Fredrik Reinfeldt - ett försök till beskrivning!

Fredrik Reinfeldt – svensk statsminister och myten!

Genom att avgå på valnatten försökte Fredrik Reinfeldt undvika det som också Göran Persson slapp, de tvingades inte avgå, utan de avgick själva!

Ett skämt spred sig sommaren 2014.
Fredrik Reinfeldt lär i våren 2014 ha muttrat något för sina medarbetare om att: ”jag är lite orolig över mitt eftermäle”.
Varvid en ung nyrekrytering tröstande sa: ”Det är ingen fara. Folk kommer att glömma dig rätt snabbt.”
Om det är roligt eller inte kan vi diskutera. Däremot är det tydligt att moderaterna är det parti som har den mest intressanta historien när det gäller hur partiledare tillsätts och avsätts.

Det brukar sägas att inget parti är så trogen sin partiledare i framgång som moderaterna. Den som levererar mandat, makt och inflytande är näst intill enväldig. Så länge grädden flyter råder en förtrollning där partiledaren styr
och ställer efter eget huvud.

Men den som inte levererar får räkna med silkessnöret, utan krusiduller.

Ur det perspektivet ska vi nog betrakta Fredrik Reinfeldts avgång på valnatten. Han visste att med valförlusten var också förtrollningen bruten. Det hade redan börjat koka ute i partiet, eftersom valförlusten var väntad. Även om de höll masken utåt, visste moderaterna att det skulle bli en förlust.

Släkten Reinfeldt
En ung kvinna kom till Stockholm från Riga och arbetade som hembiträde.
I Stockholm träffade den lettiska kvinnan en cirkusdirektör, en mulatt från New York. Han gjorde henne med barn, som det då hette. Cirkusdirektören återvände till USA och flickan födde sonen John.

Denne pojke skulle bli Fredrik Reinfeldts farfars far.

Fredrik har gjort en klassresa i flera bemärkelser, även om han själv inte skulle använda det uttrycket. Han är pojken som föddes in i rekordårens Sverige. Familjen flyttade från lägenhet i Handen till radhus i Bromsten, ett område mellan Rinkeby och Tensta. Vidare till villa i Täby.

Han var äldst av tre bröder i en till synes välartad familj. Modern, som är en förebild för Fredrik Reinfeldt, var ledarskapskonsult och hon prövade de tester hon använde i jobbet på sin äldste son. Stresstålighet, simultankapacitet, samarbete. "

Fredrik Reinfeldt är pojken som blev ordförande i elevrådet när han var elva, tog ansvar för sin del av städningen hemma i villan, höll på Djurgården i ishockey och fotboll utan att ge sig hän. Han tyckte att miljön på läktarna var stökig och åkte hem direkt efter matcherna.

Han spelade själv basket, i Tensta Tigers, och fortsatte att spela där när familjen hade flyttat till Täby. Då fick han känna på, för en dag kom tre killar och stack upp en skruvmejsel i ansiktet på honom. De tyckte inte att han hörde hemma i Tensta.

Han lyssnade på Magnus Uggla och David Bowie, tyckte punken var för skränig.

Fredrik Reinfeldt växte upp, gjorde militärtjänst som fjälljägare, blev kursetta på kadettskolan i Umeå och fick kontakt med politiken när han deltog i värnpliktsriksdagen.

Men 90-talet skulle bli en svår tid för Fredrik. Det var då striden stod mellan honom och Ulf Kristersson som ordförande i moderaternas ungdomsförbund. Och det var då Carl Bildt skällde ut honom, i flera timmar. Reinfeldt hade kritiserat Carl Bildt och männen kring Bildt för deras ledarskap.

Karriären
1991 Riksdagsman
1992 Ordförande i MUF vid 27 års ålder
1994 Vill avskaffa välfärdsstaten ”med chockterapi”. I framtidsvisionen ingår avskaffandet av barnbidrag, delpension och vårdnadsbidrag samt en höjning av pensionsåldern.
2003 Valdes enhälligt som ordförande. Efterträdde Bo Lundgren
2004 Alliansen bildas hos Maud Olofsson
2005 ”De nya moderaterna” lanserades med tre slogan:
1. Det skall löna sig att arbeta,
2. Satsningar på välfärden och
3. Nolltolerans mot brott
2006 Statsminister. Moderaterna gör sitt bästa val sedan 1928
2007 Ministeraffärer. Borelius-svart städhjälp, Stegö, obetald TV-gift,
2009 Sverige ordförande land i EU
2010 Nya valseger. Alliansen fick ingen egen majoritet
2012 Alliansen firar 8 år
2013 Obama besöker Sverige
2014 Förlust för M och Reinfeldt avgår på valnatten

BNP under Reinfeldts tid
Tills för bara något år sedan hyllades den svenska ekonomin under Reinfeldts/Borg era som den kanske starkaste i hela Europa.
Sverige klarade eurokrisen 2010 bättre än de flesta länder, både i
termer av tillväxt och statsskuld.

Anders Borg blev rankad av Financial Times 2011 som bästa finansminister i Europa. och även”.

Under valrörelsen 2010 upprepades mantrat att Sverige har den starkaste ekonomi i Europa.
När Fredrik Reinfeldt nu lanserar sin nya karriär som rådgivare och talare med internationell profil fortsätter han på samma linje. Reinfeldts CV på hemsidan understryker den höga tillväxten under hans statsministertid.
Men den nakna sanningen är:
att BNP per capita under perioden 2006-2014 växte med endast 0,3 procent per år. Under den senare halvan – 2010 till 2014 – låg tillväxt per capita på föga imponerande 0,0 procent per år.
Efter allt skryt, beröm och självbelåtenhet visar facit att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg lyckades leverera åtta år av nolltillväxt eller några tiondels procent per år.

http://www.realtid.se/ArticlePages/201501/28/20150128115007_Realtid711/20150128115007_Realtid711.dbp.asp

Det sovande folket
”Det sovande folket” är en bok från 1993 författad av Fredrik Reinfeldt och utgiven av Moderata ungdomsförbundet.
Han var 28 år, utbildad civilekonom, och en mogen man då boken skrevs och hade då, förutom att vara ordförande i ungdomsförbundet, varit riksdagsman i två år. Han visste precis vad han skrev och kan därför inte försvara sig med att skriften bara var ungdomsfantasier eller tillfälliga förvillelser.

Av någon anledning har boken ”Det sovande folket” tagits bort från alla förlag, och på de få bibliotek den funnits är den registrerad som försvunnen. Det är alltså ett fåtal som lyckats få tag på och läsa den 125-sidiga pocketboken, vars omslag visar en man liggande framför en tv. Enligt författaren hade mannen dött välfärdsdöden.

I boken argumenterar Reinfeldt för ett övergivande av den generella välfärdspolitiken, för kraftiga skattesänkningar och för ett tillbakadragande av statens åtaganden i fråga om utbildning, lagstiftning, kultur och medier. I boken finns en formulering som ofta citeras: ”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.”
”Dårarna”, de offentliganställda, var de som servade välfärdsstaten.

Faktum är att den politik Reinfeldt och hans innersta moderatkrets (Per Schlingmann, Christer Söderberg, Ulf Kristersson) propagerar för i boken, är identisk med det politiska initiativ han som regeringschef sökt genomföra.
Den politiken är nu väl känd: försämrade pensioner, indragna socialstöd, urvattnad a-kassa, tuffare krav från Försäkringskassan, främjande av utförsäljning av vissa värdefulla företag med mera.

Reinfeldt visar i boken att han vill pressa vanliga enkla människor till prestationer de fysiskt och psykiskt egentligen inte förmår leverera. Samtidigt vill han premiera dem som kan ha fått bättre förutsättningar i sina liv, typ starkare kropp, bättre hjärta och hälsa eller är mer effektiva på annat sätt.
Det är tydliga elitistiska och inhumana uppfattningar.

Han signalerar skarpt fientlig hållning till allmän välfärd. Man ska med pengar köpa det mesta, såsom bostad, utbildning och arbete. Han saknar helt empati för dem som kan drabbas av problem med arbete, sjukdom, barnomsorg, bostäder med mera. Under sin tid som statsminister maskerade han mer listigt sina idéer med verbala dimridåer som låter mer medmänskliga. Antagligen med hjälp av mer sansade politiska krafter i den regerande alliansen. Men för Reinfeldt är fattigdom en ”beteendefråga” – att den huvudsakligen beror på individuell lathet.

Knapptryckarkompaniet
Ann-Marie Pålsson har skrivit denna bok. Det är nog den viktigaste boken som någonsin skrivits om man vill förstå, varför demokratin inte fungerar som den borde göra i Sverige.
Anne-Marie Pålsson är dessutom den perfekta personen att skriva boken.
Hon är forskare och lärare vid Nationalekonomiska institutionen vid Lunds universitet. Hon har breda erfarenheter av vetenskapligt utredningsarbete,
kritisk granskning och analys. Hon hade aldrig engagerat sig i politik. Hon har helt friska och "oförstörda" ögon när det gäller politiska spel. Jag citerar en av de första meningarna som fick mig att hoppa till och inse att detta var en bok jag måste läsa omgående:
"Hur väl fullgör vi ledamöter det uppdrag som det svenska folket gett oss? Hur trygga kan väljarna vara i att riksdagen verkligen lever upp till sin roll som demokratins främsta väktare?"

Mitt svar: "inte trygga alls."

Sverige har kanske västvärldens starkaste parlament. Alla maktbefogenheter har samlats där. Men riksdagsledamöterna är svaga. Den politiska makten utövas inte i riksdagen utan av partieliterna.

Hur makten kunde glida ur de folkvaldas händer? Hur kunde grundlagens inledande paragrafer: All offentlig makt utgår från folket och Riksdagen är folkets främsta företrädare så tömmas på verkligt innehåll?

Detta är en personlig, men analytisk, skildring av makten i riksdagen och rut-avdragets uppfinnare. Den beskriver de interna strukturer som är helt okända för väljarna men som mer än något annat bestämmer maktförhållandena och som förklarar varför skillnaden mellan verkligheten och grundlagens intentioner är så stor.
År 2011 hoppade Pålsson av Moderaterna eftersom partiet gjorde motstånd mot att riksdag och allmänhet skulle få insyn i varifrån partierna fick sina parti bidrag.
Pålsson visar att Sverige har den sämsta insynen när det gäller partibidraget av de 37 länder hon undersökte. Den största öppenheten har USA

Att bara nämna orden Sverige och Demokrati i samma mening är inget annat än en ren hädelse.
Sverige är definitivt ingen Demokrati utan snarare, med lite god vilja, en Demokratur eller, vid en närmare granskning tom. en Dumokratur.

Eftermäle
Fredrik Reinfeldt hyllades fler gånger under sin statsministertid för att han höll ihop en borgerlig regering i åtta år. Men det finns många frågetecken kring detta. Varför förde de inte en borgerlig politik på äganderättens område? Varför lät de sig förföras av rödgrön miljö- och klimat politik? Varför vågade de inte ta en sakdebatt med SD?

På valnatten bekräftades det som stått klart hela sommaren, alliansen hade tappat greppet.
Men alliansen hade kunnat fortsätta regera med stöd av SD i vissa frågor, om de hade bestämt sig för det. Men Reinfeldt ville inte regera längre, ville inte associeras med SD. När han avgick på valnatten förstörde han alla chanser för alliansen att regera. Efter sig lämnade han ett recept för borgerlig undergång.

När alliansen så ingick decemberöverenskommelsen med S och MP svek de sitt politiska uppdrag.
De svek uppdraget att försöka bilda regering, de svek uppdraget att bilda en effektiv opposition som granskar regeringens arbete.
Ett frikort till Löfvén att slippa opposition hela mandatperioden och eventuellt nästa mandatperiod är direkt antidemokratiskt.
Alliansens företrädare har inte förstått den folkliga vreden, ja ursinnet, mot hur alliansen uppfört sig, de har inte förstått kritiken.
De tror inte man talar sanning. Men alla icke partianslutna jag talar med är, rasande över hur deras politiska och rättsliga övertygelse trampas i smutsen av de egna!

Halvvägs - Reinfeldts självbiografi
För en tid sedan gjorde Fredrik Reinfeldt Facebookpremiär med ett inlägg som, rent stilistiskt, närmast får betecknas som naivistiskt.
Vad jag förstår är syftet med Facebooksidan att:
 "berätta om min fortsatta samhällsgärning och bjuda på lite inblick och bilder från mitt nya arbetsliv".
Detta visade sig snart vara en omskrivning för att Reinfeldt ämnade göra PR för sin egen politiska självbiografi.

Reinfeldt åker nu runt i landet och signerar sig självbiografi.
Sverigedemokraternas uppgång under Reinfeldts regeringstid berodde till exempel inte på hans regerings kraftiga omläggning av asylpolitiken eller på att det monumentala integrationsfiaskot under denna regering fortsatte.
Istället, analyserar Reinfeldt från sitt hem i asylrestriktiva Täby, är sverigedemokratiska väljare "avvikare" på landet som är "missnöjda med sitt eget liv och området de bor i".

Denna både närsynta och tämligen grunda analys har redan hunnit med att bli sågad.
Sågad har därtill Reinfeldt blivit även av tidigare försvarsminister Mikael Odenberg.
Enligt den senare är Reinfeldts beskrivning av bakgrunden till Odenbergs avgång så felaktig att Odenberg säger sig "undra[...] vilken planet Reinfeldt var på".
Tvärtom var anledningen till avgången enligt Odenberg att Reinfeldt "inte visade något som helst ledarskap".

Så där fortsätter det. Man kan mellan raderna ana att Fredrik Reinfeldt själv anser att hans tid som statsminister präglades av ett stort statsmanskap och att han själv kommer gå till historien som en landsfader.
Vad som allt mer framstår som hans troliga eftermäle är emellertid någonting helt annat.

Bilden som framträder är den:
en småsint statsminister med ett närmast patologiskt kontrollbehov som omgav sig med idel ja-sägare.
En statsminister som klamrade sig fast vid grunda och felaktiga analyser, även när alla varningsklockor för länge sedan hade börjat ringa.
En statsminister som, från sin plats djupt nere i en bunker, inte förmådde ta in vilka effekter de beslut han tog fick.
En statsminister som i allt högre utsträckning började se sina egna väljare och potentiella väljare som fiender.

Reinfeldt hade mycket väl kunnat gå till historien som en borgerlighetens hjälte, som statsministern som bröt det socialdemokratiska maktmonopolet, fick ned arbetslösheten och kraftigt förbättrade den svenska ekonomin.
I stället riskerar Reinfeldt att gå till historien som statsministern som, genom att ge det utopistiska Miljöpartiet ensamrätt på att diktera migrationspolitiken, gjorde Sverigedemokraterna till en kraft att räkna med.

Reinfeldt riskerar att gå till historien som statsministern som, just när han hade guldläge att åtgärda problemen på den svenska arbetsmarknaden, i stället omintetgjorde de framsteg som hade uppnåtts genom att introducerade vad hans adepter idag kallar för "det nya utanförskapet". Reinfeldt riskerar att gå till historien som statsministern som både sänkte sitt eget parti och bidrog till att förgifta det svenska debattklimatet.

Reinfeldt riskerar att gå till historien som statsministern som gjorde Sverige omöjligt att styra, just när behovet av ledarskap var som störst. Reinfeldt riskerar att gå till historien som statsministern som, genom grunda analyser och ett impulsivt och ogenomtänkt agerande, introducerade spänningar och problem som kommer att prägla Sverige för generationer framöver.