Vänsterns politik är ointressant för arbetarklassen!

Proletären av alla tidningar har en artikel där man sågar den politik som vänstern för i Sverige. Det är en rak höger direkt på hakspetsen som måste ta hårt när de skriver: ”Vad gör vänstern för fel när arbetare röstar på SD?”

 

Proletären är organ för Sveriges Kommunistiska parti och med artikeln levererar de en rejäl bredsida, mot den hycklande medelklassvänstern. Det är raka rör som MSM och SVT borde ta till sig, mot lallande antirasism och mångkulturellt kladdande.

Proletären skriver: ”Felet är att vänstern har tappat fotfästet i arbetarklassen. Istället har vänstern tagits över av en världsfrånvänd medelklass som ägnar sig åt högtflygande teorier och budskap och inte de konkreta problem som arbetare och vanligt folk står inför. Så länge vänstern hade ett fotfäste inom arbetarklassen stod man upp för jämlikhet och rättvisa både inom och mellan länder. Inom varje land är det arbetare och vanligt folk som utgör kraften i kampen för politisk demokrati, ekonomisk jämlikhet och social rättvisa.”

Tidigare fanns det en solidaritet mellan arbetarnas organisationer i olika länder och de motsatte sig stormakters och storbolags försök att trycka ner och lägga under sig både länder och folk.
Idag ser allt annorlunda ut. Medelklassvänstern har gett sitt stöd till den USA-ledda krigspolitiken mot Libyen och Syrien som bidragit till att fullständigt slå sönder dessa länder och fördriva miljontals människor. Med acceptans av krigspolitiken har vänstern gjort migrationspolitiken till sin huvudfråga. Den humanistiska flyktingpolitiken visar, att den moraliska supermakten Sverige, värnar de lidande och utsatta i världen. Med Centerns "Ja" för de ensamkommande, för de samma argument som vänstern om humanism och att de värnar för denna grupp.

Det märkliga är att kommunisterna inte tycker, att migration är en lösning på världens problem och orättvisor och att man med migration aldrig kan lösa dessa problem! Helt sensationellt!
Proletären anser att folkfördrivning är den liberala lösningen och att problemen skickas vidare och att någon form av osynlig hand till slut gör, att arbetskraften hamnar där, det finns någon kapitalist som är beredd att köpa den. Folkfördrivningen fyller flera funktioner. Den möjliggör att ta färdigutbildad arbetskraft från fattiga länder. Den spelar ut orättvisor mellan länder till att sänka standarden i de länder där arbetarklassen, har tillkämpat sig bättre förhållanden. Migrationen upprätthåller ett arbetskraftsöverskott som ökar konkurrensen mellan arbetare och därmed håller tillbaka krav på löner och trygghet. Genom migration vill eliten även förhindra den omfördelning av rikedomarna i samhället som är nödvändig på grund av en åldrande befolkning.

Företagen har nu möjlighet att fritt importera billig arbetskraft. Men inte bara det. Genom att använda humanitära argument, kamouflera en ekonomisk invandring som asyl- och flyktingpolitik, har eliten lyckats ställa invandringsfrågan bortom politisk diskussion hos MSM och de rödgröna politikerna.

Medelklassvänstern har slängt in handduken i frågor om migrationens negativa sidor och därmed gett SD möjlighet, att spela mot öppet mål. Migrationen medför flera problem, familjer slås sönder, länder dräneras på sina befolkningar, tusentals dör vid smugglingen på Medelhavet och de sociala och de stora ekonomiska problemen i mottagarländerna.
Folkfördrivningen är en ond spiral som hjälper till att upprätthålla de orättvisor och det förtryck som ligger bakom migrationen. Istället för att stanna och kollektivt kämpa för en bättre framtid, blir alternativet i en hopplös och individualiserad värld att emigrera och hoppas på en bättre framtid någon annanstans. Den överklass som vägrar ta ansvar för sina länder och medborgarnas väl och ve kan därmed sitta kvar vid makten.

Det intressanta är att det även gäller Sverige och överklassen som sitter på den verkliga makten genom sitt ägande, att de har övergett landet. En följd av detta är, att storbolag och kapitalister som växte till sig under folkhemmets skydd, genom garantier av sossarnas arbetsfred och tillväxtmöjligheter, har blivit för stora för Sverige. Deras nya arena är nu global och något ansvar för Sverige, är de inte intresserade av. Alla kan se det konkret i skatteflykt, avindustrialisering och uppslutningen bakom stormaktsprojektet EU.

Globaliseringens utrikespolitik motsvaras av en multikulturalistisk inrikespolitik som i praktiken är en segregationspolitik. Målet är inte att integrera invandrare i det svenska samhället, utan att låsa fast människor i etniska, kulturella och religiösa grupper och det gör denna splittring till något exotiskt och positivt. Genom detta synsätt uppnås jämlikhet, genom att enskilda representanter från de olika grupperna får vara med i SVT, politiska partier, bolagsstyrelser och andra sammanhang.

För medelklassvänstern är problemet inte splittring och segregation som är förödande för det svenska samhället, utan att det svenska samhället är rasistiskt och att infödda svenskar är rasister.
Framväxten av utanskapsområden där klanstrukturer har ersatt rättsstaten, där gängkrig skördar människoliv, där knarklangare och Imamer bygger sina egna maktcentra, där IS-fundamentalister kan rekrytera ungdomar och där muslimska moralpoliser öppet trakasserar människor, för att ta några av de synligaste konsekvenserna av den sanslösa invandringen.

Sett ur arbetarklassens synvinkel har invandrings- och integrationspolitiken gjort en redan plågsam situation allt mer outhärdlig. En situation skapad av övriga delar av den arbetarfientliga nyliberala politiken, pensionerna, skolorna, sjukvården, polisen, posten och snart sagt alla delar av samhället.

Överklassen har inget intresse av att lösa problemen, de har låst in sig i sina egna reservat eller flyttat utomlands. Politikernas recept, en kombination av naiv socialliberalism och kortsiktigt kapitalistiskt projekttänkande, har visat sig både kostsamt och verkningslöst.
Kvar står arbetarklassen, infödda och invandrade. Oroade, förbannade, splittrade, osynliggjorda och ovana att se sig själva som en politisk kraft. Men det är på arbetarklassen det faller, att ta ansvar för landets framtid.
Att allt fler av oss vänder sig bort från mainstreampartier och MSN som är ansvariga för eländet, är en bra början.

Tänk att kommunisterna ser problemen så klart i dagens Sverige, till skillnad från dagens politiker, SVT och MSM.  Vem kunde tro detta? Att de dessutom anser, att det är SD som är de stora vinnarna, är mer eller mindre sensationellt, att få se detta i skrift från kommunisterna!