Hur många svenska journalister känner till Kairodeklarationens innebörd?

Hur många svenska journalister eller svenskar känner och har hört talas om Kairodeklarationens innebörd? Ibland kan "okunnighet vara en styrka!" Orwell skrev tydligen en manual och inte en roman.

Kairodeklarationen(KD) om de mänskliga rättigheterna i Islam antogs vid den nionde islamiska konferensen för utrikesministrar 1990. Den är de islamiska staternas motsvarighet till FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948 och det är en stor skillnad!

Jämför man de två dokumenten med varandra, finns det en enorm skillnaden. FN:s deklaration har inte någon erkänd överordnad lag eller princip. KD: s dokument är underordnad sharia-lagen och ska tolkas enligt dess principer. Detta klargörs särskilt i de två avslutande artiklarna: ”Alla de fri- och rättigheter som fastställs i denna deklaration bestäms av islamiska sharia. Islamiska sharia är den enda referenskällan avseende förklaringar och förtydliganden av artiklarna i denna deklaration.”

Enligt artikel 6 råder olika regler för kvinnor och män: ”Den äkta mannen är ansvarig för familjens uppehälle och välfärd.”

Enligt artikel 7: ”Föräldrar har rätt att välja den utbildning de vill åt sina barn i enlighet med sharias etiska värden och principer.”

FN:s deklaration enligt artikel 18:
”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.”
EU:s lag, ”konvention” enligt Artikel 9:
”Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och
religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro
och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller
enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning,
sedvänjor och ritualer.
2. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas
sådana begränsningar som är föreskrivna i lag och som i ett
demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den
allmänna säkerheten, till skydd för allmän ordning, hälsa eller
moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.”

Alla är inte klara över, att EU:s konvention är vår lag sedan 1994! Lagen omfattar inte religionen Islam, under EU:s formulering av de mänskliga rättigheterna! EU:s lag gäller alla och vårt land Sverige, följer inte lagen!

Ivar Arpi i SVD: ”Migrationen förändrar hela Sverige i grunden. Det är demografin, inte ekonomin, som är huvudförklaringen till att allt fler väljare röstar på partier som vill minska invandringen radikalt. ”
Arpi tar upp i artikeln: ”Så gott som alla som forskar på området är överens om att flyktinginvandring är en kostnad, även om de är oense om hur många procent av BNP det rör sig om. Men många menar att invandringsmotstånd snarare handlar om demografi och identitet, än ekonomi.
När John Cleese nyligen upprepade att London inte längre känns som en engelsk stad pratade han inte om ekonomi, utan om demografi. När svenska städer förändras drastiskt på några få år, är det information nog för dem som bor där. De ser i sin vardag hur deras samhälle ändrar karaktär.”

Det som är intressant är, att Arpi gör upp med det socialdemokratiska paradigmets närmast autistiska tro på pragmatism och teknokrati. Han lägger förvisso orden i munnen till ”vanligt folk”, men det han skriver är det bara till viss del handlar om plus- och minusposter i en en budget, det viktigaste som står på spel är hotade existentiella värden, våra svenska värderingar, vår svenska kultur och vilka vi är.
Man inser snabbt, att Arpis oro är befogad, om vi inte vet vilka vi är, då är våra problem avsevärt mycket större, än om vi har det lite knapert.
Arpis text antyder att han har härsknat rejält på stilleståndet i svensk media och politik. Man kan inte säga annat än att han vrider upp temperaturen rejält och öppnar upp en ny front i den anständiga median.

 

Bara för några dagar sedan säger Nyamko Sabuni att: ”mångkultur inte är eftersträvansvärt” , vissa har tolkat detta som att hon syftade på hård mångkultur.
När vänsterskribenter sedan kritiserar henne, får man intrycket av, att de talar om mjuk mångkultur. En snabb googling avslöjar, att samma skribenter som kritiserar Sabuni, också var kritiska när Yasri Khan vägrade ta en kvinnlig reporter i hand. Man skulle kunna dra slutsatsen att Yasri Khans agerande var i linje med ”hård mångkultur” och därför inte nödvändigtvis fel i sig, beroende på vilken mångkultur man förespråkar. Ändå kritiserade de Yasri Khan. Kan de vara så att de kritiserade ett uttryck för ”hård mångkultur?” 

 

Sun Tzi skrev i The art of war: ”Vi måste dela upp det i kristna värderingar och muslimska. Problemet är att vi är indoktrinerade sedan barnsben, att tro att de abrahamitiska religionerna tillber samma Gud, så är det inte. Det är grundläggande värderingar som skiljer våra religioner åt. Någon skriftlärd måste utmana hycklarna.”

Anledningen till att det är så stor diskrepans mellan politikerna och folket, är att folket har en djupt rotad moral. När politikerna går emot den, så blir folket vreda. Narcissister vrider alltid på sanningen och projicerar sin egen sanning och sedan skyller de på folket, för att de har bristande moral. Tyvärr är många för indoktrinerade av makten och de som vågar säga emot mångkulturen av invandrarna är sällan eller aldrig kristna.

Makten har ersatt de mänskliga rättigheterna med "värdegrunden" och muslimerna har sin egen. Problemet är att människor måste vara ganska mentalt ostörda, för att kunna bemöta andra, så att de får behålla sin rätt till värdighet och respekt. Det är egentligen den värdegrund som psykologiskt begrepp ska gå ut på, men i halvnarcissisters händer, blir det bara ett tillhygge för motståndaren.

Alla kommunicerar på ett mer eller mindre kränkande och manipulativt passivt aggressivt sätt. Ju värre det är, desto mindre medveten är man. Det är alltså alldeles för luddigt för gemene man, för att det ska gå att ha en saklig diskussion kring.

 

Den kristne Guden säger: "du kan inte tjäna både Gud och Mammon!" Det som hänt i Sverige, är att politiker och präster sålt sin själar. Politiker vill inte längre göra gott för den egna befolkningen och inte heller prästerna.
Man behöver inte tro på en farbror i himlen, inte heller på mirakel och uppståndelse. Men de kristna värderingarna verkar vara inpräntade i vår DNA på friska svenskar. Men ingen vågar stå upp för dem, p.g.a. den massiva propagandan.