Anders Borg spår att kraschen i Sverige kommer 2018!

Sverige är extremlandet som blundar för problemen och njuter av minusräntan på toppen av högkonjunkturen. Få länder är lika illa rustade för framtiden som Sverige!

Det värsta av allt det är våra politiker som har försatt oss i denna situation!

Eftersom politiken är främst ideologiskt betingad och inte logiskt, så blir det bara mer snack om allas lika värde, outnyttjat humankapital, diskriminering, vikten av satsningar på "svaga grupper", fler hittepåjobb, kvotering och liknande kosmetika. Och skattehöjningar för att finansiera kalaset förstås.

Många av politikerna är för maktgalna och låsta i ideologi, att de tror i sin iver, att de kommer att få många röster kommande valår, bara de följer sin PK linje.  De inser inte att uteslutning av SD och V i diverse uppgörelser/diskussioner får motsatt verkan.

De förstår fortfarande inte, varför SD växer. Man spelar hela tiden på att de är rasistiska. Folk sympatiserar inte med SD, för att man är rasist. Man sympatiserar med SD för att man är realist. I ett land med insynsfulla och ansvarstagande politiker som inte är naiva, så hade aldrig SD behövts !

Sverige har tolkat allas rätt till värdig behandling som inte bara allas lika värde, utan dessutom som att alla har samma grundläggande förutsättningar, så länge strukturell rasism och diskriminering elimineras från ekvationen. Vänstern kommer fortsätta hävda att afrikaner och araber är vår räddning och att i den mån de inte är det så, beror det på rasism och fördomar från svenskarna.

På sin höjd kanske Löfvén talar lite om hur naiva "vi" varit, att så här ska det inte vara och att vi ska fixa det här. För mycket ideologi och känslor och för lite rationellt konsekvens tänkande och pragmatism. Och inte minst och sannolikt, för mycket pengar i asyl- och integrationsindustrin.

Och när politiker talar om det skriande behovet av arbetskraft när befolkningen åldras blir man extra deprimerad, eftersom de uppenbarligen inte förstår att digitaliseringen, robotar och automatiseringen revolutionerar arbetsmarknaden.

Man kan se nuvarande penningpolitik som ett gigantiskt pyramidspel. Poängen med en självständig centralbank är att den kan fatta impopulära beslut.

Men Riksbankschefen Stefan Ingves blundar för verkligheten, uppslukad av sin egen idé att uppfylla ett inflationsmål som verkade rimligt för två decennier sedan och som ekonomistudenter kommer att skratta åt i framtiden.

Extra tragikomiskt blir det när Stefan Ingves ber hushållen att låna mindre, samtidigt som han sänker priset på skulderna. Det är en pedagogisk utmaning som inte ens Hans Rosling skulle ha gått i land med.

Men nu är det som det är med det och en envis centralbankschef kommer inte att ändra åsikt. Då blir det, för att använda Stefan Ingves favorituttryck, att laga efter läge.

Skuldbubblan kommer, påhejad av en ansvarslös penningpolitik, att inflateras till den brister och då står vi där helt utan fallskärmar. För räntan kan inte sänkas ytterligare vid nästa lågkonjunktur, eftersom den lär sammanfalla med att kronan försvagas.
Kronan redan försvagats från 6 till 9-10 kr mot USD på bara tre år. 50 procent värdetapp. Samt att om det blir ytterligare kronfall kommer räntorna på bolånen stiga kraftigt.

Och med kronförsvagningen stiger importpriserna när vi exempelvis köper dyrare utländska livsmedel eller kläder. Då lyfter den svenska inflationen.

Risken finns till och med att Riksbanken i ett sådant läge känner sig tvingad att – helt paradoxalt – höja räntan samtidigt som Sverige faller ned i en recession. I valet mellan kartan och verkligheten har Riksbanken en förkärlek för kartan.

Stackars ”satar” som blir matade av media med hemma-hos-reportage, ombyggnader och livsstilsreportage vilket gör att alla män får blanka ögon och kvinnorna till slavar och vilseledda under köporgierna. Männen handlar dyra kapitalvaror, kvinnorna suktar efter bättre boende, då räntan är obefintlig. Och alla leds in i fållan, ivrigt påhejade av bankernas utlåningslusta. Paradoxalt så gräver många sin egen grav, då räntespöket kommer göra arbets- och lånemarknaden till ett gungfly som i sin tur kommer haverera alla låntagares kalkyler in absurdum.

1987 var räntan 15% för husköp. Idag 1,5%. 10-faldiga din bostadskostnad och du lär stå som ett fån när avierna kommer. Står du dessutom utan jobb på grund av konjunkturen så har du dragit värsta nitlotten.
Och vem skall dessutom betala för vård, skola, omsorg ? Invandrarna ? Nix, du kommer få se det på skattsedeln med höjd skatt.

Flera faktorer kommer sänka landet, skattehöjningar, oro på börsen, lågkonjunktur, bostadskrasch, arbetslöshet samt räntehöjningar.

Överhettningstendenserna är omfattande när lägenhetsvisningarna i framför Stockholmsområdet blir till orgier i excesser. Aldrig tidigare har vi varit mer skuldsatta och aldrig tidigare har så få gjort så lite för att dämpa utvecklingen. Ängsliga politiker är medvetna om problemen, men ingen vågar göra något åt det så här ett år före nästa val.

Nästa kris kommer slå hårt mot Stockholm där bostäderna har ökat enormt i värde. Säg att krisen halverar värdet på bostäder så kommer det bli en krasch värre än i USA. Folk med 4-5 miljoners lån kommer sitta med bostäder som ej går att sälja och man kommer ha ett minuslån på 2 miljoner. Marknaden i Stockholm kommer för eller senare att mättas av kanske, inom 4-5 år, i alla fall har man trott på det länge nu.
Att driva på invandringen är ett sätt att rädda Stockholm och bostadskrisen några år till. Just nu kan vi inte ens erbjuda nya migranter egna bostäder och då borde man sätta stopp för invandringen så att ekonomin och byggandet kommer ikapp.

Utöver skulduppbyggnaden har Sverige andra gigantiska utmaningar som vi fortfarande blundar för. Det handlar om alla nyanlända som vi inte ger förutsättningar att komma ut i arbetslivet. Länge levde myten att de allra flesta var läkare från Syrien och att den stora utmaningen handlade om legitimationen.
Fast det är lite lustigt det där med att någon begåvad och mentalt frisk skulle ha trott på att de flesta från Syrien skulle ha varit läkare. Stefan Löfvén ljög om det och gjorde det vid flera tillfällen och bedrev en kampanj om det via Arbetsförmedlingen och lät propagandakanaler som SVT rapportera okritiskt om det som en vedertagen sanning.

Nu vet vi att merparten har en utbildningsnivå som sänker Sveriges BNP per capita. Det betyder inte att vi skulle ha nekat inträde, men nu handlar det om att faktiskt analysera de ekonomiska konsekvenserna.

I omvärlden skrattar man åt den svenska bristen på ledarskap.

I debatten hävdas det ofta att det tar nio år innan en nyanländ kommer i arbete. I själva verket tar det nio år innan en nyanländ når samma arbetslöshetsnivå som andra från samma land.

Verkligheten är obarmhärtig och inget gör vi åt den. Tvärtom, nu ska skatter på arbete höjas, samtidigt som det är alldeles uppenbart att det enda sättet att sänka arbetslösheten vore att sänka priset på detsamma genom sänkta skatter, lägre löner och uppluckrad arbetsrätt. Vi kan inte lura konsumenten att betala ett högt pris för icke-kvalificerat arbete, alldeles hur välmenande vi än är.

Sverige kommer definitivt inte vara samma land imorgon som det är idag eller var igår, och det kommer inte gå åt det bättre hållet ekonomiskt.

Vi får väl se om Anders Borgs eminenta uttalande om att kraschen kommer 2018 blir sanning. Det känns definitivt som att det mellan 2018-202 borde komma en rejäl låg konjuktur cykel. Gissar den blir påtaglig.

Grattis Sverige, öppna era plånböcker.