Näthatsexperten på SVT: ”Det har blivit en epidemi!”

NäthatsexpertenHeléne Lööw:

”Journalister, forskare, myndighetspersoner och företag trakasseras på nätet. I flera av den senaste tidens uppmärksammade fall har det rört sig om orkestrerade kampanjer för att påverka det offentliga samtalet. Med den moderna tekniken har det blivit epidemiskt – vem som helst kan drabbas!” 

Intressant är att i artikeln exemplifierades  SVT:s "granskning" av "Stöd svenska polisen”, men inte med den mycket mycket kritiserade "granskningen" av "Rädda vården" som ansvarig chef Karin Ekman med flera inte bett om ursäkt för - det sätt de behandlade en undersköterska.

Journalister i Sverige är vana att stå oemotsagda och säga precis vad de vill, så när de väl kritiseras så kastar de på sig offerkoftan och skriker om "näthat" eller stämplar motståndarna som rasister/nazister/fascister/högerextrema. Det tystar debatten och inskränker det fria ordet.

Vidare så har ju ordet hat precis som rasist/nazist/fascist och liknande urvattnats kraftigt på bara några år. Idag så innebär "näthat" i många fall bara kritik, som i vissa fall kan vara lite plumpt formulerad, men det är långt från att vara hat.

Ett bra exempel är ju förra årets julvärd, Sanna Nielsen, som påstods ha utsatts för näthat. Detta togs upp i programmet Opinion Live i SVT. Men exemplen från programmet var att de skrivit att hon varit för översminkad, att hon haft en opassande/konstig klänning och att det ska ha varit opassande för en julvärd.

Det är alltså den nivå som "näthat" ligger på idag, det starka och allvarliga ordet hat har urvattnats och fjantats med så mycket att det tappat sin innebörd.
Men egentligen är det mycket intressant att en journalist skriver om en utsatt grupp i samhället: journalister!

Tittar vi på Helene Lööws bakgrund ser vi att hon är "utbildad" på Göteborgs universitet, känd för sin politiska vänsterorientering och nazifixerad. Knappast någon som är intresserad av att hålla en neutral och objektiv ton. 

Många oroar sig för den organisering som sker inom makteliten där ”lakejer” som Helene Lööw tillhör och kan sprida sina Soros-lögn och indoktrineringspropaganda till folket och vara helt oemotsagda.

Många minns denna dryga ”dam” i början av 90-talet, när Internet inte fanns och ingen annan information att ta del av. Då kallade MSM in ”dryga” Lööw i alla debatter som "oberoende expert" på "nazism" och "vit makt". Hennes ord var det som gällde och ingen ifrågasatte henne. Idag vet vi bättre och Lööw har varit tyst länge, tills nu tydligen. Kanske dags att plocka ner ”damen” på jorden med fakta?

Om det är någonstans folk är organiserade så nog är det på SVT:s kulturredaktion där Helene Lööw:s artikel är publicerad. Något mer vänsterinriktat får man leta efter. Det finns allt en orsak till att de går under epitetet kulturmarxister det gänget.

Till Lööws försvar kan man säga att hon, till skillnad från många andra, insett att det är svårt att vinna diskussioner med statistik eller fakta, utan att kunna använda dessa på rätt sätt. Det går helt enkelt inte att avfärda gemene "Sverigedemokrat" som okunnig bonnläpp utan koll på läget.

Journalisterna och politikerna oroar sig över att folket numera kan göra sina röster hörda utanför deras kontroll, vilket är absolut otänkbart i deras värld. Tänk vad hemskt att vanligt folk fått en arena där de, nu kan göra exakt det som tidigare bara var möjligt för journalister att göra, usch och fy detta måste kväsas.

Framförallt skräms de av att man genom nätet kan se att man inte är ensam om sina åsikter. På den tiden man bara kunde skriva brev eller ringa så kunde man lätt avfärda dem med att de var ensamma om sina åsikter. Nu ser man ju att så inte är fallet även om de försöker avfärda äkta gräsrötter som betalda troll.

 

Fatta vad pinsamt om de står och säger en sak i media, utan kritiska motfrågor såklart och så går folket in på Facebook och läser i detalj om varför och hur detta uttalande är rent ”skitsnack”. Så kan det absolut inte vara utan man måste anlägga moteld. Välkänt är att vänstern oroas över risken att vanligt folk skall tycka, tänka och gud förbjude organisera sig bakom idéer.

 
Klart att journalister utsätts för hot, men ingen tror att det är så pass organiserat som man får det att framstå.
MSM borde göra det tydligare att man faktiskt har en politisk agenda, istället för att hävda att man är politiskt neutrala. Dessa skapar ju troligtvis denna vreden som får folk att reagera.

 

Detta med näthat är olika då för dessa s.k. experter . Även om den nu är en demokratiskt rättighet, att tycka en viss sak i grupp, låt oss säga att Sverige ska absolut ha noll i invandring, så är detta näthat, medan en grupp som sitter och tycker att det ska vara fri invandring, då är det deras demokratiska rättighet att tycka så och det är helt ok...
Tror nog dessa experter inte fattar detta enkla och att det nu de som är de farliga mot demokratin genom att demonisera enbart vissa åsikter.

Lööws artikel är annars sedvanligt vänstergnäll, från en som anser vara förmer än fotfolket. Det är bara riddarna på de höga hästarna som får förtala, förvränga, ljuga, hata och mobilisera.

Lööw tar också upp att personal på bibliotek i Stockholm mordhotas.
Foliehatten tycker inte att bibliotek ska agera åsiktspoliser och vägra köpa in böcker p.g.a. "fel åsikt". Det är att politisera verksamheten för mycket.
Framförallt inte en bok som Sanandajis "Massutmaning", som är seriöst skriven och har ett mycket stort allmänintresse och berör den mest aktuella frågan i Sverige just nu: invandringspolitiken och dess konsekvenser.

Det är inte sociala medier och människor på sociala medier som hotar yttrandefriheten för journalister, utan tvärtom tidningsägare och journalister i chefsställning som i högsta grad hotar yttrandefriheten för vanligt folk och som aktivt arbetar med detta genom att vara delaktiga i ny, yttrandefrihetsfientlig lagstiftning och andra åtgärder som att exempelvis hänga ut och skrämma den som önskar vara anonym för att inte straffas enligt nyckfulla och godtyckliga lagar om "förtal", "hets" mot folkgrupp och numera lagar om "näthat" och för att inte drabbas av annan censur.

Det hör är en del i att verka för och förbereda marken för nya inskränkningar och skapa en särställning för de journalister och medieägare som står för denna propaganda.

Att det skulle var farligt att vara journalist i Sverige är förstås en ren myt som medvetet sprids i dessa sammanhang. Det är ett i förhållande till farligheten i andra yrken som byggnadsarbetare och sjuksköterska och andra knegar yrken löjligt påstående, ungefär som att det är speciellt utsatt att arbeta som polis.

Vad gäller att inskränka yttrandefriheten för någon grupp är det förstås makten som har makten att göra det och inte enskilda, hur mycket de än försöker organisera en kampanj mot någon eller något.

Journalisterna som gnäller här är intimt förbundna med makten och lagstiftarna och det är deras maktmissbruk och försök att censurera andra som hotar deras makt som är det reella problemet.