lördag 1 augusti 2020

Är det en bekännelse under galgen av moderata Maria Malmer Stenergard?

Sent skall syndaren vakna eller vad man nu ska kalla det för som den moderata  migrationspolitiske talesperson Maria Malmer Stenergard ger uttryck för  i en artikel i Expressen. Är det fråga om en klädsam självkritik eller är det en total omsvängning vi ser från moderathåll, kring den invandringspolitik som fördes under Reinfeldt-eran? Är det kanske ett sista desperat inlägg, för att försöka få sossarna tänka om, innan förslaget från migrationskommittén snart läggs på bordet?
Om det är en omsvängning, är det inte en dag för tidigt. Var Maria medveten om att hennes parti förde en oförsvarbar invandringspolitik 2006-2014 tillsammans med övriga i Alliansen? Hur kan hon i så fall fortfarande vara kvar i ett sådant parti?

Maria: ”När tusentals människor gick till fots genom flera europeiska länder till Sverige lamslogs Dublinförordningen och det svenska asylmottagandet pressades till bristningsgräns. Då ställde sig Stefan Löfven på Medborgarplatsen och deklarerade att hans Europa minsann inte bygger murar. I november 2015 kunde inte Socialdemokraterna längre blunda för migrationskrisen. Och det var först då som åtstramningar skedde. Moderaterna står inte utan skuld.
Vi drev en ohållbar invandringspolitik under regeringsåren 2006-2014. Vi borde ha lagt om vår politik mycket tidigare. Vi tar vår del av ansvaret, och har därför konsekvent i fem års tid nu drivit en restriktiv invandringspolitik som inte går längre än vad Sveriges internationella åtaganden kräver. Skillnaden mellan oss och Socialdemokraterna är att vi har lärt oss vår läxa. Den gemensamma nämnaren för en ohållbar migrationspolitik stavas Miljöpartiet.”

Ms problem är förstås frågan om trovärdighet i invandringspolitiken. De var länge med på tåget i migrationskommittén tills sossarna hoppade av och sa nej till ett volymmål. Det har bara gått 6 år sedan Reinfeldt försvann, men på Maria verkar det som hon pratar om en helt annan och långt svunnen tidsepok. Exakt när insåg förresten M att den invandringspolitik som fördes 2006-2014 var ohållbar? Var det dagen efter att Reinfeldt hoppade av eller var det rent av tidigare men ingen vågade opponera sig mot Führer Reinfeldt? En synonym till ohållbar är "oförsvarbar", en term som Foliehatten tycker bättre speglar invandringspolitiken såväl nu som då. Är Maria medveten om att hennes parti förde en oförsvarbar invandringspolitik 2006-2014? Hur kan hon i så fall fortfarande vara kvar i ett sådant parti?

Maria: ”Trångboddheten, hedersförtrycket och kriminaliteten breder ut sig i Sveriges utanförskapsområden. Hälften av alla som kom till Sverige under perioden 1990-2016 är inte självförsörjande, med bidragsberoendet och socialt utanförskap som konsekvens. Den rödgröna regeringen skyfflar över invandringens kostnader på kommunerna och splittringen mellan inrikes och utrikes födda ökar.”

Foliehatten reagerade på frispråkigheten i debattartikeln. Att massinvandringen varit ohållbar måste man vara förståndshandikappad, för att inte förstå. De var en helt medveten politik. Ingen politiker kan vara förvånad eller besviken på, att det har blivit så här, trenden har varit tydlig sedan 90-talet. De måste vara totalt blinda eller sitta isolerade på någon öde ö för att inte se verkligheten. Inte sedan 90-talet har invandrare varit självförsörjande och det har bara blivit ännu värre.

M har ingen trovärdighet alls, eftersom de fortfarande vill hålla på och dutta och gnola med sin invandringspolitik. Den enda åtgärd som kommer fungera är ett totalstopp för all invandring efterföljt av ett massivt återvandringsprogram. Att gå ner till nordiska nivåer kommer inte lösa de problem som redan finns.

Den frågan kan man ställa till många hos M. Framförallt till Tobias Billström, han som drogs ner i smutsen av Stridshingsten, när han dristade sig, att säga sanningen och ändå blev kvar i partiet och riksdagen. Det är pengar det handlar om. Man biter sig så förtvivlat fast vid skattebetalarnas löner att politiken har blivit något sekundärt. Billström inordnade sig med krökt rygg i Reinfeldts fortsatta öppna hjärtan och lät näbben smattra på, om annat.

En parallell
kan vi se de senaste dagarna, fast åt motsatta håll finns i avgående SSU-ordf Philip Botström. Han hyllade Löfvens "I mitt Europa bygger vi inga murar" och skrev manifest 2015 om sossarnas och Sveriges ansvar för för att underbygga Löfvens alltid lika kloka budskap,
Men nu har Botströms gjort ett lappkast
i en artikel: ”Jag äcklas av hyckleriet som jag har mött i migrationsdebatten, där man inte låtsas om de här problemen."
Någon på nätet menar att det finns en
förklaring till Philips tvärvändning - pengar och försörjning!  Philip siktar på en riksdagsplats när hans tid i SSU snart  går ut och han siktar på de pengar som skattebetalarnas står för. Kan det vara så att Botström kanske känner av, hur vindarna inom partier vänder så smått i flyktingpolitiken. Frågan är om inte flyktingkramarna fortfarande kommer att ha kvar makten och Philip får se sig om någon annan födkrok! Tiden får utvisa vad som kommer att hända. Klart är i alla fall att förslaget som snart läggs på bordet av migrationskommittén är att svängdörrarna är vidöppna in i Sverige. Frågan är om det vänder innan valet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar