Mannen som har elden som vapen - "Gryningspyromanen"

Idag släpptes gryningspyromanen Ulf Borgström fri på morgonen från Hallanstaltens grindar utanför Södertälje.

Ulf Borgström blev villkorligt frigiven efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt åttaåriga fängelsestraff för mordbrand mot ett hyreshus i Ystad i december 2010.
Nu ska han övervakas av Frivården i ett år.

Ulf Borgström blev expert på att ”gäcka” polisen. Han har misstänkts för över 100 anlagda bränder men är bara dömd för två, 2006 och 2011.

Med bränderna satte Ulf skräck i Skåne, Småland och Dalarna. Rikspolisstyrelsen har uppskattat att han kostat samhället cirka en miljard kronor – hälften i uppbrunna värden, hälften i resurser från rättsväsendet.

Ulf Borgström har många gånger förklarat att han hatar polisen och Kriminalvården. Han har uttryckt stor frustration över att samhället har övervakat honom och inte låtit honom vara i fred.

Ulf:
”Det ska brinna igen. Hämnden, den är ljuv. Jag lovar det”.

Ulf Borgström tvekade inte när han fick frågan:
Ska folk verkligen vara rädda för att det ska börja brinna igen?

Ja, svarade han.

Ulf Robert Magnus Borgström
Han föddes i Kirsebergs församling i Malmö den 6 november 1963.
Enligt förlossningsjournalen var han vid födelsen, 49 centimeter lång och vägde 3 550 gram.

Ulfs pappa var betongarbetare och alkoholist. Hans föräldrar gick skilda vägar när Ulf var tre år. Ganska omgående flyttade en styvfar in hos familjen.
Familjen bosatte sig i Lövestad, Skåne.
Modern nämnde några år senare vid polisförhör:

”Allt styvfadern lärde pojken var att stjäla”.

Den yngre brodern beskriver sin uppväxt som orolig och obehaglig. Brodern uppgav att han inspirerades till en kriminell karriär av Ulf.

Den yngre brodern:
"När moderns nye make flyttade in, blev vi misshandlade nästan vad da.
När en yngre syster föddes blev situationen än värre. Särskilt illa utsatt blev Ulf."

Själv har Ulf varit förtegen om sin bakgrund, som med allting annat. Men i korta stunder av öppenhet vid de många hundra förhören har han antytt en mörk och destruktiv barndom.

Skolan
I småskolan blev han utstött, mobbad, retad och slagen och han stannade ofta hemma. Betygen blev dåliga, utom i två ämnen - gymnastik och matematik.

För att Ulf skulle komma in i kompisgänget, försökte han imponera på killarna med våghalsiga, utmanande men inte särskilt livsfarliga grejer, berättar en klasskamrat i en intervju med Skånska Dagbladet.

Med Ulf Borgströms olyckliga uppväxt och skolgång blev han en udda person.

Redan från början hade han mycket svårt och han kom aldrig riktigt förstå sig på det där med mänskliga relationer. Han började skolan som en svag, säng vätande liten kille med besvärliga hemförhållanden.

Ulf fick hjälp av skolans psykologer och kuratorer för att komma tillrätta med sina problem, men alla inblandade misslyckades med att hjälpa honom.

När Ulf fyllde 14 år var han redan halvt kriminell. Han skolkade mycket och behandlades på sjukhus för depression våren 1978. Det blev hans första kontakt med droger eftersom han behandlades med antidepressiv medicin.

Mobbningen och utanförskapet blev allt värre. Dessutom började Ulf att stamma, vilket gjorde att han plågades ännu mer. Han hade stulit pengar, snattat i butiker, levererat uppenbara lögner när han åkte fast, och i det stora hela gjort sig omöjlig både hemma och i skolan.

1977 hade han och den yngre brodern åkt fast för en mopedstöld. Där hände något vid polisingripandet som fick livslånga konsekvenser för Ulf.
Mopeden slängdes i sjön och han blev blåslagen. Här började hans hat mot samhället, mot myndigheter och framför allt mot ordningsmakten att gro.

Ulf har senare sagt utan att gå närmare in på detaljerna om det övergrepp som senare anmäldes av honom och hans mamma, men som aldrig ledde någonstans att:
"Mopedincidenten förstörde mitt liv"!

Ulfs fortsatta tonårstid var flyktig, fladdrig och han var på rymmen. Han flyttades mellan olika institutioner, fosterhem och mamman.

Hans fasta punkt blev kriminella gäng, hans omvittnade begåvning och intelligens användes till smarta tjuverier, bilstölder och manschettbrott.

Han ”fastnade” för haschmissbruk, en drog som han använt hela sitt fria liv.
Ulf har undvikit kokain och annan tyngre narkotika. Däremot har alkohol och amfetamin har varit okej.

Från att ha varit halv kriminell blev han yrkeskriminell. Stöldturnéerna blev fler och avancerade och vidsträckta.
Hans tekniska talang och praktiska handlag användes vid kassaskåpsinbrott i Norge och en del andra inbrott i automathallar och societetsvillor.

Några bränder var det ännu inte frågan om, även om missnöjet med samhället i stort och smått började utvecklas. Enligt Ulf var samhällets orättvisor mot just honom, så uppenbara och påtagliga att de måste beivras.

På sin 17-årsdag fick Ulf Borgström sitt första fängelsestraff.
Tre månader för bilstölder, olovlig körning och narkotikaförseelse.

Efter frigivningen tar den grova kriminella karriären fart på allvar. Villainbrott i Ystad. "Listigt planerade och genomförda", enligt polisen.

De omfattande stöld turnerna tillsammans med brodern avbröts av polisen. Ulf dömdes 18 år gammal till tio månaders fängelse, men släpptes med hänsyn till sin ålder efter tre månader.

Ulf hade flicktycke, smal, snygg och smidig. Han kunde vara hur trevlig och flirtig som helst - när han var på det humöret.

1982 inledde han ett förhållande med den tolv år äldre kvinna som varit hans alkoholiserade numera svårt sjuke fars hustru.
De gifte sig några år senare, efter faderns död. Hustrun hade två pojkar med Ulfs pappa.
Tillsammans med Ulf fick hon tvillingsöner. Ulf gifte sig alltså med sin styvmor och blev styvfar till sina halvsyskon.

Någon slags familjelycka och vardagsliv var det aldrig tal om. Förhållandet var stormigt, ekonomin bräcklig och Ulf plågades ständigt av demoner, ångest och missbruk.

Han åkte in och ut ur fängelser, men lyckades tack vare sitt stora tekniska intresse och kunnande starta flera telekomföretag.
Företagen var inte rumsrena – de var skattetekniskt och moraliskt undermåliga. I själva verket var företagen lagvidriga.

Det var nu som han fick namnet "telesabotören"!
Han gjorde fientliga övertag av porrbranschens 071-nummer, intrång och manipulation av kopplingsskåp, stationer och telefonväxlar.
Ulf Borgström piratkopierade, sålde program och byggde datorer ända upp i ABB:s toppledning. Skumraskaffärerna gick lysande. Ulf utnyttjade den nymodiga, förvirrade okunskapen inom internet, bredband och datakommunikation. Han var riktigt smart och receptiv. Ulf raljerade:

"I de blindas rike är den enögde kung"!

Ulf var så begåvad att en av Televerkets allra högsta chefer uttalade följande:

"Hade han inte hållit på med droger hade han kunnat bli chef över vilket teleföretag som helst"!

Efter att ha åkt fast för flera tele bedrägerier hämnades Ulf Borgström genom att förstöra och elda upp Televerkets anläggningar på olika platser i Skåne. Flera av sabotagen var direkt samhällsfarliga genom att livsviktiga kommunikationslänkar slogs ut. Kostnaderna för återställande av material och funktioner uppgick till många miljoner.

När Ulf Borgström släpptes ut från en av sina många tämligen korta fängelsestraff den 21 november 2000 hade hustrun och tvillingsönerna lämnat hemmet och flyttat till hemlig adress.

Hans ägodelar var konfiskerade eller spridda för vinden. Det var denna dag han nedkallade en tioårig hämnd mot samhället:
"som svikit honom och tagit ifrån honom allt han höll kärt".

Han svor att hämnas alla oförrätter under tio år framåt. Han skulle ge igen genom att anlägga bränder.

"Nu ska det brinna" och därmed var ”Gryningspyromanen” född!

Det var nu som det började brinna. I Bromölla, Kristianstad, Åhus, Kristianstad gång på gång, Norra Åsum, Ystad, Rinkaby. Ystad. Igen och igen och igen.

Ulf:
”Ystadsborna ska få se rök. Vänta ni bara. Förstår ni eller fattar ni varför jag gör som jag gör? Vet ni inte vem jag är? Jag ska hämnas. Ni ska få”.

I polisförhör och rättegångar spelade Ulf Borgström ut sin aggressivitet och sitt hat mot samhället.
Men det fanns också en helt annan sida. Vid besöken i Frälsningsarméns lokaler där han var känd som en lugn och omtänksam person, den som tog hand om stökiga och berusade gäster. Även vid den dagliga tidningsläsningen på biblioteket gav han ett försynt och lågmält intryck.

Ulf Borgström älskar att läsa om sig själv. Han kunde i tidningarna läsa om bevakningen om sin framfart och polisens ständiga misslyckanden i försöken att gripa honom och hitta hållbara bevis.

Men han var avhållsam och skygg med egna framträdanden.
Ett undantag var när han stegade in på Skånska Dagbladets Ystadsredaktion och ville bli intervjuad.
Det var 2008, då han var punktmarkerad av polisen. Han var i dåligt skick, bitter och förbannad:

”Jag vill ha ett hem”, förklarade han för reportern på Skånska Dagbladet.

Ulf fortsatte:

"Helst av allt vill jag börja studera igen, helst av allt vill jag läsa linjär algebra och matematisk analys. Jag har funderat mycket på det, men som min situation ser ut i dag så ser jag ingen väg ut. Jag kan inte studera för att jag får inget studiemedel.
Soc vägrar att hjälpa mig, och vem vill anställa mig? Jag får ingen lägenhet för ingen vill hyra ut till mig och inget hotell vill hyra ut rum. Nu tvingas jag av samhället att vara en tjuv. Det är så jag överlever. Ska jag vara mätt i kväll så måste jag stjäla mat, men det är svårt nu när alla känner mig. Jag är 45 år, träffar jag en kvinna och hennes barn går in på Wikipedia och läser att jag har bränt ner Emils snickeboa, hur stora chanser har jag då?"

Ulf var vid det här laget ett riksfenomen: Gryningspyromanen!

Hans mordbrännarturné genom kulturlandskapen i Småland och Dalarna väckte avsky och skräck.

Han använde samma antändningsmekanism. En toapappersrulle indränkt med brandfarlig vätska. I rullen ett stearin- eller värmeljus, utan metallhölje. Placerat i direkt anslutning till eldfängt material, gardiner, möbler, torra reglar och andra bärande byggfundament i trä.

Resorna möjliggjordes av det skadestånd på 98 000 kronor som han fick av staten efter en frikännande dom i hovrätten.
Han for omkring med en begagnad röd Peugeot som han köpt för 30 000 kronor. Med sitt sparsamma levnadsmönster skulle resten av pengarna räcka länge. Till många välplanerade mordbränder och hämndaktioner.

Under denna resa lyckades Ulf sätta fyr på:

Emils snickeboa, försök att tutta på Astrid Lindgrens barndomshem, medeltidskyrkor, nationalklenoder, klockstapeln och Zorns gammelgård i Mora. Glass-fabrik, Moraknivsindustri och Dalahästtillverkare i Nusnäs. Hotell och villor i Tidaholm, ett anrikt pappersburk i Ösjöfors, kyrkobyggnader i Vadstena.
För dala-bränderna dömdes Ulf 2006.

Ulf efter avtjänat straff för dala-bränderna:

”Varför blir de arga för att jag tänder på en villa? Jag ger dem ju bara pengar från försäkringen, Kalla mig försäkringsutlösare”.

Häktespersonalen blev tvingade att lägga honom i spännbälte efter ett omhändertagande i Trelleborg. Just då var Trelleborg centralort för hans eldande.

Häktespersonalen noterade och skrev ner hans rytande utspel:

”Det finns många sätt att rökförgifta en människa på. En rökbomb genom brevlådan med en timmes fördröjning så poff bolmar det ut giftig rök”.

När Ulf greps för en serie bränder mot olika byggnader och bostadshus i Simrishamn.

”Jag tyckte det var snällt att sätta fyr så sent som vid sex-sjutiden så att folk fick en chans att ta sig ut”.

Ulf var expert på att inte lämna spår efter sig och det var mycket vanligt att bevisningen inte räckte till för en fällande mordbrandsdom.
Istället blev det kortare fängelsestraff för olaga hot.

Ulf eldade, alla visste vad som pågick. Ystadborna fasade, oroades och många var mäkta irriterade över att Ulf aldrig åkte fast.
Ulf vandrade runt i stan, visade upp sig för övervakningskameror och häcklade de poliser som fått den otacksamma kommenderingen att punktmarkera honom.

En stackars infiltratör från rikspolisen blev grundlurad av Ulf Borgström. Bland annat körde han Ulf till Svaneholms slott samma kväll som en av ”Gryningspyromanens” mest uppmärksammade mordbränder iscensattes.

Nils Holgersson-gården i Skurup brann ner till grunden. Kyrkan i Västra Vemmenhög alldeles intill klarade sig med en hårsmån.

Brändernas blev allt ruggigare. De riktades mot bostadshus och institutioner. Människor väcktes av rök och brandlarm. Folk evakuerades, de materiella skadorna var förödande, men som genom ett under miste ingen person livet eller fick allvarliga skador. Psykiskt var emellertid många svårt sargade av Gryningspyromanens framfart.

Aggressionerna tog sig allt våldsammare uttryck:

”Sug kuk era jävla hyenor! Ni är ena jävla as allihop”!

I ett annat sammanhang skrek han till medieuppbådet:

”Tidningarna har inte skrivit om liken i de andra bränderna. Polisen vet om det, men vågar inte gå ut med det. Shit happens. Tuttar jag fyr och någon brinner inne.
Shit happens! Jag ska simulera sinnessjukdom. Som jag ska jubla. En 39-åring som oprovocerat sticker ner en sextonåring. Vad fan är det? Jag kan runka till det.

Det blir varmt. Och ni ska smälta. Som pol-is”.

Poliskommissarie Dan Granvik i Ystad är den som haft den mest ingående kontakten med Ulf Borgström, som spaningsledare och förhörsledare.

"Ulf Borgström skiljer sig väldigt mycket från alla, för han är en väldigt ensam människa. Han har inte någon form av kontaktnät, han är väldigt annorlunda.
Han är tvärvänd mot samhället. Aggressionen mot samhällsfunktionerna är kraftig och förvärras hela tiden. Han har inte några vänner och han har inte några kommunikationsmedel. Han jobbar för sig själv. Han är ju rätt smart och har mera intelligens än vad vi är vana vid i den här världen, om man säger så. Han tänker mycket."

Lite drygt tio år efter att Ulf Borgström hemkallat sin decennielånga hämnd mot samhället greps han på bar gärning utanför ett flerfamiljshus på Bollhusgatan i Ystad.
Klockan var 02.41 på natten till den första december 2010. Flera personer var ytterst nära att få sätta livet till. Alla lägenheter evakuerades. Ulf Borgström dömdes äntligen för grov mordbrand. Domen fastställdes i juni 2010 av hovrätten. Ingen part överklagade till högsta domstolen.

För en del av bränderna i Dalarna dömdes Ulf Borgström till tre års fängelse 2006 och för mordbranden i Ystad 2010 till åtta års fängelse.

Ulf Borgström släpptes idag!
Nu börjar Polisen, Räddningstjänsten, Skåne och Ystadborna att bäva.

Själv förklarade statsterroristen Ulf Borgström i förhör inför huvudförhandlingarna i Ystads tingsrätt:

”Tro inte att jag är så jävla dum att jag ger er nöjet att ta livet av mig. Jag ska bränna ner halva Ystad. Hämnden är det jag lever för och det har jag gjort de senaste tio åren. Ni kommer att få leva med konsekvenserna”.

Har Miljöpartiets röta överförts till Socialdemokraterna?

Att det kan svänga fort i politiken har Miljöpartiet fått erfara den senaste veckan.

Från att ha varit alla journalisters och debattörers närmast dyrkade och helgonförklarade parti, är nu samma parti häcklat och hånat av samma journalister och debattörer.

För Miljöpartiet är detta minst sagt anmärkningsvärt och en chock för språkrören att man skarpt ifrågasätter partiet existens.
Men det kanske allra svåraste för språkrören är att förstå, att de själva är Miljöpartiets största problem.

I dags läget skulle nästan vad som helst vara bättre för partiet än Åsa och Gustav.
Miljöpartiet förstår inte heller att de aldrig tidigare har behövt tänka på konsekvenserna av sin politik. Deras väljare bor i vita enklaver med goda inkomster, speciellt i Stockholms innerstad. De försvarar eller förnekar MP:s förödande effekter på Sverige. Man omfamnar nya influenser och kallar det för mångfald och mångkultur.

Idag kallade Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin och Åsa Romson till en presskonferens. Meningen med en presskonferens är att man har något att säga och inte föra att man inget har att säga.

Budskapet var: Vi är beredda att överlämna ansvaret – men vill sitta kvar!

De båda språkrören vill ha ett tydligt och starkt mandat från rörelsen. Man skall också fokusera mer på miljön. Kanske skulle de berätta att alla i Sverige ska få en elcykel och man skall sänka momsen på cykel reparationer!

Sammanfattar man vad de två språkrören sa:
Men det är Vi avgår inte och vi sitter kvar i regeringen. Det är statsministern som svarar på vilka som är statsråd.

Det kommer att bli svårt för partiet att lägga locket på. Man saknar helt enkelt erfarenhet av ledarskapskonflikter! En sak är Miljöpartiet väldigt duktiga på är, att man stor erfarenhet av konflikter i politiska sakfrågor.
Men det är något helt annat - och faktiskt lättare att hantera.

Språkrören har trott att den politik som Miljöpartiet har fört:
där radikalfeminister och radikala islamister förenats i kampen mot svenska män med vit hudfärg accepterats av alla! Identitetspolitik är verkligen en underbar idé – och Sverige är världsledande på området!

Inte minst av de 80% av Sveriges journalister och 95% av invånarna på Södermalm, så älskar Jämställdhetsfeministern Miljöpartiet

Chocken är nu total inom Miljöpartiet. De flesta måste vara klara över att Miljöpartiet får nu agera syndabock för en utveckling som inte på något sätt är isolerad till partiet.

De idéer som fått fäste i Miljöpartiet har också fått fäste i de flera andra partier. Postmodernismen, identitetspolitiken och islamismen har kunnat flytta fram sina positioner under såväl den nuvarande som den förra regeringen.

Om man följt utvecklingen den senaste veckan har vi sett följande:

Gustav Fridolin som är minister i Stefan Löfvens regering, lovade fixa skolan på 100 dagar. Det har gått mer än 100 dagar och skolan är fortfarande inte fixad!

Gustav, är som alla vet, en mycket duktig och kunnig radikalfeminist. De senaste dagarna har han haft det lite tufft.

Först fick Gustav av någon anledning massiv kritik för att han, tillsammans med Sveriges genom tiderna smartaste och bästa vice statsminister Åsa Romson, ut och försvarade bostadsminister Mehmet Kaplan.
Båda språkrören ansåg att det var Kaplans självklara rätt att regelbundet umgås med radikala islamister.

Gustav Fridolin slog fast med pondus och skarpsinnighet i rösten, att det självfallet är helt okej för en svensk minister i en feministisk regering att regelbundet boka in möten med och umgås med radikala islamister.

Både Åsa Romson och Peter Eriksson, fd språkrör höll med.
De upplyste i en intervju i SVT Aktuellt Sveriges befolkning om att det är rasism att överhuvudtaget kritisera Mehmet Kaplan för att han umgås med radikala islamister.

Innan kritikstormen kring Mehmet Kaplan ens mojnat var det dags igen. Det visade sig att islamisten Yasri Khan, som bland annat vägrar ta kvinnor i hand, var på väg att väljas in i Miljöpartiets styrelse.

Varken Gustav Fridolin eller Åsa Romson såg några som helst problem med Yasri Khans kvinnosyn. Efter att ha gömt sig från media under några dagar kröp Gustav Fridolin fram för att kommentera Yasri Khan-frågan.

Gustav Fridolin förklarar för SVT varför han inte reagerat mot det islamistiska kvinnoförtryck som Yasri Khan ger uttryck för:

”Jag kände till det. Jag hade inte förstått hur kränkande vissa kvinnor tycker att det kan vara. Jag hade inte förstått vilka reaktioner det kunde väcka”.

Gustav Fridolin hade helt enkelt inte förstått att vissa kvinnor tycker att islamistiskt kvinnoförtryck kan vara kränkande. Eller att islamistiskt kvinnoförtryck kan väcka negativa reaktioner! Inom det feministiska Miljöpartiet och på Södermalm väcker radikal islamism annars enbart positiva reaktioner.

Resultatet av Miljöpartiets alla ”dikeskörningar” har inte bara återspeglats i en alltmer urspårad och hätsk samhällsdebatt.

Resultatet har inte heller uteblivit, där vi ser att yttrandefriheten försvagats, att kommunala badhus infört könsseparerade badpass och att extremister fått både bidrag och politisk legitimitet.

Resultatet har också blivit att såväl rättsväsendet som statliga DO slagit fast att det är diskriminering att inte erbjuda den som vägrar att skaka ens hand en praktikplats.

Resultatet har blivit att åklagare försökt införa regelrätt blasfemilagstiftning i Sverige.

Resultatet har blivit att kommuner genomför ytterst tvivelaktiga projekt i samarbete med islamister.

Resultatet har blivit att skolor börjat särbehandla elever beroende på partisympatier.

Resultatet har blivit att feminister trivialiserat kvinnoförtryck.

Resultatet har blivit att terrorhotet har banaliserats, samtidigt som höga politiker på fullt allvar föreslagit att terrorister skall ges förtur i bostadskön.

Resultatet har blivit att principen om likhet inför lagen urholkats till förmån för vad som i praktiken är särlagstiftning.

Resultatet har blivit en utbredd acceptans för politiskt våld.

Resultatet har blivit att journalistkåren mörklagt händelser med stort nyhetsvärde.

Det har gått så långt att terrorforskaren Lars Nicander nu varnar för att Miljöpartiet kan ha infiltrerats av islamister. Detta faktum bör tas på väldigt stort allvar.

Inte i första hand för vad det säger om Miljöpartiet, utan för vad det säger om utvecklingen i Sverige i stort.

Sverige- Norge har gemensamt stöd till vindkraft.

Norges energiminister Tord Lien stoppar allt ekonomiskt stöd till vindkraft.

Nu hoppas han att skrotningen av det svensk-norska systemet ska hindra även Sverige från att gå vidare med nya subventioner.

När den norska energiministern presenterade planen för Norges energimarknad var han tydlig:
”systemet med subventioner till vindkraft ska upphöra år 2021”.

Dagens elcertifikat system är gemensamt för Sverige och Norge. Nu hoppas Tord Lien att Norges stopp även ska hindra Sverige från att subventionera den svenska vindkraften.

Den norska energiministern har insett den helt snedvridna konkurrens på elmarknaden. Den svenske energiministern har valt att inte se problemen.



Den svenske energiministern inser inte att dagens elcertifikat system är en stor bov i de senaste årens ihållande låga elpriset.
De senaste fem åren har priset fallit kraftigt och det beror delvis på stödet till förnybar elproduktion genom elcertifikat marknaden.

Elcertifikat på vindkraften har lett till en ökad produktion av förnybar energi. Samtidigt hotar de stora subventionerna till vindkraften lönsamheten för vattenkraft och industrins möjlighet att uppgradera vattenkraftverken.

Med dagens låga elpriser har lönsamheten för hela energimarknaden, såväl kärnkraft som förnybar energi kraftigt försämrats.

När SvD nyligen intervjuade Fortums koncernledningschef
Pekka Lundmark ville han att systemet skulle skrotas, trots att han samtidigt ansåg att investeringar i förnybar energi är viktiga.

Den rödgröna regeringen har tvärtom ökat subventionerna i elcertifikat systemet genom ett riksdagsbeslut i höstas.

Genom beslutat har marknaden försämrats ytterligare. Ambitionerna från den rödgröna regeringen är att få bort all elproduktion som inte är förnybar. Vi skördar nu konsekvenserna av denna politik.

När man ökade subventionerna till vindkraften röstade Moderaterna, Liberalerna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna emot.

I stället fick regeringen igenom sin politik med hjälp av Vänsterpartiet och Centerpartiet.
Centerpartiet ser gärna en förlängning av elcertifikat systemet enligt Centerns parenergipolitiska talesperson Rickard Nordin.
I Sverige pågår förhandlingar mellan alla riksdagspartier i den så kallade Energikommissionen kring hur energimarknaden ska regleras efter år 2020.

Liberalerna skrev nyligen i Dagens industri att elcertifikat systemet bör skrotas.

Det vill även Moderaternas energipolitiska talesperson Lars Hjälmered, men han öppnar samtidigt för nya subventioner i en annan form.
Vi har stått bakom dagens system som var en uppgörelse i Alliansen. Men nu har vi ett annat läge och därför tycker moderaterna inte att man ska fortsätta med elcertifikat systemet.


Vill Moderaterna ha andra subventioner till vindkraft?

Vi tycker att man ska satsa ordentligt med pengar på forskning och utveckling kring lagringstekniker, batterier och smarta elnät. Vi behöver pilotprojekt för att hitta de bästa lösningarna.

Moderaterna kan tänka sig direkta subventioner till producenter av förnybar el och de är beredda att titta på alla lösningar.

Även utan ett samarbetsland?

Om Norge lämnar samarbetet kan Sverige gå vidare själva.
Den rödgröna regeringen ser samtidigt att Danmark ser över hur landet kan främja förnybart.
Även Finland tittar på detta, så det kan finnas andra samarbetspartners.

Centerpartiet vill även se andra styrmedel för att främja förnybar energi, till exempel minskad fastighetsskatt för vattenkraften. Centern vill också att människor som bor i bostadsrättsföreningar ska kunna få del av skatteavdraget för att sätta upp egna solpaneler på taket, vilket inte är fallet i dag.

Det stora problemet för elpriset har varit de låga kolpriserna och de låga priserna på EU:s utsläppsrätter. Europa satsar stort på kolkraft och att elpriserna skall gå upp de närmaste åren är det ingen som tror på. Det är det stora dilemmat för den rödgröna regeringen.
De vill få upp elpriset så att vindkraften ger mindre förluster.

Vindkraft som har tagits i drift innan elcertifikat systemet har löpt ut får ett 15-årig stöd, vilket innebär att de sista elcertifikaten annulleras först år 2036.

30 år efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl är området Europas största viltparadis!

Det har nästan på dagen gått trettio år sedan haveriet i kärnkraftverket i Tjernobyl inträffade i april 1986. Efter olyckan evakuerades 116.000 människor som bodde i det mest kontaminerade området runt det havererade verket.

Det märkliga med Tjernobyl, ett område känt för den dödligaste kärnkraftsolyckan i historien, har blivit en tillflyktsort för mängder av vilda djur.

Den förbjudna zonen runt Tjernobyl är i dag enligt en studie troligen Europas vilt rikaste område. Skogar av tall, ek, björk och al täcker 51 procent av zonen. Resten är övergiven jordbruksmark, översvämningsmarker och våtmarker.

Här hittar man alla typer av djur. Nio stora däggdjursarter finns i området: varg, björn, lodjur, vildhäst, vildsvin, kronhjort, älg, rådjur och visent.

I den förbjudna zonen finns inga människor. Djurlivet har helt tagit över i zonen.
De har frodas väldigt bra eftersom ingen jagar dem eller förstör deras livsmiljö. En förklaring till det rika djurlivet är att de klarar av den höga strålningen bättre än vi människor.

Den förbjudna zonen
Zonen som ligger på gränsen mellan norra Ukraina och södra Vitryssland, har en areal på 4.200 kvadratkilometer, det är ungefär lika stort som Närke eller Halland. Sedan olyckan har området varit stängt för människor på grund av strålningsrisken.
Det innebär inte att zonen är helt folktom. I den ukrainska delen lever och arbetar några få tusen personer i samhället Tjernobyl.

Det bor inga människor i den vitryska delen, Polessye, som numera är ett strikt naturreservat på 2.165 kvadratkilometer. Där är all jakt och annan verksamhet förbjuden sedan 2005.

Det antogs allmänt efter haveriet att både växter och djur skulle ta stryk av det radioaktiva nedfallet, men de studier som hittills har gjorts visar inte någon tydlig trend.

Den nya studien är den mest omfattande hittills. Flera internationella forskare har inventerat hela det vitryska reservatet, från luften med helikopter och från marken genom spårning vintertid.

Halterna av radioaktivt cesium i marken är än i dag mycket höga i zonen, ända upp till 7.500 kilobecquerel per kvadratmeter. Detta är mycket långt över tillåtna gränsvärden för radioaktiv strålning för människor.


Stråldosen uttrycks oftast i måttet millisievert. Den visar den sammanlagda mängden joniserande strålning som en människa utsätts för.
Den högsta tillåtna stråldosen för den som arbetar i en verksamhet med joniserande strålning är i dag 50 millisievert per år men nivån anses vara för hög och är på väg att sänkas till 20 millisievert per år.
Trots den enormt höga strålningen verkar inte de vilda djuren ha påverkats negativt.

Forskarna bakom studien, som publiceras i Current Biology, drar slutsatsen att vilda djur tål radioaktiv strålning långt bättre än de tål mänsklig närvaro och verksamheter som jakt, jordbruk, skogsbruk och vägbyggen.

Jim Smith, professor i miljövetenskap vid University of Portsmouth i Storbritannien, och ledare för studien säger:

”Jag skulle inte vilja påstå att djuren inte har tagit någon som helst skada av det radioaktiva nedfallet, men vanliga mänskliga störningar är helt klart mycket värre än strålning.


Viltparadis
Resultatet är anmärkningsvärt. Oavsett hur faunan påverkades direkt efter olyckan är läget i dag, trettio år efter katastrofen, lysande för de vilda djuren.
Vildsvin, älg, rådjur och kronhjort är nu lika vanliga som i fyra naturreservat i andra delar av Vitryssland som inte drabbades av det radioaktiva nedfallet 1986.
De är långt vanligare än i oskyddade områden i de båda länderna, inklusive Tjernobyl-området före 1986.

Jim Smith:
Vi kunde inte finna några tecken på att djurpopulationerna fått några bestående skador av strålningen, vilket är högst anmärkningsvärt”.
I dagsläget lever 2.000 vildsvin, 2.000 älgar, 1.000 rådjur, och 250 kronhjortar i det vitryska reservatet — plus cirka 100 visenter och ett mindre antal vildhästar.
Hur läget är på den ukrainska sidan är inte känt, men sannolikt är viltstammarna stora även där.



Extremt många vargar
Fast de mest anmärkningsvärda siffrorna gäller de stora rovdjuren, framför allt vargstammen.


Jim Smith:
”Vargtätheten är sju gånger högre i den stängda zonen jämfört med i de andra naturreservaten i Vitryssland.
Forskarnas analyser visar att det finns cirka 200 vargar i zonen på den vitryska sidan, det vill säga en varg per tionde kvadratkilometer. Det är en av de högsta tätheter för varg som har uppmätts någonstans i världen.
Om tätheten är densamma på den ukrainska sidan finns drygt 400 vargar i hela den förbjudna zonen, lika många som i hela Sverige.
En närmare jämförelse är på sin plats. Värmland, som omfattar 18.000 kvadratkilometer, har en stam på 180 vargar. Det motsvarar en täthet som är tio gånger lägre än i den förbjudna zonen.
Uppenbart är att vargar mår bra av att slippa jakt och andra mänskliga störningar. Resultaten säger också något om hur mycket vi människor förändrat faunans sammansättning i Europa.

Den förbjudna zonen runt Tjernobyl ger en bild av hur stora delar av kontinenten skulle se ut utan människor.

Politiker i Sorsele lyssnar inte på folkviljan!

Under våren har en uppmärksammad folkomröstning i Sorsele kommun ägt rum.

Med namninsamlingar lyckades vindkraftsmotståndarna tvinga fram en folkomröstning om Vattenfall satsning på att bygga en vindkraftspark i ett naturskönt område i kommunen.

Folkomröstningen blev en klar seger för vindkraftsmotståndarna: 51,1 procent röstade nej och 46,3 procent röstade ja.

Men till allas förvåning struntade Kommunstyrelsen i Sorsele i detta resultat och drev igenom (med fyra röster mot fem) att vindkraftparken skulle byggas ändå.

Valnämndens ordförande Bo Brydsten, (S), ansåg att beslutet var sensationellt.
Socialdemokraterna säger nej till en vindkraftsetablering.
Eftersom Vänsterpartiet och Centerpartiet är i majoritet tror Brydsten att det blir ett ja även i kommunfullmäktige.

Brydsten är förvånad över att V och C vågar fatta ett sådant beslut.

Brydsten:

”Det är väldigt tufft. Folkomröstningen visade tydligt att det fanns en väldigt stark majoritet som var emot vindkraften”.

Skulle inte alls bli förvånad om både Centern och Vänsterpartiet blir ”rökta” i nästa val.

Vad dessa politiker tycks glömma är att de är framröstade av väljarna och att ska ta vara på deras intressen!

Kommunala folkomröstningar är enbart rådgivande. Även om alla väljare skulle rösta likadant kan kommunledningen nonchalera utslaget och agera tvärtemot det. Även ett till synes tydligt folkomröstningsresultat kan således bereda de styrande svårigheter i uppföljningen.

Nu har ett trettiotal ungdomar i Sorsele författat ett brev som de hoppas att politikerna ska ta i be aktning inför fullmäktige den 25 april.

Tobias Lundmark en av de unga säger:

”Vi vill att ni som förtroendevalda följer folkets röst och ger oss en framtidstro som stavas frihet. Sorsele kommun jobbar efter värdegrunden: mod, glädje och respekt. Därför tycker vi att ni ska ha mod och respekt att lita på att folket har rätt. Att våga visa glädje för att vi bryr oss och värnar om det vi har”.

Tobias fortsätter:
”Vi ville framföra hur vi ungdomar ser på det hela, vi är många som är engagerade”.

Vill ha naturlivet
I den skriftliga vädjan menar man att en vindkraftspark inte är attraktivt för ungdomarna, som oftast väljer att bo kvar på orten på grund av jakten, fisket och naturlivet.

Tobias;

”Vi ungdomar uppskattar att bo här, och känner på så sätt att det är ett ingrepp av kommunen att förstöra det vi tycker om”!

”Vill inte ha det såhär”
Ungdomarnas vädjan skickades till kommunhuset den 18 april.

Tobias:
”Vi tror att det väger tungt att vi engagerar oss. Det är många ungdomar som inte vill ha det såhär, säger han”.

Nästa steg är att förslaget läggs fram för kommunfullmäktige den 25 april. Men eftersom Vänsterpartiet och Centerpartiet är i majoritet tror Brydsten(S). att det blir ett ja till vindkraftsparken även i kommunfullmäktige.

Det är inte bara i Sverige som ett folkligt uppror mot landskapsförstörande, s.k. ”hållbar”, energiproduktion börjar växa.

I Holland uppenbaras en jätteflopp för en havsbaserad vindkraftspark som går med brakförlust.

Tyska Der Spiegel har en lång artikel om hur motståndet mot den gröna politiken ökar i snabb takt. Artikeln tar upp inte bara hur vindkraft utan även sol- och biokraft bidrar till en allmän miljöförstöring av landet och den ger en ganska skrämmande bild som ingen från ”de gröna” vill höra talas om.

Det är intressant att notera att folk börjar inse det som vi skeptiker varnat för i åratal, nämligen att just de partier som säger sig värna miljön i själva verket är de största miljöbovarna.

Det är konstigt hur vindindustrin i alla länder tydligen tycker att skattemedlen är DERAS pengar och att en regering som vill dra ned på subventionerna betraktas som onda.

Är Hillary Clinton är det största fiaskot i USA-politiska historia?

Hillary Clinton leder det demokratiska partiets kamp om att få bli deras presidentkandidat i höstens val.

I Sverige är det väldigt lite känt om Hillarys alla skandaler och misslyckanden som fyller en hel katalog.

Det hela går tillbaka till tiden innan hon blev en “gör ingenting senator” och till tiden när hon var ”USA:s första dam”.

Hillary hade ambitioner att vara mer än bara en presidentfru - mer som en co-president!

Efter maken Bill Clintons ”Monica Lewinky skandalen” fick Bill betala för att Hillary skulle stanna kvar i äktenskapet.

Bill lät Hillary konstruera en sjukvårdsreform. Trots påtryckningar och hot kunde hon inte ens förmå den demokrat kontrollerade Senaten att  rösta om det och floppen kostade skattebetalarna
$13 miljoner.

Nästa uppgift som Hillary fick Bill att ge med sig, var att utse en statsåklagare.
Eftersom Hillary är feminist föreslog hon två kvinnor:
Zoe Baird och Kimba Wood.

Till Hillary stora besvikelse blev båda tvingade att dra tillbaka sina namn efter skandaler om att de anställt illegala invandrare.

Nästa förslag till statsåklagare som Hillary gjorde var: Janet Reno
Bill beskrev det senare som “min värsta mardröm”!

För den som har ett bra kom ihåg var det just Janet Reno som fattade beslutet att gasa: David Koresh från den religiösa sekten i Waco, Texas, vilket resulterade i dussintals dödsfall bland kvinnor och barn.
Även efter denna katastrof, tillät Bill - Hillary göra fler rekommendationer.

Hon placerade sin tidigare advokatpartner Web Hubbel i justitiedepartementet, Vince Foster i White House personalavdelning  och William Kennedy i finansdepartementet.

Återigen gick det åt skogen:
Hubbel hamnade i fängelse, man tror att Foster begick självmord, och Kennedy tvingades avgå efter flera skandaler.

Man skulle kunna tro att Bill Clinton borde ha tröttnat på Hillarys dåliga omdöme vid det här laget, men icke!

Hon fick också i uppdrag att göra rekommendationer för chefsposten för: Civil Rights Commission och valde Harvard professorn Lani Guanier!
Det Hillary glömde inse var att Lani var en riktig rasist!

Den stackars Presidenten Clinton fick återta utnämningen av Lani Guinier i juni 1993.
Den amerikanska median var på ”hugget” och efter en våg av negativ press som orsakats av Lanis kontroversiella skrifter.
För Bill Clinton som själv kallade hennes skrifter för "anti-demokratiska" och "mycket svåra att försvara" blev det återigen
att städa upp efter hustrun!

Nej, man skulle tro att Hillary lärt sig av alla misstag men återigen fick hon i uppdrag att utse chefen för White House säkerhet och vakter och rekommenderade  en nära vän, Craig Livingstone.
 
När Livingstone senare misstänktes för otillåten hantering av 900 FBI-filer rörande Clinton-fiender - Filegate -  och den utbredda användningen av droger bland personalen, nekade både Hillary och presidenten till att ens veta vem Livingstone var.

Paret Clinton förnekade naturligtvis all kännedom om droganvändning i White House.
 
Efter denna skandal stängde FBI sitt kontor i White House efter mer än trettio års tjänst för sju presidenter.

Nästa skandal på Hillarys lista blev känd som "Travelgate” då hon avskedade hela den befintliga personalen som organiserar alla resor för White House för att ersätta dem med en Little Rock, Arkansas-baserad resebyrå, World Wide Travel, ett företag med anknytning till Clintons.

Sedan kom Whitewater som handlade om skumma fastighetsaffärer i Clintons förflutna och som de inte kunde tysta ner.

Hillary vägrade att lämna ifrån sig dokument, som magiskt dök upp en dag i White House utan förklaring men som ledde till utredning och utnämningen av Ken Starr som särskild åklagare.

Efter att $ 80 miljoner skattade pengar spenderats, ledde Starrs utredning till Monica Lewinsky.

Denna historia är välkänd. Bill ljög om sitt förhållandet för att försöka rädda sitt skinn. Bevisen var alldeles för många och han erkände senare hela historien med "cigarren"!

Hillarys slingrande resulterade i att Bill förlorade sin advokatlicens för "att han ljugit under ed" inför en grand jury och sedan den efterföljande “riksrätten” i House of Representatives.

Hillary undvek åtal för mened och hindrande av rättvisan under Starrs utredning genom att upprepa, "jag minns inte", "jag kommer inte ihåg” och "jag vet inte", totalt 56 gånger under ed.

Efter att de lämnat White House var Hillary tvungen att återlämna möbler, porslin, och konstverk till ett uppskattat värde av $ 200.000, som av “misstag följt med i flytten.”

Enbart E-postskandalen, den privata servern och Benghazi är tillräckligt för att förpassa denna kvinna i fängelse.

En kvinna som klamrar sig fast vid en person bara för att vara nära makt och hur feminister kan se henne som sin hjältinna och ikon kan ingen förstå.

Peter Schweizer har skrivit en bok om Hillary Clinton. Han har tidigare bland annat varit rådgivare åt den republikanske politikern Sarah Palin, och boken fick stor publicitet redan innan den börjat säljas.

I boken granskas hur Hillary Clinton agerade som USA:s utrikesminister 2009-2013 och ett antal stora donationer till hennes välgörenhetsstiftelse Clinton Foundation.
Enligt författaren finns ett tydligt samband mellan donationerna och maktutövningen.

Kritiserad gruvdrift

Ett av de företag som uppges ha gynnats är den svenska Lundin-gruppen, som donerade 100 miljoner dollar till stiftelsen 2007. Donationen kom kort efter att Hillary Clinton rullat igång sin valkampanj inför presidentvalet 2008.
Lundin-gruppen har fått hård kritik för sin gruvverksamhet i det svårt krigshärjade Kongo-Kinshasa. Landet är extremt rikt på olja, diamanter, koppar och andra naturtillgångar. En stor del av konflikterna i landet gäller kontrollen över dessa tillgångar.

Undvek att agera

2006 antog USA en särskild lag för att kunna ingripa mot "destabiliserande krafter" i Kongo Kinshasa – en lag som Hillary Clinton själv stod bakom.
Ändå gjorde hon inget för att ingripa under sin tid som utrikesminister.

Joakim Wohlfeil på den svenska biståndsorganisationen Diakonia, som länge följt konflikten i Kongo-Kinshasa säger:
”Jag kan inte uttala mig om och hur Lundin mining påverkats av detta, men man kan väl konstatera att Lundin har haft intressen i verksamheter som kunnat påverkas av USA:s agerande”.


Boken har undertiteln ”Den okända historien om hur och varför utländska företag gjorde Bill och Hillary Clinton rika”.
Den släpps bara veckor efter att Hillary Clinton tillkännagett att hon kommer att kandidera till presidentvalet 2016.



Hillarys kommentar om boken:
”Nu har den politiska säsongen inträtt, med alla typer av distraktioner och attacker".


Det här är dock inte den enda besvärande omständigheten för Hillary Clinton.
Nyligen avslöjades att hennes make, expresidenten Bill Clinton, fått närmare 850 miljoner kronor i arvoden i egenskap av talare - samtidigt som Hillary satt som utrikesminister.

Flera storbanker, bland annat Citigroup och Goldman Sachs, har donerat jättesummor till stiftelsen samtidigt som man betalat astronomiska arvoden till Bill Clinton!

Om Hillary skulle bli USA:s nästa president kan vi se fram emot fler skandaler!