En poliskår i upplösning eller ….?

I en intervju i DN förra året gör sft rikspolischefen Mats Löfving sitt bästa för att sprida lugn. Löfving har problem med att bortförklara kritiken mot polisreformen. Löfving: ”Det är inte alls illa ställt! Vid utgången av 2016 ska jag kunna sitta här ganska självsäker och säga vad var det jag sa?"
Vilken värld lever denna Löfving i? Givetvis tillsammans med den totalt odugliga Dan Eliasson som förstört den svenska polisen!
Midsommarhelgen står för dörren. Det är den 21 juni 2017. På en presskonferens går rikspolischefen Dan Eliasson, ut med en dramatisk vädjan till andra samhällsaktörer: "Hjälp oss, hjälp oss".

Vi skriver augusti 2017 och polisen har problem!
Kritikerna har säkert fått vatten på sin kvarn - vad var det vi sa?

Faktum är att:
att svenska polisen löser färre brott än någon annan polismyndighet i den industrialiserade världen.
att svenska polisen nästan inte utreder brott mot person längre.
att svenska polisen tar flera timmar på sig att ta sig till stora delar av landet vid en akutsituation, samt flera dagar vid mindre akuta fall.

att svenska polisen har slutat upprätthålla lag och ordning i många bostadsområden, utan låter kriminella styra dem fritt.
Detta var bara ett litet axplock på vad polisen inte klar av, listan kan bli hur lång som helst!

Självfallet är det en högerkonspiration att man utmålar allt det som något negativt.
Att vi befinner oss i ett svårt läge ur ett rättsstatligt perspektiv torde te sig utom allt rimligt tvivel, vad det beror på är kanske inte lika enkelt.
Kan det bero på polisen nya toppstyrda organisation som gör den ineffektiv?

Polisyrket har idag ingen respekt med sig, angrepp på uniformer är otroligt mycket vanligare idag än för 20 år sedan, det är ett angrepp på demokratin i sig.

Sveriges polis är anpassad efter ett tryggt och välmående folkhems Sverige, inte dagens mångkulturella land med enorma klasskillnader. Man har helt enkelt förändrat landets demografi, kultur och säkerhet, utan att myndigheter har anpassats för den nya situationen. Polisen själva säger att man inte har tid med vardagsbrott - stölder, våldtäkter, misshandel, hot, etc, resurserna går till rekordnivåer i mord och mordutredningar. Var det 1000% ökning av sexualbrott mellan 2016 och 2015? Anmälnings benägenhetsökning eller import av alternativ sexualsyn?

En undersökning bland polisens anställda har just visat att endast 14 procent anser att reformen hittills bidragit till att polisen kommit närmare medborgarna – ett huvudsyfte med omorganisationen. Bland poliser i yttre tjänst är siffran ännu lägre, 6 procent.

Om vi börjar med att undersöka medias rapportering om poliskrisen. En vanlig svensk medborgare med ett minne som en ”höna” kanske tror att poliskrisen utbröt när de rödgröna tog över och utsåg Dan Eliasson som rikspolischef.

 

Därför att det finns ingen "kris" i den mening som de flesta uppfattar ordet som. Det är fråga om medietunga personer och starkt fackförbund, polisförbundet som propagerar för sin sak.
Över 6000 poliser jobbar varken med uniformerad IG eller kriminalutredningar utan är rena byråkrater. Där har du "krisen", en övertung statlig byråkrati som tillåtits att sjunka ner i träsket.
En annan sak: 95 % av alla anmälda brott är lokalt anknutna. Det är där polisen borde ligga organisationsmässigt, inte på central statlig nivå som en jättebyråkrati med låg effektivitet och resursslukande.

Nu när vi gått igenom medias bevakning av "poliskrisen" kan vi fortsätta med nästa och titta polistätheten. Nu börjar det bli riktigt intressant!
Det är ett mått på hur många poliser Sverige har per 100 000 tusen invånare. Är polistätheten orsaken till poliskrisen?

I en artikel går man igenom polistätheten: Nej, Ygeman, vi har inte fler poliser än på20 år!

Notera det andra stapeldiagrammet som visar polistätheten per 1 000 invånare. Polistätheten ökade kraftigt från år 2000 då den var 1,81 till 2,16 år 2010 för att sedan minska något tillbaka till 2,06. Det är värt att lägga märke till att staplarna börjar på 1,7. Hade de börjat på 0 hade förändringarna inte sett lika kraftiga ut.
Notera det andra stapeldiagrammet som visar polistätheten per 1 000 invånare. Polistätheten ökade kraftigt från år 2000 då den var 1,81 till 2,16 år 2010 för att sedan minska något tillbaka till 2,06. Det är värt att lägga märke till att staplarna börjar på 1,7. Hade de börjat på 0 hade förändringarna inte sett lika kraftiga ut.

Notera också det tredje diagrammet där polistätheten jämförs med andra europeiska länder. Det visar sig då att Sverige, Schweiz, Island och Danmark har ungefär lika många poliser medans Norge och Finland har betydligt färre. Tyskland, Irland och Österrike har betydligt fler.

I DN:s Kit-artikeln säger de "Nej Ygeman, vi har inte fler poliser än på 20 år" och det verkar vara ett riktigt påstående. Men det som glöms i sammanhanget är alla ordningsvakter och väktare. Deras antal har formligen exploderat de senaste åren.
Foliehatten har ingen statistik att komma med, men hans uppskattning är att antalet åtminstone fördubblats på tio år. Ordningsvakter syns nu överallt, såsom i gallerior, sjukhus, på badhus, och bibliotek där man nästan aldrig såg dem förut. De utför dessutom uppgifter som, i min mening, är helt orimliga som att av visa fyllskallar från att åka tunnelbana hem från krogen.

Därför kan vi med stor säkerhet säga att antalet personer som arbetar med att upprätthålla lag och ordning (poliser, ordningsvakter, butikskontrollanter, väktare m.m) aldrig har varit högre än vad det är idag.

Trots det har media inte slutat rapportera om poliskrisen. Snarare tvärtom. Ju fler poliser och ordningsvakter vi fått, desto intensivare har rapporteringen blivit. Vi kan dra slutsatsen att fler poliser inte kommer att lösa poliskrisen.

Problemet är organisationen och den högsta polisledningen som är totalt inkompetent! "Poliskrisen" är som sagt inte enbart ett problem för polisen, utan det skall nog snarast ses som ett "kris i rättskedjan". Men av någon anledning skyller vi polisen för hela problemet.

Leif GW Persson:
”Poliskrisen kommer att fälla Stefan Löfven. Det finns en tystnadskultur inom den svenska polisen. Ju sämre organisationen presterar desto mer angelägna blir dess högsta chefer att de som jobbar där skall hålla käften och rätta in sig ledet. ”