Den nya superligan i fotboll varade i en dag!

Fotbollen är den sista manliga riten som finns kvar. Stå och sjunga lagets ramsor på läktaren och hålla upp laghalsduken. Tacka Gud att det här fortfarande lever, trots uppköpta lag utan lokal anknytning så lever ändå fotbollen. Mycket tack vara fansens lokalkänsla.

Åven fotbollen drabbades av agenda 2030. Det blir bara too much. Ska fotbollen slås sönder den också av de rikaste 1,2%-en? Ett superligajippo som ändå upphör efter något år av syrebrist. Den här typen av förslag har dykt upp många gånger genom åren och det var inte ens seriöst?

UEFA och de stora mediehusen agerade såklart i självförsvar och lyckades få med sig fansen och hela projekt sprack. Det sprack pga två anledningar. För det första kändes det som att man gick ut med en halvfärdig produkt. Om man hade haft 15 permanenta medlemmar och 5 lag som tackat ja till att gästspela ett år, ett spikat premiärdatum och matchschema hade man suttit i en helt annan sits. Nu kunde alla potentiella föreningar avvakta för att se vart vinden blåste för att sedan artigt men bestämt tacka nej.
Man hade en helt obegriplig lanseringsstrategi. Ett pressmeddelande och sedan dödstyst i ett dygn innan Florentino Pérez dyker upp i en bisarr spansk talkshow och svamlar om att korta ner matchtiden för att nå ut till en yngre publik. Vidare försäkrar han att Bayern München (av någon outgrundlig anledning), Borussia Dortmund och PSG(Holland) inte varit tillfrågade, vilket omgående visar sig vara en direkt lögn. Efter detta framträdande är det åter total radiotystnad från ESL-lagen tills idén brakar ihop. Säg att man istället kickat igång med vräkig och smaklös show där den tilltänka bucklan visas upp osv samt att man köpt in en armé avdankade fotbollsprofiler som fått marknadsföra projektet. Nu fanns ingen som helst motvikt till alla oundvikliga negativa reaktioner som lavinartat bara ökade timme för timme. Ett kort och ytterst märkligt kapitel i europeisk fotbollshistoria.

Det visade sig att de som planerade denna super liga trodde att pendeln inte var på väg att svänga tillbaks mot det som finns kvar av det folkligt organiska. Javisst, fascismen är på frammarsch säger Annie Lööf och hon s-kvinnan Strandhäll. Fienden är lätt att peka ut. Det behövs inga judar för det. Det räcker med våra inhemska förmågor.

I media kunde man se: ”The 12 teams that signed up as founders are, for the moment, limited to a dozen clubs from Spain, Italy and England. A cohort of six teams from the Premier League — United, Liverpool, Manchester City, Arsenal, Chelsea and Tottenham — represents the biggest grouping from a single country. Atlético Madrid is the other team from Spain that is said to have endorsed the project, while the Milan rivals Internazionale and A.C. Milan would join Juventus as Italy’s representatives.”

Foliehatten känner lite folk som är fotbollsintresserade, de "håller" på något lag utomlands. Det är alltid något engelskt, franskt, italienskt eller tyskt lag. Där får dom utlopp för denna euforiska känsla. Men att hålla på svenska landslaget känns lite mer laddat, det vill man inte, det kan uppfattas som nationalism.
För några år sedan när Foliehatten fick ärva hyrde han ett hus i Notting Hill för barn och barnbarn. All inclusive. En biljett till Chelsea och West Ham kostade 2500 SKR och det var inte den bästa platsen.

Det var intressant att se att den gamle Manchester United-spelaren och Sky-kommentatorn Garry Neville bland många andra kommer ut som fullfjädrade nazister. Om man med nazist menar antisemit, om man med antisemit menar någon som hemfaller åt tankefigurer och schabloner om judar (familjen Glazer) som exploaterande, subversiva främlingar som måste förvisas ur nationen. "Asätande oligarker" som måste stoppas och visas på dörren är omdömen som bör föranleda skriverier i åtminstone amerikanska medier om europeisk nativism och antisemitism som förskräckande samtida realitet.

Nästa nivå är just hur fotboll som hotad symbol och bild för kontinuitet, hemkärlek, släkt och minnen väcker större ilska än förlusten av det primära, nämligen den egna staden och det egna landet till globaliseringen och marknadshomogeniseringen. Det verkar som att folkets opium, spektaklet måste förbli lokalodlat, åtminstone i någon mån. Att få spelare har lokal eller ens nationell anknytning och miljardrullningskommersen har tydligen inte skapat ett tillräckligt brott i historien, men möjligen eroderat det mot en brytpunkt där symbolen slutar symbolisera något meningsfullt.

Nästa iakttagelse är att eliterna trots allt spelar ett nollsummespel där den ena gruppens ackumulation är andras förlust. Pamparna i UEFA och FIFA förlorar pengar, status och makt när en liten kartell oligarker koncentrerar pengar, status och makt. Inhemska europeiska eliter reser rygg och mönstrar politiskt och medialt våldskapital mot den ryskamerikanskarabiska ägarkabalen med JP Morgan i ryggen. Det kommer finnas vinnare och förlorare och kanske kommer det fortsätta trissas upp undertoner av nationalism och antiglobalism, respektive hotas med hatstämplar och ekonomiska konsekvenser.

Förslaget var att samla de bästa klubbarna i världen för att spela mot varandra under en hel säsong, drömde Joel Glazer att superligan skulle öppna för ett nytt kapital för europeisk fotboll." Glazer är en av de judiska bröderna och storägare av MU. Det började med ryska judiska oligarker som flydde Putin och investerade i engelska ligaklubbar. Nu ville de ta ett steg till och vill överta mästerskap.

J P Morgan m fl banker i USA och UK och andra av de utvalda möter konkurrens från oljeshejker och även kineserna börjar visa intresse för (de allt färre) europeiska varumärkena. Europeisk fotboll är större än tyska bilmärken i världen. Det var en europeisk äkta produkt förfinad under 100 år som bara väntade på att hamna i trålen och håvas in för att bli exploaterad och korrumperad av den globala kommersialismen.

Än så länge är fotbollsexperterna i media - Tom Bachner i Exp. och Frändén (skön och förförisk i tv-rutan igår, den puddingen till fotbollsexpert drömmer många om) i Aftonbladet - skeptiska mot attacken, men de svänger så småningom när de stora finansiärerna och ägarna fått frisera med sina likasinnade ägare av medierna.
Expressenkrönikören Viktor Barth-Kron landar i samma ståndpunkt som Foliehatten, men lite mer försiktigt formulerat på Twitter: ”Det krävdes alltså fotbollssupportrar för att sätta ned foten mot amerikansk-asiatisk marknadsplundring av det europeiska kulturarvet. Tänkvärt.”

Den historiska förankringen i och traditionen med laget för somewheres som i generationer skolats in i klubbkänsla är på utfasning.
Tanken med superligan var att en liten elitgrupp på 12 lag skulle turnera omkring i 3 länder och suga åt sig mer och mer pengar och konkurrera ut andra lag i Europa på kapital och gör sig till oslagbara i budgivning på de allra hetaste talangerna. Foliehatten reagerade över att Tottenham, en klubb av betydligt lägre dignitet än de övriga, skulle ingå i ligan.

Men det är förstås en ren slump, som icke desto mindre lär spä på antisemitiska tankefigurer. Chelsea, en klubb mera förknippad med nazister, men med det som i Sovjet kallades "kosmopolitisk" ägare.

Oslagbart också att läsa Real Madrids ordförande i Expressen där han staplar bluff på bluff.
Sanningen är att både Spaniens och Italiens stolta fotboll är på väg mot ruinens brant. Astronomiska kostnader för trupperna och vikande publikintäkter och näringslivssponsorer är två orsaker sedda före pandemin.

Men kuppen från finansen långt från Madrid och Milano kommer drabba Afrikas och Arabvärldens ungas drömmar om Europa som bär upp miljoner unga fotbollsspelare, när fotbollen i Europa förlorar i bredd och intresse.
Det är bara sympatiskt att erbjuda utomeuropeiska talanger i fotboll anställning precis som man ger indiska it-teknologer jobb i Europa. Det har skavt lite i de engelska fansens klubbkänsla har man läst sista åren när endast 1 spelare i laget är engelsman och inte ens kommer ur klubben.
Men det är inte i samma division som attacken från New York igår uppbackad av direktörer till konkursbo som spanska och italienska storklubbar och storägare i PL.

Mallen finns nämligen i det massiva motstånd mot Glazers som funnits ända sedan de med hjälp av Morgan Stanley köpte Manchester United mot klubbens egna tillgångar för 20 år sedan. Sedan dess har de dränerat klubben på pengar via utdelningar och nepotistiska arvoden och de sportsliga framgångarna har uteblivit medan arenan förfaller och skulderna ökar. #glazersout har varit ett mantra hela tiden och det har startats en "genuin" klubb för tidigare supportrar, osv. Den organiska proteströrelsens impotens har blivit ett meme i sig. Det var detta Glazers och övriga kalkylerade med även denna gång, att varje lokal supporter som försvann snart nog skulle ersättas och antagligen krypa till korset.

Vad de inte räknat med var istället att sådana som Garry Neville skulle tillåtas piska upp opinionen så magnifikt och hänsynslöst som blev fallet. Hela det brittiska politiska etablissemanget och media slöt upp, antagligen med blicken på Premier League som en del av deras globala soft power, som någon manager noterade.

Om europeiska eliter vill hävda sig mot amerikaner, kineser, araber och andra så var detta mallen. Den som vill vinna makt i nollsummespelet, har en stor latent maktbas i de majoritetsbefolkningar som görs urarva av maktägande globalister. Även egenintresserade europeiska pampar och makthavare kan förstå nyttan av ett solidariskt, lojalt kollektiv. Kärlek är i det här fallet vägen till makt.

Den senaste tidens tendenser med Tucker Carlson och Gary Neville är intressanta. Anfall är bästa försvar och att ta bladet från munnen ger inte större utsatthet än fega antydningar. I mikroskala har vi sett samma sak i tråden och på Flashback, hur debatten är vunnen i samma stund som den förs utan att acceptera tabun. Så snart tillräckligt många ifrågasätter och dekonstruerar maktordens innebörd, så förlorar de sin magi och verkligheten kan ses för vad den egentligen varit hela tiden