Varför reagerar inte staten när SAS flyttar utomlands?

För några veckor sedan meddelade SAS att de beslutat, att flytta delar av sin verksamhet ut från Sverige. Detta beslut måste rimligtvis ha väckt de styrande i landet. eftersom bolaget ägs av Sverige, Norge och Danmark! Men reaktionen har totalt uteblivit! Varför?

 

Att Sverige inte kan härbärgera ett statligt ägt flygbolag bör rimligtvis skicka så starka signaler till landets styrande, att någon åtgärd skyndsamt måste visas upp för att om möjligt förhindra denna typ av flykt. Den företagsflykt från Sverige som pågått i många decennier, har i de flesta fall sin huvudsakliga grund i konkurrensutsatt.
Att den föreslagna flygskatten har påskyndat beslutet kan vara den största orsaken.

Det tragiskt att se hur den nuvarande styrande politiska eliten, hanterar denna för Sverige i grunden en av de viktigaste frågorna – jobb skapande!

Man följer bara mönstret som påbörjades kanske redan på 60-talet, då menat som en högst tillfällig nödåtgärd, nämligen sysselsättningsfrämjande åtgärder.

Man kan räkna upp hundratals med fantastiska företag och entreprenörer som tvingats flytta ut från Sverige av olika skäl, såväl hela branscher som enskilda företag.

 

Några exempel: skotillverkning, textilindustrin, varvsindustrin, men även fantastiska entreprenörer och enskilda företag, ibland mitt i sin uppbyggnad, som exempelvis IKEA som lämnade Sverige 1973.

Förra året kom beskedet att Findus i Bjuv lägger ner hela sin anrika verksamhet som startade 1941, med ungefär 450 anställda.

 

Hör och häpna vilken förvåning närings-och industriminister Mikael Damberg uttrycker, och har ingen förståelse varför man lägger ner och flyttar fabriken från Sverige. Samma förvåning varje gång detta händer.

Kanske kan det hjälpa Damberg nu när fenomenet företagsflytt, direkt drabbar honom i ett eget ägande, nämligen flygbolaget SAS. Kanske kan ministern denna gång komma närmare kärnan på problemet!

Det är mångas förhoppning att de styrande snabbt kan ge ett svar på frågan. Vad är orsaken till företagsflytten från Sverige? Därefter efterlyses en kraftfulla åtgärder för att stoppa eller i vart fall motverka utflödet.

Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet:

”Klart att det är negativt för svensk sysselsättning och det är negativt för regeringens arbetslöshetsmål om storföretagen finner det mer lönsamt att expandera utomlands än i Sverige. Sett över en femtonårsperiod har vinsternas andel av BNP fallit i Sverige, medan den legat still eller ökat i våra konkurrentländer. Det har sannolikt gjort det relativt mer lönsamt för svenska företag att investera och expandera utomlands istället för i Sverige. Sett över en femtonårsperiod har vinsternas andel av BNP fallit i Sverige, medan den legat still eller ökat i våra konkurrentländer.”

I en rapport från Teknikföretagen redovisas hur Sverigebaserade storföretag som Volvo, Atlas Copco, Ericsson, Saab och Electrolux har ökat antalet anställda utanför Sverige med 32 procent mellan år 2006 till 2014.

Medan företagens personalstyrkor utomlands växt med nästan 180.000 på åtta år, har de i Sverige minskat med närmare 18.500 (13 procent) under samma period.

En konsekvens är att verksamheten i andra länder blir viktigare än verksamheten i Sverige som blir mindre viktig. Det leder till att andelen expertjobb ökar här i Sverige, medan produktionen i Sverige minskar. När produktionssidan dras ner här och förläggs någon annanstans, då blir de nya jobben någon annanstans=utomlands.

Anna Kinberg Batra har fattat galoppen:

"Globalisering, internationell handel och teknikutveckling kan skapa fantastiska möjligheter, men då måste den komma alla till del. Då måste vi se till att skapa fler jobb i hela landet och att färre jobb flyttas ut från Sverige, annars riskerar vi alla att bli förlorare."

Det Batra säger underförstått är alltså att globalisering inte per automatik är något som självklart är något positivt för alla. Att skapa en politik där globalisering bara är positivt för somliga, är ju ingen utmaning. Utan det är att få den politik där globalisering är positivt för alla som är den faktiska utmaningen.