Kollapsen
i Nederländerna blev bara ytterligare en påminnelse:
Socialdemokratin är på kraftig tillbakagång i Europa.
Det
är ett
nytt fenomen som många socialdemokrater
inte vill försöka
förstå, att
det
drabbat
det
gamla
väletablerade partiet
socialdemokraterna.
Ett
parti
som funnits över
ett
hundra år och i många år
varit statsbärande
i Sverige.
Den
svenska socialdemokratin
är unikt genom att man kunnat bibehålla sin maktbas så länge som
man gjort. Orsakerna är partiets koppling till facket, greppet om
den offentliga sektorn och om opinionsbildningen. Men nu skakar
bygget i grunden.
Trenden
är mycket tydlig, socialdemokratiska partier i Europa har sedan 2008
tappat en tredjedel av sin röstandel och ligger nu på låga nivåer
man inte sett på 70 år.
Det
som ytterst driver förändringarna är det som skett och sker i
möjligheter att resa, globalisering, opinionsbildning, ekonomi,
kultur, arbetsmarknad etc.
En
viktig orsak är finanskrisen och den efterföljande
åtstramningspolitiken som många socialdemokratiska regeringar var
nödgade att administrera. Det gav skjuts åt högerpopulistiska
rörelser.
Forskare
har fler förklaringar till tappet, den främsta anledningen är att
andelen som definierar sig som arbetarklass har sjunkit, att
högerpartier också har börjat omfamna välfärdsstaten och att
partilojaliteten generellt har minskat.
Migrationsfrågan
har fått allt större betydelse och är är ytterligare en
delförklaring till socialdemokratins problem. Inte bara för att det
tvingar många inom S till en delikat balansgång, mellan
flyktingvänliga aktivister och mer protektionistiska fackförbund
eller för att man tappar väljare till högerpopulisterna.
Migrationsfrågans uppsving minskar dessutom utrymmet för rena
vänster-höger-frågor.
Det
är en påminnelse om att koalitioner över blockgränsen som svar på
högerpopulistiska framgångar, inte är ett problemfritt alternativ.
I nästa val kanske det inte finns några socialdemokrater att komma
överens med.
När
politiska kommentatorer skall försöka förstå vad som hänt,
riktar de ljuset mot samhällsförändringarna och påpekar, att de
socialdemokratiska partierna inte förstått den samhällsomvandling
som följt med den stora invandringen. De har inte sett, de förstod
inte och de brydde sig länge inte. När de väl sett och förstått
brydde de sig visserligen, men de vågade inte ingripa, förlamade av
rädslan att stämplas som rasister och mycket annat på -ist.
Det
första land där detta skedde var Italien. Bakgrunden var speciell –
de gamla partiernas samröre med och beroende av maffian – och sågs
därför inte som ett förebud om kommande, liknande händelser.
Sedan kom Grekland. Pasok nära nog försvann. Också lite speciellt.
Samma i Polen. Ja, ja: polsk riksdag och så… Men sedan Frankrike
och Holland.
Den
gamla kärnan
av socialdemokrater
var
trogna arbetarna på alla nivåer s.k.
gråsossar
som
var realister och insåg problemen i samhället.
Med
ålders höst håller de på att
glesna
och ersätts
av nya,
aktiva medlemmar som trängt ut de gamla och
deras värderingar.
Det
vi har bevittnat de senaste 10-30
åren
är en maktkamp mellan olika falanger i partiet.
Om
inte socialdemokratin hade blivit kapad av tokvänstern 1968 utan
istället nöjt sig med att ta åt sig äran av ett ständigt
stigande välstånd, hade de kunnat sitta hur säkert som helst och
Sverige hade varit ett Schweiz. Visserligen med oerhört stöddiga
socialdemokrater vid makten, men det hade vi kunnat fördra. I likhet
med fattigdomen kan även rikedom fördras med jämnmod om den delas
av alla.
Nu valde S den andra vägen med löntagarfonder istället. När man sen i slutet av 80-talet tyckte att S börjat sansa sig och acceptera blandekonomins välsignelser och framtiden såg riktigt hygglig ut igen, så återkom 68-orna likt monstret i en dålig skräckfilm.
De
nya som
oftast ligger långt ut på vänsterkanten är
besjälade och
infekterade av
identitetspolitik som
baseras
på ras, klass, religion, kön, könsidentitet, etnicitet, nation,
sexuell läggning, funktionsvariation, ålder och kultur. De tror sig
se ett problem och samtidigt en lösning, så fort de kunnat
identifiera en ny grupp.
Ett annat problem är det indoktrinerande pålverket runt STOCKholm håller än, när det faller så kan det gå fort.
Ett annat problem är det indoktrinerande pålverket runt STOCKholm håller än, när det faller så kan det gå fort.
Socialdemokraternas
verkliga problem är att gråsossar och de på
vänsterfalangen
för
en öppen strid om ideologin och
inte kan samarbeta med varandra.
Problemen
är så stora att partiet egentligen borde delas. Den
striden verkar vara avgjord till vänsterfalangens
fördel!
Juholts
fall är ett bra exempel på falangstriden.
När
Mona Sahlin klev in som ny ledare för partiet förändrades också
partiets synsätt. Mona hävdade att det inte fanns någon svensk
kultur att ta hänsyn till, däremot bar de nyanlända på gammal,
särpräglad och värdefull kultur. Då började också partiets
flört med de nya som blivande valboskap. Att deras kultur medförde
yttringar som fanns listade som brott i svensk lag, var inget man
brydde sig om. Monas förnekande att det fanns något sådant som
hedersmord, är mycket märkligt! Det blev också början till hennes
fall.
Hennes
synsätt blev alltmer dominerande bland de storstadsbor som ansåg
sig mer insiktsfulla än andra, och som därför föraktade
socialdemokratins gamla väljargrupper, de som hade traditionella
värderingar, bodde på mindre orter eller på landet och inte besatt
högre utbildning.
Tänk
vad alla media är hänsynsfulla mot Mona Sahlin !! Inga drev , inga
krav på förklaringar , inga fotografer utanför hennes bostad ,
ingen som kollar om Mona och ”livvakten” fortfarande är
tillsammans…inte ens Hänt i Veckan har undersökt saken.
Andra
bullar vankas om man avslöjas som ”främlingsfientlig” !!
Lokaltidningar skriver hela uppslag med foton av den utpekade ,
grannar och arbetsgivare intervjuas ….Ja , Ni vet själva.
Margot
Wallström är en annan i det röda gänget som förstör och skämmer
ut Sverige i hela världen. Hon tycks gilla terrorkultur mer än
svensk kultur.
Det
finns ett samband mellan orsak och verkan. På Erlanders och Palmes
tid var S ett socialdemokratiskt parti som höll ”folkhemmet”
högt. S var ett cirka 45%-parti.
Men
efter mordet på Palme tappade man greppet. Man började på att
avreglera och privatisera, man blev EU förespråkare.
Resultat : S är nu ett cirka 20-25%-parti.
Borta är den tid, då Sträng lyfte telefonen för att att höra av stämningarna på gräsfots nivå!
Resultat : S är nu ett cirka 20-25%-parti.
Borta är den tid, då Sträng lyfte telefonen för att att höra av stämningarna på gräsfots nivå!
Svensk
socialdemokrati har de senaste 30 åren, varit en match där de
spelat mot ett mål, det egna.
En sak är i alla fall säker, är att dagens socialdemokratiska politiker får svårt att samla ”massorna” som för i tiden.
Stefan Löfvén har redan visat prov på, att valet 2018 blir en pinsam, osaklig och smutsig historia, där han kommer att försöka skyla över egna dumheter med diverse oförskämdheter och personangrepp.
En sak är i alla fall säker, är att dagens socialdemokratiska politiker får svårt att samla ”massorna” som för i tiden.
Stefan Löfvén har redan visat prov på, att valet 2018 blir en pinsam, osaklig och smutsig historia, där han kommer att försöka skyla över egna dumheter med diverse oförskämdheter och personangrepp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar