Du
ser dem överallt; statyerna med kungar och stridskämpar till häst.
Stoiska. Praktfulla. Tyst stirrandes ut över världen. Men var finns
kvinnorna?
Detta
var utgångspunkten för koreografen Anna Källblad och konstnären
Helena Byströms arbete City horses.
Här möter dans de offentliga skulpturerna du dagligen går förbi, ute i parker och på torg. Det blir en stadskoreografi i ständig rörelse – om makt, existens och kvinnokroppen i det offentliga rummet.
En hyllning, och samtidigt ett slags monument, över hästtjejernas styrka och mod, helt i paritet med ryttarna på häststatyerna runt om i Europa.
Här möter dans de offentliga skulpturerna du dagligen går förbi, ute i parker och på torg. Det blir en stadskoreografi i ständig rörelse – om makt, existens och kvinnokroppen i det offentliga rummet.
En hyllning, och samtidigt ett slags monument, över hästtjejernas styrka och mod, helt i paritet med ryttarna på häststatyerna runt om i Europa.
Extremvänsterns nya hatobjekt: statyer. Svensk extremvänster lyckas inte komma på en enda originell tanke. Allt deras tankegods är importerat från extremvänstern i USA. Det här är en väldigt viktig förklaringsmodell för att förstå vänsterrörelsen i Sverige. Vi ska ta över den amerikanska skulden, trots att den svenska samhällsutvecklingen i allt väsentligt varit väsensskild från den amerikanska.
Applicera den även på vänsterns inbillade arvsskuld över slaveriet, vilket i modern tid fått som följd, att vi skyddar dem och när folk som paradoxalt nog i vår tid, själva håller slavar. Oj, vad amoraliskt det hela är. De flesta längtar tillbaka till den gamla hederliga vänsterrörelsen som stod för något, inte dagens relativiserande, mjäkiga samling av oskulder som mest söker likes på sociala medier och kliar varandras …. i slutna sällskap.
Det
här är nog, utan konkurrens, det mest löjeväckande, fantastiska
och roligaste video som Foliehatten någonsin har sett. Ett ekipage
av fritt galopperande feminist ston som paraderar runt som vår tids
by narrar, samtidigt som perplexa turister och normala svenskar
beskådat spektaklet på första bänkraden. Den svenska grenen av IS
sitter nog i sina förorts lyor och skakar vid detta laget.
Det är dags att låta yxan gå nu, postmodern feminism är en cancer som har ätit upp och idisslat den feministiska rörelsen på samma sätt som den extrema islamismen har gjort, att allt samexistens med ens moderata muslimer omöjlig.
De man kan hoppas på är att videon sprids jorden runt, så att folk får veta vad som pågår i det där konstiga postmoderna landet i norr.
Nu finns galoppen på youtube': Swedish feminists are galloping the streets against the patriarchy! Missa inte kommentarerna!
Frågan är vad man egentligen vill uppnå? Att "galoppera" är väl ganska barnsligt, infantilt och okonstruktivt.
Dessa feminister är som ISIS. Vänstern och islamister har gemensamt att man vill riva statyer, förinta kulturarv. Islamisterna som river kyrkor i Mellanöstern och kommunisterna som gjorde samma sak i Sovjet.
Beröringspunkterna är för många för att det ska kännas intellektuellt bekvämt. Hetsen mot oliktänkande, den rigida egna världsbilden, det religiöst fanatiskt mässandet om att snart, snart blir det bättre! Bara kalifatet upprättas/patriarkatet störtas kommer den utopiska tillvaron infinna sig.
Dessa ”missar” förstår inte själva sin priviligerade situation, för att använda deras egna nomenklatur. Tycker man att mångkultur är eftersträvansvärt och något som utvecklar samhället tycker många att man skulle kunna samla ihop ett par hundra miljöpartister och fi:are och skeppa ner dom till valfritt arabland så att dom kan berika deras kultur.
Danmark
har
ett
markant annorlunda inställning till migration. Det
är ett resultat av att landet inte är fredsskadat på samma sätt
som gamla Svea. Den kollektiva själen i Sverige har glömt hur det
är att vara under attack och nu när det väl sker är man ytterst
inkapabla att ens identifiera, att så är fallet. Det är dags att
få upp ögonen i större utsträckning.
Har
dom inget vettigare och
gnälla över statyer, så bör dom söka hjälp. Statyerna är
en
del av Sveriges
historia. Det är något
med Stockholms innerstad
och livet för överklassen, i en roll som feminister. Dessa
feminister begriper inte att statyer
är en del av vår kultur och inte som de röda
hästarna
från Dalarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar