Varför tar inte Alliansen sitt politiska ansvar?

Alliansen tillsammans med SD såg till att rösta bort den rödgröna regeringen! Frågan är varför gjorde dom det?
Situationen i riksdagen var likadan före valet som efter. Om Alliansen haft behov att visa, att man stod enad, hade de kunnat avsätta Löfvén närsomhelst, från 2014 och framåt.

 

Att de de facto till sist valde att göra det, när de avstått i så många år, gjorde att man trodde att de hade ett nytt ess i rockärmen som de var beredda att spela. Men det visade sig, att man valde avsätta Löfvén, trots att man inte hade någon ny väg framåt som man var villig att pröva? Det måste vara själva definitionen av idioti.
De trodde kanske i sin enfald att ”esset” i rockärmen de hade, var att de trodde, att Löfvén, skulle fungera som stödparti för en ren alliansregering.

 

Innan valet hade flera partier i Alliansen klart och tydligt sagt, att de aldrig kommer att bli beroende eller tar stöd av SD och med detta klargörande, begrip alla, att de inte hade någon plan!
Ulf Kristersson fick uppdraget att bilda regering. Efter en vecka står det klart, att det inte är ett chicken race utan ett ”vänta ut” läge för Löfvén som sitter på första parkett och ler åt Alliansens sönderfall.

Kristersson gör rätt i att sätta ner foten. Troligen har han Ebba Bush Thor med på tåget. Kristerssons förslag till C och L är högst generöst. De riskerar annars bli klassade som alliansförrädare och tappa alla sina högerväljare i nästa val. De riskerar annars bli klassade som alliansförrädare och tappa alla sina högerväljare i nästa val.

 

Den charad som nu pågår med Lööf och Björklund som huvudrollsinnehavare, gör att allt fler människor känner en stark motvilja mot det politiska etablissemanget.
Politikerna tycks inte inse, att de är valda, att företräda folket och folket har visat, att de vill ha en förändring. Det är ganska tydligt, att det behövs nya partiledare för att komma vidare. För mycket prestige och högtidliga utfästelser har skapat låsningar på det personliga planet. Det är mer än arrogant mot väljare som lagt sin röst på ett parti, snarare än en person.

Istället har folket varje dag i media fått se en charad spelats upp, interna maktstrider som läcker ut till media och en total avsaknaden av klok politisk pragmatism och ingen förstår varför man ständigt måste bevaka de egna intressen.
Charaderna som pågår är en bra underhållning och inget annat ett spektakel, där många har trott att vuxna människor någon gång, skulle gå ut ur sandlådan. Lööf och Björklund befinner sig där fortfarande och båda väntar bara på att kunna hoppa över till Löfvéns sandlåda!

Dagligen ser man nu en naturlig reaktion på ett allt ökande avstånd till politikerna från många vanliga, kloka svenskar som söker förändring, söker en möjlighet att visa sitt missnöje med den politiska ”eliten.” De möjligheter som då enklast står till buds, är att söka sig till dem som förespråkar enkla lösningar. Många befarar att demokratin är under en dödlig attack och motsättningar mellan och inom länder ökar. Otryggheten sprider sig och allt fler söker därför sig till dessa ”enkla” lösningar.

Det är dags för politikerna att vakna upp och förstå, att det arbete de är valda att utföra, är att företräda folket och inte innefattar uppdraget att styra folket.

Politikernas huvuduppgift är att se till att samhällets grundpelare fungerar. Så länge dessa grundpelare inte fungerar, så måste andra ambitioner stå tillbaks.
Politikerna har fattat beslut som går emot folkviljan, med en totalt ansvarslös invandringspolitik, där nu folket dagligen får uppleva konsekvenserna av denna politik.

Så bästa politiker: Vakna upp och ta ansvar för de stora och svåra frågorna och lämna detaljbesluten till individen. Se till folkets bästa och inte ert eget och ert partis. Staten skall vara stark i det stora och svag i det lilla. Om inte så förtjänar ni politikerförakt och ökande frustration från era uppdragsgivare.

Så bästa folk: Vakna upp och ta ansvar för den politiska utvecklingen. Rösta bort alla extrema -ismer och våga vara svenskt lagom, präglade av samförstånd, samarbete, förståelse och de nödvändiga men inte alltid perfekta kompromisserna. Om inte så förtjänar vi inte att kallas medborgare.

Svenska folket är inte dummare att de begriper, att det sken som politiker ger, att offentliga sektorns svårighet att rekrytera beror på Sveriges åldrande befolkning. Politikerna har därför ansett att Sverige ”behöver” en större befolkning genom invandring, vilket är en ren lögn. På en välfungerande arbetsmarknad, finns det ett undantag och det är specialister som tar lång tid att utbilda, men annars finns det ingen arbetskraftsbrist.

I stället för att erkänna detta faktum, ljuger politikerna ohämmat för allmänheten med retorik som hävdar att vård och omsorg skulle kollapsa utan invandring och att den resursbrist som invandring har bidragit till att skapa, bevisar att Sverige behöver ännu mer invandring. Politikerna ljög också helt ogenerat, att de invandrare som kom, var högt utbildade och det var en stor vinst för Sverige. Istället har det visat sig att större delen saknar utbildning eller är analfabeter.

 

Magdalena Andersson har otaliga gånger sagt att ”Sverige går som tåget” eller att ”ladorna är fulla!” Facit fick vi häromdagen där Sveriges tillväxt i princip är lika med noll och sämst i EU. Det döljer att delar av ekonomin går bra, medan kommuner och landsting tyngs av växande skulder och låg tillväxt.

 

Sverige hade kunnat vara ett rikt land med fungerande arbetsmarknad om det inte vore för den massiva asylinvandringen och "globala avtal."
En större befolkning ökar efterfrågan i välfärden och löser därför inte någon arbetskraftsbrist. Invandring är inte den enda förklaringen till kommunernas trängda läge, men har förvärrat situationen genom att belasta välfärden och erodera skattebaser. Med den tvingande lagen om fördelning av invandrare som medför att de har förtur i fördelning av bostäder, skapar nu en rasism mot invandrarna.
Skulden på detta får läggs på våra politiker

För några dar sedan stod Sveriges miljöminister i Aktuellt och beklagade sig djupt över, att inte hon och hennes likasinnade inte lyckades rösta för ett mordförsök, på den fordonsindustri som håller liv i Sverige och försörjer de asylinvandrare miljöpartister önskar sig väldigt många fler av. Miljöpartisterna som stöds av synnerligen få svenskar har alltså fått mandat att driva på om en 50-procentig utsläppsminskning på nyproducerade bilar, men beslutet landade på 35 procent. Enligt Karolina Skoog, miljöminister, är detta alldeles, alldeles för klent så nu kommer planeten med alla sina migranter som samtliga borde beredas plats i Sverige att dö vid årsskiftet. Vem behöver en nettoinbringande försörjningsindustri när vi har handhjärtan, vindkraft , lastcyklar och elcyklar.

Stora samhällsproblem brukar vi av tradition gemensamt styra upp, men beslut om den generösa asylinvandring har skett på ett odemokratiskt och rent av folkfientligt sätt. Och då får politiker verkligen själva sköta de monstruösa problem som uppstått. Det där med öppna hjärtan har Reinfeldt och alla andra sett till att det knappast berör folket. Fast skatten går inte att höja mer, bostäderna är slut och det finns inga fler personer tillgängliga för att anställa inom välfärdssektorn. Samtidigt kommer folkets krav på att staten ska leverera vilket politiker av tvingande skäl måste leva upp till.

Därmed behöver man inte vara ett geni för att inse att politikernas och medias stöd för antirasism, aktivism och engagemang för rätta värdegrunder kännetecknar en maktelit i kris. Det man sysslar med är att sabotera insyn, spridande av fakta och diskussion om de faktiska och enorma problem som makteliten skjuter framför sig. Det är visserligen vänstern som uppfann aktivism, men det är makten som uppmuntrat att den blivit så stor. Att politiker säger sig påverkas av aktivister beror alltså inte på att aktivisternas framfart har betydelse, utan för att politiker ser en väg ut från att behöva ta ansvar. Exempelvis gymnasieamnestin. Den kom till för att slippa ta beslut om att polisen ska söka upp och utvisa all unga män som fått avslag och en signal att man inte heller ska lägga resurser på andra som ska utvisas. Resurser som man alltså inte har.
Misskötseln av Sverige kommer att fortsätta med den nya regeringen Löfvén!