Välfärdsutredningen: Betongsossen Reepalu har fastnat i betongen!

Regeringens utredare Ilmar Reepalu har i välfärdsutredningen kommit fram till att eventuella överskott det handlar om i verksamheter inom skola, vård och äldreomsorg, ska överföras till den verksamhet där de uppstått.

 

Välfärdsutredningens förslag: ett vinst tak på sju procent av investerat kapital, väcker ilska på flera håll. I vänstermedia och av regeringens utredare Ilmar Reepalu framställs de privata välfärdsföretagens utbredning som en del av en nyliberal konspiration.
En berättelse om hur ”giriga” direktörer och riskkapitalbolag lurat sig in i välfärden och genom övervinster suger ut våra gemensamma resurser.

Det verkar som om tanke förmågan och verkligheten hos Reeepalu också har fastnat i betongen. Verkligheten är enligt en undersökning i Dagens samhälles genomgång av kommunernas och landstingens köp av privata välfärdstjänster, framkom det att köpen är rekordstora.

Hos de ”röda” är det populärt att förfäras över att privata företag gör stora vinster inom välfärden. De är ”totalt” blinda över det slöseri och den ineffektivitet som i regel genomsyrar offentliga verksamheter. 

Med tanke på det, så är det ju inte det minsta konstigt att företag inom välfärden, kan gå ordentligt med vinst. Måttstocken är satt utefter kostnaderna för den offentliga verksamheten. T.ex. får en friskola i regel samma ersättning per elev som kommunala skolan får för motsvarande elev. 

Skillnaden är sedan att friskolan drivs som ett företag där kostnadseffektivitet sitter i väggarna. I den kommunala skolan är det något helt annat som sitter i väggarna.

Visst sticker det i ögonen att välfärdsföretagen kan göra så stora vinster som ägarna sedan kan plocka hem som utdelning. Detta belyser ett stort existerande problem. Men det är inte ett problem att välfärdsföretagen går med vinst eller att vissa personer blir rika. Problemet som synliggörs av detta fenomen är ineffektiviteten och resursslöseriet inom den offentliga verksamheten. Så att nu ge sig på företagen för att få dom att minska sina vinster är, fullständigt missriktat och rent populistiskt.

Genom att begränsa välfärdsföretagens möjligheter att göra vinster så vill man få dom att bli lika ineffektiva som den offentliga verksamheten. På så sätt vill man slippa den pinsamma synligheten av det offentligas oförmåga att driva verksamheter kostnadseffektivt.

Är det då möjligt för offentliga verksamheter att drivas mer företagsmässigt? Varför inte?

Ett företag ska ta tillvara dess ägares intressen och följa dess ägardirektiv. När det gäller det offentliga så är det medborgarna som är dess ägare. Och som det är idag så agerar många offentliga verksamheter i egenintresse, snarare än i medborgarnas intresse. Vi behöver helt enkelt bättre ägardirektiv för de offentliga verksamheterna samt ledare för de offentliga verksamheterna med respekt för våra gemensamma resurser. Sätt fokus på det istället för att göra det besvärligare för företag.

 

Till syvende och sist så handlar det dock om att medborgarnas representanter i “styrelsen” i alltför hög grad själva saknar företagsmässig insikt och respekt för skattemedlen. Så innan någon förändring kommer att ske, så lär vi behöva en ny “styrelse” i företaget Sverige.

Och hur ska den kontrollapparaten administreras och finansieras?
Den växande byråkratin som sysselsätter alltfler och skaffar sig ett självberättigande och gör sig till ett monstrum i eget intresse. Kanske kan det bli en kärnverksamhet med administration, parallellt med att kärnstaten klappat ihop.

Det gnälls om vinster men icke ett ord om skatteslöseriet alltsedan monopolets dagar, när kommunala småpåvar styrde och ställde och pillade sig i naveln. Nu är det en "grå eminens" = betongsosse som "utrett" vinst tak gripet ur den ideologiska luftens blågrå dunster.

Helt obegripligt fokus på vinst, utan att fundera det minsta på var pengarna tar vägen i offentlig verksamhet, när samma kvalité inte levereras till samma kostnad.