Bockarna Bruse hängs ut i Arbetaren!

En tidning med utpräglade vänsterprofil är Arbetaren som ges ut Syndikalisterna.
I en artikel hängs ”bockarna Bruse” ut av Tommy Sundvall:
”Det var en gång en länspolismästare vid namn Göran Lindberg. Göran reste land och rike runt för att föreläsa om feminism och destruktiv manlighet. Under resorna skaffade sig Göran många vänner och vann till och med priser för sina insatser. Men han hade även fiender, de som kallade honom Kapten klänning för att han prioriterade frågor de inte tyckte anstod en polismästare. Nyligen uppdagades att kända män med feministiskt engagemang ska ha kränkt, tafsat på och våldtagit kvinnor under flera års tid.
Just dessa fyra män Fredrik Virtanen, Ehsan Fadakar, Soran Ismail och Oisín Cantwell är intressanta i sammanhanget då de till viss del byggt sina karriärer på att de är vänster, feminister och antirasister. De är män som ”minsann tar ansvar” och ”brinner för” dessa frågor. Samtidigt beter de sig som de grövsta sexister; drogar och våldtar kvinnor, tafsar, kommer med obehagliga erbjudanden om kokain och analsex, frågar om man är ”slapp i fittan” efter att ha fött barn och om man ”åker till Afrika och knullar negrer”. De är män som borde veta bättre. ”

Det är rakryggat av "Arbetaren". Ytterligare ett bevis på att de ”halvidioter” som kallar sig "vänster" direkt blir överkörda, när någon riktig vänsteraktör blandar sig i.
Egentligen är denna uthängning vansinnigt rolig och att det är en socialistisk tidning som gör det! Just Fredrik Virtanen har jobbat hårt med att lansera sig som "arbetarklass". Virre har rackat ner på andra skribenter för att de är "borgerliga" och inte stentuffa ”kroppsarbetare” som han själv.. Hela det här gänget har ju som bekant garderat upp sig ordentligt; De är arbetarklass, feminister, antirasister och troligtvis ateister också. De har prickat in alla rätt! Och så kommer det en tvättäkta socialist och säger dem ett sanningens ord.

Det var ord och inga visor där. Tycka vad man vill om Arbetarens politiska agendor, men kan naturligtvis inte ses som annat än rakryggat att klä av kolleger på en annan vänsterorienterad tidning. Att de alltså ställer sig ovan den politiska övertygelsen och står upp för journalistisk hederlighet. Arbetarens uthängning är mer eller mindre en sensation. Idag är det en sällsynthet i media, att någon vågar vara så hederlig. Att övrig media skall följa Arbetarens exempel kan vi nog bara drömma om. Efter detta är det väl bara en tidsfråga innan mystiskt knäpptysta Oisin och den märkliga iraniern drar för persiennerna för gott om en större tidning skulle haka på.

Det är fullständig härdsmälta i PK-leden. När Åsa Linderborg sedan en tid tillbaks vänt som en vindflöjel börjar det bli väldigt tunt i bland de mest rabiata stollarna.

Man undrar om de här innebär att man besinnar sig något inom pressen efter att ha fått röja i det enorma sopberget utanför egen dörr eller om de kommer tappa alla hämningar framöver. Om man tänker hänga ut sina egna så här, vad tänker man då inte göra med folk som visar minsta antydan att tycka fel eller sympatisera med fel parti.

En sak man kan fundera på när det gäller dessa journalister som gläfst och ylat om vartannat om hur mycket feminister de är, och sen visar det sig att de är värsta sortens mansgrisar, är två saker.
För det första är de som syndikalisterna nu den mediala vägen i princip tar av daga, säkert som amen i kyrkan inte de enda fähundarna inom media, myndigheter och politik.
För det andra, dessa media hjon och andra vrålar ju inte bara om ur hur rättrådiga feminister man är, man skäller också som bandhundar om hur jävla mycket man är för ett öppet samhälle, demokrati, värdegrund, allas lika värde, mångkultur och allt möjligt annat gott och präktigt gulle-putte-nutt, och ska man döma av sanningshalten, när det gäller den påstådda feminismen är det nog lika illa ställt. Arbetarens uthängning är lite av en svensk variant av kulturrevolutionen? Vågar man hoppas på att den tar sig rent kinesiska proportioner?
I och med #MeToo och avslöjandet om dessa personer får det här kanske en ny innebörd. Det kanske inte alls har handlar om förment godhet utan kvinnoförakt från början.