Anna Hedenmo vs JanHelin

Nu är det inbördeskrig på SVT. Nu kan det bli ordentligt med drag under galoscherna i den lilla svenska massmediala ankdammen.

Förmodligen är detta kanske sista chansen för SVT och enda sätt att återfå förtroendet. Utse en skyldig, i detta fall Jan Helin!

SVT:s nya giv blir att försöka arbeta journalistiskt med en saklig och korrekt konsekvensneutral rapportering, för att försöka få tillbaka något förtroende.
Helin åker ut snart. Håll i hatten för nu blir det åka av.

 

SVT-ankaret Anna Hedenmo är som bekant även ordförande i Publicistklubben och i denna egenskap hoppar hon på ingen mindre än överstepräst Jan Helin, dels för hans kontraproduktiva insats som ansvarig utgivare för Aftonbladet men även för hans senaste försvarsinlaga i DN i anledning av den för media så negativa undersökningen från SOM-institutet.

Anna Hedenmo:
”2012 ställde Agendas partiledardebatt – där jag var en av programledarna – den numera så flitigt travesterade frågan:
”Hur mycket invandring tål Sverige?”

Bakgrunden var att ett antal kommunalråd i invandrar täta områden hade slagit larm; det finns varken bostäder eller jobb som räckte till för alla nya invånare. Skolorna tampades med otillräckliga resurser.

Anna:
”Vi visste att vår formulering var känslig, invandring och flyktingmottagande diskuterades visserligen även 2012, men det fanns en väldigt tydlig men outtalad regel: den som i den offentliga debatten lyfte fram frågan om invandringens storlek, var snabbt ute i kylan.”

Reaktionen efter Agendas fråga blev kraftfull. Inte alls från publik eller politiker. Det var inflytelserika medier och enskilda opinionsbildare som fördömde att frågan ställdes!

Ledarsidan på Aftonbladet, där Jan Helin var chefredaktör och ansvarig utgivare på den tiden, samt enskilda journalister på tidningen – buntade ihop Agenda med främlingsfientliga krafter. Dagens Arena skrev ”en i grunden rasistisk fråga, har inga antirasistiska svar” och DN:s chefredaktör Peter Wolodarski kritiserade Agendas ”försåtliga” fråga.

 

Det där känner vi igen från tidigare intervjuer med Anna i Agenda, att folket inte hade några som helst problem med en saklig och korrekt konsekvensneutral rapportering av invandringens problem. Den självutnämnda eliten svensk media, däremot ansåg att detta var som att svära i kyrkan. Nu till guldkornet i Annas debattinlägget: skuldfrågan!

 

Anna: ”Återstår då frågan vilka som bär skulden för de tidigare årens beröringsskräck som jag menar är förklaringen till de låga förtroendesiffrorna för SVT.”

Jan Helin värjer sig mot påståendet att hans egen och andra ledarsidors fördömanden ”skulle ha förlamat hela journalistkåren och piskat in dem i en åsiktskorridor” och DN:s Peter Wolodarski replikerade nyligen i en paneldebatt, att man inte får vara så känslig.

Jan Helin har naturligtvis rätt i att åsiktskorridoren i invandringsfrågan inte skapades enbart av ledarskribenter. Även på SVT och i en rad andra medieföretag har det funnits en överdriven ängslighet, att belysa de komplexa frågorna som ibland följer av invandring och flyktingmottagande. Det är många redaktionschefer och enskilda journalister som bär ansvar för att förtroendet är så lågt, när det gäller rapporteringen om invandring.

Men det blir nog knepigt för Aftonbladet och Jan Helin att helt avsäga sig ansvaret för hur den fria debatten hämmades, efter att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010.

När högt profilerade ledarskribenter, kulturskribenter och krönikörer klistrar främlingsfientliga etiketter på journalister som försöker lyfta, även de svåra frågorna, riskerar en tystnad att breda ut sig. Alla orkar inte framhärda, priset blir för högt.

För den som tror på det mångkulturella samhället men också vill diskutera de utmaningar och frågeställningar som detta samhälle för med sig, är det en grov förolämpning att kallas främlingsfientlig och det kan ta år att tvätta bort epitetet i det offentliga rummet.

Även för den som inte tror på det mångkulturella samhället, kan det vara en grov förolämpning att kallas främlingsfientlig. Det kan  vara en plausibel ståndpunkt utifrån tillgängliga erfarenheter, och uppfattningen, om vad som är ett gott samhälle och en gynnsam framtidsutsikt, som ligger till grund för den icke-troendes, eller anti-troendes, uppfattning. Sannolikt har den senare en sakligt sett bättre grundad uppfattning i frågan, än den troende multikulturalisten som har bevisbördan och ej sällan är skenhelig.

Vågar man hoppas på en ordentlig islossning, när en så pass tung medial företrädare så här hårt och öppet kritiserar en ännu tyngre företrädare. Vågar man hoppas på ordentligt med vatten på ringarna efter denna?

 

Ett strömhopp av missnöjda skribenter/reportrar som offentligt vädrar sitt missnöje och specifikt pekar ut de ansvariga lägerkommendanterna, förlåt åsiktskorridors vakterna? I så fall läge för att börja poppa popcorn och sätta sig tillbaka och njuta av spektaklet. Marken börjar brännas under fötterna på mångkulturs förespråkarna.

Att Hedenmo försöker rädda sitt eftermäle något genom att peka ut någon som värre, är kanske inte helt självklart. Kan det vara så, att Anna har insett invandringens problem, efter alla attentat det senaste året?

 

Det ska dock sägas att som diskussionerna i samhället förändrats så var Jan Helins inlägg helt bisarrt. Han räknar upp allt man anklagas för och avfärdar det som ingenting. Självklart kommer det svar. Och om Foliehatten förstått rätt, så är det inre konflikter på SVT sedan en tid tillbaka, bland annat den underliga debatten mellan Helin och Josefsson.
Helin var antagligen tvungen att försöka förklara sig offentligt för att stämningen på SVT var så kritisk. Debatten blev också väldigt märklig, när Helin måste försvara något som inte går att försvara. Helin är nog inte så poppis.

Det råder panik i PK-bunkern, när de försöker skriva om historien till att misstron mot medierna inte existerade, innan Avpixlat och Breitbart dök upp och sådde tvivel.

 

Karin Pettersson på AB kommenterade Hedenmos debattartikel på följande sätt på Twitter:
"Ju mer jag tänker på det, desto märkligare blir den här artikeln av publicistklubbens ordförande. Vi vet att högerextrema krafter använder nätet skickligt för att sprida propaganda & undergräva förtroendet för traditionella medier. Det är i själva verket ett av huvudsyftena med verksamheten som Breitbart, Avpixlat etc bedriver:

Sprid misstro mot sk mainstreammedia. Därför att om folk börjar misstro journalistik så blir det lättare för (sic) att undergräva förtroendet för politik och institutioner öht. Det är en del av en POLITISK STRATEGI. Den är extremt framgångsrikt (sic). Att inte ha med den aspekten när man disk förtroendet för medier utan fokusera på ett fem år gammalt misstag när man är publicistklubbens ordförande är ytterst märkligt."

Foliehatten konstaterar att Pettersson friskt använder förkortningar som "disk", "öht" och "sk" samtidigt som hon bemödar sig med att frikostigt slösa tecken på skriva ut "publicistklubbens ordförande". Om man ska förkorta det blir det "PK-ordföranden" och den oavsiktliga humorn vill hon förstås inte bjuda på...