Har islamisterna i Sverige en politisk agenda?

Årets "Mångfaldsbarometer" har en viss relevans när det gäller synen på Islam. Barometern brukar vara populär att hänvisa till bland medier och debattörer men entusiasmen kanske svalnar nu när resultatet inte blev det önskade.

Citat från barometern:
”Attityderna till mångfald i ett religionsperspektiv har försämrats. Kvinnorna har i ett religionsperspektiv nästan blivit lika negativa som män. Försämrade attityder har också skett bland akademiker som annars är de mest positiva. Nästan hälften av de boende i Sverige hävdar att alla religioner inte har samma värderingar och särskiljer då framförallt Islam.

De respondenter som tar avstånd till påståendet om att alla religioner har liknande värderingar får följdfrågan om vilken religion man anser ha negativa värderingar och som kolliderar med bl.a. mänskliga rättigheter. Det visar det sig att hela 84 procent av dem svarar Islam.

Det är en utbredd uppfattning bland respondenterna att muslimska kvinnor som lever i Sverige är mer förtryckta än vad andra kvinnor i Sverige är. 61 procent instämmer till detta påstående medan bara sex procent tar avstånd. Var tredje är osäker. Lika många som anser att religiösa friskolor motverkar integration anser att islamska skolor motverkar integration.”

Vissa riksdagspartiers värvande av islamister handlar förstås om att vinna muslimska röster, men man kan fråga sig om det är värt den förtroendeförlust islamisternas eskapader, innebär för andra väljare.

Varken Waberi, Kaplan eller Yasri Khan motverkade dessa uppfattningar utan bekräftande snarare farhågorna. Att som Khan öppet göra politik av sin religion är fortfarande mycket kontroversiellt i Sverige.

När respondenterna i Barometern fick ta ställning till påståendet:
"Den religiösa tillhörigheten”, oavsett till vilken religion, är en privatsak som inte bör påverka arbetssituationen", instämde hela 82%.

Svenska kyrkan som många gånger har varit helt undfallande mot islamisterna borde också fundera över resultatet.

Däremot är det få som anser att Islam har något att lära de kristna. Enligt Barometern är det bara sex procent tycker att den svenska kyrkan har mycket att lära från Islam.

Samtidigt är det bara 33% av respondenterna som föredrar att ha svenska grannar, vilket talar emot bilden av svenskar som onda rasister - ett återkommande inslag i islamisternas retorik. Svenskar vill helt enkelt inte att vårt sekulära samhälle successivt undermineras av islamisternas särkrav.

En reaktion på rapportens resultat skulle förstås kunna vara att hänföra det till brist på kunskap, men efter decennier av kostsamma mångfaldskampanjer och den senaste tidens debatt om svenska värderingar får man hoppas att den tiden är förbi.

Svenskarna börjar nu se islamismens konsekvenser i praktiken och många är rädda att de blir mer negativa till företeelsen. Sannolikt är politikerna väl medvetna om det växande missnöjet med tanke på Kaplans och Khans snabba sorti. Frågan är hur många uttalade islamister vi kommer att få se i politiken framöver.

Yasri Kahn skriver vidare, han satsar nu på Allah stället för Miljöpartiet. Han jämför sig med den stackars genomkorrupte Awad Hersi.

Ett liknande drev som det som nyligen uppstod mot MP-politikern Awad Hersi drabbade mig i våras. Det bygger på fördomar, intolerans och förakt mot medmänniskor och att Miljöpartiet drivs in i en ohälsosam riktning, skriver den före detta miljöpartisten Yasri Khan.

Han fortsätter:
”Jag har sedan i våras valt att vara partilös och slutat engagera mig i Miljöpartiet. När de krävde att jag måste välja mellan min tro på Gud och MP, så var beslutet ganska enkelt.”

Att den självömkande Kahn inte kan se, att Awad Hersi fick stanna på sin post långt längre än en icke-muslim skulle ha tillåtits, att leka islamistisk afrikansk diktator i Tensta/Rinkeby, kan Kahn inte ta till sig. Han väljer att se det som ett "drev".

Kan Yasri Kahns senaste utspel kan också vara en del av den radikaliserande muslimska offerretoriken?
Alltid har man blivit orättvist bedömd, aldrig har man gjort något fel. Man maler och ältar om utsatthet och felaktig behandling, även när det helt uppenbart handlar om grav olämplighet som i fallet Hersi.

Fast ett av Khans riktiga bottennapp måste vara när han skriver om HD:s bedömning i ett våldtäktsfall och konstaterar:
” Det som borde vara avgörande är om det finns styrkt att det skett ett sexuellt utnyttjande av båda personerna eller ej och om förövarna varit skyldiga till sådant utnyttjande eller ej.
Bra dock att man börjat gå lite mer åt det hållet nu i HD:s dom. Det är viktigt att folk fattar att människors kroppsliga integritet alltid ska ha lagskydd i Sverige.

Vi kan inte uppmuntra till att ha en ordning där det är fritt fram för folk att ta på varandra utan medgivande från bägge parter eller där den som värnar om sin egna kroppsliga integritet anses vara problemet.”

Det svårt att uppfatta det på något annat sätt än att Khan jämför handskakningstvång med våldtäkt. Det är i alla fall tydligt att han är på krigsstigen sedan han upptäckte att det finns gränser även för den svenska undfallenheten.

Yasri Kahn är nog övertygad att såväl han själv som kvinnan han skulle skaka hand med, hamnar i helvetet om de rör vid varandra. Handlingen bryter mot det fascistoida renlighetskravet som Khans version av Islam förkunnar.

Samtidigt som förorterna radikaliseras alltmer har arbete mot "våldsbejakande extremism" blivit något av en ny kassako för olika islamistiska föreningar.

Islamiska Kultur Center i Rinkeby fick på inrådan av Awad Hersi 250 000 från stadsdelarna för att motverka våldsbejakande extremism, trots att församlingen har haft kopplingar till al Shabaab och Islamiska förbundet i Järva.

De har erhållit över 1,6 miljoner från Arvsfonden för utbildningsinsatsen Waano med samma syfte.

När man tittar närmare på utbildningsinsatsen Waano, kan man konstatera att verksamheten inte är särskilt effektiv. Frågan är om inte Arvsfonden gått på en nit?
Av Arvsfondens sida framgår att Waano skulle ha permanentats som en del av det Islamiska förbundets verksamhet.

På Waanos facebook sida kan man dock läsa att Islamiska förbundet har avslutat projektet.

Någon närmare förklaring får man inte och inte mer info om utbildningen.

På Arvsfondens hemsida anges trots det, att projektet är "pågående". Kanske är intresset för utbildningen svalt med tanke på problemen under produktionen av Islamiska förbundets informationsfilm mot extremism?

I Waanos filmer nämns inte vilka terrorgrupper man avser. Det kan förstås finnas en poäng med det, man vill visa att extremism i allmänhet är fel, men det är tydligt att beskrivningen handlar om IS och inte t.ex. al Qaida/al Nusra som Islamiska förbundet inte har något emot.
I filmen till bröder är det alltså bara mannen i kavajen som kommer från Järva. De övriga två har sannolikt noll cred i en förort som Rinkeby.

Filmen som riktar sig till systrar är snarlik brödernas även om den vädjar mer till känslor. Återigen har dessa personer, som enligt uppgift alltså är fejkmuslimer, antagligen ingen trovärdighet alls för ungdomar som har gått så långt att de har övervägt att resa ner till Syrien. Inte heller här nämns några specifika terrorgrupper men tankarna förs osökt till IS.

Oavsett om det beror på rädsla, grupptryck eller extremistsympatier är det i samtliga fall en bekräftelse på extremismens utbredning i Järvaområdet.