Miljöpartiet håller kongress och motionerna är en skräckläsning!

MP håller den 26-28 maj årets kongress i Linköping. Kongressen ska försöka ena ett splittrat partiet och förbättra de skrala opinionssiffrorna. Två av de stora utmaningarna blir att vinna tillbaka kvinnorna och skapa förnyat förtroende i miljöfrågor. Den tredje stora utmaningen är att vinna väljare genom en generösare migrationspolitik och det ska ske genom 19 punkter:

krav på en ny flyktingamnesti för papperslösa,
ett kraftigt ökat antal kvotflyktingar till 50 000 per år,
underlättande av familjeåterförening som skall gå snabbare och enklare
inga ska utvisas till Afghanistan
asylansökningar ska kunna lämnas in i hemlandet
ensamkommande ska i större utsträckning få stanna
avskaffa id- och de inre gränskontrollerna
den tillfälliga lagen på EU:s lägsta nivå ska omedelbart avskaffas.
Allt detta och mycket mer hittar ni här. Kapitel 10 handlar om migration.
Kapitel 3 handlar om energi och omställning! Fantasin är det inget fel på, men förankring i verkligheten lyser med sin frånvaro!

Partistyrelsen har fått ett problem på halsen! En grupp som kallar sig ”Jädersbruksgruppen” kommer att arrangera föredrag och samtal utanför det ordinarie programmet och en alternativ lista till partistyrelsen har skapats. På deras lista saknas bland annat Alice Bah Kuhnke, Jakob Dalunde och Per Bolund.
Gruppen är en högljudd minoritet som bildades efter MP:s eftergifter i regeringsställningen och gruppen ger partiledningen stark kritik och gruppen anser ledningen inte har interndemokrati. Målet för gruppen är att påverka kongressen och de kommer att kräva mer radikal politik och mer systemkritik. Det handlar om medborgarlön, sänkt arbetstid, ändrat finanssystem och kritik mot tillväxt.

När gräsrötterna flyr de gröna är det själva fundamentet som skakar i ett folkrörelseparti som Miljöpartiet. Med den nya flyktingpolitiken och försäljningen av Vattenfalls (förlust de senaste åren 163 miljarder) brunkol till stor förlust har partiet berövats sin lyskraft.

För många miljöpartister är den generösa flyktingpolitiken den kanske viktigaste frågan. Många grät säkert tillsammans med Åsa Romson den dagen de gröna i regeringen gick med på, att göra om asylpolitiken till en av de strängaste i EU.
Den svarta lilla kolbiten som var Gustav Fridolins följeslagare i den senaste valrörelsen, symbolen för att Miljöpartiets gröna själ inte var till salu, var en röstmagnet för många. För dem som trodde på både Fridolin och de gröna, sköna löftena.

Miljöpartiet har en ”SÄL”-sam historia. Nu går det inte som på 1980-talet ljuga om sälarnas utrotning, på grund av miljön. Istället anammar man olika mindre vetenskapliga klimatteorier.
Partiet gick från att vara ett sunt miljöparti till ett korrupt och maktgalet socialistparti styrt av verklighetsfrånvarande pampar, precis som Socialdemokraterna. Djur bryr de sig inte alls om längre och inte miljön heller, det är bara en bild de vill ha utåt, för att lura ”dumma” väljare.

Miljörörelsen är missnöjd, MP:s löften blir det inget av p.g.a. att LO har sista ordet, när det gäller förslag som berör industrin och LO-folket.
I en invervju i Agenda grillar Anna Hedenmo Miljöminister Skog om kilometerskatten och påpekar att hon inte kan komma fram med några skarpa förslag. Mot slutet av intervjun avslöjas agendan.
Annie Lööf har lovat att dra igång en misstroendeförklaring mot ansvarig minister, om det blir ett förslag om kilometerskatt.

Istället för att göra ifrågasättande, nämligen förfasa sig över att Lööf vill sätta sig i knät på de rasistfascistnazistiska SD och rösta bort en godhjärtad miljöpartistisk minister, så vänds udden mot Skog och miljöpartiet.

Helt klart så är åtminstone delar av vänsterjournalisterna på väg att nu överge MP för Centerpartiet. Man flyttar bara de rosenröda drömmarna och lägger över dom på ett nytt parti. Anledningen är naturligtvis att C hintat om, att stöda en socialdemokratisk regering, samtidigt som risken, för att MP åker ut närmar sig.

Det handlar alltså till syvende och sist om att säkra ett socialdemokratiskt regeringsinnehav. MP har befunnits vara för svaga för det och nu ska Centern rädda skutan!
 

Margit Silberstein slaktar MP på text-tv:
”Det kan bli en avdropparna som urholkar stenen för ett parti, vars trovärdighet i det som kallas förtroendebranchen redan är svårt sargat. Men det var inte så länge sedan det var svårt att hitta något lika tvärsäkert som en miljöpartist. Tvekan och kompromiss var främmande vokabulär. Själva symbolen för trosvissheten och de högt flygande visionerna var gustav Fridolin själv och hans följeslagare kolbiten. Den brutala verkligheten i regeringskansliet där miljöpartisterna samsas med en fd Metallbas med fötterna på jorden var så chockartad att miljöpartisterna gick i opposition med sig själva.”

Birger Schlaug är väl den enda sanna miljöpartisten som finns kvar och han lever "gott" på den pension han har fått från riksdagen!

För Frigoliten m.fl. handlar allt om invandring och Islam. Djurens rättigheter är inte något viktigt längre. Tvärtom ljuger de istället för väljarna något som Birger Schlaug avslöjade 1997 i boken Svarta oliver och gröna drömmar:

”Lögnen kan få dystra politiska konsekvenser. Under många år fanns en outtalad överenskommelse mellan journalister, politiker och tyckare att inte säga sanningen om det framväxande mångkulturella samhället. Vi - jodå, jag tillhörde lögnarna - förnekade problemen, fast vi alla såg dem. Vi satt i teve och förnekade att det vid sidan av det positiva och nödvändiga också fanns svårigheter och problem. Människor utanför den lilla svenska tyckareliten kände naturligtvis inte igen sig. Politiker ansågs leva långt borta från verkligheten. Ny demokrati föddes som en följd av den välmenande lögnen och den hatfyllda lögnen kunde ta säte i parlamentet.”

Egentligen är MP som ett litet uppstickarparti, som kunde samla drömmare och pundare och låta dem härja fritt.
Fenomenet med Miljöpartiet var att media gav dem frikort och media har nästan aldrig granskat verklighetsflykten, som MP aktivt ägnat sig åt.
Vad som hände, var att man hamnade i regeringen med Löfvén. Man blev tvungen att ta riktiga beslut och stå för dem, inte för att MP står för sina beslut, men väljarna förväntar sig det, till MP:s stora förvåning.
Resultatet blev en frontalkrock med verkligheten. En verklighet som MP är byggd för att bekämpa. MP är emot allt, även verkligheten. Det är lite gulligt ända tills man faktiskt hamnar i regeringen, då ändras kraven. Men var inte så hårda, i stort sett ingen inom MP förstår, vad som nu händer eller varför.
Ett bra bevis på detta, var i i en intervju i SVT:s Agenda under söndagskvällen där slår partisekreteraren Amanda Lin ifrån sig kritiken, om att de skulle ha förlorat i många stora frågor, att MP har störtdykt i opinionen och beskrivs som ett sargat parti. Amanda Lind: ”Det är inte en korrekt beskrivning!” https://www.svt.se/nyheter/inrikes/miljopartiet-slar-ifran-sig-kritiken-inte-en-korrekt-beskrivning

MP kommer inte heller förstå, att man åker ut i valet 2018 och förpassas till gödselhögen där de hör hemma!