Är Sverige det nya Vilda Västern?

I ”Vilda Västern” under 1800-talet var flera städer kollapsade städer, utan rättssäkerhet. Men medborgarna slöt sig samman och anställde en hårdhudad ”Sheriff” som såg till, att de laglösa sattes i fängelse eller jagades bort, så att antalet mord och rån hamnade på en hanterlig nivå eller upphörde.

Jämförelsen mellan det gamla "Vilda Västern" och "No Go-zonerna" är inte långt borta.
Skillnaden är att dagens No-Go-zoner är utom all räddning,
om inte rättsstaten sätter in enorma resurser och rensar upp.
Vilket i dagsläget är osannolikt!
Rättsstaten räds de ”ylande” vänsteraktivisterna!

Det är som Johan Hakelius skriver i Aftonbladet:
”Det offentliga Sverige är som på en LSD-tripp”.

Hakelius har satt satt huvudet på spiken. Väldigt många politiker verkar vara helt verklighetsfrånvarande och inne i någon slags form utav psykos.
Politikerna har sina mediestrateger och politiska rådgivare där de får lära sig att tala utan att säga något och inte att stöta sig uppenbart med någon.

No-Go-zoner
Begreppet är en lista på 55 orter som sammanställts som innehåller helt vanliga närförorter som är farliga att vistas i. Det är ett faktum att det har vuxit fram stadsdelar där kriminella gäng och religiösa sekter har tagit över kontrollen helt eller delvis.


Den etniska segregation vi har sett växa under flera decennier har nu nått ett slags kokpunkt där rättsstaten inte längre klarar av att behärska vare sig hot mot våldsmonopolet eller mot vanliga medborgare.

Att dessutom antalet No-Go-zoner ökar är ett mycket tydligt tecken på, att Sverige saknar ledarskap. De som ska leda, gör det inte. De hukar och gömmer sig från det ansvar de har. Det kanske allra värsta är att vi har en arme av journalister som har sopat problemen under mattan i årtionden...

No-Go-zonerna har på ett brutalt sätt åter illustrerats genom att norska NRK som blev bortjagade från Husby av aggressiva unga mäns fysiska angrepp med stenkastning.
Dessa områden är kända för bilbränder, attacker mot blåljuspersonal, som är en attack mot vår demokrati och vårt sätt att leva. Där företag ger upp och flyttar.

I Dagens Samhälle skriver PaulinaNeuding:

”Ännu en gång har ett tv-team jagats bort från ett utsatt område av aggressiva män. Det är allvarligt. Men långt ifrån lika allvarligt som att de boende dagligen tvingas leva efter dessa mäns normer. (…) Det är naturligtvis sant [att] polis och rättsstat måste återta kontrollen i utanförskapsområden. Men i Sverige har vi ingen tradition av att polisen måste bevaka [kaféer och religiösa grupper]. Polisen och rättsstaten kan bara till viss del ersätta normer som inte längre fungerar. Staten kan inte vara överallt, och vem vill ha ett samhälle där polisen behöver patrullera kaféer”?

Det som skrämmande med denna del av Sverige är att politikerna inte vill se, i synnerhet inte i regeringsställning.

Alliansen döpte problematiken till "utanförskap". Med undermålig statistik försökte man förminska problemet. Man hade en idé om arbetslinjen som vägen ut. Om bara människor fick ett arbete skulle alla problem vara som bortblåsta. Idén om arbetslinjen slutade i fiasko.

Att via ett arbete ordna sin egenförsörjning oerhört viktig, men även den som har ett arbete kan känna att den inte är en del av samhället. Även den som går till jobbet på morgonen kan uppleva ett samhälle som är tudelat och där kvinnor begränsas av religiösa skäl.

Vänsteraktivisten Göran Greider i Metro:
”Det är inte stökigt i förorten det är stökigt i Sverige”
 Det verkar som om Greider fortsätter att göra sin dröm till en LSD-verklighet!
"Att alla dessa bråk,upplopp, bilbränder och problem i förorten handlar i grunden inte om invandring och utanförskap utan om att klassamhället aldrig på allvar bekämpas”.

När det talas om segregation nämns sällan att de mest segregerade förorterna är sådana som Askim eller Lomma.

Så fort något händer i den humanitära stormakten som inte passar in i den bild som politikerna har skapat om idyllen Sverige, ilar vänsteraktivisten Göran Greider till dess försvar.

Det handlar om en enda sak:
Politiker måste visa att man menar allvar, och man behöver en polis som vet att den har full uppbackning från politiken, så att man vågar upprätthålla lag och ordning.

Att antalet No-Go-zoner ökar är ett tydligt tecken på att Sverige inte har en fungerande regering.
De som erhållit den politiska makten för att leda, gör det inte. De hukar och gömmer sig från det ansvar de har.

Det är väljarna som vid val ser till att man väljer politiker som är ledare, de som vågar fatta beslut och stå för dem hela vägen. Politikerna glömmer snabbt, att de skall ”företrädda” folket och inte sin strutspolitik.

Det är inget tvivel om att det är de svenska politikerna som är ansvariga för att utvecklingen har tillåtits gå så här långt.
Aningslösheten har varit monumental på ett flertal områden. Migrationspolitiken tilläts spåra ur fullständigt med i dag kända konsekvenser. Där ingen utväg tycks finnas. Många undrar vem skall betala för ”kalaset?

Det har under lång tid funnits ett stort glapp mellan rättspolitiken och det allmänna rättsmedvetandet. Resultatet har blivit allmän medborgerlig avsky, när personer som begått oerhört grova brott släpps ut i förtid eller när våldtäktsmän som påstår sig vara minderåriga slipper straff. De hinner precis släppas för att direkt begå nya brott. Ett bra exempel är de ”marockanska” minderåriga barnen! Där frustrerande poliser "skakar" på sina huvuden!
Polismyndigheten känner stor vanmakt, då de inte erhåller stöd från ledande politiker. Följden har blivit att de mer eller mindre har upphört att fungera på vissa håll i landet.

Grundfundamenten i ett välfungerande samhälle håller på att krackelera. Långt ifrån överallt. Men där det sker kommer det bli oerhört besvärligt att bygga upp dem igen. Särskilt som ingen politisk kraft tycks ha några lösningar på hur det ska gå till.

De flesta räds en utveckling, där vi får enklaver i förorterna som är utom all räddning. Men vi är redan på väg att stora delar av städer och regioner som styrs av kriminella.
Många människor från klansamhällen har präglats av korruption och misstro. De har en vana att lösa problem med våld. Dessa människor behöver veta hur Sverige fungerar. Unga på glid måste fångas upp innan de blir livsstilskriminella.

Men är det inte just det som de vet? De har, helt korrekt, kommit fram till att de kan göra vad de vill, i princip helt utan risk för påföljder. Hemma i MENA är det annorlunda. Polisen och militären är extremt våldsam och dessutom får man med andra klaner att göra, om man ger sig på någon. Det är precis vad som har hänt i
Göteborg. En strid mellan klaner och makten över narkotikahandeln.

Samtidigt behöver alla veta att om det är något som ska brännas är det offerkoftan, inte grannens bil.
I Sverige finns oändliga möjligheter för såväl infödda som invandrade att utbilda sig, hitta jobb och leva ett gott liv. Att skylla sina egna misslyckanden på rasistiska "svennar" är att skjuta det egna ansvaret på någon annan.

Varken Löfvens "samhällsbygge" eller ett miljöpartistiskt fredsdepartement rår på kriminella med tunga insmugglade vapen och handgranater.
Att lägga huvudet på sned och prata om rasistiska strukturer stoppar inte rekryteringen till kriminella gäng. Det krävs tvärtom rå styrka för att krossa de kriminella elementen och samtidigt preventiva insatser för att visa på alternativ till sten kastandet och eldandet innan den unge fått tag i sitt första vapen. Den som trots detta väljer den kriminella banan ska veta att rättsstaten väntar på denne.
Om inte rättsstaten börjar fungera kommer vi att få se samhället undergång.



Trots alla resurser som satsas på dessa områden, ser vi allt fler kravaller och växande laglöshet i allt fler förorter. Hur blev det så här?

Kanske kan en del av problemet förklaras med en minskad auktoritetstro i samhället. Detta kan i grunden vara något positivt - ett hierarkiskt samhälle där hela befolkningen står i givakt och hyser en helig tilltro alla som befinner sig ovanför en i maktpyramiden är inget trevligt samhälle. Men en sjunkande auktoritetstro kan i förlängningen utmynna i en respektlöshet.

Denna respektlöshet drabbar i dag allt ifrån lärare och vårdpersonal till poliser och socialsekreterare. Vi ser det även i de grova rånen mot äldre och försvarslösa och i oerhörda grova gruppvåldtäkter. Det tycks inte finnas några gränser längre!