Varför står antisemitism så högt på den politiska agendan?

Varför handlar svensk eller EU politik enbart om synen på antisemitism eller finns det inte andra viktigare frågor för befolkningen i Europa? Frågan om antisemitism i Europa eller Sverige ligger inte ens med på topp 100 - listan över viktiga problem i dagsläget. Hatet mellan sunni och shia är ett betydligt större problem, när det gäller att skapa djävulskap i Sverige.

Läser man svensk och internationell MSM verkar den viktigaste frågan fortfarande vara, just antisemitismen. Givetvis en ren slump eller …? Man undrar lite när detta marginalproblem blir så uttjatat, att ingen längre bryr sig? Är det kanske redan så bland allmänheten?

I Sverige är just sossarna helt groteska, när de smetar anti-semitism på andra, eftersom de har en gedigen historia med öppet antisemitiska företrädare som Ilmar Repaluu i Malmö. Stefan Löfven säger att M nu löper antisemiters och rasisters ärenden. Men bakom retoriken låter han samtidigt med sin passivitet tömma Malmö på judar och på så sätt löpa religiösa fascisters ärenden. S i Malmö är idag marinerat i antisemitiska övertygelser och religiöst fascistiska sympatier.

 

Johan Westerholm skrev på Ledarsidorna den 10 december, om att Stefan Löfvens politik riskerar att förvandla Malmö till en judefri zon lagom till valet 2026. Han ville för att klargöra skillnaden mellan antisemitism och antisionism använda ett citat från Expos Jonathan Leman, 20120719. Han definierar och förklarar den form av antisemitiska SSU Malmö sprider:
Leman: ”Sionism kan innebära allt ifrån en strävan efter fred och samexistens och palestinskt självbestämmande till högerextremism och expansiv bosättarpolitik. Att beskriva sionismen som en monolitisk ”rasistisk och extremistisk” rörelse och peka ut och demonisera ”sionister” innebär att man legitimerar en fientlighet mot den absoluta majoriteten av världens judar. Man försöker dessutom göra det utifrån en förment antirasistisk hållning. Förstår man inte funktionen av ordet sionism i antisemitisk retorik kan man omöjligen motverka vår tids antisemitism.”

Foliehatten anser att den som uttrycker sig generellt fientligt mot judisk nationalism, hatar judar. Att dra all etnonationalism över en kam, är hat mot den etniska gruppen. Hat mot nationalismen är hat mot nationen. Onyanserad kritik av och fientlighet mot svensk nationalism, är hat mot svenskar.

Det är märkligt att snart varje fråga landar i huruvida personer eller partier är antisemiter eller inte. Inte bara i Sverige utan också i andra västliga länder. Dagens mest aktuella exempel är om Corbyn i UK. Antisemitismanklagelserna mot Corbyn började när han uttalade tveksamhet mot den nya föreslagna arbetsdefinitionen mot antisemitism. Den är som bekant väldigt omfattande och skulle innebära, att i princip all kritik mot Israel för bl.a. deras hantering av palestinierna, är att betrakta som antisemitism. Man vill använda detta tydligen fruktade politiska vapen för egna syften.

"Antisemitismen"är en framväxande tvärpolitisk konsensus, visar det sig och det är lite av en generationsfråga, en fråga om att hänga med i informationssamhället. Det är en hundvissla för varje autentisk systemkritik mot rådande maktordning. Om du är tillräckligt principfast för internationell solidaritet, mänskliga rättigheter och rivna gränser, är du antisemit i egenskap av anti-Israel. Krigsmotståndare till de eviga krigen och interventionerna i den muslimska världen pådrivna av neoliberalerna? Mot kapitalismens rovdrift och spekulationsbubblor på Wall Street? Mot lobbyister som köper politiker? Mot porrindustrin? Medias och Silicon Valleys kontroll av det offentliga samtalet? Hollywood, SJWs, transsexuella som vill få sina pungar vaxade på skönhetssalongen? Alltsammans antisemitism. Om du faktiskt vill se representation för olika grupper i någorlunda proportion, om du vill ha yttrandefrihet och verkligen tar ut det postmoderna avståndet till tvingande metanarrativ.

Ron Unz har valt att lyfta fram en lång väl underbyggd artikel som visar att det var den judiska lobbyn i USA som fick USA, att stanna i Syrien. Orsaken till det var att Israel tjänade grova pengar på handeln med olja från området. Ron pekar på en mycket intressant uppgift, det var IS som vaktade pipe-lines, för att detta skulle kunna fortsätta. Många inblandade och mycket invecklat. Dokument från Wikileaks stödjer detta. Man förundras aldrig över sakernas tillstånd, när det är pengar som är inblandade. Märkliga konstellationer avslöjas.

The International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA)  definition av antisemitisk är lika hopplöst vid och vag som Henrik Bachners ständigt citerade utläggningar i "Återkomsten." Bachner saknar helt enkelt en tydligt avgränsad operativ definition av vad antisemitism är, och både han och IHRA utgår i stort sett från att AS kan vara ungefär vad som helst som en krets av judar tycker "liknar" något som tidigare kallats antisemitism.Det här är nästan ett slags cirkeldefinitioner, men de lutar sig mot en halvuttalad uppfattning att judarna är de enda som har rätt att hävda en egen åsikt om ifall X är antisemitism - "de äger frågan". Jämför med samma tanke tillämpad på "kommunisthat" - endast kommunister har rätt att hävda en egen åsikt i fråga om vad som är oresonlig antikommunism, kommunisthat versus vad som istället vore legitim kritik mot kommunismen. Ingen skulle idag köpa en sådan idé.

Visst existerar det antisemitism i Sverige, personer som inte lyckas hålla isär kritik av Israel från antaganden om personer med judisk börd. Som bekant är det inte sällan personer från Mellanöstern som givetvis hatar Israel och som (felaktigt, för övrigt) antar att en rabbin stödjer ockupationen av Västbanken och är en sorts soldat i kriget. Men alarmism och överord från "antisemitismjägarna" riskerar bara att slå tillbaks mot svenska judar. När Simon Wiesenthal Center avrådde judar från att åka till Malmö var det antagligen ett slags visselblåsning, man målade upp bilden av något liknande Kristallnatten i Malmö, för att myndigheterna skulle ta itu med antisemitism bland araber i Malmö. Men ingen menade på allvar att det skulle vara förenat med fara för judar att besöka Malmö.  En del verkar ha ett intresse i att underblåsa konflikten Israel/Palestina och i princip tvångsrekrytera judar i världen till sionismen. Som Netanyahu, när han säger att alla judar borde flytta till Israel.Göran Rosenberg får framföra i Uppdrag Gransknings program, att den expanderande användningen av "antisemitism" urvattnar begreppet. Programmet ger Simon Wiesenthal Center och dess bisarra lista över "The top ten Antisemitic Incidents år så-och-så" en välförtjänt smocka. Det ligger nära till hands att undra, om Uppdrag Gransknings program kommer att hamna på listan över The top ten Antisemitic Incidents 2019? 

Uppdrag Granskning vidhåller, att Simon Wiesenthal Center har ett suspekt inflytande över över Donald Trump och organisationen avfärdas av Göran Rosenberg som en "högergrupp".
Utöver Simon Wiesenthal Center så är det sjukhusledningen på Karolinska som är i skottgluggen. Sjukhusdirektören vägrar att låta sig intervjuas utan i stället blir det sjukhusets direktör för HR, som får det otacksamma uppdraget att försvara sjukhusets handlande. Det moderata regionrådet Irene Svenonius gör även hon en slät figur. Media (Aftonbladet, SvD, Dagens Medicin m.m.) framstår inte heller i en positiv dager.
Avslutningsvis intervjuas rabbinen Abraham Cooper och han gör inte ngt positivt intryck utan framstår som arrogant och hal som en ål.
Det verkar som vi möjligen bevittnar någon slags omorientering där judiska organisationer inte längre är sakrosankta i samma utsträckning. T.o.m. Svenska Kommittén mot Antisemitism får en liten släng av sleven.

IHRA spände bågen för hårt denna gång och åkte på däng i SVT:
"Den amerikanske rabbinen Abraham Cooper satte press på Karolinskas sjukhusledning och regionrådet i Stockholm för att få bort den anklagade överläkaren Inti Peredo. Utredningen, som inte fann belägg för antisemitiska trakasserier från Peredo, kallade han för ”ett slag i ansiktet på varje jude”. Nu berättar han för Uppdrag granskning att han aldrig läst rapporten."Detta är faktiskt något väldigt stort som hänt. Skamkulturen inom MSM som fungerat så fantastiskt bra, under många år ifrågasätts av Public Service. Helt plötsligt biter inte anklagelser om antisemitism. Det kraftfullaste tabuvapnet som funnits i medierna är desarmerat. Snart kommer också andra tabun att kunna ifrågasättas också i MSM. Mediekejsaren är naken. Man undra vad som hänt bakom kulisserna.