommer specialimport av totalförlamade stackare som utan tjafs, direkt efter ankomsten, klassas som kategori 1, enligt LSS lag 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade? Importörerna kan därefter anställa sig själva som personliga assistenter (25.000-30.000 i månaden) utan att göra ett smack, eftersom den importerade får sitta för sig själv i en rullstol i ett hörn och skita ner sig tills knappt öronen sticker fram.
Personen tas alltså till Sverige på anknytningsbasis, vilket innebär att uppehållstillståndet finns inklistrat i passet redan före inresan. Efter ankomsten tar man vederbörande till Skatteverket och skriver in henne eller honom i Sverige, varefter personen efter några dagar får sitt personnummer. Därefter är det dags att skriva in sig i Försäkringskassan och sedan uppsöka närmaste vårdcentral för en första kontakt med den svenska sjukvården, där man inte kan göra annat än att konstatera att personen är:
a) totalt funktionshindrad och b) i behov av 24/7-omhändertagande avseende personlig hygien, m.m. Därmed blir det så småningom ett LSS-ärende där vederbörande själv får avgöra vilka som ska bli hans eller hennes personliga assistenter.
Försäkringskassan utbetalar en klumpsumma om cirka 250 kr/timmen för beviljad tid, vilket kan innebära årliga miljonbelopp eftersom den funktionshindrade kan behöva anställa 15-20 personer för att täcka veckans alla timmar, sjukdomar, semestrar, etc.

Under senare år har ett stort antal grova bedrägerier avslöjats och polisen i Halmstad uttalade i pressen för några år sedan, att de bedömde att cirka 1/3 av allt LSS-bistånd var bedrägligt. För assistansen betalar Försäkringskassan 185 000 kronor i månaden.

I ingetdera av dessa fall görs någon prövning av om personen vistas lagligt i Sverige eller ej. Vad ska vi då med 3a kapitlet i utlänningslagen till? När det gäller handel med funktionsnedsatta, så fungerar det som med all slags människohandel. I hemlandet sitter en klanledare eller släktledare. Klanledaren bestämmer vem som ska gifta sig med vem, vilka som ska få söka asyl i Sverige eller vilka handikappade i deras klan eller släkt som ska få säljas till svenska uppköpare.
Dessa ledare bestämmer även hur deras underlydande ska leva här. Personerna betalar också en summa varje månad till denna klanledare. Följer man inte de här reglerna drabbas de kvarvarande nära släktingarna i hemlandet. Det finns även en kulturellt hård kodex att följa vad klanledaren vill. Det är vad hedersbrotten ytterst handlar om.
Grejen med handikappade är dock att när de väl kommit till Sverige, så ska de anlita ett assistansföretag. De kriminella gäng vi har och som sköter människohandeln, de syrianska gängen i Södertälje omsatte 2 miljarder på att ta hit irakier.

Eftersom kostnaderna ökat så dramatiskt har den rödgröna regeringen sett till att reglerna snävas till. Varje år får omkring 300 personer sitt LSS-stöd indraget. Det är inte på grund av, att de blivit friska och kan klara sig själva, utan för att kommunerna och Försäkringskassan anser att de kan klara sig utan hjälp och hänvisar till domstolsbeslut.

Hur kan den rödgröna regeringen sitta och titta på av denna import av LSSinvandrare som så totalt utnyttjar vår välfärd? När de satt i opposition var sossarna starkt kritiska gentemot regeringen Reinfeldts hantering av sjukförsäkringen (bl.a. i debatten om den s.k. "stupstocken") och som sossarna gick till val på 2014, att föra en mer "human" politik.
Nu försämrar man LSS och den stora anledningen är importen av LSSinvandrare och komma undan med detta? Försämringarna går ut över de svenskar som behöver hjälp enligt LSS. Sossarnas humana politiken är inte annat ett stort bedrägeri, för de mest utsatta i samhället. Sedan är det betydligt lättare för sossarna, att peka finger mot andra partier, än att ha torrt på fötterna själva.