En ny politisk Sverigekarta är i vardande!

Det heter "vända kappan efter vinden!" Kappvändningen funkar bara om man är bland de första. Sen framstår det mest som äckligt, eftersom man kopierar den som var först.

Heidi Avvelan skriver i Sydsvenskan:

Det går inte bra för S. Med bara drygt hundra dagar kvar till valet viker väljaropinionen, i Ipsos majmätning landar S på sin hittills lägsta nivå. Andra mätningar bekräftar kräftgången. Partiet missar problemformuleringsprivilegiet: I sina försök att dämpa effekterna av SD:s framfart och locka tillbaka gamla väljare, har S skjutit sig i foten. Istället för att fokusera på sina egna hjärtefrågor har S försökt ta över SD:s. Invandringskritiken. Där är det svårt att slå SD.”

Visst vore det klädsamt med ett "förlåt, vi gjorde fel" från S, trots allt handlar det om Sveriges framtid. Först nu erkänner S att Sverige har tagit emot fler, än vi kan integrera och sett till, att det sitter EU-migranter utanför varenda affär och tagit för lätt på hedersvåldet. Då är frågan …varför skall väljarna vara nöjda med socialdemokraternas politik, när inte ens socialdemokraterna själva verkar vara det?
Ständigt får vi höra från våra politiker ”vi måste bli bättre på integrationen” eller ”vi har misslyckats med integrationen.”
Vad betyder egentligen ”integration?
När man frågar en politiker säger dom 99 gånger av 100 någonting om ”komma i arbete.” Om det är ”jobb” som politikerna menar, när dom pratar om att ”integrationen har misslyckats”, så borde dom väl säga ”arbetsmarknadspolitiken har misslyckats?” Naturligtvis har ”vi” misslyckats med ”integrationen.” Man kan inte lyckas med integrationen, när de som man vill integrera inte är intresserade av detta. En annan intressant fråga är - var finns jobben, för de som knappt kan svenska eller har någon utbildning?

Westerholm på Ledarsidorna skriver om Palestina Margots och UD:s öppna trots mot partiledningens migrationspolitiska linje. Hennes UD tänker bedriva en egen migrationspolitisk agenda och i valrörelsen gör de gemensam sak med de helfnoskiga sidoorganisationerna. Det kan mycket väl leda till formidabel back fire. De riktigt fula fiskarna ska enligt Westerholm komma från Stockholms Arbetarekommun, där avarter som Jämtin och Ygeman visst ynglat av sig ordentligt. Shekarabi har snurrats upp av Tro och solidaritet, Damberg fått silkessnöret. Det ruggiga gäng som orkestrerade palatskuppen mot Juholt, är de som håller i marionettrådarna, om man får tro Westerholm.

Bara den blinde tror att dagens kris för sossarna, bara är en kris för sossarna. I sinom tid kommer krisen bli lika stor eller till och med större, för alla de som blivit på tok för beroende av, att det alltid finns en sosse någonstans, man kan rikta en spark mot.

S har redan lagt på locket, så gott det går, fram till valet. Att någon obetydlig riksdagsledamot som ändå inte skulle vara med för omval hoppar av, har nog inte så stor betydelse.

En ny Sverigekarta är i vardande efter valet den 9 september. Om den blir bättre eller sämre, får framtiden utvisa, men om inte Socialdemokratin rullar tillbaka sina Stasiimpulser och utförsäljningen av den egna befolkningens fundamentala intressen, är den farlig och måste vingklippas. Kanske kan den återuppstå som en fågel Fenix i ny skepnad senare, men inte i nuvarande skrud?

Men striden med stort S kommer efter valet, när ansvar för katastrofvalet ska utkrävas. Här kommer de långa knivarna natt att råda, någon sorts ”blodbad” kommer det att bli. Avgörande är, vem som vinner. Blir slakten stor är det adjös med Löfvén och flera andra. Intressant blir vem som kommer att ta över!
Om inte S vill tappa ännu fler röster, måste de slå in på en mer nationalistisk linje och internationalism i stället för, blind tro på globalism. Fortsätter man med den politik som idag, är de förlorade och tappet kan bli gigantiskt stort!

Sossarna har under många år, byggt upp en enormt lojal armé av myndighetschefer, där många är direkt politiskt tillsatta som i sin tur premierar och befordrar underställda som visar sin lojalitet till värdegrunden och sin chefs åsikter.

Frågan är hur lång tid det tog från det att S vunnit den demokratiska makten, till dess att de kunde få myndigheter och tjänstemän att utöva det som regeringen ville.

Man kan som kuriosa gå tillbaks till början av sjuttiotalet och titta på SVT:s barnprogram, för att förstå hur manegen krattades redan då, det var inte en slumpmässig utveckling som vissa vill tro. Man marinerade folkhemmet redan från tidiga år, till den agenda som nu visar sig leda käpprätt åt kalifatet!

I försvarsmakten uppnådde S aldrig hegemoni och i polisen tog S kommando rätt sent, medan departementen torde ha blivit medgörliga redan på 50-talet. Eller tidigare?

Foliehatten undrar om inte kriget om mångkulturen flyttat in i statsapparaten och att det kommer att krävas polska lösningar eller så blir Löfvén totalt överkörd av de som drar i trådarna. Första tecknet är att Palestina Margots UD, inte kommer att samarbeta med Löfvén i mångkulturfrågor. Det kommer snart att ge sig om det är fler som kommer att trotsa ”hövdingen Löfvén!”

Denna åsiktsbevakar Stasipolitruk armé kommer fortsätta tjäna partiet och fungera som krockkudde och sätta käppar i hjulet, för de som tar över.