Febern stiger i Frankrike!

Efter första omgångens presidentval hyllades Macron av PK-media som om han redan vunnit presidentvalet.

Vänstern i Europa applåderar Frankrike, att de står med två högerpopulister att välja mellan, varav den ena är väl så farlig som den andra, är svårare att förstå.

Varken Macron eller Marine strävar mot att arbetarna ska äga produktionsmedlen vilket betyder att båda kandidaterna är höger.

Le Pen är värdekonservativ, nationalist och höger.
Macron är värdeliberal, globalist och höger.

Båda kandidaterna är självfallet högerkandidater. När DN kallar Macron för "socialliberal" vet de antingen inte vad Macron står för eller vad socialliberalism går ut på.

Nu när vi närmar oss det avgörande valet är man inte längre så säkra. Flera kommentatorer kan inte helt utesluta att valet kan få en annan utgång än man räknat med. Opinionsundersökningar i all ära men helt säkra är det inte. Presidentvalet i USA gav PK-media en välbehövlig knäpp på näsan även om den inte är helt jämförbar.
Marine Le Pen har varit och är mycket intensiv i sin valkampanj och har stått betydligt mer i focus än sin medtävlare Macron. Det kan bli avgörande på söndag. Kära PK-media! Underskatta inte de franska kvinnorna, de kan avgöra valet!

 

Lindeborg inleder med att konstatera att Macron är urtypen för en populist:
”Antipopulisten” Emmanuel Macron har populistens alla attribut. Ser ni inte det?
Han presenterar sig som nykomlingen som ska städa ut det gamla och etablerade. Han är ingen politiker, säger han, han är en outsider. En vanlig man som haft ett vanligt jobb – som bankir.

Det har Lindeborg naturligtvis helt rätt i. Macrons främsta argument är att han står för något nytt, i opposition till etablissemanget. Att han i själva verket är etablissemangets och elitens kandidat framgår av valprogrammet, men hur många läser det? Det som skiljer Macron från andra populister är dock frånvaron av konkret politiskt innehåll påpekar Lindeborg:
Populismen vitaliserar demokratin, den entusiasmerar människor att ta ställning. Så jobbar inte Macron. Hans populism går ut på att inte övertyga någon om någonting, förutom det att man inte ska tycka något särskilt. Allt som behövs, är att man litar på honom.
Detta gäller förvisso Macrons tal och andra offentliga framträdanden, som är i det närmaste kemiskt rena från politiska ställningstaganden. Det blir därför fritt fram för lyssnaren att tolka in sina egna förhoppningar på den "nya" politik som utlovas. Men i valprogrammet finns som sagt alla detaljer, från "nödvändiga" nyliberala reformer till de "europeiska drönare" som Macron vill ha för att jaga folk.
Lindeborg har läst programmet, och låter sig inte luras:
Macron vill skära ner på de offentliganställda. Han vill avreglera finanssektorn. Han vill minska skatterna för de stenrika. Han är obekymrad över globaliseringens effekter för arbetarklassen. Hans antifackliga och arbetarfientliga ”mittenpolitik” kommer att öka ojämlikheten och lägga sten på börda för dem som redan drar det tyngsta lasset.

 
Lindeborg avslutar med en känga till kollegorna på DN!
Att Dagens Nyheters ledarsida röstar på Macron, är begripligt. ”Han är hela världens gullegris”, kuttrar de förtjust.

Macron har kanske anlitat Obamas talskrivare. Har sett honom plagiera rakt av Obamas formuleringar några gånger. Och att tjata om frugan. Det är också en Obama-grej.

Intressant att Macron också hintade om Frexit om EU inte förändras. Vill naturligtvis tona ned sin EU-kramarprofil. Om du lyssnar på ett av Macrons tal så är det nästan som ett väckelsemöte. Du ska rösta på mig därför att jag står för något nytt och vi behöver förändring. Vad denna förändring består i framgår inte. Det viktiga är att du tror på förändringen, så blir du frälst.

MLP höll ett långt tal i en konferenshall, med 8000 närvarande. Hon talade väldigt lite om EU, och heller inte mycket om invandring. Däremot om banker och det politiska systemet. Det märks att Le Pen försöker rikta in sig på Melechons väljare. Gissar att "kärnväljarna", de som är invandringskritiska och EU-kritiska inte behöver övertygas ytterligare.
Fast frågan är om det räcker med att vinna över typ häften högt räknat av Melechons väljare? Krävs det inte att hon även får merparten av Fillions väljare också för att ens ha skuggan av en chans?

 

Om Macron redan säkrat mitten så känns det som om Le Pen behöver finna ett sätt att tilltala både moderata högern som den radikala vänstern och veterligen har knappast någon politiker någonsin lyckats med det konststycket, i synnerhet inte på bara en vecka.

Intervju i fransk TV med bägge kandidaterna av Laurent Delahousse. Han var suverän på att styra upp intervjuerna. En sådan person är precis vad SVT behöver, med hans intellekt och hans knivskarpa uppföljning av läget.
Le Pen är juristutbildad och har erhållit pris i kategorin Television för sin förmåga att fästa vikt vid kvaliteten i det franska språket.

I intervjun talade Le Pen passionerat om sina politiska visioner, om folkets rätt att bestämma över sin framtid och hur den rätten alltmer åsidosätts, genom folkomröstningar som upprepas gång på gång tills dess folket röstar som eliten vill att det ska göra. "Folket har alltid rätt!" svarade hon med emfas när reportern ifrågasatte det kloka i att låta mannen på gatan i sista hand bestämma över komplicerade frågor.
Samtidigt förde hon en dialog med reportern, lyssnade uppmärksamt och svarade även på obekväma frågor, som hennes relation till fadern.
Macron nämndes överhuvud taget inte under intervjun, av vare sig reportern eller Le Pen.

Intervjun med Macron var mest en monolog där reportern sällan fick en syl i vädret. Macron fäktade med knytnävarna på sitt karakteristiska sätt och talade i staccato. En ordström som till stor del handlade om Le Pen. Han sa nog "Madame Le Pen" mer än 50 gånger under de 16 minuter intervjun höll på.
Detta fokus på Le Pen gjorde att han inte hann säga så mycket om sin egen politik, annat än att han stod för nånting nytt. På en fråga om inte hans politik skulle gynna eliten svarade han att visst var det så, men det var nödvändigt för Frankrikes ekonomi.
Slutintrycket var att Macron gjorde en svag insats. Att fokusera på motståndaren i stället för på sina egna visioner är sällan en bra strategi.

 

I opinionsundersökningar i helgen knaprar Le Pen in på Marcon! Men än är det en bit kvar eller ….