I
gårdagens Rapportsändning sändes ett inslag om avvecklingen av
asylboenden. Inslaget
handlade om
totalt 44 boenden som
stängts
i
Värmland
och den 20 september skall
alla vara avvecklade. Som mest bodde 8.000 asylsökande på de
privata boendena i Värmland.
En minskad invandring innebär att många avlägsna hotell, vandrarhem och kursgårdar som tidigare varit asylboenden fått sina kontrakt uppsagda av Migrationsverket.
Många av anläggningarna köptes upp av företag utanför Värmland för att göras om till asylboenden när flyktingströmmen till Sverige var som störst. Nu vill företagen inte ha husen kvar och att växla tillbaka till ordinarie verksamhet, nu när asylanterna har flyttats ut, blir nog svårt, eftersom de flesta ligger i glest befolkade delar av Värmland. I Ekshärad fanns som mest tre asylanläggningar med 400 boende. Nu står allt tomt.
När det inte längre finns stora vinster att hämta hem för ägarna, väljer de istället att sälja. Ägarna till dessa verksamheter har plockat ut åtskilliga miljoner i vinst, så det går knappast någon nöd på dem.
Man kan lugnt påstå att det är köparens marknad. Flera stora anläggningar är till salu, som Frykenstrand, Uddeholms hotell, Björns värdshus och Wermlandia. Även de norska ägarna till Nygård i Ekshärad överväger en försäljning och det är oklart vad som ska hända med Glava gästhem som också står tomt. Frågan är om det finns seriösa köpare till dessa anläggningar? Driftkostnaderna gör att ingen av anläggarna kommer att gå runt. När de köptes upp för några år sedan var det en konstgjord andning, så länge de var asylboenden blev det en stor ekonomisk glädje för ägarna!
Foliehatten tror att ägarna (de flesta större) har tjänat så grova pengar på sina asylanläggningar, att de inte bryr sig så mycket om de förfaller. Kanske hoppas de på en ny asylvåg!
Landsbygden överlag i Sverige är döende. Åker man runt i Bergslagen, Värmland eller Småland ser vissa byar ut som om de vore evakuerade. Fallfärdiga, övergivna byggnader, stora som små. Många av dem är uselt underhållna. Sedan 60-talet har avfolkningen av glesbygden accelererat. I kommun efter kommun har man försökt vända utvecklingen, pengar har satsats, men ingenting lyckas. Flykten till städerna fortsätter och kvar på den döende landsbygden, en åldrande befolkning och deras drömmande politiker. Eftersom de flesta politiker är tankeförmågans medelmåttor, så visst hade de lätt att tro, att asylanterna skulle vilja bo och leva ute i glesbygden, så att byskolor och by affärer kunde leva vidare. Verklighetsförfalskningen finns i politikens DNA.
Dessvärre har de nästan alla svenska partier(utom ett) övergett landsbygden. Ingen av partierna verkar vilja försöka vända denna trend. Istället lägger man på skatter(bl.a. bensin) som gör att det blir ännu svårare att bo på landsbygden!
Foliehatten kom osökt att tänka på stridshingsten Reinfeldt som flög över landet och såg ett öde land från luften i sitt flygplan. Han tyckte att det minsann fanns plats för måååånga asylanter. Att göra vad då? En förvaring i en ödebygd? Utan jobb, framtid eller nöjesliv.
När det begav som mest var många kommunalpolitiker väldigt glada och nöjda! En av dessa var det socialdemokratiska kommunalrådet Ann-Katrin Järåsen i Torsby:
”Det här var ju en chans för glesbygden. Vi behöver nya invånare. Jag tror att det inte bara är jag som känner att ”oj vad fort det gick”. Vi hann inte riktigt med. Vi hade hoppats få behålla åtminstone några av dem.”
Kommunalpamparna hade ingen som helst aning om, hur det skulle bli. De hade helt enkelt gått på slagord som "vi behöver invandrarna", "vi måste ha dem", "de är gynnsamma" och så vidare. I stort sett är det endast ord och känslor som har gjort som det har blivit.
Det man förundras över är, hur naiva dessa kommunal pampar var. Trodde de på riktigt att migranterna vill stanna kvar i dessa småorter eller glesbygd? Inser de inte att i småorterna finns inga jobb eller bostäder.
Kommunalrådet i Torsby tycks inte inse att det var det var avfolkningskommunernas smala lycka att invandrarna blev flyttade.
Systemet är sådant att Migrationsverket placerar de asylsökande på olika flyktingförläggningar runt om i landet. Om en sådan flyktingförläggning stängs så flyttas de asylsökande till en annan flyktingförläggning som ofta finns i någon annan kommun. Det handlar inte om att de asylsökande inte vill bo kvar i kommunen med den stängda flyktingförläggningen. De flyttas helt enkelt av Migrationsverket till en ny förläggning i en ny kommun.
De asylsökande som får ett uppehållstillstånd av något slag, blir de kommunplacerade(tvångslag) av Migrationsverket, d.v.s. de skickas till någon kommun i Sverige som då måste ordna bostad till dessa personer. Om dessa personer därefter väljer att flytta från den kommun där de blivit kommunplacerade, då kan vi börja prata om att de eventuellt inte trivdes i den kommun de placerats i. Men det blir fel att prata i sådana termer, när de asylsökande flyttar från en kommun p.g.a. att en flyktingförläggning stängs, eftersom det egentligen inte är de asylsökandes eget val att flytta till den nya flyktingförläggningen som finns i en annan kommun.
En minskad invandring innebär att många avlägsna hotell, vandrarhem och kursgårdar som tidigare varit asylboenden fått sina kontrakt uppsagda av Migrationsverket.
Många av anläggningarna köptes upp av företag utanför Värmland för att göras om till asylboenden när flyktingströmmen till Sverige var som störst. Nu vill företagen inte ha husen kvar och att växla tillbaka till ordinarie verksamhet, nu när asylanterna har flyttats ut, blir nog svårt, eftersom de flesta ligger i glest befolkade delar av Värmland. I Ekshärad fanns som mest tre asylanläggningar med 400 boende. Nu står allt tomt.
När det inte längre finns stora vinster att hämta hem för ägarna, väljer de istället att sälja. Ägarna till dessa verksamheter har plockat ut åtskilliga miljoner i vinst, så det går knappast någon nöd på dem.
Man kan lugnt påstå att det är köparens marknad. Flera stora anläggningar är till salu, som Frykenstrand, Uddeholms hotell, Björns värdshus och Wermlandia. Även de norska ägarna till Nygård i Ekshärad överväger en försäljning och det är oklart vad som ska hända med Glava gästhem som också står tomt. Frågan är om det finns seriösa köpare till dessa anläggningar? Driftkostnaderna gör att ingen av anläggarna kommer att gå runt. När de köptes upp för några år sedan var det en konstgjord andning, så länge de var asylboenden blev det en stor ekonomisk glädje för ägarna!
Foliehatten tror att ägarna (de flesta större) har tjänat så grova pengar på sina asylanläggningar, att de inte bryr sig så mycket om de förfaller. Kanske hoppas de på en ny asylvåg!
Landsbygden överlag i Sverige är döende. Åker man runt i Bergslagen, Värmland eller Småland ser vissa byar ut som om de vore evakuerade. Fallfärdiga, övergivna byggnader, stora som små. Många av dem är uselt underhållna. Sedan 60-talet har avfolkningen av glesbygden accelererat. I kommun efter kommun har man försökt vända utvecklingen, pengar har satsats, men ingenting lyckas. Flykten till städerna fortsätter och kvar på den döende landsbygden, en åldrande befolkning och deras drömmande politiker. Eftersom de flesta politiker är tankeförmågans medelmåttor, så visst hade de lätt att tro, att asylanterna skulle vilja bo och leva ute i glesbygden, så att byskolor och by affärer kunde leva vidare. Verklighetsförfalskningen finns i politikens DNA.
Dessvärre har de nästan alla svenska partier(utom ett) övergett landsbygden. Ingen av partierna verkar vilja försöka vända denna trend. Istället lägger man på skatter(bl.a. bensin) som gör att det blir ännu svårare att bo på landsbygden!
Foliehatten kom osökt att tänka på stridshingsten Reinfeldt som flög över landet och såg ett öde land från luften i sitt flygplan. Han tyckte att det minsann fanns plats för måååånga asylanter. Att göra vad då? En förvaring i en ödebygd? Utan jobb, framtid eller nöjesliv.
När det begav som mest var många kommunalpolitiker väldigt glada och nöjda! En av dessa var det socialdemokratiska kommunalrådet Ann-Katrin Järåsen i Torsby:
”Det här var ju en chans för glesbygden. Vi behöver nya invånare. Jag tror att det inte bara är jag som känner att ”oj vad fort det gick”. Vi hann inte riktigt med. Vi hade hoppats få behålla åtminstone några av dem.”
Kommunalpamparna hade ingen som helst aning om, hur det skulle bli. De hade helt enkelt gått på slagord som "vi behöver invandrarna", "vi måste ha dem", "de är gynnsamma" och så vidare. I stort sett är det endast ord och känslor som har gjort som det har blivit.
Det man förundras över är, hur naiva dessa kommunal pampar var. Trodde de på riktigt att migranterna vill stanna kvar i dessa småorter eller glesbygd? Inser de inte att i småorterna finns inga jobb eller bostäder.
Kommunalrådet i Torsby tycks inte inse att det var det var avfolkningskommunernas smala lycka att invandrarna blev flyttade.
Systemet är sådant att Migrationsverket placerar de asylsökande på olika flyktingförläggningar runt om i landet. Om en sådan flyktingförläggning stängs så flyttas de asylsökande till en annan flyktingförläggning som ofta finns i någon annan kommun. Det handlar inte om att de asylsökande inte vill bo kvar i kommunen med den stängda flyktingförläggningen. De flyttas helt enkelt av Migrationsverket till en ny förläggning i en ny kommun.
De asylsökande som får ett uppehållstillstånd av något slag, blir de kommunplacerade(tvångslag) av Migrationsverket, d.v.s. de skickas till någon kommun i Sverige som då måste ordna bostad till dessa personer. Om dessa personer därefter väljer att flytta från den kommun där de blivit kommunplacerade, då kan vi börja prata om att de eventuellt inte trivdes i den kommun de placerats i. Men det blir fel att prata i sådana termer, när de asylsökande flyttar från en kommun p.g.a. att en flyktingförläggning stängs, eftersom det egentligen inte är de asylsökandes eget val att flytta till den nya flyktingförläggningen som finns i en annan kommun.
Foliehatten
undrar över varför inte kommunalrådet i Torsby tänkte på
kommunens framtiden? Hur hade det gått för Torsby som redan har
sviktande skatteunderlag, om de plötsligt måste köpa bostäder och
betala försörjningen åt ytterligare 20-30% av invånarna?
Hultsfred är ett bra exempel på hur det kan gå! En kommun får
inte gå i konkurs!
När kommunpamparna säger att de behöver de nya kommunmedborgarna så menar de inte att att de nya kommunmedborgarna ska göra samhällena blomstrande och fulla med verksamhet igen. Då tänker de mycket kortsiktigt! Det de egentligen menar, är att kommunen behöver nya kommunmedborgare för att kommunen ska få skatteintäkter ur det kommunala utjämningssystemet. Systemet är utformat så, att kommunerna får lika stora skatteintäkter för varje kommunmedborgare vare sig kommunmedborgaren arbetar eller betalar skatt eller inte.
De nya ses som omedelbara intäktsposter i budgeten. Det är detta kommunerna mest har för ögonen. De "negativa medborgarna" vill kommunerna inte tänka på i stunden, men i verkligheten hanteras senare, med nedskärningar i annan verksamhet.
Systemet är så korrumperande och destruktivt att kommunerna har inriktat sitt arbete på att dra till sig folk och verksamheter som är negativa. Det är också detta som ligger till grunden för mycket av det propagerande om att "klara demografin" från den kommunala sektorn.
Frågan har ställts bland systemets kritiker på senare tid "vad händer när alla kommuner är som Malmö?" Svaret är att vi inte kommer märka, när vi är där. Det är en landsomfattande metastasering som bryter ner alla kommuner samtidigt lite i taget.
Det är orter i glesbygden där den enda sysselsättningen finns inom asylindustrin som nu desperationen sprider sig. Några känner lättnad att de slipper dem. De andra önskar sig en ny massiv invandringsvåg typ hösten 2015.
När kommunpamparna säger att de behöver de nya kommunmedborgarna så menar de inte att att de nya kommunmedborgarna ska göra samhällena blomstrande och fulla med verksamhet igen. Då tänker de mycket kortsiktigt! Det de egentligen menar, är att kommunen behöver nya kommunmedborgare för att kommunen ska få skatteintäkter ur det kommunala utjämningssystemet. Systemet är utformat så, att kommunerna får lika stora skatteintäkter för varje kommunmedborgare vare sig kommunmedborgaren arbetar eller betalar skatt eller inte.
De nya ses som omedelbara intäktsposter i budgeten. Det är detta kommunerna mest har för ögonen. De "negativa medborgarna" vill kommunerna inte tänka på i stunden, men i verkligheten hanteras senare, med nedskärningar i annan verksamhet.
Systemet är så korrumperande och destruktivt att kommunerna har inriktat sitt arbete på att dra till sig folk och verksamheter som är negativa. Det är också detta som ligger till grunden för mycket av det propagerande om att "klara demografin" från den kommunala sektorn.
Frågan har ställts bland systemets kritiker på senare tid "vad händer när alla kommuner är som Malmö?" Svaret är att vi inte kommer märka, när vi är där. Det är en landsomfattande metastasering som bryter ner alla kommuner samtidigt lite i taget.
Det är orter i glesbygden där den enda sysselsättningen finns inom asylindustrin som nu desperationen sprider sig. Några känner lättnad att de slipper dem. De andra önskar sig en ny massiv invandringsvåg typ hösten 2015.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar