Alliansen är stendöd och har varit det i fyra år!

Med Centerns och Liberalernas nej till Ulf Kristersson imorgon, är Alliansen officiellt och definitivt död! Egentligen dog Alliansen redan för 4 år sedan med DÖ!

Det märkliga är, att man hela tiden har hållit masken(trots stora inre motsättningar) och lossats att Alliansen fanns och man gick också till val som en Allians, allt för att lura väljarna. Förhoppningen och planen var, att man skulle få egen majoritet i valet och inte behöva få stöd av SD. Frågan är om inte valresultatet hade blivit ett helt annat, om Alliansens partier varit ärliga och sagt sanningen.

Redan i somras blev sprickan total, när Annie Lööf och Jan Björklund anklagades för svek och dubbelspel, av flera moderata riksdagsledamöter.

Efter deras svek diskuterade M, att  gå till val på: "Vill du byta statsminister – då MÅSTE du rösta på Moderaterna."

Men till slut valde man istället att gå till val som en Allians.

Den moderata riksdagsgruppen blev mycket upprörda, efter beskedet att L och C backat från löftet om att ge SD ordförandeposter i riksdagens utskott efter valet. Det skedde mindre än 12 timmar, efter överenskommelsen i Alliansen.

C och L ansåg, att efter S nej till att ge SD ordförande poster, skulle Alliansen göra likadant. På ett halvt dygn intar L och C först ståndpunkten, att alla röster ska räknas och sedan att alla röster inte ska räknas.

Tobias Billström hävdade till exempel att L och C har fel(ljuger), när de säger att "frågan är utagerad." Man var inte eniga i Alliansen och redan då, kan vi konstatera, att tankarna hos både C och L var hos S och att Alliansen där fick sin definitiva dödsstöt, med Lööfs och Björklunds agerande!

Mikael Odenberg beskriver samtidigt Lööfs agerande som "både pinsamt och plågsamt." Det tunga moderata kommunalrådet Leif Gripestam i Täby säger att inläggen från Lööf och Björklund på Facebook och Twitter som "pinsamma bortförklaringar."

Björklunds lögn på twitter.

Björklund: ”Frågan om presidieposter till SD är död. Alliansens enighet var att överlägga med S om hur fördelningen av presidieposter ska gå till. När S så tydligt säger nej, så är frågan inte längre aktuell. ”
Några svar på Björklunds twitter: ”Jag fascineras uppriktigt över hur du alltid viker dig för @socialdemokrat -erna. Det måste vara religion inom ditt parti att alltid gå i deras ledband.”

”Förvånar mig inte. Liberalismen och socialismen är två vänsterideologier som vill stöpa om samhället för att skapa paradiset på jorden. Själv utgår jag från verkligheten och sätter realistiska mål, drömmar och visioner.”

”Nu skickade Du @bjorklundjan nog in sista spiken i kistan för @alliansswe som nu är STENDÖD. Att Du så tydligt tar avstånd från varje form av demokrati är faktiskt rätt så obehagligt.”

 

Detta spektakel skedde inför öppen ridå i somras. Den var inte bara pinsam, det var demokratiskt förkastlig. Först blir Alliansen överens om det uppenbart korrekta, att alla partier är aktuella för presidieplatser i riksdagens utskott och sedan skedde en kovändning hos C och L, efter det att sossarna sagt nej.
Att väljarna inte observerade och uppmärksammade vad som hände i somras, får man skylla på den varma sommaren!

Med C:s och L:s klara nej till Kristersson imorgon, innebär det också att Alliansen nu officiellt är död och begraven, för många år framåt.
Det enda som betyder något för C och L, är att stoppa SD. Det är viktigare att hindra ett annat parti, än att få igenom sin egen politik, då är det något som är allvarligt fel. De är så är sjukligt fixerade vid SD. De båda partierna pratar inte om den egna politiken de vill föra, utan ständigt detta upprepande om att SD minsann inte skall få inflytande.

C står inför mycket svåra framtida beslut, efter sitt nej till Kristersson. Foliehatten tror att partiet riskerar ett visst väljartapp och en svekdebatt, om de skulle släppa fram Löfvén på Kristerssons bekostnad. Det innebär samtidigt att C:s politiska position blir ohållbar efter Alliansens död.
Att Annie Lööf skall slippa en svekdebatt är ofrånkomligt, om hon sviker något av de två löften hon har avgivit. Att inte ge SD något inflyttande överhuvudtaget, det löfte har hon infriat! Det som nu alla väntar på, efter Annie Lööf nej till Kristersson, är om hon skall infria sitt andra löfte, att hon inte vilja samarbete med sossarna, hellre äter hon upp sin högersko! Skulle hon svika detta löfte får hon en svekdebatt och en ministerpost i regeringen Löfvén. Det innebär också att Björklund måste ta samma steg. För att få majoritet, behöver denna regering stöd av kommunisterna!

Vi vet via historisk fakta, att C varken kan bilda ett ensamt litet liberalt block, då detta skulle vara alltför irrelevant sett storleksmässigt, samt att C alltid förlorar rejält i väljarsympatier, vid ett politiskt samarbete med socialisterna. Med Lööfs agerande har nu C tvingats söka sig vänsterut.

Att M och KD i framtiden skulle vilja samarbeta med Lööf är uteslutet, efter alla svek och dubbelspel som Lööf sysslat med, det senaste året. Lööf har till nästan varje pris velat uppskjuta detta så långt som det är möjligt, men snart har C kommit till vägs ände och snart är det dags för C att ta ställning.

Efter Kristerssons misslyckande imorgon kommer förmodligen Löfvén att få uppdraget att försöka bilda regering och redan igår kunde vi se, att Löfvén sänder signaler till Annie Lööf, för ett samarbete. Först efter dessa samtal mellan dessa två, får vi ett klart besked från Annie Lööf, om vilken väg Centern kommer att ta!
Hos Skavlan erkände Lööf att C är alldeles för små, för att hon ska kunna bli statsminister. Möjligen så kan hon till och med vara beredd att ta ett extraval, om hon säger nej till Löfvén.

 

I en SVT-intervju antydde talman Norlén försiktigt, för ett par veckor sedan, att han inte anser, att man inte till varje pris måste rösta om fyra misslyckade omröstningar om statsministerposten, innan det går att besluta om extraval och anledningen är om läget är uppenbart låst, skulle det kunna inträffa snabbare.
Det verkar dessutom finnas en insikt även bland statsvetarna, att de som skrev RF 1974 begick en blunder. Ingen kunde se, den situation som vi nu har. Dagens scenario var otänkbart, intill ganska nyligen.