FNL rörelsen 50 år den 7 november och Vietnamkriget
När Vietnamkriget tog slut 1975 hade miljoner människor förlorat livet på grund av kriget, miljoner liter växtgift hade spridits och miljontals ton bomber hade fällts.
USA:s krig väckte avsky världen över och i Sverige inleddes 1965 ett stödarbete för Vietnams folk och befrielserörelsen FNL bildades.
Olof Palme tillsammans med Nordvietnamns ambassadör i juldemonstrationen 1972
FNL-rörelsen arbetade under parollerna:
“USA ut ur Vietnam”
“Stöd Vietnams folk på dess egna villkor”
“Bekämpa USA-imperialismen”
Det tålmodiga solidaritetsarbetet skapade en mäktig svensk vietnamrörelse som vände den svenska folkopinionen.
Kontrasten är står mellan 1965 och 2015 i Vietnam.
1965 - platsen för ett brutalt krig
2015 – ett stort turistmål med vacker natur och spännande mat
Bakgrund:
Vietnam var en fransk koloni från 1880-talet och
ingick i det franska Indokina. Vietnameserna kämpade aktivt mot den franska
dominansen. I kampen deltog både nationalister och kommunister.
Olika fraktioner förde kampen:Nationalisterna under ledning av Phan Boi Chau (1867-1940) som grundade reformorganisation Duy Tan Hoi i syfte att störta den koloniala makten med revolution.
En mera fredlig grupp leddes av nationalisten Phan Chu Trinh (1872-1926).
De förespråkade precis som hans samtida Gandhi (1869-1948) en fredlig befrielse genom allmän utbildning och politisk verksamhet, riktad mot kolonialmaktens liberala politiker i Frankrike.
Phan Chu Trinh dömdes till döden av de franska myndigheterna, men hans franska vänner i Frankrike ingrep och räddade honom.
En annan nationalistisk rörelse som bildades 1927, var Vietnam Quoc Dan Dang (vietnamesiska nationalistpartiet). Partiets mål var att göra revolution mot den franska styrande makten och sedan för att bilda en demokratisk republik.
Kommunisterna kastade sig in i kampen genom att bilda indokinesiska kommunistpartiet 1930 i Hong Kong, under ledning av Ho Chi Minh.
Rörelsen hade få anhängare under perioden 1930 till 1945.
.
Vietnam delades i två delar
1954
Indokinakriget pågick åren 1946-1954, mellan den vietnamesiska
motståndsrörelsen Vietminh, ledd av Ho Chi Minh och Frankrike.
Ho Chi Minhs trupper vann över den franska i slaget
vid Dien Bien Phu 1954.
Vid konferensen i Genève var stormakterna överens om att dela Vietnam i två
delar.
Nordvietnam
kommuniststyrt med Ho Chi Minh som ledare. Kommunisterna införde den Mao och
Stalin-inspirerade jordreformen åren 1953-1956. Många trotsade kommunisterna och
folkdomstolar dömde mellan 50.000 till 150.000 småbönder till döden för att de
påståtts ha tillhört jordägarklassen. Flera revolter korsades 1956. Man beräknar
att flera miljoner nordvietnameser flydde till södra Vietnam. Kort sagt, valde
nordvietnameserna en socialistisk/kommunistisk modell av samhället.
Sydvietnam sydvietnameserna försökte bygga ett liberalt samhälle. Den tidigare kejsaren Bao Dai utsåg Ngo Dinh Diem som premiärminister. Konflikten mellan Bao Dai och Ngo Dinh Diem ökade under 1954-55. En folkomröstning hölls 1955 och gav Ngo Dinh Diem majoritet. Diem blev president och bildade Republiken Vietnam i söder.
Direkta orsaken till Vietnamkriget
Kriget började när nordvietnamesiska soldater trotsade uppdelning av Vietnam och de infiltrerade Sydvietnam. Syd var tvungen att försvara sig mot den nordvietnamesiska infiltrationen, med att bygga upp liberala, icke-kommunistiska samhällen.
Nordvietnameserna avrättade kompetenta tjänstemän som var lojala mot Sydvietnam.
Kriget växte till att bli ett konventionellt krig med attacker på bataljonsnivå från 1964. USA skickade trupper 1965, för att hjälpa Sydvietnam. USA förlorade sin nerv efter några år och planerade ett tillbakadragande, så tidigt som 1969.
Sydvietnam kämpade ensamt ytterligare några år, med allt mindre vapenleverans från USA. Nordvietnam däremot erhöll mer och mer moderna vapen från både Kina och Sovjetunionen.
Sydvietnam
förlorade kriget 1975 när kommunisterna tog över landet.
Segrarens hämnd och förtryck innebar att miljoner vietnameser flydde landet i små rangliga båtar.
Segrarens hämnd och förtryck innebar att miljoner vietnameser flydde landet i små rangliga båtar.
Ett av krigets mest berömda bilder.
Fakta
Det var Sydvietnam som förlorade kriget, inte USA.
De amerikanska markstridstrupperna vann alla strider av taktiskt eller strategiskt värde. Strikt militärt, deras genomförande var utan jämförelse i tidigare amerikansk historia. USA kunde dra sig ur kriget med början 1972 efter att ha tvingat Nordvietnam till förhandlingsbordet i Paris. De sista amerikanska trupperna lämnade Sydvietnam den 29 mars 1973.
Det var Sydvietnam som förlorade kriget, inte USA.
De amerikanska markstridstrupperna vann alla strider av taktiskt eller strategiskt värde. Strikt militärt, deras genomförande var utan jämförelse i tidigare amerikansk historia. USA kunde dra sig ur kriget med början 1972 efter att ha tvingat Nordvietnam till förhandlingsbordet i Paris. De sista amerikanska trupperna lämnade Sydvietnam den 29 mars 1973.
Den 30 april
1975 föll Saigon till den Nordvietnamesiska armén. Detta hade skett efter det
att det Demokratiska partiet i den amerikanska kongressen successivt dragit ner
på sitt understöd till Sydvietnam. USA evakuerade 140 000 vietnameser de
sista dygnen, till sist skedde det i dramatiska scener, under beskjutning, från
taket till den amerikanska ambassaden. Världspressen kablade samtidigt ut
rubriken – ”USA flyr från Vietnam”.
Senare
skulle ytterligare 2 miljoner vietnameser lämna landet, många av dem utvisade
med våld som ”förrädare”. Ungefär en halv miljon blev båtflyktingar. De flesta
ändade upp i USA, bittra mot den amerikanska kongressens svek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar