Socialdemokraternas resa utför!

Valet 2018 kan bli ett riktigt blodbad och kollaps för Socialdemokraterna! Resan utför började för fyra val sedan. Processen har pågått under ett antal år eftersom partiet successivt tappat i opinionen. Den svenske arbetaren har under ett antal decennier röstat rött och med deras röster kunde sossarna bedriva sin politik med ett majoritetsstyre.

Socialdemokraterna var en gång västvärldens starkaste vänsterparti, som var nära att förvandla Sverige till en de facto-enpartistat, som hade en slags reell makt hela sjuttiotalet trots att det befann sig sex år i parlamentarisk opposition och som beskrivits som det sekulära Sveriges nya kyrka!

Svensk industri har de senaste 10 åren gjort stora rationaliseringar och många arbeten har försvunnit och med dem, sossarnas största politiska bas. De arbetare som har blivit kvar, har sedan sossarna förringat och till Löfvéns stora förtvivlan, har de istället anammat SD:s fascism, enligt Löfvén!
Det som nu är mest problematiskt är att de som har en avvikande uppfattning och en annan uppfattning, blir kallade för fascister. Att Stefan Löfvén accepterar det språkbruket är inte värdigt en statsminister.

Finns det något som helst politisk fingertoppskänsla kvar hos sossarna? Känner svenska politiker egentligen vad vi svenskar vill ha levererat, vad det gäller förd politik och hur våra skatter ska förvaltas.

På bara några decennier har urvalet och kvalitén, kunskaperna försämrats hos våra toppolitiker.

Redan Olof Palme insåg detta:

”Riksdagen är som en bolagsstämmas möte – glassfullt men utan rejäl makt!
Riksdagspolitikernas kvalité har sjunkit rejält de senaste år tioenden och väldigt få duger att bli statsråd.”

En kartläggning av socialdemokratiska riksdagsmän visar att de har arbetat i offentlig sektor, ombudsmän i facket, hyresgästföreningen eller kommit direkt från SSU och har aldrig aldrig haft ett vanligt jobb.
Redan idag ser vi att politiker utan erfarenhet från golvet har slut på idéer och hur saker och förvaltning fungerar. Frågan är vem som levererar idéerna åt dem? Förmodligen starka särintressen? Har de så kallade lobbyisterna tagit över? Vem värnar egentligen allmänintresset, vem ser helheten? Inte är det politikerna i alla fall. På 70-talet exploderade partiorganisationerna. Alltmer partifolk kunde få jobb inom politiken. Även ungt folk – den politiska broilern var född.

De senaste åren har medlemsantalet i alla partier minskat kraftigt utom hos SD som ökar stadigt. De andra partierna framstår inte längre som masspartier, med bredd och folklig förankring. Politik är något som andra håller på med.

Att vara politiker har blivit ett yrke, ”politikeradel” är förklaring till det stora misstroendet mot politikerna. Det har även medfört att relationerna med medborgarna har förändrats. Politikerna har svårt att förflytta sig utanför Stockholms tullar och se verkligheten. Skulle de förflytta sig utanför tullarna skulle de bli förskräckta och kanske skulle det väcka den mest svagsinte.

Att raljera över socialdemokratiska svagsinta politiker är ett rent nöje för många, men att åse vad de inte har åstadkommit gör varje rättrogen svensk bedrövad.

Politikerna, som borde vara de som arbetar för Sveriges bästa, är beroende av att vi tror att de gör sitt bästa. De använder sin ondska för att kunna behålla sin status och sina förmåner.

Det enda medel som sossarna har är tillgång till beskattning, lögner, löften som de sviker samt manipulationer och undanhållande av sanningen. Sossarna talar om för oss, att vi i befolkningen inte förstår vårt eget bästa. De sår tvivel och missnöje och splittrar befolkningen för att kunna bibehålla makten.

Vårt land förtjänar något bättre! Vi är inte betjänta av all denna ondska!

Att som Palme åka världen runt och liera sig med vissa obskyra diktatorer som Castro och Sandinisterna i Nicaragua  gäller också i nutid för den inte lika begåvade ”herr” Löfvén. Att slösa svenska folkets skattemedel på palestinska odemokratiska krafter är inte hela det svenska folkets angelägenhet.
Att den nuvarande statsministern inte tillhör de stora tänkarna i historien borde alla inse. Han är endast manipulerad av starkare krafter inom partiet. Att en svag person liksom Reinfeldt då på olika bevekelsegrunder faller för den globala makten när de informeras av Bilderberggruppen är till förfång för svensk demokrati och den svenska befolkningen.

Samhället mår dåligt och befinner sig i en brant utförsbacke men Löfvén bara rycker på axlarna! Tänk om Stefan Löfven istället hade haft lite engagemang för Sverige och landets väl och ve istället för att bara verka i eget intresse. Att åka runt i landet i ett desperat försök att förbättra sin image är inget som för utvecklingen framåt.
När ska Löfvén ta sitt ansvar? Fantasin och självbilden räcker inte till. Löfvén har åtagit sig att administrera svenska folkets resurser. Men vad gör han?

Det kanske allra mest skrämmande är att socialdemokraterna inte har några som helst lösningar på alla de problem Sverige har.
Det kanske största misstaget de gjorde, var att ta över regeringsmakten 2014.
I valet 2018 kommer de att få betala dyrt för detta misstag – det kan bli ett parti med under 20% av rösterna.