Maktspelet om asylpolitiken – vad visste politikerna?

Den som följer dagens politik inser att maktspelet inte längre är nationellt utan internationellt - globaliserat.

Detta maktspel har svenska politiker och journalister inte förstått. De senaste 10-15 åren har dessa trott, att de kan agera som humanitär stormakt, utan att förstå, att detta får politiska och framför allt ekonomiska konsekvenser.

Som alltid är politik en paradox: De som pratat mest om globaliseringens positiva effekter, är också de som sist inser globaliseringen negativa effekter (se på alla jobb som försvunnit från Sverige).
Sverige har bjudit in till, att vara en arena för globala påverkanskampanjer med garden nere. Sverige och svenska politiker och journalister har varit alldeles för naiva.

Medias agerande har styrts av blåögd idealism och journalister överlag förstår inte kärnas problematik, ibland har idealismen varit fanatisk läskig och till skillnad från politiker saknar de, pragmatiska impulser helt.

Journalister har paradoxalt nog levt i filterbubblor långt innan vanliga dödliga kunde göra det.

"...det är omöjligt att ens för den värsta fanatikern att sanningsenligt hävda att den inte förstod eller visste. Kunskap är inget absolut, utan det är en gradskala av misstanke. Man väljer att bortse från eller trivialisera delar som kan rubba allt annat man tror på", att det faktiskt är högst möjligt att hävda att den inte förstod eller visste.

Den faktabaserad migrationsdebatt satte igång omkring 2011-12 av Dahlberg på Expressen, hon började plöja igenom tillgängliga data i ämnet och började utveckla den skepsis som senare blev grunden för allt hon skriver numera.

Frågan är nu: "vad visste politikerna egentligen?"
Rikspolitiker inom 7K har alltid suttit på fakta som borde ha skrämt normalt funtade individer att stänga gränserna för överskådlig framtid senast c:a år 2000. De kan inte rycka på axlarna och hävda att de inte visste. 

Deras undertryckande av sanningen, handlar om ett skitigt maktspel och paranoia över att folket skulle ”flippa” på något sätt. Jämte paranoian hos svenska politiker över att "folket skulle flippa på något sätt" och börja slakta migranter i varje buskage.. så finns det också en befogad rädsla hos svenska politiker, för att också bli avrättad av journalistkåren och sparkad som politiker, om politikern vidgår några negativa inslag i och/eller negativa konsekvenser av invandringen.
Riksdagsledamöter på lägre nivå kan i vissa fall med rätta, hänvisa till naivitet och begränsad insyn, men statsråd och andra högre uppsatta inom partierna har inga ursäkter. Reinfeldt, Billström, Bildt, Ygeman, Ullenhag... inga ursäkter. De visste...

Demokrati vilar på förutsättningen om en upplyst allmänhet. När fakta saknas kommer de folkvalda att basera sin politik på ideologi, inte på realiteter.

 

När asylströmmen hösten 2015 var som störst, fanns det inte några politiker som sa stopp och belägg. En moderat riksdagspolitiker menade att det hade varit politiskt självmord att ställa sig upp och säga, att det räcker nu.
Alltså kan man konstatera att det är media med Dagens Nyheter i spetsen som drev politiker framför sig som en skock får.

Svenska s.k. journalister är stora antidemokrater, eftersom de har vilselett och fortfarande vilseleder väljarna och de fortsätter att driva politikerna framför sig som en skock får.

Intressant är att läsa programdirektör Helin synpunkter i DN, där han bemöter SOM-institutets mätning om uselt förtroende för media, när det gäller invandringsfrågor. Han lyckas med det stora konststycket, att få det till att det är den populistiska opinionens fel, att det blivit så. Det är helt enkelt ”fake news” att media mörkar om invandring. Han kan inte för sitt liv förstå vad det skulle varit som "förtigits", skygglapparna är tydligen tatuerade!

 

Helins synpunkter landar i att...
...allt är trumpifieringens fel, medan media skött sitt uppdrag närmast klanderfritt.

Det är ganska lätt att skjuta ner Helins mycket ynkliga försvar med några synpunkter:
När EU-kommissionen år 2012 frågade allmänheten i medlemsländerna om de trodde att "diskussionen om invandring i EU är baserad på fakta och pålitliga data" svarade 59% av svenskarna nej. Svenska folket hade lägst förtroende för media i denna fråga av samtliga medlemsländer. Det är en stark signal om att något upplevs som mycket mer skevt i Sverige, än i jämförbara länder.

Opinionen har sett ut så här länge, det började inte med de senaste 1-2 årens landvinningar för den s.k. populismen, Brexit och Trump.
EU-kommissionens mätning var från 2012. SOM-institutet ställde en liknande fråga 2011:
"Svenska medier berättar inte sanningen om samhällsproblem förknippade med invandring" svarade 41% "delvis riktigt" och 23% "helt riktigt", vilket ger 64% misstro kontra 36% som ansåg att media inte mörkar.

64% i ett läge där SD låg runt 6-7%. Nu när SD växt till minst det tredubbla, försöker Helin få det till, att det låga förtroendet är ett nytt fenomen som gått hand i hand med SD:s tillväxt.

Det finns ingen gräns för “idioten” i Sverige! Einstein har träffande yttrat: 
“Bara två saker är oändliga, människans dumhet och universum och när det gäller universum är jag inte riktigt säker!”

Att det gäller s. k. journalister och Jan Helin och politiker skrået i Sverige förefaller bombsäkert.