Röran i svensk politik!

Frågan är om inte den tidigare KD-ledaren Alf Svensson, i praktiken har styrt Ebba Busch Thor i hennes agerande mot SD. Nu går Alf Svensson ut och ger Ebba full uppbackning, efter hennes omdiskuterade invit till SD.

Alf Svensson: ”Den politiska isoleringen av SD måste brytas och efterlyser en uppgörelse med SD, om både brottsligheten och migrationen. Det är politiskt klokt att inte låta Sverigedemokraterna segla vid sidan av längre.”

Det var i förra veckan som Ebba Busch Thor i en stor intervju i Expressen gick ut och efterlyste en bred uppgörelse om migrationspolitiken. Ebba: ”Det skulle bidra till den långsiktighet som svensk migrationspolitik behöver.”

Foliehatten undrar om inte Alf ”sagt” till Ebba, ”nu får det vara slut på ditt fladdrande. Du kan kan inte likt en vindflöjel ändra åsikt, när du ser från vilket håll det blåser. Dags att ta ställning och stå för den.”  Ebba har det inte lätt, för det har läckt ut, att hennes utspel av KD:s omläggning av migrationspolitiken, har väckt en del kritik internt. Det finns en falang i partiet som motsätter sig den nya linjen, både vad det gäller migrationen och förhållningssättet till SD. Foliehatten undrar om det inte är Per Gudmundsson, f.d. SvD som drar i trådarna nu, han är en riktig politisk räv och ser vilka vindar som nu blåser i Sverige.

En poäng har Ebba. SD lika lite som något annat parti kommer inte att få igenom allt, när det nu blir frågan om en förhandling. Frågan är om SD-väljarna i gemen inser det? Det kommer inte som många SD-väljare tror och hoppas, att SD köper hela M:s eller KD:s skattepolitik, mot att M och KD köper hela SD:s invandringspolitik. Då är frågan hur SD- ledningen kommer att förbereda medlemmarna på, hur det hela ska hanteras. Är det bättre med ett SD som en sanningssägare i sidan, om eller som ett parti som tar del aktivt och kompromissar fram en lösning? Det kan bli ett vågspel. När ett förhandlingsresultat presenteras är alla halvnöjda eller halvmissnöjda om man ser det från andra hållet.

KD och M ångrar nog bittert, att de inte gick samman med SD, när de för ett tag sedan, hade chansen. Istället var detta med att hålla ihop Alliansen ledstjärnan. Foliehatten följde spelet och det stod ganska klart innan valet, att C tillsammans med L, skulle gå bakom ryggen på KD och M, eftersom bägge markerade hårt mot SD. Foliehatten undrar varför både Ebba och tuffe Uffe var så blinda, när de inte såg detta! Var det de hägrande regeringstaburetterna som gjorde dem blinda?

Nu står både KD och M och försöker, på alla möjliga sätt, få en maktposition. Ebba och KD:s trovärdighet fick sig en rejäl törn, när KD röstade för anhöriginvandringen. C och L svek, har satt framför allt L i en prekär situation. I dagsläget ser inte partiledarbytet hos L ut som en hit, snarare en mindre katastrof.
Att M och KD nu vänder kappan, är för att de vet, att SD håller på att rusa i opinionen och för att förbereda sig inför annalkande lågkonjunktur som inte kommer göra svenska folket nådiga med sin dom, mot de partier som kört över SD som haft rätt hela tiden!
Faktum är att ledningarna inom båda KD och M sitter kvar och inte rensar ut globalister och de som varit negativa mot SD, så kommer det kanske inte vara ett säkert kort att rösta på dem i migrationsfrågor. 

Att Kristersson blivit mer retoriskt hård, är för att han såg hur KD växte på just denna taktik och nu försöker han göra samma sak. När det kommer till kritan skulle båda dessa partierna öppnat Sveriges gränser, om de satt vid makten istället för opposition eller .... ?

Skall man vara ärlig, så är det så, att de gamla partierna har bildats utifrån andra frågor än migrationen. Nu har det totala migrationsfiaskot gjort alla övriga frågor sekundära, vilket bevisas av JÖKen, där det mest extremt marknads/nyliberala partiet, Centern, utan problem kan samsas med Sovjet-kommunisterna inom V. Det är helt enkelt synen på invandringen som dominerar över övriga frågor just nu. För att kunna återgå till de frågor som partierna vill driva, så måste migrationsfrågan desarmeras, eftersom det har gått för långt, för att en block-överskridande överenskommelse skall lyckas. Problemen är för stora. Det kommer alltid att finnas akuta saker att diskutera oavsett.

Igår träffades alla partier, utom SD för att få fram en lösning om den organiserade brottsligheten. Morgan Johansson tror att partierna kan enas om lösningar, men M är mycket kritiska till hur regeringen agerar.
M:s Johan Forsell kommenterade mötet igår om organiserad brottslighet och han är frustrerad: ”Jag är väldigt frustrerad, det är som att regeringen inte förstår att det är är kris i Sverige, att det skjuts och sprängs varje dag. Jag trodde vi skulle börja förhandla i dag. Jag har sagt till Morgan Johansson och Mikael Damberg att jag kan träffa dem ikväll, i helgen eller nästa vecka. Men inte om två veckor. Jag är beredd att stryka allt på min agenda för att vi ska komma framåt. Det är helt orimligt att det här ska bli någon form av diskussionsklubb.”

Inte alls förvånande att sossarna inte vill ta i Sveriges djupa kris, på allvar. Morgan Johansson och Mikael Damberg, är helt blinda inför vad de själva ställt till med eller så blundar de. I stället för att erkänna sina misstag, så försöker man förhala, greppa efter halmstrån och icke lösningar. Kan det vara sossarnas kravlöshet som är det stora problemet, något som är vänsterns paradgren. Det kanske inte är kravlöshet, utan rädsla för, att förlora stabila väljarbaser genom att bedriva identitetspolitik. Foliehatten förstår hur det kan se ut, men han har svårt att se en politik byggd på aktiv kravlöshet eller olika regler för olika folkgrupper. Undantagsvis afghaner som med gymnasielagen, fått preferentiell behandling på bekostnad av vanliga medborgare.

 

Alla partier inser att det är ett allvarligt problem, men deras förklaringsmodeller är helt trasiga. Flumvänstern försöker förklara allt med utanförskap och klyftor, trots att Sverige fullkomligt öser pengar över boende i områden med hög kriminalitet. Så länge flumvänstern inte accepterar att kravlöshet och en skenande invandring där människor tillåts leva på bidrag år efter år, utan att behöva lära sig svenska och assimileras in i samhälle, är de inte seriösa i sin analys.

På mötet berättade de bägge sossarna om avlyssning och datalagring och att de flesta partier är överens om att ge större lagstöd för detta. Vidare uttalar sig Rikspolischefen i Aftonbladet och vill stoppa anonyma kontantkortstelefoner.  Det handlar om mer övervakning, inga utvisningar eller strängare fängelsestraff.
Floskler från sossarna som vanligt.

S skryter om minimala förändringar och överdriver kraftigt dessa. Morgan/Stefan försöker ge sken av att varje kriminell som bär vapen hamnar i fängelse minst 2 år. I realiteten är det en försvinnande liten andel som faktiskt ertappas, vidare är det få av dessa som sitter inne så länge.

Det Sverige behöver förändra är att kraftigt höja minimistraffet, och låta detta gälla även för betydligt yngre personer än idag. Den som ertappas med brottslighet ska veta att man straffas med flera års fängelse, något som idag enbart är en hypotetisk risk. Vidare behöver förstås risken att åka fast vara betydligt högre. Polisen behöver tveklöst gå in hårdare varje gång de ser kriminella personer flockas. Moderaternas förslag på visitationszoner är ingen dålig idé. Den som har problem att ta avstånd från kriminella vänner, får finna sig i att bli genomsökt.

Det finns egentligen bara en lösning, men ingen vågar ta den. Först måste man erkänna, att allt faktiskt är invandringens fel och att den måste stoppas helt. Vi måste även sätta igång massåtervandring och tvångsutvisningar av episka mått
Det som återstår är att ge folket vad de önskar, att gå SD till mötes. Det är nog till och med så att man måste gå rätt mycket längre än vad SD önskar, om man skall kunna avföra migrationen från den politiska dagordningen. Dessutom måste brottsligheten och arbetslösheten i andra generationen lösas snabbt. Mardrömmen vore, om folk i allmänhet och ledarskribenter i synnerhet, började tycka att andra och tredje generationens migranter, är en del av invandringsproblemet. Händer inget, tror Foliehatten, att Sverige är slut som demokrati. Då blir det för polariserat, för att någon samling skall vara möjlig.

Svenska flumvänstern har inte sett, hur stora delar av världen fungerar, utan går i någon naiv uppfattning, att alla per automatik blir skötsamma medborgare, när de kommer innanför Sveriges gränser, vilket förstås inte stämmer.
Den enkla åtgärden är att helt strypa bidrag, så att Sverige inte blir en ekonomisk guldgruva för asylsökande och anhöriginvandrare. Rent konkret, betala hemvändare för att de ska återvända, ge dem ett mindre "åka-hem-paket". En tråkig, men realistisk investering. Foliehatten kan konstatera att igår landade ett plan i Kabul med 50 utvisade afghaner och aldrig tidigare har så många utvisats.
MV:s anläggning i Märsta som förvarade de utvisade, hade fått celebert besök, av ingen mindre än Elin Erson. Detta gång lyckades hon inte med sin aktion, mer än att skrika sig hes!

Politik är spekulation om framtiden. Vem kunde i förväg ana, att C och L skulle sätta sig i knät på Löfven? Eller att KD skulle förespråka ökad anhöriginvandring.

Om de gamla partierna hade varit en jämngrå massa av asylliberal aktivism skulle invandringsbulimiska vänsterliberaler aldrig ha myntat det Hitler doftande begreppet ”järnaxeln” för att beskriva S+M-samarbetet kring migration. För att citera UNT:
”Att moderater och socialdemokrater drar åt samma håll i flyktingpolitiken är inte en ny företeelse. Under 90-talet och tidiga 00-talet utgjorde S och M den så kallade ”järnaxeln” i svensk migrationspolitik och blockerade exempelvis flera försök att få igenom amnesti för olika flyktinggrupper. Det var ingen storhetstid för humanism och liberala principer. Nu är järnaxeln återaktiverad. Orkar de andra partierna hålla emot?”

Vad UNT absolut inte tycker/skriver: ”Vi liberaler ser M och S som naturliga, integrerade delar av den stora flyktingvänliga generositetspakten mellan de sju anständiga riksdagspartierna. S och M är i allt väsentligt desamma som MP och C när det kommer till migration!"

SD har varit bra som verktyg för att visa de andra partierna att väljarna faktiskt menar allvar och är beredda att byta parti över invandringsfrågan. Men den polletten är redan nere sedan länge. Ska vi någonsin komma ur den här eviga kräftgången där vänsterliberala klustret panikskärper migrationspolitiken, vart femte år, för att sedan återfalla i, att ge efter för lättnader, amnestikrav och annan galenskap, måste vi vidare in i nästa fas. Samarbete enligt dansk modell.