Tänk så rätt Sara Skyttedal hade!

I september 2014 efterfrågade på DN Debatt dåvarande KDU-ledaren Sara Skyttedal balans mellan ”vårt lands strukturella kapacitet för flyktingmottagande och omfattningen i mottagandet.” Sara framförde att det i partiernas valförslag saknades, ett förslag på att lösa bostadsbristen, för den förväntade invandringen.

De negativa reaktionerna kom som en störtflod – kända KD-politiker tog avstånd och MP pratade om främlingsfientlighet! Migrationsverket avfärdade Skyttedal, med motiveringen, ”att strama åt migrationen var omöjligt, vi skulle behöva lämna EU!”
Anders Bergström, Tankesmedjan Fores: Skyttedal har inte blivit en "galen rasist", utan Skyttedal har tappat proportionerna i sin beskrivning av bostadsmarknaden. Kdu-ledaren behöver hjälp att ta sig ur det "mörka källarrum" hon irrat ner sig i!”
Ett år senare tågade en hel regering ner i samma källare, tätt följda av oppositionen. Nu, när valspurten står för dörren, håller de sina tummar, för att ingen ska minnas ”i dag för fyra år sen!”

Om politiker inte vill minnas "idag för fyra år sedan", har media större anledning att inte vilja minnas detta. Media hotade med rasiststämpeln, så fort någon politiker gjort en antydan om, att invandringen är problematisk. Hade inte media tystat kritikerna, hade kritikerna i partierna varit betydligt fler.

I den politiska debatten låter det som om landets grindar stängdes resolut av Löfvén 2015! Verkligheten är en helt annan. Att Sverige skulle ligga på mininivåer, är rent påhitt. I söndagens Rapport berättade MV:s Claes Ribbendahl, att vi de kommande åren, kommer ”bara” ta emot strax över 20.000 asylsökande per år. Som vanligt glömde Ribbendahl tala om hela sanningen! Vi kommer dessutom att få ta emot över 70.000 anhöriga + kvotflyktingar varje år! På tre år över 300.000!

Den siffra som har störst betydelse är egentligen inte antalet nya asylansökningar, utan antalet personer som blir kommunmottagna. Måttet visar nämligen hur många som får stanna i Sverige. De som har fått ja på sin asylansökan, deras anhöriga samt kvotflyktingar. En del har vaknat upp och börjat inse, hur pass omfattande massinvandringen till Sverige har varit de senaste åren.
Kostnaderna och försakelserna är redan lika kännbara som fruktlösa. Kostnaden för ett miljon personer i utanförskap är 75000kr per person och år. 75000 (sjuttiofemtusen) miljoner. 75 miljarder, per år. 75 miljarder ger således 750 miljarder på en tioårsperiod.
Samma defaitism som 2015. "Internationella avtal gör det heeeelt omöjligt att stoppa inflödet eller införa gränskontroller. Vi måste bara acceptera vårt öde." Det visade sig vara fel då, det är lika fel nu. Det tricket är det ingen som går på längre.

Att samhället stod handfallna inför skogsbränderna gäller även välfärdssystemet. En lågkonjunktur på det här och transfereringssystemen kan komma att få stora problem, framför allt i kommunerna. Svensken kommer inte att få det ekonomiskt sämre, utan det är när bidragen inte kan betalas ut på sedvanligt sätt, för kanske miljonen migranter som det blir allvarligt. Varför ska skattebetalarna känna sympati? Makten kan knappt kräva mer skatt av Svensson eller blir det så, att invandrarna kommer att få uppleva, att på grund av deras mängd, så försämras deras gemensamma situation. Vi får ett parallellt samhälle i fritt fall.

Hur som spelar det liksom ingen roll längre för den politiska klassen. Efter det här valet kommer MP, L och KD åka ur riksdagen. S kommer att reduceras till ett 18-19 procents parti och M kommer antagligen få omkring 15 procent. Det enda de kan göra, är att bilda en vinglig och antagligen också hatad samlingsregering. Även om vi inte skulle få en finanskris under kommande mandatperiod, blir Sveriges ekonomi urusel och anledning är att transfereringssystemen tar allt mer av kakan.

  
Foliehatten tror faktiskt, att vår elit begick självmord efter valet 2010, när de inte släppte in SD för samarbete. Vi har sett detta i val efter val i Europa. Sverige har ingen ”Macron” eller ”Obama” personlighet som kan rädda dem. Sveriges politik bygger på partipolitik och inte personval. Spelet är egentligen helt slut för den liberala eliten. Det är "Game Over" vare sig vi får en finanskris eller ej. Pengarna är slut, förtroendet är slut och politikerna är för inkompetenta och i ärlighetens namn för korkade, för att göra åt problemen som de själva har skapat.

För att återvändartanken ska få fäste måste den framstå som oundviklig. Att det står klart för alla tänkande människor, att den svenska ekonomin inte tål en så stor försörjningsbörda. Att landet tagit sig vatten över huvudet. Joakim Ruist har försökt skriva fram siffror och likaså Tino Sanandaji.
Tydligen är det svårt att få grepp om vilka bidrag som rinner ut ur de offentliga kassorna och kanske allra mest, hur mottagarna ska definieras utifrån första och andra generationens invandrare, utrikes födda och liknande. Trots att Sverige är marinerat i offentlig statistik, är det tydligen svårt, att få grepp på pengarullningen. Något intresse från media och politiker att närma sig frågan, verkar heller inte finnas.

Det borde gå att hitta markörer för pengarullningen. Hur stor andel av hyrorna i ett visst område betalas av socialtjänsten. Det är en markör om någon. Bostadsföretaget borde utifrån bokföringen, ha en klar bild av om det är hyresgästen själv eller socialtjänsten som betalar hyran. Hur ser det ut i ett typiskt miljonprogramsområde?

Hur ser det ut på arbetssidan. Hur många försörjer sig på eget arbete och hur många går på utbildningar och har offentligt finansierade anställningar. Hur ser det ut där?

Det kan aldrig vara fel att få kunskap. Sedan kan en debatt följa som har ett någorlunda empiriskt underlag. Magdalena Andersson varnade för någon månad sedan för försörjningskvoten, det vill säga andelen arbetande och andelen försörjda. Foliehatten är helt övertygad om, att det finns informella siffror på pengarullningen hos Finansdepartementet.
Alla som har insikt ser, att det har hänt något, när det inte finns pengar till hårda verksamheter i landet och att större delen av kakan, går till transfereringar.
Ända vägen att få stopp på snedfördelningen, är repatriering.