Sverige 14 dagar innan jul 2019!

Att ta del av nyhetsskörden en vanlig vecka i Sverige december 2019, är ofta en mycket bisarr upplevelse. Foliehatten upplever verkligen, att MSM och SVT vridits än mer åt vänster och ömmar för mångkulturen i och med SD:s uppgång och M:s mer kritiska linje. Man rapporterar om mord, rån och nedskärningar i välfärden, men nej, ingen återkoppling till orsak och verkan. Det är 100 % ensidig vinkling, trots att det bara gillas av fåtal läsare. Det är nu så uppenbart att MSM och SVT helt och hållet är propagandakanaler för regeringen och dess mångkulturprojektet.

 

I vilket annat land kan man få se dessa händelser?

Vapen stjäls och tavlor för en halv miljon försvinner från Rosenbad.
Sjukhus går upp i stabsläge på grund av uteblivna leveranser av sjukvårdsmateriel.
Skatteverket har delat ut drygt 900 000 samordningsnummer till personer som inte är folkbokförda i landet, varav närmare hälften inte har kunnat styrka sin identitet.
Över 100 personer är skrivna på en adress i Stockholm.
Iraks försvarsminister visar sig vara svensk medborgare och misstänkt för grovt bidragsbrott mot Försäkringskassan.

Hedi Fried anklagar Ulf Kristersson, för att han har svikit sitt löfte till henne om samarbete med SD.

Foliehatten undrar vad Bonniers olycksalige Peter W ska ta sig till när Hedi Fried väl går ur tiden? Eftersom just Hedi Fried verkar vara den enda ”bojen” till hands, är det knappast troligt att Bonniers olycksalige Peter ska lyckas vaska fram något äkta nazioffer att bära fram för beskådan och bävan.
När allt kommer omkring var inte den arma Fried något offer för stöveltrampande germanska nazister, tvärt om, det tycks inte ha gått någon nöd på henne alls, där i den trygga medelklassuppväxten i det inte alltför naziförtjusta Ungern. Lärarinna utbildade hon sig till, examen avlades 1943, och när stöveltrampandet trampade upp vägen mot Förintelsen var lilla Hedi blott ett litet barn på betryggande avstånd från de mest hängivet trampande. Men det är klart, för galningar som inte ser skillnad på Åkesson och Hitler, är inget för långsökt. Ändamålet helgar förvisso medlen men det finns trots allt en mikroskopisk risk att någon s.k. journalist tittar in på Hedi Frieds egen hemsida och konstaterar vad hon själv skriver där om sin bakgrund, en bakgrund som alltså inte innefattar utrotningsläger utan lärarseminarium.

Äntligen skulle Foliehatten vilja säga, vi har nu kommit så långt, att det som nu blottläggs, är frukten av en långvarig grov politisk vanskötsel av landet på alla centrala områden. Att det har fått många väljare att misstro det politiska etablissemanget, är inte så konstigt.

I skolan skulle det behövas anställas som aldrig förr, men det finns ett litet problem. Det invandrade befolkningssegmentet konsumerar så enormt mycket resurser, att pengarna börjar tryta så pass, att lärarfacken befarar varsel och uppsägningar av redan anställda lärare. Tråkigt nog verkar inte heller utbildningssektorn kunna bereda utrymme för anställning av analfabeter, höga löner framöver är bara att glömma.

Omni: ”Behovet av nya lärare räknas i tiotusental. Men på de största lärarutbildningarna har nybörjarna blivit färre. Samtidigt befarar lärarfacken att kommunernas besparingar kan leda till att lärare varslas.”

Inför PISA-undersökningen lyckades vänstern sminka upp ”griskadavret” så pass, att svensk skola slapp absolut bottenplacering genom att helt enkelt undanta de allra skralaste 11 % elever från granskning. Tråkigt nog fungerar det inte så, att dessa 11 % undantas från kostnadskrävande aktiviteter inom det pedagogikindustriella komplexet. Dessvärre är det inte precis nålpengar de där 11 hopplösa % snaskar i sig resurser för.

Den mycket vettige moderaten Henrik Sundström har gjort några intressanta beräkningar kring den kommunala likviditetsproblematiken i massinvandringens spår. Inte helt oväntat drar han andra slutsatser än Sandro Scocco(vill ha en fördubbling av invandrare). Enligt Sundström beror kommunernas ekonomiska problem på att skattebasen förtunnats svårt av massinvandrade lågproduktiva personer. Kommunernas skatteintäkter kommer så gott som uteslutande från skatt på arbete, blir det inte mycket till skattebas med hejdlös påfyllnad av livslånga bidragstagare. Sundström och Scocco har samma synpunkt om skattekraften, men Scocco ser svensk oginhet och rasism som grundproblemet, medan Sundström ser färdighetsbrister hos de invandrade. Enligt Sundström är det inte de massinvandrade oanställningsbara som utgör det största problemet för kommunernas ekonomi, det stora slukhålet är barnen de har med sig och de barn de fortsätter att föda fram, när de väl kommit hit.

Kan Sverige lära något av hur britterna behandla oönskade personer? Studerar man äldre brittisk litteratur från 1800 talet så ser man den klara tendensen att man vill exportera sina problem till kolonierna. Irländska hästtjuvar skickas till Australien. Om en bättre bemedlad familj hade något problembarn i släkten, så var lösningen ofta, att skicka dem till kolonierna, så kanske det blir folk av dem. De fick resan betald och lite startkapital och så var släkten av med problemet. Det blev kanske anständigt folk av dem, när de fick konfronteras med livets hårda skola. En ny regering kan först börja med skicka tillbaka invandrare som begår brott. Kan Danmark dra in medborgarskap och skicka tillbaka brottslingar till, kan vi också göra det!

Anden är ute ur flaskan och kommer inte krypa in igen, oavsett hur sockrad medicin Scocco style eller vansinnes hot från Bonniers olycksalige Peter W eller ens autistiska utbrott från messianska barn som erbjuds.

Massinvandring av vidskepliga kulturfrämlingar är inte längre en produkt som går att sälja in som behövlig, oavsett vad för knep som tas till. Vi vill inte ha det börjar faktiskt framstå som ett fullt tillräckligt argument mot mångkultur, integration och massmigration. När den riktigt sura karamellen att enbart det pedagogiska pysslandet, med högst måttligt resultat - med den nyaste invandrarbefolkningen varje år kostar dubbelt så mycket som totalförsörjningen av hela bidragsproletariatet väl fått igång allmänhetens salivproduktion kan det snabbt börja hända grejer på återvandringsområdet. Avkrävs svensken dessutom Isaksoffer av de egna barnen på mångkulturens altare för att blidka den gammaltestamentliga gudens samtida uttolkare, kan det bli åka av.

När det gäller menaiterna så finns ju naturligtvis aspekten att om du har några söner som ska ta hand om dig på ålderns höst, så måste du välja någon som ska åka. Och om du måste välja, så behåller du naturligtvis den bäste hemma, för att ta hand om dig. Det blir sannolikt ofta den sämste ungen i kullen som man skickar iväg. Den som kanske är asocial och skapar problem eller annars har begåvningsproblem.

 

De som inte klarar familjebildningen och att skaffa sig en försörjning i Afrika eller Mellanöstern hamnar först på bykrogen, sedan på gatorna i huvudstaden och sedan hakar de på någon karavan till Europa. Vi ser afrikanska luffare i 40-50-årsåldern på gatorna i Stockholm, där de hasar omkring i sina Adidasbyxor någonstans på vägen mellan härbärget, Frälsningsarmén och socialbyrån. Det är mycket problematiska personer som söker sig till Tyskland och Sverige.

Många kommer till Sverige via Örseundsbron till Malmö som är känt för sina generösa bidrag/regler för folk som kommer -asylsökande eller inte - eller bara vill ha mat för dagen. Två våldsdåd i Malmö sista tiden sticker ut. En psyksjuk lettländare som slog ihjäl en katt i Västra Hamnen och en psyksjuk arab som höll på att slå ihjäl en kurdisk kvinna med en planka på en busshållplats. Sverige har tagit emot stora mängder udda existenser som haft problem redan i sina hemländer. Här finns många nyanlända afghaner. Att SD växer beror mycket på att folk drar slutsatser av vad de ser. Den som håller ögonen öppna kan se mycket. Endast den ”Stora Hemvandringen”, kommer att rädda den svenska nationen.

Sedan år 2000 har antalet utrikes födda i Sverige ganska exakt fördubblats - från en miljon till drygt två miljoner (19,1 procent av befolkningen år 2018). Det är en dramatisk demografisk förändring i ett tidigare relativt homogent land. Många väljare uppfattar av allt att döma att de varken har gett sitt samtycke till detta politiska projekt eller blivit korrekt informerade om de samhälleliga konsekvenserna.

Hur rensar vi då upp efter den perfekta stormen och det oheliga äktenskapet? JÖK-en har ett stort grundläggande problem. Regeringen har som enda målsättning att ställa sig emot ett folkvalt parti, lierat med två stödhjul C och L. Varför skulle partierna utanför JÖK-en vilja hjälpa regeringen? Samtidigt finns det absolut ingenting som driver regeringen framåt. Löfven påstår sig vilja driva igenom ett ekonomiskt krispaket till kommunerna tillsammans med en nyliberal och en rödhårig vansinnig Ayn Rand-häxa och ett gäng gröna haschtomtar som vill öppna gränserna. Vem tror på det egentligen? Hur undviker vi nya DÖ och JÖK som bara förlamar och cementerar en förvirrad tillvaro?

 

Kamrat Sjöstedt har nu slagit en spik i JÖKen och hotar med flera spikar. Kamraten sa att det kommer mer saker som man tänker utmana regeringen kring. V har tidigare sagt, att man vill städa upp reglerna kring arbetskraftsinvandringen vilket det också finns en riksdagsmajoritet för (samtidigt som JÖK-en är emot). Det skulle vara ett bra tillfälle för V, att över en natt göra sig mycket politiskt relevanta. Hur många fler spikar och reträtter tål JÖKen, innan den spricker?

Foliehatten tror och hoppas att högeroppositionen nu börjar lägga örat mot rälsen och höra/känna av stämningen runt omkring i landet. Frustrationen växer närmast i kubik över JÖKens slapphänthet och han tror många kommer bli förvånade över, hur mycket det finns att hämta av folk som fått nog för länge sen. Frågan är om inte JÖKen sjunger på sista versen.
Sverige i ett nötskal 14 dagar innan jul!