Bilderberggruppen - är dom de hemliga "Världshärskarna"?

Ni har säkert sett detta namn någonstans och precis som jag undrat vad denna grupp är för något och vad den står för.

Bilderberg-gruppen beskrivs ibland som världens mäktigaste sammanslutning.
Den grundades 1954 och har alltid omgärdats av stor mystik då de absolut tyngsta profilerna från näringsliv och politik träffas under informella former i så kallade off the record samtal.
I klartext betyder det att här kan du säga vad du vill utan att det kommer att användas mot dig.

Just detta har också gjort att teorierna/spekulationerna kring vad som sker på mötena flödar:
en ny världsordning 
en världsregering 
en världsvaluta 
en världsarmé 
total kontroll och övervakning av världens alla medborgare.
det var här idén till euron föddes

Till de mera diffusa teorierna som handlar om att Bilderbergarna är att de styr världen bakom lyckta dörrar.

Enligt gruppen själv är ett av syftena med mötena – som sker en gång per år under stort hemlighetsmakeri – att diskutera problem som finns i Europa och Nordamerika.
Inte desto mindre står det klar att det vilar ett gigantiskt frågetecken över hur dessa privata organisationer påverkar de demokratiska organ – som regering och riksdag – där medborgare förväntar sig att besluten tas ur ett väljarperspektiv och inte enbart enligt önskemål från internationella näringslivsgiganter.

Svenska ledamöter

På listan som kommer från Infowars finns svenska representanter:
Stefan Löven (S)
Carl Bildt (M)
Anders Borg (M)
Jacob Wallenberg
Börje Ekholm (Investor)

Från Sverige har knappt tio personer varit med på de senaste tre årens möten.
Vid sidan av Jacob Wallenberg och fd utrikesminister Carl Bildt som båda är oerhört aktiva i dessa forum finns Urban Bäckström (Svenskt Näringsliv), Lars Renström (vd Alfa Laval), handelsminister Ewa Björling, biståndsminister Gunilla Carlsson samt Bonnierchefen Jonas Bonnier med på deltagarlistorna.
Carl Bildt kallas lite elakt för "Bilderberggruppens springpojke".

Synpunkter om Bilderberggruppen

Mainstream media har i över 50 år praktiserat total media blackout när det gäller Bilderberggruppen av den enkla orsaken:
Bilderberg äger media.
Journalister som har insisterat att granska Bilderberggruppen har enligt fler källor avskedats.

I artikeln ”Europas två extremhögrar” skriven av Rasmus Fleischer, doktorand i samtidshistoria vid Södertörns högskola som publicerad på Aftonbladet Kultur 9 augusti 2011.
Fleischer påstår att den s.k. Sanningsrörelsen – vars kärna är kritik av Bilderberggruppen, som det största hotet mot den civiliserade, demokratiska världen – är ”högerpopulistisk” och har ”ett stort utrymme för ohöljd antisemitism.”

För att detta resonemang ska hänga ihop, så måste alltså kritik av Bilderberg jämställas med ”antisemitism”.

Fleischer skriver vidare:
”det har utkristalliserat sig en distinkt annorlunda extremhöger som vill inkludera muslimer i en global revolt mot ”den nya världsordningen”, föreställt som ”en mer eller mindre judisk världskonspiration”.

Begreppet ”den nya världsordningen” är allmänt accepterad för att beskriva den världsregering som Bilderberg vill införa, men i Fleishers artikel nämns Bilderberg överhuvudtaget inte.

Fleischer verkar dock i sin virriga framställning jämställa Bilderberg med en ”judisk världskonspiration”, vilket dock inte är med sanningen överensstämmande.


David Rockefeller, Bilderberggruppens nestor, talar i lyriska ordalag om:
”den nya världsordningen” när ”intellektuella och banker” styr världen – och demokrati är ett passerat stadium.

Detta är kanske David Rockefellers dröm – men det är vår och världens mardröm. Om detta verkar dock Fleisher helt omedveten.


Detta verkar snarare vara den klassiska strategin för att tysta kritiker mot Bilderbergs världsaspirationer. Från 1954 när Bilderberg grundades och fram till omkring 2000, så tystades alla kritiker mot Bilderberg med anklagelsen om att de var: ”antisemiter”.


Bilderberggruppen består dock inte enbart av judar, vilket lätt kan kontrolleras mot Bilderberg fullständiga deltagarlistor från 1954 till 2011.
På Bilderbergs årliga möten samlas den globala makteliten, större delen av den amerikanska statsapparaten, cheferna för NSA, CIA, NATO och WHO, VD:ar för oljeindustrin, krigsindustrin, läkemedelsindustrin, internationell media (som deltar under heligt löfte om att inte skriva någonting om vad som diskuteras), stora delar av EU-Kommissionen och EU-rådet samt demokratisk folkvalda politiker från hela världen. Ingen insyn existerar om vad som diskuteras.


Miljöpartiets tidigare språkrör Birger Schlaug har beskrivit Bilderberggruppen som ”ett hot mot demokratin”!

Jag vill påpeka att detta inlägg inte är ett ställningstagande för eller emot utan ett försök till en så saklig redogörelse av gruppen.

Löfven vill ha bättre kontroll av myndigheter – socialisering a la DDR?

Regeringen vill nu få ett bättre grepp om styrningen av både sina egna myndigheter, kommuner och landsting.

Statskontoret har därför fått i uppdrag att reda ut hur regeringen ska bli mer framgångsrik med att driva igenom sin politik på myndighetsnivå.
Det framgår av ett nytt regeringsbeslut.

Ett av regeringens egna förslag går ut på att minska myndigheternas administration och ta bort så kallade "tidstjuvar" för att det ska bli mer plats för kärnverksamheten.

Detta gäller till exempel myndigheternas skyldigheter att lämna ut uppgifter.
Bättre chefer
När det gäller statliga myndigheter vill regeringen minska administrationen och använda medarbetarnas kompetens på ett bättre sätt - någonting som kräver kompetenta chefer.
Statskontoret ska också utreda behovet av tillit och förtroende kopplat till regeringens styrning av myndigheter.
Regeringen vill också ha ett "fördjupat underlag" av Statskontoret för hur styrningen av kommuner och landsting fungerar.
Kommunala självstyret
När det gäller just kommuner och landsting ska de kartläggas för att ge regeringen en bättre uppfattning om hur mycket man kan och får styra deras verksamhet med hänsyn till regeringsformen som fastställer grunderna för det kommunala självstyret. 
Statskontoret ska bland annat se över den styrning som sker i form av föreskrifter, överenskommelser och bemyndiganden och hur detta konkret påverkar kommuners och landstings verksamheter.
Mer ministerstyre och mindre kommunalt självstyre alltså?!

Vad gör oppositionen?

Kommer oppositionen att reagera mot förslaget – eller lägger man sig ner och ”dör”?
Dilemmat är att de måste fälla regeringen för att förslaget inte skall gå igenom!

Går förslaget igenom är det ett stort steg mot centralstyrning där kommuner och landsting kommer att påtvingas socialdemokratisk politik.

Någon som är förvånad att socialdemokraterna vill centralisera staten ännu mer?
Se på alla föredömen i världen, Sovjet, Östtyskland  och Nordkorea.
Dom skulle inte ha blivit så framgångsrika utan centralstyrning!

Vi måste ha ordning och reda – tycker Löfvén!

EU och Storbritannien

Den senaste veckan har det varit intensiva förhandlingar mellan Storbritannien och EU.

Man har förhandlat om undantag för britterna och utan att ta till överord, har det varit ett storpolitiskt relationsdrama som utspelade sig framför våra ögon.

Tankarna söker sig omedelbart till 1938 och frågan är om inte Cameron är på väg att göra en Chamberlain. Förhandla och flyga hem i triumf till engelsmän, skottar, walesare och nordirländare. Cameron likt Chamberlain viftande med ett papper och glädjestrålande berättade han att nu har vi fått till en relation och allt är frid i britternas relation med EU.

David Cameron har nu satt allt på ett kort: att britterna ska se de nya villkor Storbritannien erbjudits av EU som så pass avgörande att de övertygas om att Storbritannien måste stanna som medlem.

Av bara farten berättade Cameron att britterna får avgöra frågan i en folkomröstningen som ska hålls den 23 juni.

Folkomröstningen ska hållas om fortsatt brittiskt EU-medlemskap utifrån den uppgörelse som EU:s stats- och regeringschefer enats om.
Uppgörelsen gäller endast om britterna röstar för att stanna kvar och förutsätter samtidigt att EU-parlamentet och EU:s ministerråd därefter formellt klubbar igenom förändringarna.

Intressant är också att Cameron väljer att lägga folkomröstningen mitt under Fotbolls-EM.
Det är väl då den nationalistiska yran brukar nå sitt klimax om England går långt i turneringen. Det skulle kanske inte tala för att NEJ-sidan vinner.

Både Labour och Tories kommer driva en ja-kampanj. Men delar av Camerons egen regering vill gå ur och den brittiska pressen är inte alls imponerad av resultatet av Camerons förhandling.

Konservative Boris Johnson har haft svårt att bestämma sig, men på söndagen gav han besked. Han tycker inte att David Cameron nått tillräckligt långt i förhandlingarna om britternas roll i EU.

Johnson lämnade följande besked till journalisterna:
”Jag kommer att förespråka gå ur, eftersom jag vill ha ett bättre avtal för folket i det här landet, för att spara pengar och ta tillbaka kontroll”.

Även partikollegan Zac Goldsmith, som förväntas bli partiets kandidat till borgmästarvalet i London senare i vår kommer att gå emot sin partiledare.
Frågan är hur många det är som inte tror på Cameron? De kanske tycker att GB ändå bör överge EU?

Kort historik
Fakta: Britterna och EU

Under 1960-talet fick britterna två gånger nej från Frankrikes dåvarande president Charles de Gaulle.
Storbritannien blev medlem i det som nu heter EU från den 1 januari 1973.
Redan två år senare 1975 hölls en folkomröstning om fortsatt medlemskap.
Den var utlovad av Labour under valkampanjen 1974.
Ja-sidan vann klart med 67 procent mot 32.

Storbritannien står dock utanför Schengen-samarbetet och har även en fördragsskyddad rätt att inte behöva införa Euron som valuta.

Har EU problem?

När EU bildades var kanske den tyngsta motiveringen att det var ett fredsprojekt efter hundratals år av krig mellan Europas nationalstater.

Visionen för EU var att man skulle lägga bakom sig tidigare ofred orsakade av den starka nationalismen i Europa som under de två världskrigen lagt kontinenten i ruiner och kostat miljontals liv.

Ni som kan er historia minns säkert:
ein Volk, ein Reich, ein Führer!
Tanken med EU har varit att en gång för alla förhindra ett upprepande. Denna välgrundade tanke öppnade för det överstatliga EU-projektet.

Ett annat argument var att skapa så starka band mellan affärsintressen i Tyskland och Frankrike att ett nytt krig därmed skulle kunna undvikas.

Att EU sedan blivit en mastodont med så diametralt olika förutsättningar mellan de länder som nu ingår är ett fatalt misstag.

I längden tror jag inte EU överlever i sin nuvarande form. Kanske ett inre och ett yttre är en möjlighet. Nationalstaten är det som förenar människor i de olika länderna, inte EU.

Om det senaste året har visat någonting, är det att EU inte kan reformera sig själv.
Flyktingkrisen har visat att EU är alltför trångsynt, dogmatiskt och orubbligt för att någonsin ge David Cameron en bra avtal.

En intressant fråga såg jag för någon tid sedan på nätet:
"Om nu EU är ett fredsprojekt - varför har Ryssland inte tillfrågats om de vill bli medlemmar i EU. En bra förklaring är kanske att amerikanerna genom påtryckningar sett till att denna inbjudan till Ryssland aldrig har framförts".

Britternas kritik mot EU har varit att EU i sin nuvarande form har spelat ut sin roll.
EU har förvandlats till ett monster av växande byråkrati och detaljregleringar, helt klart med målsättningen att skapa en federation.

Britterna anser att EU måste reformeras och hårdbantas. Det som skulle finnas kvar var ett samarbete kring handel och försvar.

Nu har EU utvecklats till en penningslukande, odemokratisk koloss som sätter den nationella självbestämmandet ur spel.
Bara en sådan sak att man två gånger om året flyttar verksamheten från Bryssel till Strasbourg som kostar 2 miljarder.

Vi talar trots alltså om en internationell organisation som lyckats vända en migrations kris till en global tragedi genom enorm inkompetens och flera urusla misslyckanden med att nå fram till någon form av överenskommelse.

Hur sannolikt är det att EU kan förvandlas till en effektiv organisation som tar tag i alla problem och få fram något som gagnar alla stater i EU?
Många i Storbritannien anser att sannolikheten är liten.

Många är ytterst förvånade över att den brittiska premiärministern frivilligt har målat in sig i ett hörn med att presentera ett så dåligt resultat i förhandlingarna med EU.

För Cameron är en papyrusseger inget värt om britterna lämnar EU.

Politiker se till att satsa på framtidens kärnkraft

GenIV reaktorer

Det går att säkra framtida tillgång av fossilfri baskraft för elektricitet och uppvärmning med ny teknik. Nästa generation kärnkraft ger oss hållbar, tillgänglig energi som inte belastar miljö och klimat.

Än så länge är Sverige nästan oberoende av andra länder vad gäller import av energi för uppvärmning och elektricitet. Men den senaste vintern visade att Sveriges elförsörjning inte räcker till när vi får en längre köldknäpp.

Senast år 2020 står Sverige med endast sex stycken kärnkraftverk i drift. För att vara säkra på tillgång till uppvärmning och elektricitet kommer vi att behöva lita på väderberoende subventionerade energikällor som vindkraft och solenergi.
Tyskland har fått kalla fötter i sin ”Energiewende” och sedan 2013 byggs det 29 stycken nya kolkraftverk som ska ersätta kärnkraften som baskraft.
Kol är som bekant inte den klimatsmartaste energikällan.


Sveriges politiker behöver tänka ett steg längre. Vi behöver tänka på en hållbar och tillförlitlig framtid där vi inte behöver oroa oss för framtida generationer, för klimathot och för att vi alltid har tillräckligt med energi för våra behov.


Det finns stort hopp om att säkra framtida tillgång av fossilfri baskraft för elektricitet och uppvärmning i perspektiv av hållbarhet, tillgänglighet, miljö och klimat.
Det är med fjärde generationens kärnkraft, GenIV.


Fördelar med GenIV är:

Kan drivas med flytande metall som kylmedium. Om detta kylmedium är bly fungerar det också som en isolator, det absorberar i princip alla radioaktiva substanser vid en eventuell allvarlig olycka.

Befintligt radioaktivt kärnbränsleavfall kan återanvändas mellan 25 och 50 gånger. Detta kommer att resultera i ett slutligt kärnbränsleavfall som endast behöver lagras mellan 500 till 1000 år.

Att jämföra med de cirka 100 000 år som dagens avfall behöver lagras.

Genom att ta GenIV reaktorer i drift redan i dag bereder vi vägen för framtida generationer människor att leva och verka i en mindre farlig värld och samtidigt i en klimatsmart värld med tillförlitlig tillgång till elektricitet och kraft åt industri och hushåll, inklusive uppvärmning.

Ett GenIV kärnkraftverk kan såväl byggas i mycket små enheter, typ 3 MWe, som i stora, typ 1200 MWe. Detta betyder att de i princip kan tillgodose behovet av energi på de allra flesta plaster i hela världen utan att ta mycket mark i anspråk.

Ett GenIV kärnkraftverk kan också grävas ned under jord så att man endast har den konventionella turbin-, generator- och kondensoranläggningen ovan jord.

GenIV är en mycket säker anläggning med inbyggd passiv säkerhet om man väljer t ex flytande bly som kylmedium.

I dag finns det kärnbränsleavfall som kan återanvändas i upp till 5000 år utan att nytt uran behöver brytas. GenIV kärnkraft torde i ett tidsperspektiv av mellan 5000 och 10 000 år kunna sägas vara en förnybar energikälla.

En satsning på en hållbar, klimatsmart och tillförlitlig energikälla som GenIV kärnkraft kan medföra att den tunga industrin finner det värt att stanna kvar inom landets gränser.

Potential skulle finnas att den tunga industrin till och med finner det lönsamt att växa igen och därmed bryta trenden, som hittills i Sverige har varit att gå mot ett renodlat utvecklings-, kunskaps- och tjänstesamhälle.
Med en växande tung industri skulle Sverige kunna skapa bredd på arbetsmarknaden, det största flertalet människor skulle hitta ett jobb som passar dem och arbetslösheten skulle, om inte elimineras så i alla fall minimeras.
Så vad väntar vi på?

Tekniken är hållbar och klimatsmart. Vi skapar en säkrare framtid för våra efterföljande generationer av medmänniskor på Jorden. Denna teknik kommer att attrahera många yngre ingenjörer samt generera många arbetstillfällen inom energisektorn och som spin-off även utanför energisektorn.
Sverige kommer också att förbli oberoende av andra länders energiproduktion vad gäller tillgång till elektricitet och uppvärmning.

Är fred i sikte för Syrien?

Förhandlingar om Syriens blodiga väpnade konflikt hölls i München för någon vecka sedan.

Samtalen hölls under överinseende av 17-medlem International Syrien Support Group.

Gruppen omfattar USA och dess regionala allierade, Saudiarabien, Turkiet och Qatar. De deltar i kriget för att få ett regimskifte i Syrien som är den ena parten.
Den andra parten är Ryssland och Iran som är allierade med presidenten Bashar al-Assads regering.

Washington krävde en omedelbar vapenvila och stopp för ryska flyganfall i Syrien. USA, och reaktionära arabmonarkier och regimen i Turkiet, fruktar att utan ett stopp för striderna, kan islamistiska milis som de har stött, finansierat och beväpnat i nästan fem års tid kommer att lida ett stort nederlag.
Samtalen hålls mot den bakgrund av den regeringsoffensiv, med stöd av ryska flyganfall, för att bekämpa väststödda ”rebeller” i östra delen av Aleppo.

Vapenvila eller …?
En överenskommelse har nåtts om en vapenvila ”inom en vecka”.
Avtalet innebär dock att fortsatta strider kan ske mot Daesh/ISIS och al-Nusra.
Nu kan det humanitärt bistånd flöda fritt in i stridszonen.
Men alla de underliggande konflikterna förblir olösta, och både amerikanska och ryska militära operationer fortsätter.
I början av München-samtalen kom Kerry vid en intervju med Washington Posts kolumnist David Ignatius med ett tydligt hot:
”Vad vi gör är att testa Rysslands och Irans allvar” - ”och om de inte är allvarligt, så har vi en plan B …”


Plan B
Denna plan innebär en kraftig upptrappning av det amerikanska militära ingripandet i Syrien, som då utförs under förevändning av att bekämpa Daesh/ISIS - som man hjälpt till att stödja tillsammans med allierade för att störta Assad regeringen. Saudiarabien och Qatar har också diskuterat en ”Plan B” som innebär deltagande i direkt militär intervention för att skydda ”rebellerna” som de stödjer.

Saudi-ägda nyhetsgruppen al-Arabiya har citerat tjänstemän i Riyadh som bekräftat detta som skulle utgöra en provokativ fientlig invasion.

Rysslands premiärminister Dmitrij Medvedev uttalade för den tyska dagstidningen Handelsblatt följande:
”Amerikanerna och våra arabiska partner måste noga fundera på detta om de vill ha ett permanent krig? Alla sidor måste tvingas till förhandlingsbordet i stället för att tända gnistor i ett nytt världskrig”.

När man lyssnar till Medvedevs ordval inser man att de var väl övertänkta.

En militär intervention för att rädda al-Qaidas syriska gren al-Nusra – den ledande kraften på marken i Aleppo-provinsen, kan snabbt medföra att USA och dess allierade kommer i strid med Ryssland, dvs. en väpnad konfrontation mellan världens två största kärnvapenmakter.
 
Amerikanska tjänstemän har nyligen talat om att skapa en ”humanitär korridor” till Aleppo och andra rebellområden som belägras av regeringsstyrkor.

Förmodligen är denna ”korridor” tänkt att ersätta den huvudsakliga försörjningsvägen för ”rebeller” från Turkiet och som stört CIA:s beväpning av ”rebeller” med lager från Libyen, Gulfstater mm, vilken skurits bort av regeringens offensiv.
En sådan korridor skulle kräva en militär styrka för att skydda den och kräva en ”flygförbudszon”, vilket innebär en konfrontation inte bara med syriska regeringsstyrkor, men också med ryska stridsflygplan.

NATO-landet Turkiet har blockerat gränsen för syriska flyktingar i syfte att skapa maximal kris så att landet kan fullfölja sina egna strategiska mål.
Turkarnas mål som omfattar inte bara regimskifte i Damaskus, men även blodigt undertryckandet av den kurdiska minoriteten på båda sidor om gränsen.

Obama-administrationen har inte varnat det amerikanska folket för att man inleder en politik i Syrien som kan ställa USA mot den ryska militären och som har potential att utlösa en global katastrof.

Vad Obama inte inser att det inte finns något folkligt stöd för USA:s militära ingripande i Syrien. Interventionen har falskt presenterats som ”humanitet” med hjälp av en hel kotteri av vänsterorganisationer som har specialiserat sig på att porträttera en blodig sekteristisk kampanj av CIA-stödd islamistisk milis som en ”syriska revolution”.



Omfattningen av katastrofen i Syrien
I en studie har den aktualiseras av Syrian Center for Policy Research.
De fann att 11,5 procent av befolkningen i Syrien antingen har dödats eller skadats som ett resultat av den väpnade konflikten.
Medellivslängden har rasat från 70,5 år 2010 till uppskattningsvis 55,4 år 2015. Arbetslösheten hade stigit från 14,9 procent 2011 till 52,9 procent i slutet av 2015, och 85,2 procent av befolkningen bedömdes vara fattiga.


Obama-administrationen har alltså tillfogat Syrien ett krig som är precis lika dödligt som Bushadministrationens krig mot Irak.
Det syriska folket är offer för ett USA-iscensatt krig som drivs av den globala strategin att ändra ekonomiska tillbakagångar genom användning av hot om militär styrka.
Washington ville ha ett regimskifte i Syrien för att försvaga landets två viktiga allierade Ryssland och Iran.
Men kanske det viktigaste - befästa kontrollen över de stora energiresurserna i Mellanöstern.

Hotet om världskrig baseras inte på möjligheten att amerikanska och ryska stridsflygplan möts i luftrummet över Syrien, men genom krigets inriktning på regimskifte och de bredare strategiska målen.
Detta tar sig uttryck i NATOs ökade militära inringning av Ryssland och den alltmer provocerande antikinesiska politiken som förs av Pentagon i Sydkinesiska havet.

USA:s strävan efter global hegemoni baseras på Wolfowitz-doktrinen http://sv.metapedia.org/wiki/Wolfowitzdoktrinen som läckte ut 1992.

Kärnan är att USA ska ha det övergripande målet att hindra att någon likvärdig supermakt att uppstå. Denna ”grand strategi” har lett till oupphörliga amerikanska anfallskrig som tex i Irak och Libyen.