Varför portioneras statsbudgeten ut bit för bit?

I en artikel i Expressen tar Patrik Kronqvist upp, en mycket intressant fråga! Patrik redogör för fenomenet, att man nu i stället för att släppa hela statsbudgeten, portionerar ut delar av budgeten en och en. Detta startade under Alliansen och resultatet blev ogranskat smickrande för regeringen. "Innan dess hade satsningar på mindre än en miljard kronor sällan blivit mer än notiser i tidningarna." Nu kunde man turnera runt i Sverige i veckor och lova nya pengar. Att det ibland bara handlade om några miljoner spelade ingen roll, de icke tänkande reportrarna skrev artigt och oreflekterat om det ändå.

Patrik: ”När finansminister Magdalena Andersson i onsdags presenterade vårbudgeten var det mesta således redan känt. Trots det magra reformutrymmet hade Januarigänget ägnat ett par veckor åt att pytsa ut satsningarna: 475 miljoner kronor till lärarassistenter, 100 miljoner kronor till minusutsläpp, 50 miljoner kronor för nattåg till kontinenten, 11 miljoner kronor till delegationen mot segregation.”

SVT och MSM skolkade som vanligt från uppgiften, att hjälpa sina läsare och tittare att värdera utspelen, vilket illustreras av nedanstående straffspark i öppet mål.

Patrik: ”Vårbudgetens näst största satsning - knappt en halv miljard till 3 000 nya lärarassistenter, är också att betrakta som växelpengar. Under 2017 satsade kommunerna sammanlagt 123 miljarder kronor på de över 4 800 grundskolorna i landet. Med andra ord räcker regeringens extrapengar inte ens till en assistent per skola. Ändå påstod Magdalena Andersson att pengarna skulle leda till lugn och ro i svenska klassrum. ”

Patrik fortsätter att påtala att medierna bär ett stort ansvar, med sin neutrala bevakning som ändå vrider till politikens fördel. Mer eller bara lite mer pengar framställs alltid som lösningen på olika samhällsproblem, men om man exempelvis tar bort bidrag, får regeringen däremot, räkna med att bli kraftigt ifrågasatt.

Regeringens ändamål, är att hålla folket i stort sett ovetande och oinformerade över vad pengarna går till. Regeringens satsningar bidrar ofta till att öka detaljstyrningen av lokalpolitiken och Patrik tycker, att media inte borde "delta i det spelet så lydigt!"
Patrik avslutar med några exempel på hur media borde följa upp, när någon politiker slår sig för bröstet över en ny satsning.

 

Nästa gång finansminister Magdalena Andersson eller något annat statsråd viftar med penningpungen, borde de få fler kritiska frågor.
Vad betyder detta för en enskild kommun?
Hur stor är satsningen i jämförelse med det som redan läggs på området?

Vad innebär den gröna skatteväxlingen? Vem är förlorare och vem är vinnare?

Varför ska ni ministrar bestämma om detta och inte lokalpolitikerna ute i landet?
Vem vet, till slut slipper vi kanske rentav få se en 25-procentig musiklärartjänst framställas som skillnaden mellan barbari och civilisation.

 

Visst kan man hålla med Patrik Kronqvist i allt han skriver, men han undviker att ta de problem Sverige har som inte finns i regeringens budget. När man går igenom den budget Magdalena lagt, inser man på en gång, att regeringen arbetar mycket kortsiktigt och problemen sopar man under mattan.
2018 var skattetrycket /skatteintäkter av BNP 43,8%!

Arvsskatt och fastighetsskatt togs bort, för att det skulle bli billigare att bo. När nu folk köpt ett dyrt boende för att de har råd, så funderar makten ta tillbaka dessa skatter och göra det ännu dyrare. Till detta kan läggas att Ingves sänkt räntan till minus mitt i en högkonjunktur. Klart det eldar på fastighetspriserna.

Ekonomi fakta: "Den statliga fastighetsskatten på bostäder avskaffades 2008 och ersattes då av en kommunal fastighetsavgift. Förändringen innebar att hushållens beskattning sjönk från 13,5 miljarder kronor år 2008 till 10,4 miljarder 2009."
I dag rapporteras det, att den kommunala avgiften är högre än fastighetsskatten. Skall man då ta bort den kommunala avgiften och ersätta den tillbaka med fastighetsskatten? Eller införa den, utan att ta bort den kommunala avgiften? 

Samma sak gällde med etanolbilen och nu elbilen. Man får folk att köpa elbilen med stora subventioner, för att det är så miljövänlig och när det är gjort, så tar man bort alla subventioner igen, för man har påpekat att de bara gynnar de som har råd att köpa den dyra elbilen. Man subventionerade solceller med 30% och när pengarna snabbt tog slut, sänkte man subventionerna till 20% och putsade in några hundra miljoner.

Fredrik Reinfeldt i ett uttalande i Aftonbladet: ..flyktingströmmen kommer att nå nivåer liknande de under Balkan-krisen på 90-talet. Då kom det cirka 80000, sedan infördes det visumtvång, för att komma hit. Tycker att denna mening från samma artikel säger allt, även om man säger annat . Vi hamnar här till slut.
”Det kommer att kosta pengar, vi kommer inte ha råd med så mycket annat! "

Foliehatten anser att regeringen skall titta på utgifterna i stället, för att bara höja skatterna, till slut hamnar man i det läget, att även med höjda skatter, så sjunker intäkterna och där är Sverige snart!