Vilket självmål av Centern när man kastar ut sig själv från Alliansen!

Till mångas stora förvåning, gick Allians-partierna(trodde man då), ut med igår, att ge SD ordförandeposter i viktiga utskott efter valet. Detta för att bryta SD isolering ytterligare och möjliggöra ett maktövertagande på sikt. Makten finns i utskotten och för SD, var detta en stor seger!

Alla trodde igår att det var en samlad Allians som gick ut med detta besked och kommentarerna gällde läget fram till middagstid idag!

Enligt SVT gör man detta i utbyte mot och för att få igenom sitt val av talman, då Allians-partierna tänker lansera en egen talmanskandidat som man vill ha igenom med stöd av SD i omröstningen efter valet framåt oktober månad. Att Alliansen i och med detta försöker köpa SD:s stöd för att M skall få talmansposten känns rätt uppenbart. Men det känns allt mer som Alliansen även planerar att ta makten i höst med stöd av SD. De sockrar budet lite extra med detta.

Idag hoppar både Liberalerna och Centern av uppgörelsen. Det skriver Aftonbladet och DN. Är detta valrörelsens snabbaste kovändning? Hur fungerar kommunikationen inom Alliansen?
Utspelet måste ha varit en tydlig signal från M att nu börjar vi tröttna. Ett svar på Lööfs flirt med S och Björklunds obstinata motstånd mot SD.
Det vill säga Jan Björklund som var först ut att frondera och han hävdar, att det inte fanns någon uppgörelse om ordförandeposter till SD, bara ett samtal med S om det.

Lööf har gått ut med: ”Jag skulle säga att jag har missbedömt den kraft som det låg bakom detta. Det är väldigt olyckligt att det har uppfattats som att vi har bytt ståndpunkt om Sverigedemokraterna. Det handlar inte alls om det, säger hon till SVT. SD är ett främlingsfientligt parti med rötter i nynazismen. Det är ett parti som Centerpartiet inte kommer att förhandla eller samarbeta med. Ett av valets viktigaste frågor är vägvalet mellan främlingsfientlig populism, och medmänsklighet och liberalism.” Tänk att ha Annie Lööf i en regering som kan uttala sig att ”vi gjorde en missbedömning.”

Med L och C avhopp bevisar det bara hur otroligt splittrade och oeniga partierna är internt och att C och L, sjönk med det detta budskapet i opinionen. De vill inte samarbeta med ett parti som stor del av svenska folket röstar på. Känns som en fortsättning på sandlådepolitiken, detta är ju för i *h...* vuxna människor som borde kunna enas internt och även med andra partier, om vad som är bäst för Sverige, men politik handlar numera bara om personlig karriär, än att göra en insats för landet.
Det som kanske förundrar allra mest är hur L och C kan stå och säga, att de står upp för demokrati, när de motarbetar vad svenska folket kommer att välja!

Ryktena säger ju också att Hanif Balis test ballong om migrationspolitiken visar på planer att göra upp med SD om migrationspolitiken. Partiledningen har hållit möten med en rad personer som plötsligt uttalat sig mer positivt om SD efter dessa möten.

Frågan är om M vi inte ser en utbrytning ur Alliansen? De har tröttnat på C och L. De vet att det inte kommer att gå att bilda en Alliansregering utan stöd av SD, vilket C och L vägrar gå med på. Alltså blir det ingen Alliansregering, det är redan klart. Många tror det kan vara M:s enda räddning, att i god tid före valet meddela att man kommer att gå till val på egen hand, precis som S länge har sagt att de skall göra.
M går till val på sin politik och tänker göra allt för att genomföra den. Sedan är det upp till C, L och KD att välja om man vill vara med på denna politik eller inte. Ett sådant utspel från M borde vara ett dråpslag för C och L eftersom de då tvingas visa sina kort. Vill dessa borgerliga partier ha en borgerlig statsminister eller en socialdemokratisk statsminister?

 

Det enda sunda vore naturligtvis att varje parti ska ha det inflytande i riksdagen, som motsvarar deras andel av väljarkåren. Men det ska tydligen inte gälla för SD! De andra partierna handlar således både odemokratiskt och orättvist i och med denna mobbning mot Sveriges största parti. Svenskar reagerar mot orättvisor, som t ex vid valet om Euron, då JA-sidan med hela etablissemanget och massmedia bakom ryggen hånade dem, som stod för NEJ-sidan. Folket reagerade mot detta och NEJ-sidan vann. En liknande effekt kan inträffa i september. Björklund och Lööf kommer att tvingas ta hänsyn till SD, antingen de vill det eller ej. Det brukar heta att man skördar det man sår. Men etablissemanget verkar inte ha förstått det ordspråket.

Hatet mot SD verkar vara en drivande kraft inom Liberalerna och Centerpartiet. Eller så är det ett gäng särskilt högljudda inom partiet som står för hatet. Man hoppas att Liberalerna får betala för det genom att de åker ut.

Centern är lite svårare att bli av med, men Alliansen kan känna sig rökta. De har sagt att de inte ska styra med SD:s stöd vilket innebär att de måste ha de rödgrönas stöd men det får dom inte under några omständigheter, samt att Kd åker ut och gör alliansen till det minsta blocket.

Moderaternas väljare vill säkert ta makten tillbaks från sossarna men det blir omöjligt utan SD, särskilt om C och L går emot det.
SD kan sätta så mycket krokben som möjligt, det återstår inte så många andra alternativ. 

Att påstå att SD avskyr adoptivbarn är rent falsarium. Björklund missköter sin roll som partiledare om han låter känslor styra partiets hållning. Någon borde påminna honom om detta faktum. Så att de låter sig ledas av en man som inte kan ta informerade beslut, utan styrs av familjära skäl är sektliknande. Majoren är inte duglig längre, han har inte förmågan att tänka klart. Liberalerna borde förnya sig eller dö. Björklund stärker sitt förtroendekapital ytterligare. Han befann sig redan innan detta farligt nära 4%, kanske dyker han under för gott nu?

Annie Lööf har inte bara skjutit sig i foten. Afghanamnestin är en del av den strukturrationalisering av borgerligheten som pågått sedan förra valet. Hela detta afghandebacle framstår som komiskt nu i efterhand i kölvattnet av dagens rasiststämpling av SD. Centerpartiet är inget parti man kan lita på. De byter fot lite hipp som happ. Först ska C tillfredsställa #vistårinteut-kärringarna och nu ska C tillfredsställa de som har diametralt motsatta åsikter. Tycker C-väljarna att kappvändandet är en hållbar politisk strategi framåt för partiet? Eller är strategin bra då det är instrumentellt i att vrida ut makten ur händerna på Stefan Löfvén? Oavsett vilket: Det är fastslaget att C vänder kappan efter vinden och har inget som helst förtroende hos de flesta.

Den siste socialliberalen i C var Staffan Danielsson som blev utrensad och hamnade på icke-valbar plats. C är nu ett parti som till 100% består av nyliberaler, och då är det inte alls konstigt att de för en nyliberal politik. Oreglerad invandring är bara ett exempel på detta. Det är dags att förstå att centerväljarna är nyliberaler som vill ha den här politiken. De bönder som fortfarande finns i Sverige röstar sedan länge på andra partier.

Det här senaste borgerliga fiaskot bekräftar ju bara det som alla redan vet: "alliansen" är död och begraven.
Den som tror på någon slags "alliansregering" efter valet har inte alla hästar hemma.