Hur många arbetare lämnar LO efter Mats Erikssons uttalande?

Efter LO-pampens Mats Eriksson agerande, undrar Foliehatten, hur fan någon kan vara med i facket, efter de vidriga uttalanden av Mats Eriksson. Det är "obegripligt" är bara förnamnet! Därför är det faktiskt märkligt att inte detta slås upp större av alternativmedia.
Mats Erikson är faktiskt ”sosseadel”, gift med Ann Linde, ger epitetet en ytterst konkret innebörd och blir en verklig symbol i kött och blod för det svek och förräderi som de sysslar med.

 

Dårskapet inom LO och sossarna fortsätter. Ingen har väl undgått, Mats Eriksson twittrande om att han tar parti för de kriminella ungdomarna i Trollhättan. Han hånar Lamotte och får dessutom stöd av flera andra sossar. Joel Stade, politiskt sakkunnig hos Stefan Löfven och regeringskansliet är en av dem som tryckt på ”gilla”-knappen. Ungdomar som fått komma till Sverige och undkommit krig, har fått tak över huvudet, varma jackor, mobiltelefoner och mat att äta sig mätta varje dag. Tacken är att kasta sten på blåljuspersonal, hota och misshandla journalister, hota vakter, elda bilar och polisbilar. Vart fan är Sverige på väg, där ett ledande organ inom sosseriet, försöker tysta journalister och håna sin egen poliskår. Som om inte detta hån och mobbande av Lamotte räcker, så hånade samme Eriksson, även brottsoffret i Gislavedsmordet härom dagen.

Kan verkligen en person som betalar höga avgifter till facket som går till att avlöna LO-pampar, acceptera dessa uttalanden från, på ren skär svenska, äckligt svin.

 

"Snorungar" är en naturlig fortsättning på Jerzy Sarnecki prat om "buspojkar", när de skjutit med automatvapen mot ett polishus.

Vad har "di lärde" inom LO-borgen lärt oss veckan som gått:
Att skjuta raketer och kasta sten mot polisen samt vandalisera en polisbil är inte så farligt.
Tre dagar med upploppsstämning är Lamottes fel eftersom han var där och filmade nån timme sista dagen.
Ett 40-tal kriminella som anses vara så farliga att skyddsombudet förbjuder väktare att vistas i "deras" område.” Det är bara några snorungar och det är inte alls otryggt i området.

Det märkliga är att Mats Eriksson inte kritiseras av sina egna eller på annat sätt upplever några konsekvenser av sitt handlande och det vittnar om att Erikssons åsikter är utbredda inom regimen. Avsaknaden av reaktion är alarmerande, eftersom det tyder på, att majoriteten journalister och vänsterliberala politiker och tjänstemän, inte har några problem med Erikssons ståndpunkt. Det är allvarligt och urholkar förtroendet för både massmedia och regimen.

I en riktig nation hade Mats Eriksson givetvis tvingats avgå och SVT och MSM, hade gjort en stor affär av att han uppmuntrar våld mot journalister. I regimen Sverige sitter regimmedia lika tysta som hans kollegor och de övriga hjonen inom partiet. Det fria ordet och de demokratiska rättigheterna är plötsligt inte så viktiga. när det är regimens motståndare som drabbas.

När Stefan Löfven har en av sina ljusa stunder drar han alltid fram begreppet ”hot mot demokratin” som är så uttjatat. Det kan idag betyda precis vadsomhelst, lite beroende på vem du frågar. Många sossar skulle mena, att det är ett hot mot demokratin, att väljarna röstar på andra partier än sossarna.

Däremot handlar det om tendenser, om förtroendekapitalet. När folket ser att regimen och dess lakejer inte reagerar när en av deras egna politruker ostraffat får uttrycka sympati för kriminella våldsverkare som ger sig på blåsljuspersonal, hur tror du att det landar hemma i stugorna? Vad tror du det gör med förtroendet för våra så kallade ”folkvalda” och de regimjournalister som själva alltid skriker sig hesa, om att de är ”demokratins försvarare?”
När regimens fotsoldater mitt ibland oss försöker relativisera det inträffade genom att hävda, att ”de flesta svenskar vet inte ens vem Lamotte är”, hur tror du att det landar i folks medvetande? Det är öppet mål för teorier om svenskfientlighet, om att sosseregimen springer utländska bankirers ärenden och att gammelmedia är maktens megafon.

Detta är naturligtvis i förlängningen inte bra varken för makten eller förtroendet. Det är givetvis problematiskt för demokratin, att makten och hjärnorna bakom regeringspolitiken inte står upp för yttrandefriheten, utan tvärtom hånar den. Sedan kan man lägga vilka högtravande begrepp man vill på detta, men förtroendet för att Löfven och hans hantlangare som inte har svenskens bästa i blicken, ökar inte direkt av sådana här incidenter. Sedan kan man givetvis försöka flytta fokus, genom att hävda att Lamotte försöker polarisera samhället, men då gäller det även Eriksson och hans påhejare i media. För den som vill ha en stabil nation med ett respektfullt och trovärdigt debattklimat, är detta naturligtvis mycket skrämmande.