Haveriet är totalt inom svensk bostadspolitik

Alla vet också att svensk bostadsmarknad är helt sjuk.

Alla vet det. Alla - förutom några vänsterpartister, förblindade medlemmar i Hyresgästföreningen och en okunnig ledarskribent.
Alla vet också vilka åtgärder som måste till för att vi ska få en fungerande hyresrättsmarknad igen.
Alla vet också att det behövs en omsättning i beståndet så att unga kan få en första lägenhet utan rika föräldrar.
Alla vet också att äldre vill sälja sitt hus för att få en billig hyresrätt.
Alla vet också att barnfamiljer är i behov av något större och kan köpa det där huset av pensionären.
Alla vet också att allt hänger ihop!
Alla vet också att Sverige behöver bygga över en halvmiljon hyresrätter de närmaste åren för att lösa problemet.
Alla vet också att svenska politiker under decennier gjort precis fel saker hela tiden. Alliansen hade åtta år på sig, och även om Stefan Attefall tillsatte utredningar som föreslog steg i rätt riktning får de borgerligas facit kallas allt annat än tillfredsställande.

Alla vet också att vi har en regering som har panik och måste låtsas att allt är under kontroll. När den nu behöver hjälp måste den omformulera denna önskan som en utsträckt hand om "samarbete" på DN Debatt.

Regeringen har långt om länge insett att det är en en enorm kris. Situationen kan inte beskrivas på något annat sätt.
Läget har länge varit väldigt väldigt allvarligt. Nu är det en riktig katastrof!

Bostadskrisen har gett en rad konsekvenser
Studenter har under lång tid haft svårt att hitta ett boende och de är inte kräsna.
Studenter har fått tack nej till utbildningar eftersom de inte hittat tak över huvudet. Människor som fått jobb i storstadsregionerna har misslyckats med att hitta någonstans att bo och fått tack nej till arbeten.

Alla vet också att Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll behöll den Östermalmslägenhet på 105 kvadrat som hon fått på samma villkor som Margot Wallström ..
Familjen hade tidigare köpt en villa i Värmdö på 115 kvadrat för 5,8 miljoner är inte heller något jag höjer ögonbrynen inför .. alla vet ju redan att lägenheter som fackföreningsrörelsen har kontroll över alltid fördelas inom fackföreningsrörelsen eller partiet.

Vem vill inte ha en extralägenhet i innerstaden på vinterhalvåret och en villa i skärgården på sommaren?

Alla vet också att vi fått en marknad där alltfler hamnar utanför en realistisk chans att få en bostad i storstadsområdena. Just där jobben finns.

Alla vet också att som en konsekvens av en havererad bostadsmarknad har en stor svart marknad vuxit fram.
Förstahandskontrakt har blivit en handelsvara – en riktig guldcheck.
Idag får du betala några hundratusen kronor för ett förstahandskontrakt i en närförort till Stockholm. Rekordmånga bor i otrygga andra- och tredjehandsboenden. Socialtjänsten är en växande hyresvärd. Bostadsrätts- och villapriserna skjuter genom taket som en effekt av att det är stört omöjligt att hitta en hyresrätt till en rimlig kostnad.
Alla vet också att prisökningen är närmast pervers. Behöver man en lägenhet betalar man det begärda priset – inga andra val finns. Att folk är mer än desperata efter ett boende är ett understatement.
Ett exempel på hur snett vi har hamnat är att prisökningen på bostadsrätter i Skärholmen söder om Stockholm under det senaste året har varit ofattbara 80 procent.

Ökningen är en signal om att medelinkomsttagare inte längre har råd att bo i innerstan men inte heller i närförorterna. Barnfamiljer bor kvar trångt i sina lägenheter eftersom radhus och villor är utom räckhåll - även för två heltidsarbetande utan betalningsanmärkningar.
De ohållbara prisökningarna är förstås en effekt av utbud och efterfrågan, men boven i dramat är den socialistiska bostadspolitiken.

Alla vet också vad som måste göras och det omgående. Det är bara ideologiskt möjligt för vissa att föreslå en fri hyressättning. Därför vi nu står här och stampar meden kraschad bostadsmarknad och politik.
Ovanpå detta kan vi lägga till en rekordsnabb befolkningstillväxt, en rusande bostadsrättsmarknad och en havererad hyresrättsmarknad som politiker försöker lappa och laga.

Alla vet också att effekterna av den rekordstora asylinvandring som Sverige har haft under lång tid börjar synas och situationen på bostadsmarknaden har förvärrats än mer. Genom en misslyckad integrationspolitik och ett påfyllt utanförskap i redan utsatta områden.
Invandring vore inte ett problem om bara de som kom till Sverige kom ut i arbete och hade en rimlig chans att ordna bostad. Men så ser det som bekant inte ut.

Alla vet också att det byggs mer än på väldigt länge. Byggtakten är riktigt hög just nu. Byggbolagen har svårt att hitta utbildad personal.

Alla vet också vilka som får de nya lägenheterna som byggs?
Inte är det låginkomsttagare, inte är det personer med ekonomiskt bistånd, inte är det unga personer. Det är bara lägenheter för redan riktigt välbeställda som har råd att betala.

Liberalerna närmas sig pudelns kärna
Jan Björklund tog upp problematiken i sitt sommartal, och på DN Debatt listar Folkpartiet(Liberalerna) tio förslag till en förbättrad hyresmarknad.
Fri hyressättning vid nybyggnation är ett av dem. Men det är knappast huvudproblemet i dag, att nybyggda hyresrätter inte är marknadsmässigt hyres satta. Tvärtom tenderar nybyggnation ligga betydligt närmare marknadspris än äldre lägenheter vars hyror i attraktiva lägen hållits nere av bruksvärdessystemet.

Lyckligtvis föreslår FP även en förändring av detta föråldrade system. Läge och efterfrågan ska påverka hyran i större utsträckning. Denna idé har länge varit tabu i Sverige.

Alla vet också att det behövs en snabbare överklagandeprocess, uppmjukat strandskydd och rätt för byggherrar att utarbeta detaljplaner - det är svårt att invända mot något av förslagen från Björklund.
Men ett problem kvarstår fortfarande:
lokalpolitiker sätter sig ofta på tvären när det ska byggas i deras stadsdel eller att det byggs på den goda jorden. Det är inte bara miljöpartister men även centerpartister som älskar ogräs som protesterar.

Vill politiker verkligen ha förändringar i Stockholm
Det är svårt att se att politikerna verkligen vill ha en förändring till stånd.
Partiledare och ministrar och andra beslutsfattare sitter i bostadsrätter och villor vars värde har skjutit i höjden av bostadshaveriet.
Vill de se att utbudet och efterfrågan möts, så att kön till Stockholms Bostadsförmedling plötsligt halveras?
Någon annan förklaring är svår att finna när utredning efter utredning, expert efter expert har sagt ungefär samma sak. Det behöver byggas mer i Stockholm.
Medan politikerna har gjort något annat.

Idag står en halv miljon människor i Stockholms bostadskö. Långa köer brukar vara ett tecken på något. Även när det inte är bröd det köas till.

Alla vet också att den rödgröna Regeringen bara pratar.
I detta akuta läge, vill man "se över" beskattningen, om att "titta på" förslag.
Det är för sent för det nu. Det krävs handling. Efter alla utredningar, alla debatter, alla genomlysningar står den svenska regeringen där och visslar.

Bostadsministern Mehmet Kaplan har en egen lösning på problemet:
”Bostadskrisen kan bara lösas med fler bostäder”!

Det man kan fundera över är hur länge denna man har suttit inne med denna
briljanta information! Är detta också regeringens ståndpunkt?
Man häpnar över vilken insikt Kaplan har!

Alla vet också att ”räntebidragen och lånebubblan är tickande bomber”.