Energiöverenskommelsen = Katastroföverenskommelsen!

Ackompanjerad av halleluja-rop presenterades den blocköverskridande energiöverenskommelsen den 1:a juni.

Det var en klassisk kompromiss sades det, där alla parter fick sitt och där energipolitiken slogs fast för åtskilliga decennier framöver.

I överenskommelsen deltog inte V, SD och FP, vilket i dags läget motsvarar 35% av väljarkåren.

Det enda positiva man kan säga om energiöverenskommelsen är att den kunde ha varit ännu sämre, men det finns två positiva saker i energiuppgörelsen.
Den gav klartecken för att tio nya kärnreaktorer kan komma att byggas som ersättning för befintliga anläggningar. Den s.k. effektskatten kommer att ”express avvecklas”!

Men ingen i svensk media har berättat att elskatten ökar med 4 öre per kilowattimme.

Men den kanske största ”bristen i den långsiktiga energiöverenskommelsen”, är att ingen tydlig satsning på forskning för fjärde generationens kärnkraft. Den återvinner avfallet och där risken för härdsmälta är obefintlig.

Vi är ledande i världen när det gäller fossilfri elproduktion. Vi är ett föredöme och skulle kunna fortsätta vara det. Men tyvärr, svenska politiker har drabbats av en ideologisk härdsmälta.

Lise Nordin, Miljöpartiet:
”Jag är mycket stolt över att vi kunnat enas om att Sveriges el produktion ska vara 100% förnybar senast 2040.”

Det inte Lise begriper är hur det ska gå ihop, med att inga politiska beslut om kärnkraftsavveckling kunde göras.
Tyvärr måste man konstatera att dagens politiker inte riktigt hänger med i de faktiska förhållanden. Eftersom de har svårt med logik och fakta motiveras omformuleras det till det mer flummiga ”för klimatets skull”.

Det kanske största problemet är att politiker har mycket svag utbildning inom naturvetenskap. De flesta klarar helt enkelt inte
av, att beskriva skillnaden mellan energi (kWh) och effekt (kW). Detta är den bakomliggande orsaken till att man satsat våra skattepengar på helt meningslösa och miljöförstörande vindkraftprojekt. 

Alla dessa lögner gör att man känner en allmän motvilja mot den på känslor grundade politik som drivs av MP och C.

Ett annat skäl är att Sverige inte är representativt för världen. Här har vi stora skogar att ta av, men det saknar de övriga ca åtta miljarder människorna på vårt klot.

El certifikatsystemet är extremt dyrt
Sverige har ett system med elcertifikat. Det innebär att en viss andel av vår el skall komma från vind eller sol som är förnyelsebara källor. Producenter av sådan el får en extra och marknadsbestämd ersättning utöver spotpriset på el. Mellanskillnaden får du som konsument betala!

En samhällsekonomisk analys, som reflekterar de sammantagna effekterna för konsumenter, producenter och den offentliga sektorn visar att en höjning av kvoten, den andel el som kommer från viss förnyelsebar el, med en tiondels procentenhet, t.ex. från 23,1 procent till 23,2 procent, kostar ungefär 225 miljoner kronor per år.

Beräknat som så kallat nuvärde över 20 år, med en diskonteringsränta på 1.4 procent, är kostnaden närmare fyra miljarder kronor. Det är en betydande kostnad:
En motsvarande beräkning av att helt slopa certifikaten ger en nuvärdesbesparing på över 70 miljarder kronor. Det får ses som en övre gräns då anpassningsmöjligheter i systemet ignoreras. Under alla omständigheter illustrerar beloppet att certifikatsystemet är ytterst dyrbart för det svenska samhället.
Det visar också det vansinniga i överenskommelsen.

De svenska konsumenterna skall via sina elräkningar subventionera det förnybara med 70 miljarder.
Det visar också en stor inkompetens hos de politiker som skrivit under denna överenskommelse. Det ”kramkalas” som visades upp på presskonferensen, påminner en hel del om gamla Sovjet, där politikerna inte visste vad de gjorde! De s.k. 15-20 års planerna som kan jämföras med denna energiöverensenskommelse.

Baylan & Co begriper inte , att vi i Sverige inte behöver lägga ner koldioxidfri kärnkraft och ersätta den med koldioxidfri sol- och vindkraft. Den är varken bra för miljön eller plånboken.

Det inte heller Baylan & Co begriper eller vill inse, att överslagsmässigt kostade den vindkraft som ersatte nyligen nedlagda Oskarshamns 2-reaktorn cirka 30 miljarder, plus 10 miljarder i nätkostnader.

O2 hade minst samma kvarvarande livslängd som de vindsnurror som byggdes som ersättning och vind och kärnkraft har ungefär samma driftskostnader. De 40 miljarderna är alltså kastade i sjön. Det är för en liten reaktor, den första av tio.
Verkar som all förnuft inte finns i den rödgröna regeringen!

I land efter land börjar nu allt fler ifrågasätta den stora satsningen på el från vindkraften. Den är absolut inte hållbar.

Sammanhållningen inom Norden har redan brakat samman. Den norska energiministern Tord Lien har beslutat att upphöra med Sveriges och Norges gemensamma el certifikatsystem, alltså subventionerna från 2021. Anledningen är enkel, subventionerna hotar lönsamheten för vattenkraftverken.

Även i Finland omprövas nu stöden till vindkraften och dess prioriterade ställning slopas.

Tyskland har framställs som det goda exemplet för sitt beslut att stänga ner kärnkraften och satsa på vindkraft. Tyskarna ersätter nu kärnkraften med kol. Konsumtionen av brunkol i Tyskland steg under förra året till samma nivåer som under 1990-talet. Många andra länder till och med Danmark börjar ifrågasätta vindkraften.
Till den rödgröna regeringens ”fasa” stiger nu koldioxidutsläppen med rasande fart. Dags för regeringen att föreslå en koldioxidskatt i EU!

I Sverige har vi två partier – Centern och Miljöpartiet – som slåss om att vara dummast och har märkligt nog en stor påverkan på övriga partier.

Slagorden från MP och C är märkligt ålderstigna. ”Vi skall gå före” är därför rent löjeväckande och visar hur litet man vet om världens energibalans. Tron på vindkraften som en ersättning för kärnkraften är lika naiv idag som den var i början på 80-talet.

Detta trots alla erfarenheter från kontinenten, grannländer och USA. Det är som om svenska politiker lever i sin egen lilla idylliska bubbla.

Men i längden kan vi inte låta de gröna extremistpartierna, inklusive V, styra landets energipolitik.

Teknisk och vetenskaplig utveckling har redan passerat de gröna drömmarna om vindkraftens förträfflighet.

Det är därför inte svårt att gissa, att denna bejublade energiöverenskommelse inte kommer att hålla i särskilt många år. Redan efter nästa val kommer det en ny, när väljarna har sagt sitt!