Åkesson log och fick äntligen prata invandring igen!

Så skriver en s.k. journalist på Aftonbladet som inte lever i verkligheten, utan i en skyddad verkstad någon stans i Stockholms innerstad.
Inledningen är magnifik: ”Äntligen stod Jimmie Åkesson i predikstolen. Och för första gången på vad Sverigedemokraternas spinndoktorer måste ha upplevt som en evighet var tv-kamerorna riktade mot deras ledare. Politikern, klädd i grå kostym och ett hår som såg vattenkammat ut, gjorde entré i Riksdagens presscenter i kammarfoajén på utsatt tid, flankerad av tre unga män och en likaledes ung kvinna.”

Den här "artikeln" illustrerar hur illa ställt det är med svensk journalistik. Det är egentligen ingen krönika eftersom det finns inga resonemang eller någon tes som drivs. Det enda Cantwell gör är att djupt färgat rapportera från en presskonferens med Åkesson och välja ut saker som understryker hans egen uppfattning, att han tycker jävligt illa om Åkesson och är jävligt trött på honom. Han tycker även illa om M och Kristersson. Djupt oprofessionellt i en normal värld men i Sverige vardagsmat.
Strax efter Åkessons presskonferens skedde ännu en rå avrättning i det gängkrig som pågår i Rinkeby. Det bekräftar Åkessons bild av verkligheten inte Cantwells.

En annan journalist som också har svårt för verkligheten är Sydsvenskans Olle Lönnaeus som i en artikel dissekerar vad Åkesson sagt: ”I EU-rätten och Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter finns ett absolut förbud mot att verkställa utvisningar av personer som riskerar dödsstraff, tortyr och förföljelse. När detta påpekades under pressträffen svarade Åkesson: "Vi är beredda att utmana internationella regelverk."

Anna Björklund spånar i en kulturkrönika i SR om den förment opartiska statsradion och avslutning är pikant och bekräftar misstanken om att SD-hatarna på SR egentligen är människor utan åsikter:  ”På Sveriges Radio finns ingen fanatisk elit, utan välanpassade och trendkänsliga gruppmänniskor, alltid redo att byta tröja om en annan färg sägs funka bättre den här säsongen. Jimmie Åkesson har fel när han säger att public service hatar honom för hans åsikter, deras inställning beror helt och hållet på hans töntighet. Idealen som styr är inga ideal alls, bara ängslighet.”