Årets valrörelse har redan en vinnare!

Väljarna har fått se valaffischer utan klara politiska budskap och en film från SD om ett annat partis historia. När partierna gläds åt varje minut som de kan få framföra sin politik till MSM, SR eller SVT, anser sig SD inte ens behöva påminna väljarna om, vad de står för. De flesta känner till det!

Utan att ta till överord är SD:s självförtroende befogat. SD har redan vunnit valet och blir största parti. Den 9 september kommer SD ha ökat sitt väljarstöd radikalt, för åttonde valet i följd och ännu en gång slagit sitt eget rekord. Frågan är hur mycket utöver en dubbling från 2014, det kommer att bli!

Vi kan reda nu förutse följande två scenario:

Ett blocköverskridande regeringssamarbete med det explicita syftet att isolera Sverigedemokraterna

eller
bjuder ett eller flera partier in Jimmie Åkesson till förhandlingar om regeringspolitiken.
I båda fallen är SD de stora vinnarna.

SD:s framgångar handlar förstås om många orsaker. Man varit lyhörd för gräsrötternas synpunkter, men det avgörande och grundläggande faktum är: många väljare gillar deras politik.

 

De andra partier hävdar att SD har flyt i opinionen, med att de har haft tur med händelser(invandrarbrott), de målar ut invandrarna som problemet, vilket sjuklövern menar är populism och rasism eller att de aldrig prövats i ansvarsställning. Sjuklövern missar det väsentliga: SD hade aldrig blivit så stora, utan en attraktiv idé att torgföra.

 

Idén har alltid varit nationalismen. Vi har det senaste åren kunnat se, att nationalism svept över Europa, i de val som hållits. Nästa års EU-val, kommer också de nationalistiska partierna att vinna och vi kan förvänta oss ett helt annorlunda EU. Nationen som en förutsättning för demokrati och välfärd, men också för individens trygghet och identitet är en hörnsten i den konservativa samhällsanalysen. Det är därför det varit en universellt ytterst framgångsrik idé, även om den inte varit gångbar i efterkrigstidens Sverige, förrän nu.

Nationalismen var och är SD:s politiska projekt. Att väcka det nationellt slumrande folket, att återupprätta självständigheten, att rena landet, att rensa ut den korrupta elit som drivit fram massinvandringen, mångkulturen och överstatligheten.

Väljarna gillar uppenbarligen tanken på återupprättat nationellt självbestämmande och en upprättad hemortsrätt i den svenska nationaliteten. Denna böjelse kan inte hänföras till simpel rasism som vänstern anser. SD har vuxit samtidigt som attityderna till invandring och invandrare blivit mer negativa.

SD:s framgångar har alltid kantats av underskattning. Både 2010 och 2014 chockades många av valresultaten. Nu diskuteras istället möjligheten, att SD kommer att bli största parti.

 

I dag är Sverige ett annat land än när SD bildades för trettio år sedan. Sverige är med i EU, mer mångkulturellt än någonsin, flerdubblad invandring, unikt för Europa. Det är en reell förändring, en materiell bas som ger bränsle åt nationalistisk mobilisering för decennier framöver. I rent strukturella termer, har SD en stabilare grund att bygga på än något annat parti.