Sveriges
kommuner står de närmaste två åren inför en av de största och
mest omvälvande utmaningarna i deras historia. Kommunerna har
aldrig tidigare stått inför, så stora utmaningar som nu.
Står vi
inför ett kommunuppror?
Staten har bokstavligen ”vältrat
över ansvaret för att ge bostad till över 100.000 människor. Det
är ett lagtvång som Staten satt mot kommunerna genom
tvångsplaceringslagen.
Att den rödgröna regeringen inte
inser eller vill inte inse, att detta inte kommer att fungera, är
anmärkningsvärt.
Den
mängd bostäder som behövs är akut, de finns inte att uppbringa
och i hela Sverige råder det ”akut” bostadsbrist och kunna
erbjuda den mängd bostäder som behövs, är en utopi.
Rika
kommuner som har kapital kommer att panikbygga några baracker, men
det är kortsiktiga lösning som kanske funkar något år. Den stora
”bomben” kommer sedan, när alla dessa kommunplacerade skall
försörjas av kommunerna efter två år.
Det
är nämligen den rödgröna regeringens egentliga plan. Att lasta
över försörjningsansvaret på kommunerna för att frisera
statsfinanserna.
Att man motiverar det med integration osv är
rent nonsens. Allt handlar om att försöka distansera sig från sin
egen totalhavererade migrationspolitik.
Frågan är akut
och den rödgröna regeringen ”tvår” sina händer:
Den
mest akuta integrationsfrågan är inte jobben, utan bostäderna.
Desperationen växer ute i kommunerna, och regeringens tvångslag är
på väg att kapsejsa.
Stefan Löfvén – du måste ge
kommunerna ett svar och det omgående:
Var skall alla
flyktingarna bo?
Stefan
– nu kan du inte gömma dig bakom massa ord –
HELA SVENSKA
FOLKET KRÄVER ETT SVAR!
Partiledardebatten
i AGENDA söndagen den 9 oktober
De
flesta inklusive mig, trodde att bostadsfrågan skulle vara den stora
frågan i debatten och man kan undra varför inte denna fråga
kom upp?
Insåg
SVT att denna fråga var för besvärlig och politikerna inte har
något svar?
Det
fanns naturligtvis ett visst intresse kring frågan om hur en
regering kommer att se ut efter valet 2018.
Vem tar vem?
Kommer Alliansen att få Sverigedemokraternas passiva stöd?
Blir det kanske en blocköverskridande regering? Kommer MP och KD att
lyckas hålla sig kvar i riksdagen och vad innebär dessa partiers
öde för regeringsfrågan?
Men
en fråga överskuggade alla andra. Den drivs av Socialdemokraterna
och media, då speciellt SVT och SR:
Kommer Alliansen att samarbeta
med SD efter valet?
Att SVT numera är totalt politiserade står
klart efter debatten.
En
hel del tid i debatten
ägnades åt behoven av få
enkla jobb, för att underlätta för nyanlända att komma i arbete.
Den frågan är nog så viktig, men den stora ”elefanten” i
rummet är bostäderna.
Eller rättare sagt: den gapande och
skriande bristen på tomma
lägenheter.
Det
vi måste inse är, att nästa
år beräknas totalt 100
200 personer med uppehållstillstånd, behöva flytta ut i
landets kommuner. Det är nästan
lika
människor som
det
bor i Eskilstuna
kommun.
Alltså
lika
många människor
som bor i hela Eskilstuna
kommun.
Kan
ni inse hur många människor det är fråga om?
Det är inte
bara bostäder som saknas utan hela infrastrukturen som
inte
har följts
upp,
med den befolkningsökning, vi har haft de senaste åren.
Var
ska alla dessa människor ta vägen i bostadsbristens Sverige? Det är
en ekvation som ingen i dag har en lösning på.
Troligen
är det
därför
ingen ledande politiker vill
prata
om saken och
att SVT plockade bort frågan.
Men
i det tysta händer desto mera. Kommunerna signalerar nu alltmer
kraftfullt att situationen är ohanterlig och att staten måste backa
från den tvingande lag som trädde i kraft i mars i år. Vi ser
konturerna av ett kommunuppror växa fram.
23
moderata kommunalråd har insett problemet men inte Stefan
Löfvén!
I ett brev till den rödgröna regeringen skriver
de:
”Som kommunalråd och
oppositionsråd arbetar vi varje dag för ett hållbart och
fungerande samhälle. Precis som för er upptar frågor om hur vi
skapar ett hållbart mottagande och effektiv integration stora delar
av vårt arbete. Under de senaste åren har vi tvingats ställa om
vår kommunala verksamhet för att på kort tid erbjuda bostäder,
ett socialt sammanhang, sysselsättning och utbildning till
nyanlända. Vi gör det eftersom vi vill ta vårt ansvar och utifrån
våra förutsättningar ta emot de som flyr undan våld och
förtryck.”
För
att överhuvudtaget få tvångslagen att fungera och inte skapa
kaos i kommunerna föreslår de 23
kommunalråden:
1. Bromsa utslussningen från asylboenden till
kommunerna. Av landets 290 kommuner uppger 250 kommuner att de har
bostadsbrist. I Stockholms län är situationen akut. Inga
tvångslagstiftningar eller goda intentioner kan ändra på faktumet
att vi inte har några lediga bostäder med två månaders varsel.
Genomsnittlig kötid 2015 var 8,2 år och bara i dagsläget står
över 550 000 personer i bostadsförmedlingens kö.
2.
Ni behöver omedelbart se
över vilka lagar och regler som behöver tas bort eller anpassas
till snabbare bostadsbyggande och ett långsiktigt hållbart
samhälle. Ledtiderna måste radikalt sänkas. Det ska inte ta mer än
två år från idé till ett nyckelfärdigt boende.
3.
Kommunerna behöver rätt
förutsättningar såsom långsiktiga planeringsförutsättningar och
möjlighet att påverka beslut som rör vår kommun. Det är inte
hållbart att vi med två månaders varsel måste förse ett visst
antal, som vi själva inte haft möjlighet att påverka, med
bostäder. Vi ber er därför avskaffa tidigare tvångslagstiftning
och förpassa de två senaste förslagen till papperskorgen.
Kommunalråden
anser de har
blivit vana vid att anpassa sig
till minskade resurser och förändrade planeringsförutsättningar,
men det finns en gräns för hur mycket kommunerna
kan anpassa sig
till. Den gränsen är nu
med ”råge”passerad.
Om ni inte lyssnar till oss och anpassar förd politik
kommer vi inte kunna leva upp till vårt lagstadgade ansvar. Vi begär
nu därför att ni inte fortsätter på inslagen väg och försöker
lagstifta bort bostadsbrist och kostnader i flyktingpolitiken.
Samarbeta istället med oss i kommunerna och förse oss med verktyg
och möjligheter. Genom minskad byråkrati, bättre
planeringsförutsättningar, regellättnader och ett tillfälligt
stopp i utslussningen från asylboenden skulle förutsättningar
skapas för fler bostäder, en bättre integration och ett
kostnadseffektivt mottagande.
Tre månader kvar
av 2016 och över 20.000 skall fördelas!
I
år skulle kommunerna ha tagit emot 21 700 nyanlända i enlighet med
den nya lagen, resten förväntats bosätta sig på egen hand.
När
det är mindre än
tre månader kvar av detta
år, står det klart att det
inte kommer att lyckas.
Arbetsförmedlingen lär mer eller
mindre ha gett upp försöken att pressa ut fler i väntan på att
Migrationsverket ska ta över uppdraget vid
årsskiftet.
Arbetsfördelningen är en myndighet som aldrig
lyckas med något uppdrag och
det är inte förvånande att de redan
”kastat”
in handsken!
Tvångslagen
är på väg att haverera!
Systemet
med
tvångsplaceringar är
redan idag
på
väg att krackelera/haverera.
Hur ska det då gå nästa år när antalet kommunplaceringar
ska öka med ytterligare 50 procent?
272
av
landets 290
kommuner har gjort klart att de har ett underskott
på bostäder för nyanlända.
Ett
moderat kommunalråd i Stockholm:
"Alla
sitter och väntar på att regeringen ska göra något. Vi befinner
oss alla i samma sjunkande båt." Att
M-kommunerna
har
gått
i bräschen för upproret mot lagen är
inte förvånande.
Den
rödgröna regeringen hantering och övervältring av kostnaderna för
tvångslagen, har fått mer än ett moderat kommunalråd att ”gå”
i taket!
Vad
kommer kommunerna att göra?
Kommunerna
sitter
och
väntar
på regeringens
nästa
drag. Att något måste göras står helt klart. Kommer regeringen
att skjuta till mer pengar eller blir
ett
alternativ att
Ylva Johansson, får
uppdraget att läxa upp kommunerna.
Ylva
med sin arrogans och ingen verklighetsförankring, kommer givetvis
att strunta i kommunernas rop på hjälp och kör på enligt
regeringens plan.
I värsta fall kommer det att innebära att
flyktingar körs till kommungränsen eller till socialkontoret och
släpps av där, utan att det finns ett ordnat mottagande.
Det
andra alternativet är att regeringen backar och försöker gå
kommunerna till mötes.
Detta innebär att flyktingarna kommer
att uppmanas att bo kvar på sina asylboenden i åratal, trots att de
har fått uppehållstillstånd. Risken är uppenbar att många kommer
att söka sig ut i kommunerna på egen hand genom att köpa falska
folkbokföringsadresser eller flytta in hos släktingar och bekanta i
redan fulla lägenheter.
Malmös
ekonomi ”skenar”
För
någon vecka
sedan
larmade Malmö om skenande kostnader
för gruppen hemlösa. Det
var en
budgetpost som har dragit iväg med
ytterligare
386 miljoner kronor.
Detta
ger en bra
försmak
av den verklighet som stundar när alltfler desperata människor
kommer att vända sig till socialkontoren för att få tak över
huvudet.
Den
nakna sanningen är oavsett vilken väg regeringen väljer, är att
utsikterna för de nyanlända är väldigt dystra. De kommer att
mötas av undermåliga och tillfälliga boendelösningar under
överskådlig tid.
Räddningen
kommer att
bli,
att man kommer att hänvisa
till vandrarhem, hotell, baracker och asylförläggningar eller till
flyttkaruseller i redan trångbodda utanförskapsområden.
En
del kommer givetvis att dra vinstlotten och få bo i en hyresrätt
eller bostadsrätt som kommunen har ordnat. Men för det stora
flertalet väntar improviserade boendelösningar som är på ungefär
samma nivå som under asyltiden.
Politikerna
med sin strutsmentalitet har skapat en ohanterlig situation. I början
av 90-talet fanns det gott om tomma lägenheter.
På bara 25 år
har dessa fyllts på med en miljon människor. Vi kommer att få se
en enorm trängsel i utanförskapsområdena och hur många dåliga,
tillfälliga lösningar som helst.
Allt medan de
ledande partierna i vill ta i bostadsfrågan!
Sveriges
migrationspolitik utan konsekvensanalys
Sverige
har de senaste åren bedrivit en migrationspolitik
helt utan någon som helst konsekvensanalys. Man har ”sopat”
alla problem under mattan och nu har verkligheten hunnit ifatt
politikerna och de står handfallna.
Att
ordna platser på asylboenden åt alla över
160.000
som kom förra hösten, var en enorm utmaning i sig.
Men det är
inget mot den enorma
utmaning
som vi nu står inför, när dessa människor ska erbjudas ett eget
boende och en början på det nya livet.
Var
är regeringens plan för allt detta? Har den en plan?
Hur
ska utanförskapsområdena kunna lyftas när tiotusentals nya
flyktingar kommer att försöka tränga sig in där?
Hur
ska integrationen lyckas när människor lever i ständig kappsäck
och stress inför morgondagen?
Hur ska vi möta den
besvikelse som många kommer att känna över de löften som de
uppfattade att Sverige ställde ut, men aldrig levde upp till?
Det
är häpnadsväckande
hur
lite det har tänkts/skrivits
kring den akuta bostadsbristen för resurssvaga grupper.
Det
är som om alla - från höger till vänster - har hoppats att
problemet försvinner, om vi inte låtsas om det och
politikerna
är
så faktaresistenta,
att
de nu lider
av
en inre kris, nu när verkligheten har hunnit ikapp dem.
Sverige
är den nya stora ”strutsfarmen.”
Det
minsta man hade kunnat begära är att regeringen skulle ha skruvat
på alla kranar den kan, såsom att förenkla privatuthyrningen och
processen kring tillfälliga bygglov.
I stället har regeringen
lagt ett omöjligt uppdrag på kommunerna.
"Varsågod,
lös det. Problemet är ert.”
Den
rödgröna regeringen måste ha ”chockats” svårt, när svaret
kommit
från
Sveriges kommuner:
"Vi löser det inte".
Med
de 23 moderata kommunalrådens brev till den rödgröna regeringen
framgår det att ett kommunalt uppror är på gång och att de vägrar
helt sonika
att finna sig i dessa pålagor från Riksdagen.
Kommunernas
inställning är att det är
Riksdagen som
får ta
hand om de
problem de skapat.
Ganska
snart
kommer en
konflikt att brisera i offentligheten.
Landshövdingen i
Stockholms län, Chris Heister, har redan tagit bladet
från munnen och sagt att huvudstaden måste ta emot färre nyanlända
nästa år.