Miljöpartiet och ”kolbiten”!

På Miljöpartiets kongress krävde många att Vattenfall skall avveckla det tyska brunkolet.

Vad MP:s kongress inte inser att det finns tre skäl som gör det omöjligt eller onödigt:

1. Gruvdrift i Tyskland avgörs förstås där, inte här.
2. Brunkolet utgör en så stor andel av elenergin som gör att landet inte klarar sig utan det. Dess regering kan inte godkänna en nedläggning.
3. Koldioxidens verkan på klimatet är en myt. Dess påverkan är så liten att den inte kunnat mätas. Däremot har den varit mycket gynnsam för växtligheten och världens skördar. Det är omoraliskt av politiker, som har statens resurser att utreda fakta, att inte underrätta sig om de välkända protesterna mot myten.

Tyskland har sol- och vindkraft med större total märkeffekt än marknadens behov.
En vanlig månad kan överproduktionen bli 13 procent. Ofta är den dock bara enstaka procent.

Sol- och vindkraft får leverera all produktion till garanterade priser. Kolkraften får leverera allt mindre och blir olönsam.

Regeringspartierna har beslutat att kraftverk för brunkol måste stå som reserv. De skall få betalt även då de inte producerar.
Det förhandlar Vattenfall nu om.

”Irre Zustände”, galenskap, sade näringsminister Sigmar Gabriel. Väljarna i Tyskland har börjat förstå att koldioxid inte påverkar klimatet. Ganska snart är subventionerna borta. Då blir brunkolet mycket lönsamt.

Vattenfall håller på att pressas av våra politiker till en ny idiotaffär, som gör oss alla fattigare.

Europas draglok Tyskland går att jämföra med ett koldrivet ånglok. Det man glömmer bort, är att Tyskland inom överskådlig tid inte klarar sig utan sin kolkraft. Vindkraftens elleveranser är alldeles för osäkra för den tyska industrin.

Vattenfall har reserverat ett antal miljarder för att återställa naturen efter en framtida nedläggning av sin brunkolsverksamhet i Tyskland.
Pengar som i samband med Vattenfalls försäljning riskerar att hamna i händerna på tjeckiska riskkapitalister.

Det är bara den tyska regeringen som kan bestämma när tiden är mogen för att lägga ned den i dag - Vattenfalls ägda kolbrytningen i Tyskland.

Tyska regeringen kommer att tvingas subventionera kolkraften, för att ha tillgång till en säker backup när vindkraften inte levererar. Vattenfall bör därför behålla brunkolet tills vidare.

I debatten om vår energipolitik framhålls ofta Tyskland som ett föredöme. Det är därför synnerligen viktigt att se vad som hänt där.

Tysklands satsningar på förnybar el, ”Energiewende”, har resulterat i utbyggnad till total märkeffekt 78 GW, gigawatt. Dygnets maximala behov är 50 – 70 GW.

Dessa kolossala investeringar har lockats fram med politiska garantier, som omfattar dels rätt för vind- och solel att leverera all sin produktion på nätet, dels garanterade förmånliga priser för ett par decennier.

Nätbolagen vidarebefordrar dessa till slutkunderna.

De garanterade priserna var under 2014 i genomsnitt 8 cent/kWh. För solkraft var genomsnittet 25 cent, eftersom de äldsta anläggningarna garanterades 60 cent, c:a 5:60 kronor med växelkurs 9,3 SEK/€.

Efterfrågan utöver förnybar el får konventionella kraftverk konkurrera om. På elbörsen har deras genomsnittliga priser per kWh drivits ner från tidigare normala 5 cent till 4,5 cent 2010 och 3,3 cent 2014.

De konventionella kraftverken har plikten att med ”reglerkraft” säkerställa leverans till alla elkunder. När vind och sol ökar så plötsligt att kol och gas inte hinner reglera ner tillräckligt snabbt, får den ”pålitliga” reglerkraften dumpa sin överskottsel till negativa priser.

Detta inträffade den 11:e och 12:e april med lägsta noteringen minus 8 cent/kWh. Den ”nyckfulla” elkraften, som orsakat överskottet, fick däremot det garanterade fulla priset.

Den snabba utbyggnaden av vind- och solkraft med höga priser har höjt priserna för slutkunderna.

Utöver nätkostnaderna betalade privatkunder per kWh 2,4 cent 2010, 5,3 cent 2013 och c:a 6,5 cent (60 öre) 2014 enligt tidningen Handelsblatt. Motsvarande fördyringar för företag har tvingat många att flytta eller lägga ner.

Nu finns detaljerad statistik över tysk elproduktion under fyra år av Energiewende.

Under vecka 4 i år var produktionen av förnybar el nära noll under alla arbetsdagarna. ”Vindstilla” var det även även i Sverige, Danmark, Tyskland och Frankrike.

Konklusionen är att ALLA ”gamla” kraftverk måste vara kvar, hur många vindkraftverk vi än bygger.

Solkraft uppträder närmast som en daglig störning på nätet.

Kraftbolagen har utsatts för stora överraskningar. En av Europas största elproducenter, norska Statkraft, har egen naturgas från Nordsjön och en ledning till kontinenten. Gaskraft kan regleras snabbare än kol- och kärnkraft samt har lägre utsläpp av koldioxid än kolkraft.

Det borde ge konkurrensfördelar, varför koncernen investerade i två aggregat om tillsammans 800 MW strax utanför Köln.

Det första körde år 2009 med full kapacitet under 5.500 av årets 8.760 timmar. Det andra startades upp under 18 timmar i maj 2013 och ställdes sedan av under tre månader.

Under 2014 nådde det 110 timmar med full last. Relationen mellan priset på gas och priset på el är så ogynnsamt att det sällan lönar sig att leverera el. I februari förmodade Handelsblatt att det ena aggregatet kommer att monteras ner.

Kolkraftverken konkurrerar på sina marginalkostnader, vilket innebär att de inte täcker sina kapitalkostnader. Anläggningarna värderas som skrot. Det betyder att de så småningom kommer att läggas ner, vilket 26 anläggningar förvarnat om.

Att subventionera mera produktionskapacitet på en redan mättad marknad innebär kapitalförstöring. Det har politikerna beslutsamt blundat för. Sedan har de vänt upp-och-ner på ekonomin.

Det verkliga värdet av reglerkraften kommer att visa sig, när så många kraftverk lagts ner, att man måste bygga nytt. Kalkylen för en sådan investering blir sagolik. Kapitalkostnaden är en stor del av all energiproduktion. Antalet timmar i produktion blir centralt i investeringskalkylen.

Men vad skall man räkna med på en marknad som domineras av nyckfull, ”opålitlig” produktion? Blir det 7.000 timmar, 5.000 timmar eller bara 100 timmar? På en sund marknad skulle den osäkerheten drabba de ”opålitliga” energislagen, sol och vind. Något som skulle göra deras investeringskalkyler rätt omöjliga.

Energiewende är för tyskarna en nationell kapitalförstöring av gigantiskt format!

Vill vi ha det så i Sverige?

Vi har på hundra år höjt halten koldioxid i luften från 0,03 procent till 0,04 procent genom att bränna fossila bränslen.
Våra skogar växer nu 20-30 procent snabbare. I moderna växthus tillförs koldioxid som är flera gånger högre än vad vi har naturligt för att öka produktionen.

Det inte våra politiker inte vill inse är att den höjda halten av koldioxidutsläpp har varit till fördel för våra ekonomi.

Att beskatta koldioxidutsläpp är århundradets idioti!

Människans påverkan på klimatet är minimal. Det är solen och dess aktiviteter som avgör vad vi får för klimat, liksom vulkanutbrott och liknande naturfenomen.

Det har även publicerats artiklar som visat att det går åt mer energi att bygga ett vindkraftverk än samma verk kommer att kunna leverera under sin livstid.