Vapenlicens indragen för viltvårdare – har bara skjutit 20 minkar på 3 år

Jägaren är viltvårdare på en ö på västkusten. När han skulle förnya sitt tillstånd för ett vapen blev det stopp. Anledningen var att jägaren bara skjutit 20 minkar på tre år. Det är alldeles för lite, anser både polisen och domstolen.

Tillståndet som mannen hade gällde grytjakt med ett enhandsvapen. När hans senast beviljade tillstånd gick ut i slutet av år 2014 vände han sig till polisen för att förnya det.

Polismyndigheten avslog hans ansökan eftersom hans fångst de senaste åren inte ansågs vara av tillräckligt stor omfattning för att han skulle anses ha synnerliga skäl för ett nytt tillstånd.
Mannen hade haft tillståndet sedan år 2006 och skjutit fem minkar år 2012, åtta minskar år 2013 och sju minkar år 2014.

Viltvårdare på ön
Ärendet överklagades och mannen argumenterade för att han behövde vapnet i sin roll som viltvårdare. Mannen hade Västkuststiftelsen uppdrag att hjälpa till med den praktiska förvaltningen på den naturreservat klassade ön.
I hans uppgift ingick att minska antalet minkar för att skydda fågellivet.


Förvaltningsrätten i Göteborg ansåg att uppdraget innebar att det fanns synnerliga skäl att bevilja mannen vapentillstånd - trots att han inte hade skjutit ett så stort antal djur som normalt krävs för att få vapentillstånd för grytjakt.

Restriktivitet vid tillstånd
Men i kammarrätten i Göteborg blev det nej. Domstolen skriver att den inte ifrågasätter mannens kvalifikationer eller vapnets lämplighet för jakten. Kammarrätten lyfter dock fram att tillståndet för enhandsvapen ska vara restriktivt och skriver att mannen inte har tillräckligt stort behov av vapnet:

”Kravet för att beviljas tillstånd att inneha enhandsvapen är mycket högt ställt. Omfattningen av fångstresultaten är inte sådan att synnerliga skäl kan anses föreligga.”

Enligt domstolen finns det heller inget som visar att hans uppdrag i naturreservatet skulle omöjliggöras om han inte fick tillståndet.

Att Västra Götalands licenshantering är föremål för otaliga hårda skrivelser och erinranden från både JO och JK.

Jägare och sportskyttar står rättslösa då tillståndsmyndigheten inte följer svensk lag utan avslår licensansökningar på löpande band utan laga grund.

Licenstiderna är längst i Sverige och det finns exempel på ansökningar som legat över ett år utan beslut, allt för att försvåra för laglydiga vapenägare.

Tidigare fanns det åtminstone en teoretisk möjlighet att få rätt genom att överklaga tillståndsmyndighetens beslut i domstol. Nu verkar det som att även den möjligheten drabbats av rättsröta.
Faktum är att legala vapen ytterst sällan förekommer i brottsliga sammanhang i Sverige. Man ödslar bara resurser där de inte gör någon nytta.

Hur stor är sannolikheten att hans pistol/revolver skall komma till brottslig användning?
T.o.m. en journalist kan gå till "Serbiska klubben" och köpa en Kalasjnikov på stört. Mot sådan försäljning ingriper myndigheterna inte. 

 

Varför är svenska politiker så nöjda med att det bara är kriminella och polisen som är beväpnade?

För polisen är det ett faktum att det är nästan alltid importerade vapen som används vid brott. Ändå läggs det sådan stor vikt vid att antalet legala vapen begränsas.

Har politikerklassen börjat bli rädd för vanliga hederliga medborgare?
Det finns det väl inga skäl till?