måndag 3 april 2017

Dö eller inte dö – det är frågan!

I regeringsformen står det: all offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Det är en grundlag som utgör grunden för vår demokrati.
Det man kan fundera över vad våra politiker hade i bakfickan, när man på detta sätt gick runt regeringsformen? Vad annars kan man förklara DÖ med, än att man gick emot folkviljan, ignorerar demokratiska principer och inte ändrade kursen, när invandrar katastrofen stirrade partierna i ansiktet!

Med DÖ har de borgerliga ingått någon form av överenskommelse, att en minoritetsregering skall kunna leda landet. Istället för att tala öppet om Sveriges problem har politikernas blivit kappvändare och de har visat stor ovilja, att ta itu med med problemen. 
Agerandet har orsakat en förtroendekris för partierna och för demokratin som helhet. Krisen kommer bli svår att laga, där alla kontroversiella frågor som saknar majoritet i riksdagen ändå går igenom, på grund av att man kommit överens mellan blocken, att ett parti inte skall få det inflytande som motsvarar deras röster i riksdagen. Den viktigaste frågan för en riksdag är ett fungerande samhälle och den frågan har nu gått i stå och istället ägnar sig partierna åt partitaktiskt spel, där ingen vill hamna bredvid ”Svartepetter=SD.”

Hela detta spel om DÖ och alla utspel har vi dagligen kunnat följa i olika inslag i SVT - Rapport, Aktuellt, Agenda m.fl. program.

Situationen i riksdagen är att det finns en klar majoritet mot de rödgröna och det har våra riksdagsledamöter totalt struntat i. Helt plötsligt så är det inte makten från folket som är det viktiga, utan  en minoritetsregering som skall kunna regera ostört, oberoende av vad en majoritet av riksdagen har för åsikt i frågan.

Det verkar som om de borgerliga aldrig mer vill regera, det är det enda som de har demonstrerat tydligt i beslut och handling. Alliansen saknar med sitt agerande regeringsduglighet, det var därför Reinfeldt plötsligt avgick trots att det parlamentariska läget förblev helt oförändrat. Därför räddade de Löfvén från sitt löfte om extra val genom att ge honom fullmakt in blanco, att alltid stödja den rödgröna regeringen. All regeringspolitik och fortsatt stöd till MP:s hjärtefrågor såsom de gjorde under Alliansregeringens åtta år. Därför har de inte röstat för SD:s miss förtroendeförklaringar och krav på att Alliansen ska regera även denna mandatperiod.

Att partistämmorna röstar bort DÖ är irrelevant. Deras enda makt är att välja partistyrelsen, den har sen fullmakt in blanco att ignorera alla partiprogram och stämmobeslut och regera eller opponera godtyckligt hur som helst. 
Partimedlemmarna är helt rättslösa, se bara på all modern historia, att det varit så. Partimedlemmar som röstade på DÖ är lurade som inte fattar att det är ett spel för galleriet.

 
Det svenska medborgare nu skådar är ett spel bakom kulisserna, där man struntar i vår riksdagsordning, att all makt skall utgå ifrån folket, där en majoritet i riksdagen skall enligt regeringsformen vara huvudtesen för att få igenom beslut.

Partierna gör det lätt för sig, när man i stället för att skapa majoriteter för sin politik, men istället försöker man hellre utesluta en stor del av medborgarnas inflytande genom uppgörelser som mer går ut på att behålla den politiska makten till partierna, än att släppa den till medborgarna som regeringsformen har fastställt.
 
Att man nu verkar komma till sans i Alliansen tyder väl på att man börjat vässa knivarna där bakgrunden till konflikten är de skattehöjningar som regeringen vill genomföra. Det märkliga är att de fyra allianspartierna den senaste tiden har slagit något slags informellt rekord i att uppvisa oenighet inför öppen ridå. Partierna har presenterat fyra olika sätt på vilket regeringens höstbudget ska hanteras.
 
Att de börjar agera nu, är kanske att röster höjs runt om i landet att man skall börja föra en oppositionspolitik värt namnet och sluta gömma sig i en någon sorts idealitet till en politik utan konflikter för att inte störa regeringen i deras arbete. 

Det är knappast det medborgarna efterfrågar när man röstar på sina partier. Hela våren 2017 har det varit ett "rävspel" mellan olika partier och ”roten” till det hela är rädslan för att SD skall få del av det inflytande de borde ha rätt till och om det händer helt kommer att förändra den politiska kartan med risk, att småpartierna lämnas utanför den politiska makten.
Där har också Socialdemokraterna ett finger med i spelet för att på alla sätt sätta stopp för att SD kommer in i värmen, medvetna om att det skulle avsluta Socialdemokratiskt regeringsstyre lång tid framöver.

Löfvén är nu orolig och ryter till mot Allianspartiernas olika utspel om höstbudgeten och anklagar dem för att ägna sig åt politiskt spel i stället för att ta ansvar på riktigt.
Löfvén manar till besinning och uppmanar de borgerliga partierna att i stället öppna upp för förhandlingar. Statsministern menar att demokratin i längden hotas om inte de folkvalda politikerna kan leverera.
Löfvén i Aftonbladet:
Jag är uppriktigt orolig om vi ska ha samma utveckling i Sverige som vi såg i USA. Om det politiska systemet inte levererar tappar människor förtroende för demokratin. Vi har ansvaret som politiska ledare att se till att demokratin fungerar och att vi kan leverera också en besvärlig parlamentarisk situation.”
Att Löfvén själv sitter i ett glashus vill han inte låtsas om utan han kastar sin vana trogen stenbumlingar i glashuset. Han minne är kort eftersom S själva bröt ut delar av budgeten under Alliansens tid i regering. Som maktparti har S ett intresse av att trygga sitt eget maktinnehav och samtidigt på alla sätt söndra Alliansen.
 
Delar av Alliansen har hotat att fälla hans budget som han inte har majoritet för och det påstår han hotar demokratin. Dessutom påstår Löfvén att demokratin i USA inte fungerar, det kan han säga till president Trump som har stora problem att få igenom det han lovade i valrörelsen.
Löfven talar som en diktator…

Alla som följer svensk politik inser att Löfvén regerar så länge de fyra borgerliga med SD:s hjälp inte förmår ta sig samman och begära regeringsmandatet.
Vilken sossepolitiker har inte sålt sin själ för lite makt? Nu gäller det att rada upp alla Löfvens uttalanden, där han fördömt allt samröre med SD. Som påminnelse till hans hejarklack... Om de nu läser eller lyssnar på fakta?
 
I Svenska Dagbladet säger statsvetaren Jonas Hinnfors: “Frågan är hur långt allianspartierna vågar pressa Löfven”. Hinnfors presenterar fyra möjliga utfall, varav tre handlar om hur alliansen viker sig för S och det fjärde om nyval.

Snacka om att se det ur socialdemokratiskt perspektiv. Det korrekta frågan är: Hur långt vågar Löfven trotsa Allianspartierna?
Att S avskyr SD spelar i sammanhanget mindre roll, man behöver inte samtala eller samarbeta. Det räcker att Löfvén läser tidningen så vet S var SD står och kan anpassa förslag efter vad Åkesson tycker, på det sättet får man igenom sin politik. Makten är tryggad.
På detta sätt kan Löfvén göra socialdemokraterna till en evig sol igen kring vilken politiken kretsar.

Med den politiken så kommer garanterat S
D:s ökning att fortsätta vilket man vill eller inte. Precis som ”Sagan om ringen” var det den mest osannolika som lyckades förgöra ringen, lika osannolikt men likväl sant, är det att Jimmie Åkesson har räddat socialdemokratin i Sverige. En ytterligare ironi är att SD som är ett arv efter Reinfeldt, nu vänder sig mot sin skapare och krossar Alliansen.

Efter att blivit dödförklarat som visade sig vara mer en fråga om skendöd har Allianspartier gått ut med, att de skulle lägga separata budgetar, vilket i praktiken innebar att DÖ lever vidare.
Det är ett faktum att Alliansen har spruckit, att DÖ inte har spruckit - dom två företeelserna kan existera helt oberoende av varandra.

Man skulle även kunna säga som så, att Alliansen nog sprack redan när DÖ undertecknades - och då skulle det ju inte per
automatik innebära att Alliansen limmas ihop igen bara för att DÖ är död.

Kanske är det på tiden att man utgår från vad folket tycker och börja anpassa sig till det även om det innebär kompromisser i både det ena och andra. Men att utesluta en stor del av befolkningen till att ta del av det regeringsformen säger, är varken konstruktivt eller speciellt smart i längden.

Hela detta rävspel som pågår är med väldigt höga insatser. Ett inte helt otroligt men högst sannolikt valresultat, är att Moderaterna hamnar över 20% och SD över 30%.
De kan då bilda en stark regering med egen majoritet!
Om detta valresultat faller in, hur kommer då övriga Allianspartier att förhålla sig?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar