I vilka kommuner finns vindkraften?

 

Man skulle tro att vindkraften är jämt fördelat över Sveriges kommuner.
I den statistik som finns tillgänglig blir man rejält överraskad av att av Sveriges totalt 290 kommuner är det år 2014 fortfarande 115 kommuner som inte har ett enda vindkraftverk inom kommungränserna!

Ännu mer överraskad blir man när man inser att av de 115 kommunerna som inte har vindkraft är det 25 kommuner i Stockholmsområdet som inte har ett enda verk i skärgården eller närområdet.

Frågan man kan ställa sig är varför inte några verk har placerats där?
Kan det vara så att makteliten vill ha en Stockholms skärgård utan vindkraft?

Den rödgröna regeringen har som ambition att mer förnybar el skall
byggas. Undrar om de kommer att tvinga Stockholms kommuner
att bygga vindkraftverk. Skall bli intressant att följa denna fråga.

Flest vindkraftverk har Gotlands kommun och Ockelbo har störst effekt.
Intressant är att vindkraften i Västerbotten produceras mest el trots
att det både finns färre verk och att de har mindre kapacitet.
Med andra ord det blåser mer i Västerbotten jämfört med
tex Skåne.

Vindkraften föreslås öka med 300% till 2020!!
Den rödgröna regeringen har också som mål för vindkraften att Sverige
år 2020 skall bygga ut kapaciteten till 30 TWh, varv 20TWh på land och
10TWh till havs. År 2014 producerades det 10 TWh.

Kommuner utan vindkraft
2014: 115
2013: 119
2012: 119
2011: 136

Vindkraften i Skåne
Skåne är på tredjeplats i länsrakningen både vad det gäller antal vindkraftverk, installerad effekt och årsproduktion
Antal verk
2014: 397
2013: 386
2012: 377
2011: 353

Kapacitet och produktion
2014: Installerad effekt: 512 MW    produktion: 1,32 TWh
2013: Installerad effekt: 498 MW    produktion: 1,12 TWh
2012: Installerad effekt: 490 MW    produktion: 1,18 TWh
2011: Installerad effekt: 454 MW    produktion: 1,1 TWh

2013 hade Svalövs kommun 2013 - 22 st verk.
2014 byggdes 2 nya verk med en kapacitet på vardera 2MW.

Omkringliggande kommuner:
Landskrona; 24, Bjuv:2, Helsingborg: 6, Klippan: 2, Höör: 6, Eslöv: 49
och Kävlinge: 7.

Flest verk 2013 hade Malmö kommun med 50.
Noterbart är att Kävlinge kommun nyligen beslutat att inte bevilja
bygglov för ett enda nytt vindkraftverk.

Siffrorna är rätt intressanta. På fyra år har det bara installerats 46 nya
verk i Skåne.
Anledningen har en naturlig förklaring.
Vattenfalls strategichef fällde följande kommentar för någon månad sedan:

”Lönsamheten och prisnivåerna måste upp till en annan nivå än de är idag. Lite förenklat kan man säga att all ny energiproduktion kräver ett pris på mellan 50 till 70 öre per kWh och kanske ännu högre, jämfört med dagens ca 19 öre per kWh”.

EU har också noterat de extra subventionerna i form av obegränsad skattefrihet till egenproducerad vindkraft som kommuner får som satsat på egna verk är olaglig.
En rättsutredning inom EU kom fram till att undantaget är olagligt eftersom det strider mot EU:s statsstödsregler.
En anmälan till EU kan leda till att kommuner som äger verk och är skattebefriade kan beskattas retroaktivt. Det kan bli en rejäl skattesmäll för många kommuner.

Lagen om skatt på energi på småskalighet gäller inte vindkraft. Där saknas den begränsning som gäller för annan småskalig egenproduktion. Med nuvarande tolkning av skattebefrielsen har marknaden fått statens tysta medhåll. Den har inte stannat vid småskalig produktion utan både kommuner och stora bostadsbolag har investerat stort i egen vindkraft.  De har därmed undgått skatt

som motsvarar stora belopp. De har fått en subvention på 36 öre/energiskatt plus moms per kilowattimme.  Elen har blivit så billig för dem att det plötsligt har blivit lönsamt att värma med el. Många "egenproducenterna" har kopplat bort sig från fjärrvärmen.

Svensk Fjärrvärme som inte har något emot vindkraft, men tycker att det ska vara konkurrens på lika villkor. Undantaget för vindkraften undergräver det konkurrens- och teknikneutrala elcertifikatssystemet, som vi har gemensamt med Norge. Därför har norska aktörer reagerat på att Sverige ger denna extra subvention.

Trots lagen föreslog den rödgröna regeringen nyligen att dagens obegränsade skattefrihet för el som producerats i egna vindkraftverk ska samordnas med regler som gäller för annan förnybar elproduktion.
Om detta förslag går igenom betyder det att skattefriheten inte bara begränsas till mindre anläggningar, oavsett om det är från sol-, vind-, våg- eller vatten eller producerat på annat sätt men skall även gälla storskaliga anläggningar.
 

Svensk Fjärrvärme och Energi Norge låtit göra en egen rättsutredning som visar att den obegränsade skattefriheten för egenproducerad vindkraft strider mot EU:s statsstödsregler. Den ger de aktuella vindkraft producenterna en betydande ekonomisk fördel och gynnar vissa leverantörer i vindkraftssektorn framför andra. Utredningen visar att regelverket inte omfattas av villkoren för undantag, bland annat för att det har en så stor ekonomisk omfattning. Det innebär att svenska staten kan anmälas för brott mot statsstödsreglerna.

Om ärendet anmäls till EU-kommissionen och avgörs till Sveriges nackdel kan kommunägda vindkraftverk komma att beskattas retroaktivt, vilket kan bli en ovälkommen skattesmäll.
 

Jag hoppas nu att riksdagen ska besluta att ingen skattebefrielse medges för kommunägda verk, så att inte EU-kommissionen behöver agera.

Det är inte acceptabelt att den svenska lagstiftningen fortsätter att bryta mot EU:s regler, motverkar teknik- och konkurrensneutralitet i elcertifikatssystemet och snedvrider konkurrensen på marknaden. Det är hög tid att ändra på det!

Allt fler dör av narkotika i Sverige!

Narkotikan skördar allt fler offer i Sverige!

Socialstyrelsen har det senaste året sett att antalet drogrelaterade dödsfall som rapporteras in till dödsorsaksregistret har ökat kraftigt både bland kvinnor och män.

För att ett dödsfall ska räknas som drogrelaterat måste drogmissbruk, beroende eller förgiftning med narkotika nämnas som underliggande eller bidragande dödsorsak på dödsorsaksintyget som utfärdas av läkare.

Till Socialstyrelsen inrapporterades:
2013: 589 drogrelaterade dödsfall
2014: 765 drogrelaterade dödsfall

En ökning med 30 procent på bara ett år.

Sverige har en betydligt högre drogrelaterad dödlighet än länder som har en liberal och human drog politik.

Tittar vi på övriga länder i EU ligger vi i topp. Dödligheten i Sverige räknat på en miljon människor är 5 gånger högre i Sverige än genomsnittet i andra EU-länder. Sverige 2014: 765 döda, EU: 153 döda.

De länder i EU som har en drogliberal hållning eller har avkriminaliserat droger
är dödligheten ännu lägre än i Sverige.
Holland som pekats ut som en alltför drogliberal nation av våra politiker har en dödlighet som är 7 gånger lägre än i Sverige.
Portugal som avkriminaliserat alla droger har en dödlighet som är 25 gånger lägre än i Sverige.

Med den stora ökningen av drogrelaterade dödsfall de senaste åren inser man att den repressiva svenska drogpolitiken har totalt misslyckats. Politiken gör ingen som helst nytta utan orsakar bara stor skada och personliga tragedier i familjer som har en familjemedlem som dött av narkotika.

Vi vet också att riksdagspartierna tycker att allt är bra som det är. 
Tyvärr måste jag konstatera att våra politiker inte riktigt har förstått problemet.
Det finns flera tydliga tecken som pekar på att det inte är drogerna i sig som är problemet utan missbrukarnas livssituation som är den verkliga orsaken till missbruket.

Frågan är vad man skall göra för att få politikerna att lyssna och vakna. Fortsätter dödligheten i drogmissbruket att öka i samma takt på årsbasis kommer vi få ett jätteproblem.
Dessutom vägrar politikerna debattera frågan. De håller stenhårt fast vid en politik som – bevisligen – har misslyckats.

Det är inte svårt att se att våra politiker är oförmögna att se verkligheten. Allt de har att komma med är mera krav på en än mer repressiv drog politik, strängare straff och en orealistisk idé om nolltolerans.

Den svenska politiken tycks gå ut på att bekämpa narkotikan genom att döda missbrukare. Vilket är cyniskt och ondskefullt.

Den svenska drogpolitiken ”göder” den organiserade brottsligheten och gängbrottsligheten.
Politiken skapar i sin tur våld, som inte sällan drabbar oskyldiga människor och gör vårt samhälle otryggt. I Malmö har sommaren med den öppna försäljningen av framförallt cannabis, samt skjutningar och sprängningar, orsakat mycket upprördhet bland Malmöborna

Den svenska drogpolitiken gör brukarna till brottslingar. Dessa människor har inte kränkt någon annan människas fri- eller rättigheter. Vad våra politiker gör är att konstruera brott utan offer, helt i onödan.

Dessutom skapar den svenska politiken olyckliga incitament som ger oss nya, farligare och mer svårdoserade narkotiska preparat på marknaden.

Med min liberala inställning anser jag att man måste göra någonting
för att komma ur denna dåliga politik!

Mitt förslag är:
legalisera drogerna precis som i Portugal eller inför en mer liberal inställning som i Holland.
Först då kommer man att få minskat mänskligt lidande, färre dödsfall, minskad brottslighet, minskat gängvåld samt ett tryggare och mer humant samhälle

Om politikerna är smarta skulle de:
Legalisera innehav av droger för eget bruk. Det skulle innebära en rimligare livssituation för missbrukarna.  Missbrukarna skulle söka vård istället för att jagas av polisen.


Med legaliseringen av droger slår man undan benen för den kriminella försäljningen av narkotika.  Gängbråken skulle upphöra och polisens resurser skulle kunna användas till att försöka få bukt med alla bostadsinbrott istället!
Hade dagens cannabisbrukare fått möjlighet att skaffa sin cannabis på ett lagligt sätt är jag helt övertygad om att langarna hade förlorat merparten av sina kunder över en natt.

Föreslår att Malmö kommun blir ett pilotprojekt.  
Att Malmö kommun på prov bör öppna en eller flera utskänkningsställen för försäljning av cannabis och metadon.

Fördelarna är många. Vårdpersonal skulle kunna finnas på utskänkningsställen för att erbjuda råd, vård och terapi till missbrukarna. Information om riskerna skulle kunna ges till missbrukaren i samband med uthämtningen.  De missbrukare som vill sluta skulle kunna erbjudas hjälp.

Åldersgränser hade kunnat upprätthållas, kvaliteten och styrkan på cannabisen hade kunnat kontrolleras.  Men inte minst hade alla Malmös cannabisbrukare fått en laglig möjlighet att slippa stödja de kriminella som spränger granater på våra gator.

Malmö hade blivit en tryggare stad!

Det skulle innebära att man slutar göra brottslingar av människor som inte skadar någon annan.
I dagens Sverige jagas människor som har problem med narkotika av
polisen och riskerar fängelse snarare än vård.

Krimhalvöns annektering

Ett försök att beskriva konflikten och historiska fakta.

Vad är rätt och vad är fel i denna konflikt?
Jag hoppas att med denna genomgång belysa alla frågeställningar och min uppfattning
är att en lösning som tillfredsställer alla inblandade parter är nog svår att finna.

Svenska media har också ensidigt tagit ställning för Ukraina och anklagat Ryssland
för invasion/annektering av Krim. Media har inte förstått orsakerna till denna
konflikt och inte heller grävt fram fakta.

Konflikten och annekteringen av Krim av Ryssland handlar både om nationell tillhörighet, språkpolitik och om ekonomiska och politiska intressen.

Det inflammerade språkpolitiska läget har spelat en avgörande roll i konflikten.
Trots att över sjuttio procent av befolkningen på Krim är ryskspråkiga har inte ryskan status som officiellt språk.
När den nya regimen i Ukraina beslutade om en ny språklag som enbart ger ukrainskan officiell status började oron på halvön. Införandet av språklagen ledde till stora demonstrationer på Krim.
Följden blev att den ryskspråkiga majoriteten förespråkade en anslutning till Ryssland.

2010 - var 58 procent ryssar, 24 procent ukrainare och 12 procent krim-tatarer.
77 procent hade ryska som modersmål.

Men givetvis inverkade den starka ryska militära närvaron på halvön också på konflikten.
Men även historiskt sett har Krim alltid varit viktig för Ryssland på grund av sitt geografiska
läge vid Svarta havet.
Många menade också att övertagandet var att rätta till det fel som Nikita Chrusjtjov gjorde
när han överlämnade Krim till Ukraina.
Främsta anledningen var dock den folkomröstningen som genomfördes 2014 där 96%
röstade för att Krim skulle tillhöra Ryssland.

Historisk bakgrund.
Halvön Krim har kontrollerats av en rad olika länder genom århundraden.
1783 erövrade Ryssland området från Osmanska riket.
Katarina den stora förklarade Krim ryskt och anlade en flottbas i Sevastopol.
I Krimkriget, som pågick åren 1853-1856, kämpade Tsarryssland mot England,
Frankrike och det Ottomanska riket om herraväldet över handeln i östra Europa
och mindre Asien.
Krimkriget ledde till en massutvandring från halvön efter en rysk förlust.

Efter ryska revolutionen 1914 blev Krim en autonom(område med inre självstyre) del av den ryska sovjetrepubliken. Befolkningen utgjordes till stor del av muslimska
krim-tatarer.

I slutet av andra världskriget när Sovjetunionen återerövrat Krim tvångsdeporterades
de flesta krim-tatarer till Centralasien.
Stalin hade anklagat hela folkgruppen för samröre med Nazityskland.
Omkring 100 000 krim-tatarer tros ha dött av svält till följd av förflyttningarna.

1954 överlämnades Krim som en symbolisk gåva från den ryska sovjetrepubliken till den ukrainska sovjetrepubliken. Enligt vissa på grund av att Ukraina-uppväxte Nikita Chrusjtjov ville köpa lokala partibossars lojalitet.
När Krims oblast överfördes till den ukrainska sovjetrepubliken presenterades det av Nikita Chrusjtjov som en gåva till Ukraina på årsdagen 300 år efter fördraget i Perejaslav 1654,
då det kosackiska Ukraina övergick från Polen till Ryssland. Men flottbasen Sevastopol ingick inte i det administrativa Krim utan löd direkt under Moskva som militär stad.

Överlämnandet var i realiteten främst en administrativ förändring i syfte att blidka det ukrainska folket. Samtidigt innebar det att Ukraina fick ta kostnaderna för de ekonomiska problem som uppstått efter utdrivningen av krim-tatarerna.

Ryska baser på Krim
Sedan 1700-talet har Ryssland haft en flottbas i Sevastopol och under den sovjetiska tiden var den en ”stängd stad” och starkt militariserad.
När Sovjetunionen föll 1991 delade Ryssland och Ukraina på Svarta havsflottan.
1997 ingick Ryssland och Ukraina ett avtal om nyttjandet av militär- och flottbaserna på Krim. Efter den väststödda så kallade orangea revolutionen 2004 hotade dåvarande president Jusjtjenko att inte förlänga avtalet med Ryssland som skulle gå ut 2017.
Istället skulle Ukraina närma sig Nato.

När Jusjtjenko förlorade valet till Janukovitj 2010 förlängde den nya regeringen istället avtalet till 2042 mot att Ukraina gavs möjligheten att köpa gas till ett mycket fördelaktigt pris. Avtalet röstades igenom efter stormiga debatter i Ukrainas parlament.

Högeroppositionen anklagade Janukovitj-regeringen för att tysta debatten och kastade bland annat ägg och rökbomber mot ledamöter för Regionernas parti.
En av de mest högljudda motståndarna till avtalet var en viss Arsenij Jatsenjuk – numera premiärminister – som förklarade att oppositionen ämnade riva upp avtalet den dag de återtog makten.
I ett uttalande i det engelskspråkiga The Moscow Times, sade Jatsenjuk:
”det finns inga eviga politiker och inga eviga avtal”.

Ny regering i Ukraina 2014
En kupp genomfördes i Ukraina och en ny regering installerades den 22 feb 2014.
Den nya regeringen hade i praktiken ingen kontroll över Krim.
Den ukrainska flottchefen i Krim och besättningen på minst ett ukrainskt krigsfartyg och många soldater förklarat sig lojala till den autonoma republiken Krim hellre än Kiev.

Rysslands intresse och politik på hög nivå
Ryssland har givetvis krassa geopolitiska intressen i Krim och sina flottbaser på halvön.
Men främst är de militära manövrerna ett svar på USA:s och EU:s inblandning i Ukraina.
USA:s och Obamas inblandning i konflikten ses som ett indirekt hot mot Ryssland.
Enligt Ryssland är det USA och EU som är den aggressiva parten.
De har enligt Ryssland trappat upp konflikten genom att lägga sig i Ukrainas inre angelägenheter.

Den av väst uppbackade högerkuppen i Kiev är orsaken till Rysslands agerande.

Ryssland anser att den nya regeringen är illegitim och är ett resultat av utländsk inblandning.
Det är anklagelser som finner stöd även bland borgerliga experter i väst.

Ryssland menar att de agerat för att beskydda den rysktalande befolkningen på Krim och säkra de ryska baserna. Ryssland menar att det sker enligt de avtal och överenskommelser om den militära närvaron på Krim som finns med Ukraina.

Oavsett den nya ukrainska regeringens legitimitet står det klart att den är starkt ryssfientlig.
Det starkt kritiserade lagförslaget om att förbjuda det ryska språket i alla officiella sammanhang
och att ministerposter innehas av Svoboda-medlemmar - ökända för sitt Rysslandshat.
Kuppregeringen avbröt alla förhandlingar om att närma sig den ryska tullunionen och har istället vänt sig till EU och USA.

Vad värre är för Ryssland är att den nya regeringen är för en Nato-anslutning.
Det är här Krim blir viktig.

Enligt Natos föreskrifter får ett Nato-land inte upplåta militärbaser åt andra länder och avtalet skulle alltså omöjliggöra ett Nato-medlemskap innan 2042.

Förutom att den ryska närvaron hindrar ett ukrainskt Natomedlemskap är flottbasen i Sevastopol i sig avgörande för Rysslands Svarta havsflotta och för inflytandet i regionen, inklusive Mellanöstern.
Rysslands enda alternativ till Sevastopol på rysk kust är Novorossiysk vars hamn är både grundare och mindre tillgänglig.

Ryssland ser statskuppen i Kiev den 22 februari 2014 som ett stort hot mot sina militärbaser och sin närvaro på Krim är alltså inte särskilt överraskande.
Oklart är om Rysslands mål är om de vill annektera Krim för gott.
Målet kan vara att skaffa sig en stark förhandlingsutgångspunkt gentemot EU och USA
samt den nya regimen i Kiev för att försäkra sig om att baserna på Krim inte går förlorade.

Att Ryssland är en kapitalistisk stat med imperialistiska ambitioner är ställt utom allt tvivel. Men Rysslands agerande i Ukraina är inte offensivt, utan defensivt, sett i skenet av händelseförloppet i Kiev.
Ryssland har inte belägrat Krim för att erövra nya marknader eller utvidga sin politiska sfär utan för att möta det ökade hotet från Nato och USA samt statskuppen i Kiev innebar.

Rysslands agerande går helt i linje med 2010 års ryska militärdoktrin som pekade ut Natos närvaro i grannländerna som ett direkt hot mot Rysslands självständighet och intressen i regionen. Genom att besätta sina och Ukrainas militärbaser på Krim hoppas Ryssland på att ”mota Olle i grind”.

Ironiskt nog hade Ryssland knappast kunnat agera på detta sätt om det ursprungliga avtalet med Janukovitjregeringen om nyval hållits och oppositionen vunnit ett val legitimt.

Vladimir Putin är också mycket medveten om att det ryska agerandet är helt i linje med vad USA och Nato redan gjort i Jugoslavien, Irak, Libyen, Mali med flera länder.

Två fel gör dock inte ett rätt.
Ryssland bryter mot principen om utländsk inblandning i andra länders inre angelägenheter och spelar därmed ett farligt spel.

Trots det menar jag att det inte är Ryssland, utan USA, Nato och dess bundsförvanter i EU som utgör det stora hotet, som är den aggressiva parten.

Ryssland har i dagsläget inget intresse av krig som skulle riskera att leda till en konfrontation med det militärt sett betydligt starkare Nato. Dessutom skulle en konflikt äventyra exporten av gas till Europa.

EU:s och i synnerhet Tysklands storindustri är beroende av gasimport från Ryssland via Ukraina och det är därför framförallt Tyskland varit mån om att finna en lösning med Ryssland.

Tillägg:
Den 1 augusti skrev Utrikesminister Margot Wallström på DN-debatt att:

"Ryssland genom sin aggression mot Ukraina och sin illegala annektering

av Krim flagrant bryter mot de principer vi i dag högtidlighåller".

Denna korta sats av Wallström innehåller en rad lögner.

Wallström tes är att om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den till sist sanning.
Den ”illegala annekteringen” av Krim är över 200 år gammal och är
inte mer illegal än USA:s annektering av Texas!

För det andra är det en smula förbryllande att Wallström skiljer på

Rysslands "aggression mot Ukraina" och dess "illegala annektering av

Krim".
Vad jag förstår menar Wallström att den "illegala annekteringen" av Krim
inte är någon aggression mot Ukraina?

Wallström måste lära sig att ska man ljuga får man inte blinka.

Sedan undrar jag förstås vad "illegal annektering" är?
Finns det kanske legal annektering?
Undrar vad mer Krims befolkning skulle ha gjort för att

Wallström skulle kalla denna återförening av Krim med Ryssland
för laglig?

Vidare kan jag notera att svenska frivilliga nazister strider i Azovbataljonen
på Donbassidan.

Wallström borde tänka efter lite. Sveriges deltagande i Afghanistankriget
samt bombningen av Libyens lagliga regering – är det okey?

En av de berömda bröderna Marx yttrade:

"Jag har mina principer och är ni inte nöjda med dem har jag andra".

…… eller hur Margot Wallström!!!